Alain Darborg
När vi på T.C Crew nåddes av nyheten att en ny Jönssonligan var på gång och att den dessutom skulle bli lite mörkare blev det genast glada miner och heta diskussioner på redaktionen. Givetvis var vi tvungna att ta ett litet snack med filmens regissör Alain (som även regisserat TV4-succen "Inkognito") för att få svar på alla våra funderingar. Mycket nöje!
Då jag gillar svensk film mycket så blir man allt som oftast rejält peppad när det är något nytt svenskt på G men jag skall ärligt erkänna att jag inte varit så sugen på en ny film som Jönssonligan på kanske 20 år. Jag har förstått att det inte blir riktigt lika brutalt, blodigt och mörkt som "Saw" eller "Human Centipede" men bara att just "Saw" nämndes i någon intervju du gjorde gör mig otroligt upphetsad över denna nystart. Vågar du avslöja lite mer om hur mycket mörker vi kan förvänta oss?
Vad kul att du är peppad! När jag drog upp ”Saw” så var det bara en impuls då jag försökte tona ner hela det här med att Den perfekta stöten skulle vara mörk. DPS har nog 0 % likheter med Saw :) Jämfört med de gamla Jönssonligan filmerna är Den perfekta stöten lite mörkare i tonen. Men i jämförelse med dagens moderna filmer är den inte särskilt mörk. Som helhet har jag försökt göra en så underhållande heistrulle som möjligt. När man går hem från bion ska man vara glad! Men visst, vi har ett hämndtema i grund och botten så den har ju en lite mörkare underton… 
Kommer ni att använda er utav den välkända signaturmelodin av Ragnar Grippe som följt med genom alla Jönssonligan-filmerna? Kanske i en något mer melankolisk och modern tappning än förr?
Det får bli en hemlighet…
Kan du berätta lite om hur ni kom på idén med en mörkare och tuffare Jönssonligan? Var du själv inblandad? Har ni möjligen blivit inspirerade av andra ganska oväntade mörka alster som kommit under senare år? Jag tänker tex på när Nordman gästsjöng i Black Metal bandet Shining och när Magnus Uggla släppte sin senaste platta (som med all rätta beskrevs som just mörk)?
Grejen är att jag älskar action/komedier, särskilt dem från 80-90 talet. Och jag älskar heistfilmer (kuppfilmer). Det jag gillar med denna typ av filmer är tonen. Blandningen mellan spänning, allvar och humor. Ena sekunden är det en skön scen och någon säger något roligt, nästa sekund BANG – det blir blodigt allvar. Jag satt och tittade på Varning för Jönssonligan en dag för cirka 5 år sedan. Och då slog det mig, detta är ju en heistfilm. Och vad skulle hända om man gjorde en film med dessa karaktärer, men som utspelar sig här och nu. Och som har en story som är lite mer på allvar. Jag pitchade idén för lite folk men ingen nappade. Men idén hade etsat sig fast i hjärnan, kunde inte släppa den. Ville verkligen se den filmen själv på bio. Så 6 månader senare pitchade jag den en gång till för producenten Fredrik Wikström Nicastro på Trevänner. Han nappade direkt. Och då satte vi igång att utveckla story och film tillsammans. Jag har inte inspirerats av de alster som du nämner ovan. Däremot har jag under arbetets gång fått inspiration av rebooten av Star Trek, rebooten av James Bond - Casino Royale och såklart Christopher Nolans Batman filmer. De filmerna har tagit sina karaktärer till en nyare, modernare nivå. Men man känner ändå igen sig i grundmaterialet på något sätt.
Vilken av Jönssonligan-filmerna är din egen favorit? Personligen tycker jag att filmserien hade sin storhetsperiod på 80-talet, innan Gösta Ekman hoppade av och Peter Haber/Johan Ulveson gjorde inhopp som "ledaren för gänget". Kommer slapstick-humorn från Gösta Ekmans tid att leva kvar på något sätt i den nya filmen eller blir det mörker och brutalitet utan någon plats för humor?
Mina favoriter är alla där Gösta Ekman är med. Ingen kan göra slapstick som Gösta Ekman. Det är omöjligt att försöka göra det han gjorde. Det finns en hel del humor i denna film. Men en annan typ av humor.
Om den här filmen blir en succe på biograferna, tror du att det kommer att bli fler uppföljare med samma ensemble?
Det hoppas jag. Man har lärt sig mycket under arbetet med första, och vill ta det till nästa nivå.
Jag läste någonstans att den nya Rocky är "Sickans" ex flickvän. Och både Dynamit-Harry och Vanheden är så olika original-karaktärerna man kan tänka sig. Valde ni skådespelare medvetet för att de skulle skilja sig utse
endemässigt så mycket som möjligt? Vilka likheter finns egentligen kvar från de äldre filmerna, bortsett från namnen?
Det viktiga med karaktärerna är inte utseendet. Utan personligheterna. Och det som jag verkligen gillar med de gamla Jönssonliganfilmerna är just personligheterna. Just vad gäller personligheterna har vi (jag, producenten och författaren Piotr Marciniak) verkligen försökt vara trogna original karaktärerna när vi skrev manus. Men såklart har vi fått justera vissa saker så det passar in i våran historia. I casting processen letade vi efter personen Charles, personen Ragnar Vanheden osv. Sedan har skådespelarna kommit in och gett liv åt det som vi skrivit. Men när du ser filmen tror jag ändå du kommer känna igen karaktärerna personlighetsmässigt på ett eller annat sätt.
Jag ser med stor glädje tillbaka på måndagskvällen då Inkognito hade premiär och kan garantera att hela Tisselskog satt bänkade framför dumburkarna. Om jag inte minns helt fel blev serien en stor succé på TV4 med miljonpublik och tittarrekord som kronan på verket, var det denna succé med Inkognito som banade vägen till det eftertraktade jobbet som regissör till Jönssonligan? Hur var det förresten att jobba med en så stor profil som Per Morberg?
Vad roligt att du tyckte om Inkognito! Ja det stämmer faktiskt. Inkognito gav mig tillräckligt mycket trovärdighet för att få göra Jönssonligan. Inkognito var ju lite blandat vad gäller humor och spänning, och hade ju vissa inslag av kupper. När jag hade det med mig i bagaget var det lättare att förklara hur tonen i nya Jönssonligan skulle bli. Att jobba med Per Morberg var roligt. Var lite nervös när jag skulle träffa honom första gången, han är ju ändå Per Morberg! Men alla är vi människor i grund och botten. Han var super proffsig, super trevlig och jobbade hårt.
Vad har du för favoritfilm(er) genom tiderna?
Det är en svår fråga. Jag har massor med favoritfilmer och favoritregissörer. Allt handlar om vilket humör man är på. Men i grund och botten gillar jag filmer som får mig att glömma vardagen och tar med mig på ett äventyr. Filmer som gör mig peppad eller ger mig hopp. Jag älskar Steven Spielbergs filmer, blir inspirerad av tonen i J.J Abrams filmer, vill bli kompis med tjuvarna i Oceans 11 eller Blåsningen, njuter av att se action/komedier så som Dödligt vapen och Snuten i Hollywood, ryser av mäktigheten i Sergio Leones spaghettiwesterns (För en handfull dollar, Den onde, gode och fule m.m), och får kraft och känner att allt är möjligt av Sylvester Stallone i Rocky 1. En film som jag såg på bio 7 dagar i sträck när den kom är komedin Kung-Fu Hustle. Om du inte sett den, se den!
Har du några favoritböcker/författare?
Jag kollar mest på film. Läser då och då men är inte så insatt i den litterära världen. Gillar Dan Browns böcker (Da Vinci koden, Den förlorade symbolen) även om jag nu märker att han upprepar sig själv dramaturgiskt. Men det är ett sådant tempo i hans böcker. Man kan inte sluta läsa liksom… Gillade boken Alkemisten av Paulo Cuelho. Liftarens guide till galaxen är en gammal favorit. Läste boken om The Dirt om Mötley Crue för inte så längesedan. Den var riktigt sjuk och rolig samtidigt. Läser faktiskt fortfarande Kalle Anka då och då. Man blir aldrig för gammal för det. Just nu läser jag serietidningarna Walking dead och Y the last man.
Vad har du för favoritband/artist?
Jag är en all ätare vad gäller musik. Precis som med film så har man olika perioder då man lyssnar på olika typer av musik. Jag kan sakna tiden innan all musik hamnade på nätet. Man köpte skivor och lyssnade igenom dem om och om igen. Kunde alla låtar. Nuförtiden har man spellistor där man blandar en massa favoritlåtar. Lite synd faktiskt. Men när jag kör bil brukar jag ha på Bandit rock på radion. Om jag tränar eller gör något fysiskt har jag en speciell spellista för det. Är det mörkt och deppigt ute brukar jag lyssna på reggae för att bli peppad. Oftast lyssnar jag faktiskt på filmmusik… Typ John Williams, Hans Zimmer, Ennio Morricone osv.
Som den hårdrockare jag är så undrar jag om du har några favoritband inom denna genre? Är det isåfall främst gammal hederlig hårdrock som gäller för dig eller är du även inne på tex Death/Black Metal?
Jag har kvar mina gamla favoriter Metallica, Guns N´ Roses och Iron Maiden.
Har du någon favorit TV-serie? Har du tex sett några av mina favoriter The Walking Dead och/eller Dexter? Eller kanske "Game of Thrones" med min favorit Joffrey är något som du njuter av?
Walking Dead är ju fantastisk! Läser både serietidningen och kollar på tv-serien. Prison break är en annan favorit. Sedan gillar/gillade jag Breaking bad, Homeland, House of Cards, 24 och Heroes säsong 1.
Hinner du med att kolla några filmer i ditt späckade schema? Isåfall vore det intressant att veta om du har sett och gillar tex Kick-Ass eller The Road?
Såklart jag kollar på filmer! Det är det bästa jag vet, och anledningen varför jag vill jobba med film är för jag vill göra de filmer som jag själv vill se. Har sett både Kick ass och the road. Älskar Kick Ass! Däremot The Road… Jag såg den på rad 1 i en stor bio en söndag när jag var lite bakis. Jag kallsvettades av den… Den är ju bra. Det kan man inte säga något om. Men personligen gillar jag filmer som gör mig peppad, ger mig hopp. Inte filmer som får mig att må dåligt.
Åter till Uggla och mer mörker, under den senaste tiden har jag lyssnat väldigt mycket på just Magnus Ugglas senaste album som alltså har en betydligt mörkare ton än de övriga. Är detta album (Innan filmen tagit slut) något du själv lyssnat på och vad är isåfall din uppfattning?
Helt ärligt så har jag faktiskt inte hört detta album. Så jag kan inte riktigt svara på din fråga.. Men det är häftigt att Magnus Uggla fortfarande gör sin musik.
Som ett stort fan av svenska kriminalfilmer måste jag även passa på att fråga vem som är just din favorit? Den nerstämde Wallander, den desillusionerade Beck eller min personliga favorit Arne Dahl?
De svenska kriminalfilmer jag sett är Beck. Och de gillar jag. Har inte sett Wallander eller Arne Dahl ännu dessvärre… Det borde jag göra.
Har du någon speciell dryck som du njuter lite extra av vid speciella tillfällen? Kanske ett glas rött uppskattas eller kan det även slinka ner lite Mekong eller Mummelmann emellanåt?
Whisky är alltid gött. Nästan alla sorter. Det borde komma whisky ur kranen istället för vatten.
Som du kanske märkt ligger musik och film mig väldigt varmt om hjärtat och speciellt svenskt då jag anser att det håller lite högre klass än det mesta. Vi har ju tex stoltheter som ABBA, Europe och Roxette att vara glada för inom musikens värld. Är detta något som faller dig i smaken?
När jag var liten dyrkade jag Europe och Roxette. Final Countdown hörde jag när jag gick på dagis. En kompis hade tagit med sig ett kassettband som han “lånat” av sin storerbror. Efter att han spelat den för mig så tjatade jag på mina föräldrar att köpa kassetbandet med Final Countdown på till mig. Men jag fick fel, fick deras första album istället. Men det var bra det också.
(Foto "Den Perfekta Stöten": Johan Bergmark)