Jönas (Filmsamlare)
Under åren 1997-2004 fanns det ett suveränt fanzine vid namn Video Ferox. Fokus på VHS var stort och det skrevs om allt från kannibalfilm till Åsa-Nisse filmer. Ett annat inslag var diverse intervjuer med bl.a filmsamlare och en av de som då intervjuades var "Jönas". Efter att ha suttit på T.C redaktionen och bläddrat igenom några gamla ex blev vi väldigt nyfikna på hur det stod till med filmsamlandet (och mycket annat) nu för tiden. Varsågoda.
Hur och varför började du samla på VHS?
Det korta svaret är nog på grund av den personlighet jag har och den tidsepok jag växte upp i.
För att utveckla det lite så skulle man lite vårdslöst kunna säga att jag föddes nog till filmsamlare. Självfallet tror jag inte på något öde eller någon högre makt som har något finger med i spelet utan mer att vissa drag har uppmuntrats / fått utvecklas under min uppväxt. Jag har alltid gillat film och musik och då mina tidigaste minnen härstammar från sjuttiotalet då man var tvungen att gå på bio för att uppleva de senaste och / eller de lite häftigare filmerna så minns jag mycket tydligt när video kom. Att inte vara beroende av vad den statliga tevlevisonen, detta var ju även före reklamteves intågande, eller av vad som gick på någon av de tre biografer som fanns i staden jag bodde i var ju något helt fantastiskt, trots att jag var en flitig biobesökare. Turligt nog så var mina föräldrar ganska välbemedlade så jag lyckades tjata / övertala morsan att vi verkligen behövde en video. Iom detta så grundmurades ju ett redan stort filmintresse till att bli något basalt i mitt liv.
Sedan har jag något av en samlarpersonlighet som gärna samlar på mig sånt jag gillar samt har lätt att bli aningen manisk i mitt samlande. Jag är inte vad man skulle kalla lagom utan går ofta ”all in” i sånt som intresserar mig. Vad faller sig då mer naturligt än att kombinationen av samlarpersonligheten och filmnörden förenas i filmsamlandet? När videofilmer så småningom blev mer tillgängliga för att köpa loss så föll det sig som det naturligaste i världen för mig att börja samla videofilmer. Vad det gäller just VHS och svenska hyrfilmer så är det ju bara en del av själva filmsamlandet som till stor del handlar om nostalgi, trots att jag inte själv ser mig som speciellt nostalgist lagd. Jag föredrar melankolins bitterljuva känsla av att minnas en tid som gått lite vemodigt men ändå inse att allt är förgängligt och att man bör leva i nuet mer än nostaglins ganska unkna ambition att förhärliga och vilja hålla kvar vid det förflutna.
Hur ligger det till med filmsamlandet just nu? Vad är det som gäller och är hetast i din värld?
Jag sålde ju av det mesta av min VHS-samling någon gång runt 2004-2006 skulle jag gissa. Omständigheterna med en ny livssituation med sambo-förhållande, barn (min dotter föddes 2003), flytt från Stockholm till Uppsala och att företaget jag jobbade på såldes, vilket innebar att alla blev uppsagda, gjorde att det kändes rätt att göra det då. Det är iget jag ångrat, även om man kan sakna vissa av filmerna ibland. Jag har ju så sakta börjat köpa igen några av dem. Prisbilden är ju en helt annorlunda nu jämfört med då jag sålde av. Ett fåtal har skjutit iväg till ganska häftiga summor men det flesta får du inte ens ge hälften av vad jag fick för dem då jag sålde dem. Många är dessutom inte värda ett jota. Att bli av med en senare Sandrews-utgåva är tex inte det lättaste, även om du ger bort den gratis.
Jag upphörde under ett par år att se mig själv som videosamlare. Visst hade jag kvar massor av videofilmer men jag var inte aktiv på forum och jag letade inte aktivt efter videofilmer. Filmsamlare har jag dock aldrig slutat att se mig själv som. Min mani att spara en kopia av alla filmer jag någonsin ägt på DVD-R var ju i full blom. Att inte ha kvar filmen i sig var otänkbart. Oavsett hur kass eller ointressant den var/är. Innan jag sålde originalet så gjorde jag en kopia på en DVD-R och scannade insticket till mitt lilla arkiv. Intåget av DVD-Recorders var säkert även det en bidragande orsak till mitt beslut att sälja mina videofilmer då det till skillnad från en kopia från video till video inte innebär någon kvalitetssänkning att spela in filmen på en DVD-R.
Jag fortsatte ju även att byta film med andra filmsamlare världen runt men med den skillnaden att man nu kunde byta 50 titlar på ett bräde om man ville då en DVD-R spindel på 50 discar inte var speciellt dyrt eller svårt att skicka.
Tiden har dock gått och filmbytande där man skickar kassetter eller dvd-r skivor via posten har jag slutat med precis som de flesta andra. Min familjesituation har ju även den förändrats nu när åren gått. Separerad och min dotter är inte längre ett litet barn som måste skötas och tas om hand på samma sätt som tidigare. Småbarnsåren har ju en tendens att suga energi från all övrig aktivitet.
Jag började så smått att åter köpa lite videofilmer, denna gång så blev det en hel del från Spanien. Ett land jag inte hade speciellt bra koll på. Det finns ju mycket kul släppt där och de har en hel del riktigt snygga utgåvor. Nackdelen är såklart att de dubbar på spanska men det stör mig inte så värst. Vips så hade jag börjat samla några bolag jag gillade lite extra. Videotechnics, Jose Frade, TV Omega och Euro films. Sen tänkte jag att jag borde välja ut ett eller ett par bolag från varje land som jag kunde samla. Självfallet även ett par bolag från Sverige. Så nu är jag åter igen en videosamlare och inte bara en filmsamlare.
Vad som är hetast i min värld just nu måste väl vara asiatisk film, speciellt japansk. Jag har ganska medvetet hoppat över att samla asiatisk film tidigare. Visst har jag haft en period då jag såg mycket karatefilm på 80-talet och ”Heroic bloodshed” från Hong Kong på 90-talet men egentligen inte samlat något. Så nu har jag riktat in mig framför allt på Pinku filmer från Japan. Sex och våld. Sånt som alltid funkar och aldrig blir tråkigt. Det är dock på DVD/BD som gäller. När det gäller VHS så är jag mer händelsestyrd och inte så målmedveten. Dyker det upp något kul till rätt pris så köper jag det. Speciellt om det råkar vara en utgåva på något av alla de bolag runt om i världen som jag samlar på.
Jag har ju även sedan mitten av 90-talet samlat på mig brasilianska filmer som kallas ”Pornochanchada” och "Boca do Lixo", vilket är brasilianarnas variant av sexploitation och tidig porr. Precis som i Spanien så luckrades ju censuren upp vad det gäller sex på film i slutet av 70-talet och början av 80-talet i Brasilien. De filmer de skapade då är ibland totalt sanslösa. Sex och våld i en, för mig, helt oemotsåndlig sörja. Känslan i dem påminner mycket om italiensk exploitationfilm från 70-talet. Jag har lyckats samla på mig ett antal hundra av dem på DVD-R och en hel del kassetter men alltid hungrig på mer så det är väl en typ av film som alltid är het för mig. Jag har svårt att förstå att andra inte hakat på och insett storheten med brasiliens filmskatt. Amerikanska Synapse har ju iofs föredömligt startat en lite serie där de ger ut dessa under sin ”sub-label” Impulse Pictures men än så länge har det ju bara blivit tre filmer. Kanske är det svårt att hitta bra material att digitalisera.
I en intervju från det gamla fanzinet Video Ferox talas det om att du fick in ca 60 filmer i månaden (original + kopior). Vad har förändrats sedan dess? Är du "som alla andra" och tankar/använder Netflix eller dimper det fortfarande ner 3-4 filmer om dagen i lådan?
Under en tid var jag faktiskt ganska desillusionerad vad det gäller filmsamlande. Allt fanns ju att tanka ner på nätet. Kan tänka mig att det är lite som för jägaren och kött. Att man nu bara behöver gå till affären och handla det kött man vill äta. Ingen jakt, ingen anstägning. Inget för jägaren att göra. Bara plocka det man vill ha. Ur ett kulturellt och demokratiskt perspektiv är detta självfallet superbra. Att alla människor har tillgång till all kultur som gjorts när den vill borde ju vara något väldigt positivt och ett sätt för människosläktet att få mer kunskap och förståelse mellan kulturer och folkslag. Toleransen i samhället borde på så sätt öka. Men gillar man att jaga obskyr film och byta till sig dem så är det givetvis inte lika kul. Det momentet är ju sgs eliminerat iom alla fildelningssiter på nätet. Men visst är det fantastiskt att man kan läsa om en obskyr film på en blogg på nätet man aldrig hört talas om tidigare och ganska ofta så kan man ha den hemma hos sig digitalt och redo att ses bara en kort stund efteråt. Är inte det en kulturell revolution så säg? Iom detta så övervägde jag att göra som många andra. Dvs göra mig av med alla orginalfilmer jag hade och bara ha kvar digitala kopior.
Jag repade mig dock ganska snabbt och bestämde mig istället för att göra tvärtom. För att få tillbaka glöden så bestämde jag mig för ett litet projekt som går ut på att samla alla skräck- och sci-fi-filmer gjorda mellan 1930-1985 som finns utgivna på DVD/BD. Finns de inte på det formatet så vill jag ha en DVD-R av en VHS-Rip jag helst gjort själv, dvs att jag iaf ägt originalet av kassetten någon gång. Det är ju originalen som är svåra att finna. Alltså kan jakten och letandet fortsätta med struktur och inriktning mot ett mål. Samtidigt så är tanken att jag ska se alla dessa skräck och sci-fi filmer i så kronologisk ordning som möjligt. Dvs börja i filmens barndom och arbeta sig framåt. Under resans gång så dyker det naturligtvis upp nya delprojekt. Som till exempel att inkludera genren film-noir eller att se allt av vissa regisörer eller alla filmer som en viss skådis medverkat i. Detta projektet har nu pågått i några år så visst dimper det ner ganska mycket film men då jag slutat byta film med andra så kanske det inte är lika många som i fornstora dagar men visst blir det en hel del film. Vad det gället att se filmerna så är jag nu framme vid år 1952. Det går sakta men säkert framåt.
Streaming är dock inget för mig. Jag kan förstå de som tycker det är bra men i mina ögon är det samma typ av människor som lyssnar på radio. Speciellt Tracks eller något annat menlöst skvalprogram. Radiokanaler som NRJ, Rix FM och likande får min kräkreflex att reagera direkt. Spotify och Netflix och allt vad de andra heter är ju ungefär samma sak i mina ögon. Ett begränsat utbud, även om det inte presenteras linjärt. Jag vill själv välja vilken kultur jag vill ta del av, inte vara beroende av vad någon annan tycker jag ska se eller lyssna på. Jag är vad jag kallar en aktiv lyssnare och filmkonsument. Inte passiv som den stora massan som sväljer det som de matas med. Jag söker information och letar själv upp sånt jag gillar. Visst kan det finnas enstaka intressanta filmer/dokumentärer/tv-serier på streamingtjänster men jag vill inte köpa en hel gris för att få tillgång till fläskfilen.
Ett som är säkert är att jag nog aldrig kommer bli ”som alla andra”.
Du nämner även i samma intervju att du hade 5.000 filmer på 42 kvadrat. Hur ser det ut idag? Hur många filmer ligger du på? Då jag själv anser att Bluray/DVD är för fjollor och VHS för riktiga män så är jag nyfiken på om du fortfarande samlar på just VHS, eller har det även blivit lite DVD & BD?
Som du nu förstår så har jag lite av en motsatt åsikt. Visst är VHS/Beta/V2000 kul att samla på men DVD/BD är ju format man vill äga för att se filmen. Jag gillar även att samla dessa format. Folk som endast tittar på VHS är strutsar som jag inte känner någon större samhörighet med. Man får lätt hipstervibbar (alternativt ljud/bild snobbs vibbar) av sånna där formatet i sig verkar viktigare än vad som finns på det.
Jag har väl nu bortåt 8000-10000 orginal DVD/BD i mina ägor. Kanske ett par tusen originalkassetter (VHS/Beta/V2000). Hur många DVD-R och kassettkopior jag har vågar jag inte gissa. Ganska många. Jag bor dock betydligt rymligare sedan jag flyttade till Uppsala där jag fick en trea på 107 kvm för mina 42 kvm i Stockholm.
Har ditt samlande någonsin varit ett problem? Jag tänker på t.ex pengar, platsbrist, åsikter från familj osv?
Alla som samlat känner väl till att det är lätt att rusa iväg och köpa på sig det man samlar på i sådan fart att pengar som var tänkta till mat och andra utgifter ”råkar” hamna på någon sak man bara ”måste” ha. Den kommer ju aldrig att bli tillgänglig igen. Ett unikt tillfälle helt enkelt. Jag är inte bättre än andra så det är mer än en gång jag bollat runt för att ha råd med existensen också. Det hardock alltid rätat ut sig. I värst fall kan man ju som samlare sälja av lite av samlingen för att få mat för dagen. Det hjälper naturligtvis till att man är högutbildad och har ett välbetlat jobb.
Platsbrist har jag självfallet även haft. Samlingen bara växer och växer men beroende på hur man är lagd så kan man ju se det som ett angenämt problem. Som samlare borde man ju gilla att samlingen växer, inte se det som ett problem. Utmaningen är ju givetvis att strukturera och sortera den så att den både får rum och att man hittar det man vill hitta utan att spendera veckor på att leta. Trots det så kan det ju vara läge att sälja av lite för att få lite utrymme ibland.
Vad det gäller åsikter från familjen så bestämmer jag ju själv hur jag vill ha det hemma så det är inget problem. Min dotter är van vid att väggar är fulla med film och hon har ju ett eget rum att hänga i. När mitt ex, min dotters mamma, även bodde här så hade vi inte speciellt mycket konflikter kring storleken på samlingen eller utrymmet den tog utan konflikterna gällde nog snarare tiden man lägger på samlandet och pillandet med samlingen.
Har du några roliga anekdoter att berätta om från ditt samlande genom åren?
Man har ju hunnit vara runt en hel del så det finns nog en hel del anekdoter jag skulle kunna berätta. Utmaningen blir väl snarare att sålla fram något som andra kan finna roligt att höra / läsa.
Kan väl ta ett av de mer lustiga samanträffanden / underliga saker som inträffat mig under min tid som videosamlare. Ett av de bättre gamla videobutiker jag har ”länsat” på rariteter var en liten radio/TV och vitvarubutik i lilla Horndal. Ett litet samhälle utanför Avesta i Dalarna där det inte bodde/bor mer än ca 1500 personer. Ganska likt det lilla samhälle som heter Kolsva där jag gick merparten av min grundskolegång. Genom en väns vän som bott granne med denna radio och tv affär fick jag höra att han tidigare hyrt ut Investtitlar där och att butiken fortfarande fanns men att han var osäker på om de fortfarande hyrde ut något. Jag hade under den tiden tjänstebil med fria mil så jag brände genast upp dit ifrån Stockholm. Jag hittade en hel del mumma där. Jag gjorde en del konsultjobb i Dalarna under den perioden, både i Ludvika och i Borlänge, och även om det var en rejäl omväg så passade jag ändå på att svänga förbi där om det fanns möjlighet att hinna titta in innan stängningsdags. Jag hittade inga Invest där men mängder av annat bra. Det jag minns bäst är att jag hittade Gatans Änglar på blå Baroness där. Konstigt nog inte första gången jag var där utan en av de senare gångerna när jag svängde förbi. Jag minns att det var ägarens fru som just då expiderade i butiken och hon var osäker på om den verkligen var till salu men jag lyckades övertyga henne om att jag handlat massor tidigare och att jag och hennes man hade en överenskomelse. Jag fick till slut köpa den för en hundring.
Många år senare så lärde jag känna Daniel Ekeroth (alias Daniel Dellamorte) som kommer från de krokarna. Man avslöjade ju aldrig sina smultronställen på den tiden. Man ville mjölka dem torra och man var ändå inte säker på att det inte kunde dyka upp fler rariteter trots att källan var tom så man höll ofta käft om var man hittat filmen om det inte var på någon loppis som alla ändå frekventerade, som tex Skärholmens loppis. I något samanhang efter att vi båda sålt av våra samlingar så berättade Daniel att ett av hans vattenhål var en butik i Horndal. Det visade sig vara en annan butik än den jag hade länsat. ”Min” butik låg direk då man kom in i Horndal från söder. Jag hade aldrig åkt längre norr ut utan jag återvände ju söderut efter att jag hade gjort mitt besökt. Hade jag istället åkt norr ut ett par hundra meter hade jag kanske hittat den butik Daniel länsat, men vem hade kunnat ana att en så
liten by skulle ha TVÅ videobutiker med mängder av guldrullar.
Har du gjort något speciellt fynd genom åren som du är extra nöjd med? Kanske hittat någon riktig VHS-raritet på nån loppis eller skrotupplag?
Det har blivit många fynd genom åren. Gatans Änglar på Baroness som jag nämner ovan. De Hänsynslösa på Videofilm AB. SOS Special Force på DVS. De flesta av de svenska x-rentals jag har ägt har jag nog hittat själv i videobutiker, på loppisar och i second hand butiker. Vissa av de svårare filmerna har jag naturligtvis köpt eller bytt till mig men själva skönheten med hobbyn är ju till stor del jakten. Adrenalinkicken av att hitta en gammal dammig videofilm hos en skomakare man hört att den även har lite gamla videofilmer.
Vilken är den sexigaste VHS som existerar och som du helst skulle lägga vantarna på (om den inte redan finns i din ägo vill säga)?
Jag vet inte om jag skulle klassa en VHS som sexig oavsett vilken det är men jag förstår att du undrar ifall jag har någon slags ”helig graal” som jag letar efter. Det har jag inte. Det finns många VHSer jag tycker är fina och som jag gärna skulle äga (igen i de flesta fall). Nu för tiden så letar jag dock mer efter VHSer med skräck och sci-fi filmer som inte givits ut på DVD/BD. Av dem så är det nog Ghost of a Guts Eater som ligger bland de mer åtrovärda VHSerna. Visst skulle man få en adrenalinkick av att springa på den svarta Esselte utgåvan av Thriller på en loppis, även om den kanske inte skulle nå upp i de härader som den hade gjort under tiden då Video Ferox-intervjuen gjordes.
Då flera av oss alltid haft ett gott öga till den italienska giallo-genren har det genom åren avnjutits några sköna rullar på T.C-redaktionen. Vad har du själv för giallo-titlar i toppen? Kanske har du även några mindre kända verk att tipsa om?
Det är länge sedan jag botaniserade i giallo-genren nu. Jag har en tendens att vilja förnya mig, ändra mig, vilja utforska och ta reda på nya saker. Ganska maniskt och intensivt, men även med långsiktiga perspektiv. Giallo, eurocrime och sleaze var ju, och är ju fortfarande, favoritgenres men jag har hållit mig borta från dem ett tag nu. Jag tycker nog i grund och botten som de flesta. Sergio Martinos filmer är i topp om jag ska välja. Gillar även Lenzis och Fulcis bidrag till genren. Eyeball och Lizzard in a Woman’s Skin för att nämna varsin. Argento är ju lite överskattad men visst är hans giallofilmer både bra och kompetenta. Om jag ska rekommendera några mindre kända giallos som jag gillar och som man kan hoppas får bra engelskvänliga DVD/BD utgåvor i framtiden så kan jag ju nämna Cesare Canevaris "Una iena in cassaforte" och Gianfranco Picciolis "Il fiore dai petali d'acciaio" bara för att nämna ett par.
Vilken är din absoluta favoritfilm genom tiderna?
Jag är så ombytlig så jag har svårt att välja bara en sådär men måste jag brukar jag säga Jodorowskys ”Holy Mountain”.
Vad har du för favoritband/artist?
Samma sak här. Jag har inte bara en favoritartist eller ett favoritband utan massor. Jag samlade och var ett tag på 80-talet ett stort Alice Cooper fan som köpte originalpressar och memrobilia. Innan han gjorde comeback med Constrictorplattan. Efter det höll mitt intresse i sig ett par år men det pös ut så nu är jag mer ett fan på normal nivå som uppskattar det bandet gjorde och det soloartisten Alice Cooper gjorde upp till Constrictor och endast sporadiskt det han gjorde efter det.
Några andra av mina ”favoritband”; The Stooges, Lou Reed, Ramones, The Clash, The Damned, Stiff Little Fingers, The Boys, Dead Boys, Killing Joke, Dead Kennedys, Lords of The New Church, Judas Priest, Marillion, Twelfth Night, Sisters of Mercy, The Nails, Hunters & Collectors, Paul Kelly, House of Love, Manowar, Genesis, King Crimson, Mastodon, Phideaux, Uranium Club etc, etc ,etc.
Som den hårdrockare jag är så är jag väldigt nyfiken på om du har några favoritband inom denna genre? Är det främst gammal hederlig hårdrock som gäller eller är du även inne på t.ex Death/Black Metal?
Ja det är gammal hederlig hårdrock eller Heavy Metal som gäller för mig. När Bathory kom så tog jag det mer som ett skämt. Hellhammer var heller inget för mig. Trots att jag var ett stort Venom-fan. Visst var det lite roligt i början av vågen med svensk Death Metal med Entombed i spetsen men det var mer eller mindre samma där. Mer roligt än bra i mina ögon / öron.
Som jag nämner så har jag svårt att välja bara ett. Måste jag trots det så blir det dött lopp mellan Black Sabbath och Motörhead, som båda hör hemma bland mina absoluta favoritband oavsett genre.
Har du någon favoritböcker/författare?
Får jag bara välja en bok så blir det ”Mannen som dog” av D.H. Lawrence. Favoritförfattare har jag flera. Evelyn Waugh är alltid läsvärd. Humoristisk och lättillgängligt. ”En förlorad värld” som tillhör mina absoluta favoritböcker är dock inte humoristisk men ack så bra. Stig ”Slas” Larsson är på samma sätt alltid behaglig att läsa. Små sedelärande alldagliga historier i lättsam och lättläst stil. Bukowski är ju också kul och lättläst. Raymon Chandlers böcker om Philip Marlow är som ett slags hårkokt poesi som jag älskar, men man bör nog läsa dem på originalspråket.
Under den senaste tiden har jag lyssnat mycket på Magnus Ugglas senaste album som har en betydligt mörkare ton än de övriga. Är detta album (Innan filmen tagit slut) något du själv lyssnat på och vad är isåfall din uppfattning?
Jag har inte lyssnat på den. Har alltså ingen uppfattning. Har dock ett gott öga till Uggla och har sett han live ett par gånger. Tycker egentligen inte han gjort något bra eller relevant sedan ”Den ljusnande framtiden är vår” men han är ju fyndig och väldigt rolig som person. Hans sommarpratarprogram är nog det roligaste sommarpratarprogram jag hört. Av någon anledning spelade jag in det på kassett när det begav sig. Ligger säkert fortfarande på vinden någonstans. ”Varför ska man ta livet av sig...” räknar jag som en av de bästa svenska plattor som gjorts. Den spelar jag fortfarande med jäma mellanrum. Får ta och lyssna på senaste och se vad jag tycker.
Har du någon favorit TV-serie? Har du tex sett några av mina favoriter The Walking Dead och/eller Dexter? Eller kanske "Game of Thrones" med min favorit Joffrey är något som du njuter av?
Just nu håller jag på att se Mad Men. Den är underhållande och bra. Av de du nämner har jag bara sett Dexter. Eller de sju första säsongerna. Jag har inte orkat ge mig på den sista säsongen än. Tycker det gick utför efter säsong fem. Har tänkt se både The Walking Dead och Game of Thrones så småning om. Har redan ett gäng säsonger av båda dem liggandes här hemma. Andra TV-serier jag gillar är ju lite gubbiga saker som M*A*S*H, Hogan’s Heroes, Frasier och även TV-serien av tidigare nämnda ”En förlorad Värld” (Brideshead Revisited).
Som den filmälskare du är vore det intressant att veta om du har sett och gillar någon av de moderna klassikerna Birdman, Royal Tennenbaums eller Punch Drunk Love?
Bara Royal Tennenbaums, som jag även har Criterions DVD-utgåva av. Den gillade jag men kan inte påstå att jag kommer ihåg speciellt mycket av den.
Som ett stort fan av svenska kriminalfilmer måste jag även passa på att fråga vem som är just din favorit? Den nerstämde Wallander, den desillusionerade Beck eller min personliga favorit Arne Dahl?
Jag skulle inte välja någon av dem. Jag kollade alla Beck med Haber i början när de kom någon gång på 90-talet har jag för mig. Köpte kassetterna och kollade på dem med behållning men någonstans runt när jag såg Hundarna i Riga, som kanske är världens sämsta film alla kategorier, så ruttnade jag ur totalt. Det blev någon slags överdos som stod en upp i halsen. Det och alla jävla relationsdramekomedier som är så färglösa att man spyr. Har inte sett en svensk kriminalfilm på säkert tio år. Är jag tvungen att välja någon kriminalare så väljer jag Arne Mattssons filmer om Hillmans detektivbyrå. Hirdvall är dock rolig i Beck-filmerna.
Har du någon favoritdryck när du riktigt vill njuta av livet? Är det kanske ett glas J&B som gäller när du lutar dig tillbaka och kollar in en giallo, eller är det thailändska guldet Mekong något som faller dig i smaken? Eller varför inte en Mummelman?
Nej jag föredrar att dricka single malt Whiskey (rounded inte rökig) eller ett glas rött (Argentinska viner gjorda på Malbec druvan är favorit just nu) om jag ska dricka rusdrycker. Annars är väl kaffe favoritdrycken.
Som du kanske märkt ligger musik och film mig väldigt varmt om hjärtat och speciellt svenskt då jag anser att det håller lite högre klass än det mesta. Vi har ju tex stoltheter som ABBA, Europe och Roxette att vara glada för inom musikens värld. Är dessa band något du uppskattar?
Nej verkligen inte. Jag kan inte hålla med alls här. Jag är uppväxt under ABBAs storhetstid och jag gillade dem inte då och jag gillar dem inte nu. Visst kan jag både nynna med och sjunga de flesta ABBA-låtar men det är ju egentligen bara ett mått på vilken nivå hjärntvätten legat på genom åren. Man kommer inte undan.
Jag minns att jag hellre ville att Lasse Berghagen vann melodifestivalen än ABBA då de vann med Waterloo i Brighton 1974. Harpo blev sedan min idol ett kort tag innan jag upptäckte Kiss. Av någon anledning så visste man redan då att ABBA var fienden. Jag hade ingen som helst politisk påverkan på mig vad det gäller det. Tvärtom. Jag vet att jag vid något tillfälle fick ABBAs Greatest Hits i födelsedagspresent, den med Arnold-omslaget. Men det var ju bara menlöst folk som gillade dem så man insåg väl snabbt att tuffa killar inte gillade sånt skit. Att Kiss, och till viss del Alice Cooper, fick föräldrar att förfasas var ju grädde på moset som bara gjorde att man gillade dem mer. Kanske var det rent av det faktumet som gjorde att man gillade dem alls.
Vad det gäller Roxette så fick jag även Gyllene Tiders första skiva i present och jag kan fortfarande uppskatta ett par låtar på den. I samma veva fanns det ju dock ett antal band i samma fack som jag tycker var bättre. Framför allt Factory, Noice och Magnum Bonum. Men Gessle har ju trots allt lite vett och gillar ju en del bra saker som bla Tom Petty och Ramones, vilket ibland hörs i det han gör. Han gjorde ju tex en cover av ”I Wanna Be Your Boyfriend” på svenska Ramones tribute / cover skivan. Gyllene Tider blev ju dock snabbt ett riktigt skitband som bara disco-offer gillade. Jag själv gillade punk när de var som störst. Roxette är ju Gessles kreation och fortsättningen på Gyllene tider så samma sak gäller ju dem, inget jag anser att man kan digga med hedern i behåll. Bara offer som anser Joyride är något att ha i sin samling. Samma personer som annamade Ace of Base och deras nazipop.
Europe är väl det band av dessa tre som jag borde gilla bäst, vilket jag nog även gör men det är ju egentligen samma visa med dem. De började ju hyffsat starkt och var ett av få hårdrocksband i Sverige med lite spridning då, men sen blev de ju pudelrockare med fluffig frissa och trallvänlig mjukhårdrock. Inget för mig. Jag gillade (och gillar) Heavy Load istället. Det är svensk hårdrock med kvalité (om man bortser från första plattan som är pinsamt dålig). En lite anekdot från den tidiga Europe tiden är att när de kom till Köping, som jag bodde i på den tiden, och spelade i Folkets park så var det massor av folk efter konserten som samlats bakon scenen vid logen. Även jag var där och det ropades på att de skulle komma ut. Då ingen verkade få gå in och hälsa eller att de tänkt komma ut och heja så ropade jag att de va ena jävla divor, tacka vet jag Heavy Load, där hade vi minsan fått komma backstage utan problem. Vips hade en stor vakt greppat tag i min jeansväst och ryckt in mig i logen och stod och skällde på mig. Vad fan menade jag egentligen och jag borde allt få ett rejält kok stryk menade han på. Jag stod på mig och sa vad jag tyckte och noterade efter ett tag att ett gäng smårädda killar stod brevid lite på håll. Jag insåg att det var Europe innan jag snabbt blev utslängd ur logen igen med ett flin på läpparna. Jag var nog den ende som kom backstage den kvällen. För ett tag sen hittade jag ett kassettband i mina gömmor med en bootleginspelning en kompis gjorde den kvällen. Jag har inte lyssnat på det igen men det borde man väl göra snart.
(Foto: Jönas, från hans privata samling)