Roger "Hot Rod" Teilmann (Gemini Five)

Vi kör vidare med en intervju av Hot Rod Teilmann, medlem i Gemini Five då det begav sig. Bandet bildades 2001 med inspiration bl.a från T.C-favoriterna Mötley Crue. Eftersom Hot Rod dessutom var en av medlemmarna i det mytomspunna coverbandet Mötley Twö så det blev många intressanta frågor och framförallt svar. Have fun!

Vad sysslar du med just nu? Håller du fortfarande på med musik?
Nope, har inte varit aktiv i band sedan tre år. På senare tid har det handlat mer om att få rätt balans i livet. Trygghet när det gäller ekonomi, boende, relationer etc. Allt har sin tid. Musicerandet har fått stå tillbaka men det kommer väl så småningom igen. Det har bara blivit så - jag har inte aktivt sökt mig till band och heller inga band har kontaktat mig. Jag är bandlös by default kan man säga. Senaste bandet jag lirade med var Noice-hyllningsbandet "Noice Forever". Det gjorde jag mellan 2011-2015 (av och till). Det var fantastiskt kul att få lira dessa gamla hits som jag växt upp med. Dessutom så var trummisen från Noice med: Fredrik von Gerber med till en början så jag var nog lite star-struck för att få lira ihop med en gammal idol. Sen innan jag lade av så var det, som i så många fall, massor av tjafs och strul så jag tyckte inte att det var roligt längre... Som sagt, det var dags för ett miljöombyte efter över två decenniers utövande av att spela i band - med allt vad det innebär med "ups and downs".

Hur är status för Gemini Five? Är ni fortfarande aktiva?
Nej, tyvärr inte. Vi har inte gjort något tillsammans sedan vi började att spela in nya låtar under våren 2010. Under tiden fick sångaren Tin problem med rösten och sedermera så blev han pappa med allt vad det innebär. Sedan när inte något verkade hända så valde jag att flytta tillbaka till Göteborg under hösten 2013. Det blev nog definitivt spiken i kistan för bandet. Efter 10 år och 3 plattor så var det helt enkelt dags att lägga bandet åt sidan. Vi hade gett allt och där och då såg vi inte att vi skulle kunna komma längre, tror jag. Energin, inspirationen och ambitionen hade förskjutist olika individuellt hos oss medlemmar - vi ville olika. En klassiker m.a.o. Personligen så är jag oerhört stolt över allt vi gjort tillsammans i Gemini Five. Musiken lever vidare och plattorna finns att skaffa och dom talar för sig själva.

Vad hade ni för inspirationskällor och vad lyssnade ni på för musik när ni startade bandet (Gemini Five) och släppte er första platta?
Gemensamma influenser för oss 4:a originalmedlemmar var Mötley Crüe och KISS! En stor inspiration just när flera av låtarna kom till var bandet "Space Age Playboys". Vad vi låtskrivare (i huvudsak Tin Star på 1:a plattan - jag var medkompositör på ett par låtar) mixade ihop och lät oss bli inspirerade av var nog just dessa tre som jag nämnt samt Smashing Pumpkins, Placebo, Shotgun Messiah och Beautiful Creatures (såklart)! Jag tror och hoppas att denna kombination av influenser gjorde oss lite annorlunda än de flesta andra band i genren?!

Enligt Wikipedia var du med i Beautiful Creatures tillsammans med bl.a DJ Ashba (GNR/Sixx AM)? Stämmer detta och hur lyder isåfall historien bakom detta?
Det stämmer! Jag sade upp lägenheten, sålde allt och stack över till LA tidigt år 2000. Ganska snart hittade jag ett band "The Jetset" med ex-medlemmar från bandet "Space Age Playboys" och började att spela runt på klubbarna runt om i LA.
Efter några gig sommaren 2000 agerade vi support till ett nytt band som gjorde sitt debutgig på "The Pretty Ugly Club" i Hollywood - nämligen Beautiful Creatures. De var superhajpade - precis sajnade till Warner Bros. och spåddes "det nya Guns n' Roses"! Just här vid denna tid så var det mest nu-metal och rap-metal ala Limp Bizkit och KoRn som gällde så det var sällsynt att ett gitarriff-baserat basic rock-band blev sajnade till ett major skivbolag. Några veckor efter att vi agerat förband så kom sångaren Joe Leste fram till mig på samma klubb (Pretty Ugly Club) och sade att "hans gitarrist ville få tag i mig". Joe fick mitt visitkort men sen hörde jag inte nåt...
Ytterligare ett par veckor senare var jag på Rainbow Bar & Grill - och det visade sig att bandet satt där i krismöte med sitt skivbolag och precis då råkade jag passera deras bord. Anledningen till att de hade ett krismöte var att deras trummis hade hoppat av efter att ha gjort 3 förbandsgig till KISS och nu var bandet inte fulltagligt inför flera spelningar med KISS.
Hursom, DJ Ashba hade lagt mig på minnet från det giget vi gjorde som support 1 månad tidigare och han/dom ville ha med mig i B.C. Planen var att ta in mig på kompgitarr och att deras andra gitarrist skulle ta trummorna. Dom sökte en person som passade in i look och attityd.
Som sagt, jag gick förbi deras bord precis i det läget när dom diskuterade mig - Joe Leste hade tappat bort mitt visitkort och/men där och då dök jag upp! DJ rusade upp, tag tag i min arm och förde mig ut där vi kunde prata ostört. Han förklarade snabbt vad som hänt och sedan frågade han om jag kunde lira gitarr? Ja, sade jag (började som gitarrist innan jag bytte till bas) - det kan jag. OK, sa DJ - vad säger du om att spela live inför 30.000 pers om två veckor? - Inga problem sade jag full av självförtroende: I've been practicing all my life. Dagen efter var jag hemma hos DJ och han började att lära mig låtarna.
Som jag sa, trummis nu blev den tidigare gitarristen i bandet Anthony Focx, som har lirat trummor med bl.a. Alice Cooper och jag tog rhytm-guran. Förutom Joe, DJ, Anthony så lirade Kenny Kweens bas. Jag repade med B.C. i hemlighet på kvällarna i en vecka och den helgen hade jag ett gig med The Jetset. Alla i BC var där och dagen efter det giget släppte jag bomben för de andra i The Jetset att jag slutar för att börja i B.C. Redan veckan efter hade jag mitt debutgig med BC, också på Pretty Ugly Club, då vi framförde tre låtar på ägaren/promotorn Taime Downe's birthday-bash.
Efter det började det att hända saker - vi repade konstant - gjorde showcase för tilltänkta producenter; Bl.a. kom producenten Bob Rock (Mötley Crüe, Metallica, The Cult) ned till replokalen och vi uppträde för honom exklusivt.
Han gillade vad han hörde. Warner Bro. satte upp ett showcase-gig i Hollywood där samtliga höjdare i skivbolaget skulle resa tid från New York etc. för att beskåda deras senaste satsning!
Vi gjorde det giget och därefter var det bråttom att lösa mitt amerikanska arbetstillstånd innan mitt visum löpte ut en vecka senare! Det som blev slutet för mig i Beautiful Creatures var att skivbolaget inte ville fixa (köpa) mitt working permit visa!
Anledningen var enligt killarna i bandet att de inte var övertygade om att jag var "rätt man" för bandet då de visste att jag "egentligen var basist" och ytterligare en faktor var att bolaget tyckte att "hela LA är fyllt med amerikanska gitarrister -" så dom var inte intresserade av att punga ut med vad det skulle kosta!
Det akuta problemet var att mitt visum höll på att gå ut och jag valde att åka tillbaka till Sverige - istället för att stanna kvar i USA illegalt (då det skulle bli problem på sikt med immigrationen). Killarna i BC gjorde allt vad de kunde för att övertala och övertyga Warner Bros. om att jag var rätt man att satsa på men det löste sig inte.
Jag reste tillbaka till Göteborg för att skaffa ett nytt visum och jobba ihop lite mer stålar. Det som sedan hände var att bandet tog in en ny medlem; trummisen Glenn Sobel och tillbaka åter på kompgura var Anthony Focx. Det var den sättningen som spelade in och släppte deras debutplatta.
Beautiful Creatures floppade tyvärr försäljningsmässigt och redan efter sommaren 2001 blev dom droppade av Warner Bros. Samtidigt som BC sajnades så skrev bolaget även kontrakt med två andra nya band: Disturbed och Linkin Park. Och vi vet ju alla dock hur bra det gick för dessa två band!

Jag är oerhört stolt och tacksam för hela den resan och vilket otroligt äventyr det var. Den uppskattaning och det självförtroende detta skapade hos mig använde jag mig av till att bilda Gemini Five och satsade fullt ut på oss. Efter att ha pendlat mellan Gbg och Stockholm så flyttade jag till slut upp till den Kungliga Hufvudstaden i samband med att vi 2005 släppte platta nr 2: Black:Anthem.

Jag fortsatte att ha kontakt med DJ Ashba - han ville få över mig till LA igen där under några år som basist i hans band "ASHBA". Jag var trygg i G5 och avböjde.

* Kuriosa:
Jag fick mitt artistnamn "Hot Rod" under min tid i BC. En kväll var vi alla i BC inbjudna till Dan Reed's releaseparty (också på Pretty Ugly Club) och utanför innan vi skulle gå in så kom Paul Stanley. Vår basist Kenny Kweens som känner Paul (efter att ha jobbat med KISS - han var kostymansvarig) presenterade mig för Paul med orden: "This is our new guitarist Rod. We're thinking of calling him "Hot Rod" but he's quite not there yet". Så det blev helt enkelt "Hot Rod" hädanefter.

Jag hörde från Silver att du var en av medlemmarna i Mötley Two? Då jag är väldigt nyfiken på detta band vill jag gärna veta allt, hur gick det till när ni träffades och började spela/startade bandet? Vilka var ni i bandet och vad körde ni för låtar?
Vi var alla tajta vänner sedan många år och hängde alltid ihop och festade. Gemensamt var att vi alla älskade och hade växt upp med Mötley Crüe. Minns inte precis hur och när det kom på tal att vi skulle köra ett Mötley-hyllningsband tillsammans...men det föll sig nog kanska självklart där du runt 1997-98. Från start var det Thomas Silver och Jocke Berg (från Hardcore Superstar), Joey Skansås (senare medlem i "All Ends") på trummor och jag på bas. Joey var enbart med på det första giget dock. När Adde kom med i Hardcore Superstar i samma veva så blev han trummis istället. Inga konstigheter alls. Så de återstående spelningarna vi gjorde så var det Jocke Berg på sång, Thomas Silver på gitarr, jag på bas och Adde på trummor. Hela grejen var att vi enbart skulle spela låtar från "Too fast for love" och "Shout at the devil" men om jag minns korrekt så smög sig två låtar från "Girls Girls Girls" sig in (på det sista giget i .a.f.)?
Låtlista:
Live Wire
Come on and dance
Take me to the top
Piece of your action
Public enemy #1
Too fast for love
Shout at the devil
Bastard
Helter Skelter
Looks that kill
Red Hot
Danger
Ten seconds 'til love
Knock 'em dead kid
Too young to fall in love
Jail house rock
All in the name of rock

Har du några roliga minnen eller anekdoter att berätta om gällande Mötley Two?
Jag tror bara att vi gjorde totalt 3-4 spelningar - alla på Sticky Fingers i Göteborg?! Jag kan tyvärr inte minnas någon speciellt minne faktiskt som återknyts till just Mötley Two! Vi blev nominerade och utsedda till årets konsert-upplevelse av nån lokal tidning. Ganska överraskande då vi helt opretantiöst bara hyllade vårt favoritband. Kan väl tilläggas att skribenten inte var ett Mötley-fan så nåt gjorde vi rätt?! :)

Minns du när ni senast spelade med Mötley Two och varför har ni lagt av?
Tror att det var 1998 eller 99? Hardcore Superstar slog igenom så det fanns helt enkelt lite tid över till sidoprojekt och jag stack sedermera till Los Angeles så det rann ut i sanden... Jag tror aldrig att vi lagt av. Vi har nämnt att lira tillsammans igen men det har inte realiserats tyvärr. Who knows?

Vad är ditt bästa samt värsta turnéminne?
Bästa: Hela turnén vi gjorde i europa som förband till Hardcore Superstar 2004. Så otroligt roligt vi hade hela tiden. Too many to mention. Ledsen.

Värsta: Jag har inte haft några direkt hemska upplevelser... Det kanske inte är så roligt i o.f.s. när man är på turné och man är bokad på en lokal pizzeria i utkanten av nån håla med tre pers i publiken och man spelar på golvet med en julgran som dekor och en dart-tavla som backdrop. Då skäller man i frustration på den stackars promotor/turnéledaren så att hon gråter... Har ni sett filmen om Anvil så förstår ni PRECIS vad jag menar. Nu i efterhand så tycker jag inte att det är det minsta "hemskt". Möjligtvis att jag skämdes för att ha gjort vår bokare ledsen - det var ju mitt ego som blev sårat. Tycker snarare att sådana gigs är roliga i efterhand - det är en intressant och bisarr upplevelse som jag inte önskar vara utan.

Vad har du för favoritfilm(er) genom tiderna?
Oj! Hur många som helst: Jaws, Close encounters of the third kind, Shining,A Nightmare on Elm Street, Star Wars (tre första; A new hope, Empire strikes back, Return of the Jedi), Back to the future-trilogin, Smokey and the Bandit, Lost Highway, Terminator, Sin City, Office space, The Ring, Kingpin, Dumb and dumber, Rocky-filmerna, The Warriors, Running man, Rush, E.T... listan kan göras huuur lång som helst. Har ett mindre bibliotek hemma med några hundra filmer. Otroligt förtjust i 80-tals highschool-filmer som "Can't buy me love"och "Wierd science" samt sience fiction med alien-tema "District 9", "Arrival" m.fl. samt Slascher-movies från 70- och tidigt 80-tal som "Maniac", "Burning", "Madman", "Maniac cop", "The Hills Have Eyes", "The Prowler", "New York ripper". Älskar filmer med/av Tarantino, Shayla M. Night, David Lynch och sen är jag barnsligt förtjust i superhjältefilmer av/med Marvel och DC: absoluta favoriten där är Superman I och II med Christopher Reeve. Värt att nämna kan vara att jag är väldigt glad i svenska klassiker som Sällskapsresorna, Repmånad och Göta Kanal. Som sagt - det blir mycket filmtittande.

Har du några favoritböcker/författare?
Läser på tok för sällan och för lite. Det blir mest rockbiografier eller faktaböcker om självutveckling och österländsk filosofi och mindfulness.

Vad har du för favoritband/artist? Är det främst gammal hederlig hårdrock som avnjutes eller är det något annat som gäller? Är eller har du någon gång haft något intresse för Death/Black metal?
Vad jag lyssnar på de senaste åren är väldigt mycket "nya band" som Asking Alexandria, Bring Me The Horizon, In This Moment, Five Finger Death Punch och jag upptäckte Ghost i o.m. deras senare släpp; "Meloria", "Popestar" och "Prequelle". En annan favorit är SIXX:A.M. - älskar James Michael's röst. Jag lyssnar gärna fortfarande på mina gamla hårsrockshjältar som Judas Priest, Saxon, W.A.S.P., Iron Maiden, Scorpions, Ozzy, DIO m.fl. Oftast blir det dom gamla hederliga 80-talsplattorna men OZZY har jag fortsatt att köpa plattor med varje släpp han gjort. När det kommer till favoritartister så finns det bara två som är värda att nämnas: KISS och MÖTLEY CRÜE. Dessa två band har gjort större avtryck på mig - inte bara musikaliskt utan hela prylen med show, image, sound, approach, attityd och merchandise etc.
Death och Black Metal har aldrig riktigt varit min påse. Älskade Venom när de kom på 80-talet dock. Jag går åt motsatt håll ibland när det gäller musik, istället för att det ska vara stenhårt och extremt så tycker jag om bra popmusik. Allt från The Beatles till Britney Spears och Katy Perry! Så har det alltid varit - ABBA var mina första idoler och jag har alltid attraherats av musik med bra och starka melodier. Kan man mixa in tuffa distade gitarrer så är det ännu bättre. Där var LA-rocken klart bäst med band som RATT, Crüe, Dokken m.fl. Ska jag välja ett årtionde som betytt mest för mig där musiken generellt gjort störts avtryck så är det såklart 80-talet. Jag är nog t.o.m. lite 80-talsskadad!?

Vilken/vilka är din absoluta favoritplatta/plattor genom tiderna?
Här kommer mina all time favorites som jag har lyssnat oändligt mycket på.
(Utan inbördes rangordning):
KISS - Alive II
KISS - Unmasked
Mötley Crüe - Shout at the Devil
Mötley Crüe - Dr Feelgood
Pink Floyd - The Wall
Marilyn Manson - Mechanical Animals
Gyllene Tider - Gyllene Tider
Gyllene Tider - Moderna Tider
Gyllene Tider - Puls
AC/DC - For those about to rock
-------
King Diamond - Abigail
Metallica - Ride the lightning
Bryan Adams - Reckless
Rod Stewart - Atlantic Crossing
Neil Young -  Harvest
ABBA - Arrival
Sex Pistols- Never mind the bollocks
Scorpions - Love at first sting
Queen - Sheer heart attack
Iron Maiden - Piece of mind
-------
David Bowie - Diamond Dogs
Sisters of Mercy- Vision thing
Def Leppard - Pyromania
Accept - Balls to the wall
Michael Jackson - Bad
DIO - Holy diver
RATT - Invasion of your privacy
Rolling Stones - Tattoo You
Noice - Det ljuva livet
Judas Priest - Defenders of the faith
-------
U2 - Joshua tree
Joan Jett - I love Rock & roll
Saxon - The Eagle has landed live
Ozzy - Bark at the moon
Manowar - Hail to England
Pantera - Vulgar display of power
Rammstein - Sehnsucht
W.A.S.P. -  W.A.S.P.
Queensrÿche - Empire
Pretty Boy Floyd - Leather boys with electric toys

Är du som många andra hårdrockare en stor skivsamlare? Isåfall vore det intressant att veta hur många du ligger på och om du har någon kronjuvel i samlingen?
Njae, jag sålde tyvärr av en stor del av mina vinyler på 90-talet då det var ganska ute med vinyl och man fick hyfsat bra pröjs för hårdrocksplattor med Manowar, DIO, King Diamond etc. Dessa har jag senare skaffat på cd dock. Juvelerna återfinns såklart med antingen KISS eller MÖTLEY CRÜE. Dessa har jag kvar och samlingen innefattar både singlar och bildskivor m.m. Kronjuvelen är nog de upp mot 50-talet vinylsinglar (7") jag har samlat på mig med KISS. Dessa är fortfarande värda en hel del och är eftertraktade på diverse samlargrupper på Internet. Jag funderar faktiskt på att sälja den samlingen?!

Har du någon favorit TV-serie? Har du t.ex sett några av mina favoriter "The Walking Dead" eller "Game of Thrones" med favoriten Joffrey? Och kanske viktigast av allt, har du sett nya säsong 3 av Twin Peaks? Tycker du likt oss Tisselskogare att de 25 åren mellan säsong 2 & 3 var väl värt väntan?
Jag kollade slaviskt på Twin Peaks när originalserien sändes 1991. Har faktiskt inte haft nån större intresse av att titta på den nya säsongen så jag har inte ens sett den tyvärr. Jag följer dessutom inte någon av tv-serierna som visas...den senaste jag följde var "Heroes" första säsong då den gick 2007. Tror att jag har tröttnat på effektfulla amerikanska produktioner - har blivit lite av en "gubbe" då jag föredrar brittiska kriminalare som "Morden i Midsomer", "Ett fall för Frost" etc framför t.ex. hysteriska CSI. Sen älskar jag animerade serier som South Park, The Simpsons, Family Guy, American Dad, King of the hill och den lite mer vuxna och hysteriskt roliga och icke-PK serien Brickleberry. Bland de lite nyare humorserierna så har jag en favorit: brittiska Mighty Boosh.

Hinner du med att kolla några filmer i era späckade schema? Isåfall vore det intressant att veta om du har sett och gillar tex Royal Tennenbaums, Punch Drunk Love eller Birdman?
Birdman älskade jag. Royal Tennenbaums har jag nog inte sett hela tror jag - har jag slökollat på när de sänts på tv. Får ge den en riktig chans nästa gång. Punch drunk love har jag inte sett. Jag gillar både Ben Stiller och Adam Sandler. Speciellt de lite djupare filmerna med Sandler som The Cobbler och Vänner för livet (Reign Over Me).

Under den senaste tiden har jag lyssnat mycket på Magnus Ugglas senaste album som har en betydligt mörkare ton än de övriga. Är detta album (Innan filmen tagit slut) något du själv lyssnat på och vad är isåfall din uppfattning?
Har inte lyssnat på den senaste plattan. Överlag så tycker jag mer om mörkare toner och melankoli än party-musik. Ska ge den en genomlyssning. Jag är uppväxt med Uggla genom min mor. Tidiga Uggla är fantastisk bra och jag har faktiskt spelat Uggla-låtar live med bandet "Uggla Forever". När det gäller nyare musik av honom så har jag en absolut favorit: den otroligt vackra och vemodigt vädjande "Pärlor åt svin" - från plattan Pärlor åt svinen som kom 2007.

Som ett stort fan av svenska kriminalfilmer måste jag även passa på att fråga vem som är just din favorit? Den nerstämde Wallander, den desillusionerade Beck eller min personliga favorit Arne Dahl? Eller har den nya Hassel-serien med en testosteronstinn Ola Rapace seglat upp som etta på tronen?
Jag gillar Wallander med både Rolf Lassgård och Krister Henriksson samt den brittiska med Kenneth Branagh och Beck - både de nya och de gamla som Carl-Gustaf Lindstedt, Gösta Ekman och Peter Haber. Tröttande på Beck-serien när den lökiga norske tomten gjorde entré. Sedan måste jag tillägga att min absoluta favorit-serie just nu är den brittiska "Shetland". Sjuuuuuuuukt bra.

Har du någon favoritdryck när du riktigt vill njuta av livet? Är det den klassiska hårdrocksstilen med Jack Daniels som gäller eller är det thailändska guldet Mekong något som faller dig i smaken? Eller varför inte en Mummelman?
Jag är svag för lättdrucken "blasköl" som Budweiser, Corona, Sol, Heineken etc. När det gäller sprit så blir det vodka-lime eller rom och cola. Jag är inte så mycket för whiskey/bourbon egentligen - det här med rock&roll-klichéer gör andra så mycket bättre än jag. Men visst, jag är inte den som är den - finns det så åker det ned. Tillsammans med cola då... För jag är ingen finsmakare, det ska gudarna veta.

Som du kanske märkt ligger musik, film och litteratur mig väldigt varmt om hjärtat och speciellt svenskt då jag anser att det håller lite högre klass än det mesta. Vi har ju utöver dig själv stoltheter som ABBA, Europe och Roxette att vara glada för inom musikens värld. Är detta något som faller dig i smaken?
Ja, absolut! Alla de tre banden nu nämner tillhör mina favoriter genom livet. Upptäckte musik med ABBA - dom är mitt första musikaliska minne överhuvudtaget. Europe har jag följt sedan dom vann Rock-SM 1982 och Roxette blev en naturlig förlängning av Per Gessles låtskrivande då jag äääälskar Gyllene Tider och Gessles låtsnickeri överlag.

Beautiful Creatures 2000
https://www.facebook.com/hotrodmusic/videos/1638719072819893/

Foto: Ola Johansson (Hot Rod), Anna Sjödin (Mötley Two), Michael Johansson (Gemini Five)