Alex Bergdahl
11.10.2018 23:11
Ett band vi hela tiden återkommer till oavsett om det är i skivhyllan eller i våra intervjuer så är det KISS. I år är det hela 20 år sedan deras sminkade återkomst med ”Psycho Circus” men det känns nästan som igår då man knallade in med skyhöga förväntningar i den lokala Expert-butiken och köpte CD'n med det karaktäristiska 3D-omslaget. Nåväl, nog om detta. Nu vänder vi oss istället till KISS-oraklet Alex Bergdahl för att djupdyka lite mer i hans (och vår) fascination för detta fantastiska band. Alex driver också den utsökta KISS-podden ”Alex Room Service” som ni absolut bör lyssna in er på om ni precis som oss dyrkar KISS!
Vad sysslar du med just nu? Har du något nytt spännande projekt på gång?
I skrivande stund förbereder jag två Kissföreläsningar, en i Sölvesborg den 1/11 och en i Trondheim den 29/11. Dessutom ska jag vara med i SVT's Antikmagasinet i november, jag antar att Kiss och hårdrock numera är antikt. Utöver detta är det poddfunderingar som cirkulerar i huvudet, som vanligt. Och lite annat.
I skrivande stund förbereder jag två Kissföreläsningar, en i Sölvesborg den 1/11 och en i Trondheim den 29/11. Dessutom ska jag vara med i SVT's Antikmagasinet i november, jag antar att Kiss och hårdrock numera är antikt. Utöver detta är det poddfunderingar som cirkulerar i huvudet, som vanligt. Och lite annat.
Det är ju ingen hemlighet att du, liksom flera av oss på T.C redaktionen, är ett stort Kiss-fan. Vad var det som fick dig att bli så fascinerad av just Kiss? Hur startade allt lissom? Det vore även kul att veta vilken som är favoritplattan, och även om du har någon favoritlåt?
Det började för mig som för många andra, i barndomen. Jag var fyra när jag fick en kassett med Unmasked med ett hemtecknat omslag. Efter att jag lyssnat och gillat musiken såg jag omslaget till skivan. Där och då var det klart. This is my life. Det är omöjligt att ha en enda favorit, oavsett skiva eller låt. Men en slags dagens topp fem där fyra är fasta och den femte bubblar är (utan ordning): Debuten / The Elder / Crazy Nights / Hot in the shade / Unmasked. Vilken som bubblar får du fundera på själv.
Det började för mig som för många andra, i barndomen. Jag var fyra när jag fick en kassett med Unmasked med ett hemtecknat omslag. Efter att jag lyssnat och gillat musiken såg jag omslaget till skivan. Där och då var det klart. This is my life. Det är omöjligt att ha en enda favorit, oavsett skiva eller låt. Men en slags dagens topp fem där fyra är fasta och den femte bubblar är (utan ordning): Debuten / The Elder / Crazy Nights / Hot in the shade / Unmasked. Vilken som bubblar får du fundera på själv.
Vad tycker du om den sminkade återkomsten med plattor som "Psycho Circus", "Sonic Boom" och "Monster"? Bättre eller sämre än den osminkade perioden? Någon favorit bland dessa tre plattor?
Jag har precis gjort ett poddavsnitt om Psycho Circus där jag gräver djupt i mina egna tankar, kortfattat kan jag väl säga att jag tycker dem är hygglig och att topparna är magiska medan bottnarna är avskräde. Och råmixen är oändligt mycket intressantare än den sorgligt sönderpolare färdiga produkten. Det låter nästan som ett band på råmixen, trots att det verkligen inte var så. Det är intressant. Sonic Boom har någon låt som är ok men på det hela taget låter de som "ett band som försöker låta som Kiss, som de tror att Kiss lät på 70talet". Sånt funkar inte för mig. Du kan inte återskapa forna tiders magi. Tiden låter sig inte vridas tillbaks. Och sedan finner jag ingen njutning i att höra Pauls begynnande röstnedgång i perfekt ljudkvalitet. Men jag äger faktiskt cd'n fortfarande även om jag inte spelar den. Monster är den enda studioskivan med Kiss som jag inte äger. Det finns ingen anledning för mig att ha den. Jag lyssnar igenom den en gång om året på Spotify med en förhoppning att "NU! Nu ska jag hitta något!". Jag lyckad inte. Poänglöst bottenskrap av låtar, bandets sämsta studioproduktion någonsin och en sångare som nu sjunger riktigt illa. Monster är en sorg för mig. Jag önskar att den aldrig spelats in. Jag kunde levt med Sonic Boom som den sista plattan. Med det sagt - någon borde ta den släpiga, långtråkiga "Long Way Down" och göra en helt ny upptempoversion typ "Under the gun" av den. Jag tycker mig höra en smula gamla Paul dolt där i släpigheten någonstans. Det kanske kunde bli bra.
Jag har precis gjort ett poddavsnitt om Psycho Circus där jag gräver djupt i mina egna tankar, kortfattat kan jag väl säga att jag tycker dem är hygglig och att topparna är magiska medan bottnarna är avskräde. Och råmixen är oändligt mycket intressantare än den sorgligt sönderpolare färdiga produkten. Det låter nästan som ett band på råmixen, trots att det verkligen inte var så. Det är intressant. Sonic Boom har någon låt som är ok men på det hela taget låter de som "ett band som försöker låta som Kiss, som de tror att Kiss lät på 70talet". Sånt funkar inte för mig. Du kan inte återskapa forna tiders magi. Tiden låter sig inte vridas tillbaks. Och sedan finner jag ingen njutning i att höra Pauls begynnande röstnedgång i perfekt ljudkvalitet. Men jag äger faktiskt cd'n fortfarande även om jag inte spelar den. Monster är den enda studioskivan med Kiss som jag inte äger. Det finns ingen anledning för mig att ha den. Jag lyssnar igenom den en gång om året på Spotify med en förhoppning att "NU! Nu ska jag hitta något!". Jag lyckad inte. Poänglöst bottenskrap av låtar, bandets sämsta studioproduktion någonsin och en sångare som nu sjunger riktigt illa. Monster är en sorg för mig. Jag önskar att den aldrig spelats in. Jag kunde levt med Sonic Boom som den sista plattan. Med det sagt - någon borde ta den släpiga, långtråkiga "Long Way Down" och göra en helt ny upptempoversion typ "Under the gun" av den. Jag tycker mig höra en smula gamla Paul dolt där i släpigheten någonstans. Det kanske kunde bli bra.
Kan du förstå att ”Psycho Circus” i år har hunnit bli hela 20 år? För mig känns det ofattbart då det inte alls känns speciellt längesedan den släpptes. Minns du dina förväntningar innan släppet och vad var dina känslor efter första genomlyssningen? Favorit/Sämsta låt? (Tycker själv det finns en del godbitar som t.ex ”Journey of 1.000 years” och en del riktig skit som ”you Wanted the best).
Som jag nämnt har jag precis gjort ett avsnitt om denna unga 20åring, och om jag får vara lite ful så får den intresserade oändligt mer info i avsnittet än vad jag orkar skriva nu i min telefon. Men att den är 20 år gammal är obegripligt, jag är ju inte 20 år äldre. Jag minns hela resan från återföreningen till tystnaden efteråt och dammsugandet av internet i jakt på minsta lilla nyhet från bandet, fram till den färdiga produkten. Det var en magisk tid som kvickt stampades på och grusades när skivan först visade sig ha polerats sönder och turnén sedan var så gräsligt tråkig att jag fick hjärtflimmer av tristess när jag såg låtlistan. Det dog där, för mig, och har rent bandmässigt aldrig återhämtat sig.
Som jag nämnt har jag precis gjort ett avsnitt om denna unga 20åring, och om jag får vara lite ful så får den intresserade oändligt mer info i avsnittet än vad jag orkar skriva nu i min telefon. Men att den är 20 år gammal är obegripligt, jag är ju inte 20 år äldre. Jag minns hela resan från återföreningen till tystnaden efteråt och dammsugandet av internet i jakt på minsta lilla nyhet från bandet, fram till den färdiga produkten. Det var en magisk tid som kvickt stampades på och grusades när skivan först visade sig ha polerats sönder och turnén sedan var så gräsligt tråkig att jag fick hjärtflimmer av tristess när jag såg låtlistan. Det dog där, för mig, och har rent bandmässigt aldrig återhämtat sig.
Vad är ditt favoritobjekt i din stora KISS-Samling? Har du likt ”galna tyska Roxette-fans” ett dedikerat ”KISS-rum”, eller hur får du plats med allt? Bor du själv? Om inte, vad tycker övriga familjemedlemmar om ditt intresse?
Vad gäller mitt samlande så är det främst inspelningar och information jag jagar, och det får plats på hårddiskar så det tar inte så stor plats. Men jag samlar på oändligt mycket mer än Kiss, och varje gång vi flyttar behöver jag ett rum dedikerat till lager. Skivor, filmer, prylar och maskiner samsas i ett lagom ordnat kaos. Min fru delar inte tokintresset förutom när det kommer till Lego, så jag gissar att alltihop hamnar i Öresund den dagen jag sätter tofflorna. Det finns en befriande tanke i det.
Vad gäller mitt samlande så är det främst inspelningar och information jag jagar, och det får plats på hårddiskar så det tar inte så stor plats. Men jag samlar på oändligt mycket mer än Kiss, och varje gång vi flyttar behöver jag ett rum dedikerat till lager. Skivor, filmer, prylar och maskiner samsas i ett lagom ordnat kaos. Min fru delar inte tokintresset förutom när det kommer till Lego, så jag gissar att alltihop hamnar i Öresund den dagen jag sätter tofflorna. Det finns en befriande tanke i det.
Med ditt brinnande intresse för KISS så undrar jag lite över responsen du fått genom åren? Är det uteslutande positivt eller finns det även folk som inte kan förstå vad du håller på med?
Släkt, vänner och lärare förr fattade aldrig. Idag säger de att de gjorde. Det var många som blev fans när Kiss återförenades och blev "Allsång-på-skansen-mysiga". Det är kul för dem. Men jag minns hur det var innan. Däremot har jag minsann knappt fått ett enda negativt ord om podden eller mina föreläsningar, det var nån på facebook som kontaktade mig privat och var otrevlig men det tillhör verkligen inte vardagen. Och jag är oerhört lycklig och inte så lite stolt över att jag uppenbarligen slår an en positiv sträng hos folk. Internet och världen är fylld med egoistisk ignorans känns det som, då är det kul att min lilla hörna kan vara en slags positiv fyr, en undanflykt där både jag som pratar och den som lyssnar tillåts vara lycklig under sin korkek en stund. Det behövs. Vi behöver alla andas ibland.
Släkt, vänner och lärare förr fattade aldrig. Idag säger de att de gjorde. Det var många som blev fans när Kiss återförenades och blev "Allsång-på-skansen-mysiga". Det är kul för dem. Men jag minns hur det var innan. Däremot har jag minsann knappt fått ett enda negativt ord om podden eller mina föreläsningar, det var nån på facebook som kontaktade mig privat och var otrevlig men det tillhör verkligen inte vardagen. Och jag är oerhört lycklig och inte så lite stolt över att jag uppenbarligen slår an en positiv sträng hos folk. Internet och världen är fylld med egoistisk ignorans känns det som, då är det kul att min lilla hörna kan vara en slags positiv fyr, en undanflykt där både jag som pratar och den som lyssnar tillåts vara lycklig under sin korkek en stund. Det behövs. Vi behöver alla andas ibland.
Jag har förstått det som att du gillar 80-talet överlag och filmer som t.ex Fredagen den 13e tillhör favoriterna? Vilken är din favorit i serien och är det VHS som gäller om du t.ex blir sugen på en Jason-film?
Jag lever absolut kvar i 80talet på många sätt. Imorse hittade jag annonsen jag satte in i Okejs PopSwop 1989, den skulle lika gärna kunna ha varit skriven idag. Och skräckfilmerna är en stor del av mitt liv, på alla sätt. Vad gäller F13 så håller jag seriens första 7 delar som magiska, och av dem så är del 5 och 6 "mina". De är mina snuttefiltar, min nostalgi. Min lycka. Jag tittar främst på bluray eftersom de aldrig sett bättre ut än idag, men jag har faktiskt några gamla skräckisar på VHS som f.d. hyrfilmer, omslagen där är magiska. Men skulle jag koppla in VHSmaskinen och titta på dem? Inte i dagsläget men det är inte omöjligt. När jag skriver detta blir jag faktiskt lite sugen. Bara jag inte glömmer spola tillbaka kassetten.
Jag lever absolut kvar i 80talet på många sätt. Imorse hittade jag annonsen jag satte in i Okejs PopSwop 1989, den skulle lika gärna kunna ha varit skriven idag. Och skräckfilmerna är en stor del av mitt liv, på alla sätt. Vad gäller F13 så håller jag seriens första 7 delar som magiska, och av dem så är del 5 och 6 "mina". De är mina snuttefiltar, min nostalgi. Min lycka. Jag tittar främst på bluray eftersom de aldrig sett bättre ut än idag, men jag har faktiskt några gamla skräckisar på VHS som f.d. hyrfilmer, omslagen där är magiska. Men skulle jag koppla in VHSmaskinen och titta på dem? Inte i dagsläget men det är inte omöjligt. När jag skriver detta blir jag faktiskt lite sugen. Bara jag inte glömmer spola tillbaka kassetten.
Eftersom KISS inspirerat otaliga band sedan 70-talet finns det förstås en uppsjö av olika covers på deras låtar. I de allra flesta fall brukar det ju inte vara så mycket att hänga i julgranen men det finns undantag. Jag själv är t.ex väldigt förtjust i ”God of Thunder” (Entombed), ”All American Man” (Hellacopters) och förstås Dan Swanös underbara tolkning av ”A World Without Heroes” med sitt Witherscape. Har du någon favorit eller är det bara KISS-versionerna som gäller?
Jag är inte särdeles intresserad av covers, de är alltid mycket roligare att spela själv än att lyssna på. Det finns bra coverversioner, absolut, men den enda som tutar i min trumpet "på riktigt" är symfoniorkesterversionen av "Black Diamond" på Kiss My Ass. Den är fantastisk.
Jag är inte särdeles intresserad av covers, de är alltid mycket roligare att spela själv än att lyssna på. Det finns bra coverversioner, absolut, men den enda som tutar i min trumpet "på riktigt" är symfoniorkesterversionen av "Black Diamond" på Kiss My Ass. Den är fantastisk.
Har du några planer på ett podd-avsnitt om soloplattorna från 78? Vore grymt intressant att höra dig djupdyka bland dessa skatter. Hur skulle du rangordna dem? Håller du med oss Tisselskogare (och de flesta andra för den delen) att det är Ace & Pauls alster som gäller i första hand?
Jag har planer. Men det blir nog längre fram. Jag jobbar uteslutande på inspiration när det kommer till val av poddavsnitt, så det kan bli när som helst eller i november nästa år. Det får inte bli ett måste eller en hemläxa. Då dör jag och podden tar slut.
Så här tycker jag om plattorna: Pauls är en bra Kisskiva. Perfekt på alla sätt och jag tycker mycket om den. Han var på en av sina toppar här. Han skulle gjort några solospelningar på hösten 1978 tycker jag. Tänk vilken grej. En sann "what if...?". Aces är bra men ojämn, och framförallt tycker jag att den åldrats dåligt. Rip it out är nog den bästa låten på alla plattorna. Ozone är det inte. Hygglig platta men jag lyssnar sällan på den. Genes blir roligare och roligare med åren, främst för att jag hela tiden lär mig mer om hans låtskrivande. Det är en kul men spretig typ demoskiva. Ambitionen var månen men han hamnade i Sollefteå ungefär, och var lila glad för det. Peters är min favorit, jag tycker att det är en fulländad skiva vad gäller låtskrivande, framförande och produktion. Om jag någonsin får möjlighet att ge katten en kram ska han få den som tack för denna skiva. Jag älskar varje sekund. Det är inte så mycket Kiss över den, kanske, men det var inte meningen heller. När jag drar min sista suck hoppas jag att "You matter to me" eller "I can't stop the rain" är det sista jag hör.
Jag har planer. Men det blir nog längre fram. Jag jobbar uteslutande på inspiration när det kommer till val av poddavsnitt, så det kan bli när som helst eller i november nästa år. Det får inte bli ett måste eller en hemläxa. Då dör jag och podden tar slut.
Så här tycker jag om plattorna: Pauls är en bra Kisskiva. Perfekt på alla sätt och jag tycker mycket om den. Han var på en av sina toppar här. Han skulle gjort några solospelningar på hösten 1978 tycker jag. Tänk vilken grej. En sann "what if...?". Aces är bra men ojämn, och framförallt tycker jag att den åldrats dåligt. Rip it out är nog den bästa låten på alla plattorna. Ozone är det inte. Hygglig platta men jag lyssnar sällan på den. Genes blir roligare och roligare med åren, främst för att jag hela tiden lär mig mer om hans låtskrivande. Det är en kul men spretig typ demoskiva. Ambitionen var månen men han hamnade i Sollefteå ungefär, och var lila glad för det. Peters är min favorit, jag tycker att det är en fulländad skiva vad gäller låtskrivande, framförande och produktion. Om jag någonsin får möjlighet att ge katten en kram ska han få den som tack för denna skiva. Jag älskar varje sekund. Det är inte så mycket Kiss över den, kanske, men det var inte meningen heller. När jag drar min sista suck hoppas jag att "You matter to me" eller "I can't stop the rain" är det sista jag hör.
Har du några speciella favoritminnen/anekdoter att berätta om från dina år som KISS-fan, t.ex något möte med dem eller liknande?
Om jag hade kunnat berätta för mitt 11åriga jag att livet skulle ta så roliga vändningar som det gjort så hade den 11åringen nog satt sig ner i soffan och bara väntat. Mitt livs största höjdpunkt hittills var när jag fick tillfälle att stå på scen med Bruce Kulick och gå igenom Asylumskivan och den efterföljande turnén med honom. Vi pratade i en timme och jag spelade i slutet upp en livevideo på storskärmen som han inte sett förut, jag smygtog en bild med min telefon på honom när han log brett. Vi har hållit kontakten sedan dess vilket är fullständigt sinnessjukt. Dessutom har både han och Gene gjort varsitt intro till podden. Det är också fullständigt enastående. Vad gäller favoritminnen annars så är det faktum att jag såg Paul Stanleys soloturné på Irving Plaza i New York, ett stenkast från såväl Kiss gamla replokal såväl som adressen där Academy Of Music låg (stället de spelade på på nyårsafton 1973) är nog faktiskt det jag oftast tänker tillbaka på. Det låg magi i luften den kvällen, magi som inte lämnat kroppen ännu.
Om jag hade kunnat berätta för mitt 11åriga jag att livet skulle ta så roliga vändningar som det gjort så hade den 11åringen nog satt sig ner i soffan och bara väntat. Mitt livs största höjdpunkt hittills var när jag fick tillfälle att stå på scen med Bruce Kulick och gå igenom Asylumskivan och den efterföljande turnén med honom. Vi pratade i en timme och jag spelade i slutet upp en livevideo på storskärmen som han inte sett förut, jag smygtog en bild med min telefon på honom när han log brett. Vi har hållit kontakten sedan dess vilket är fullständigt sinnessjukt. Dessutom har både han och Gene gjort varsitt intro till podden. Det är också fullständigt enastående. Vad gäller favoritminnen annars så är det faktum att jag såg Paul Stanleys soloturné på Irving Plaza i New York, ett stenkast från såväl Kiss gamla replokal såväl som adressen där Academy Of Music låg (stället de spelade på på nyårsafton 1973) är nog faktiskt det jag oftast tänker tillbaka på. Det låg magi i luften den kvällen, magi som inte lämnat kroppen ännu.
Spelar du fortfarande med KISS-cover bandet 10 East 23rd Street? Några roliga anekdoter om detta?
Ja och nej. Jag fick fråga min vapendragare tillika basisten i bandet Carl Linnaeus om jag fick lov att svara att jag spelar på behovsbasis, och det gick bra så jag svarar det. De kör mest som en akustisk kvartett nu, Carl, Jimmie, Niclas och Sofie, och de är fenomenala. Det var skitkul att spela trummor igen för första gången på tjugo år, men jag kunde inte lägga lika mycket tid på att vara med eftersom jag befann mig så långt bort rent geografiskt hela tiden. Min dröm att få ha spelat de gamla obskyra Kisslåtarna gick dock i uppfyllelse, speciellt ”Love theme from KISS” var skitkul att lira. Och jag kommer garanterat att spela med dem igen när tillfället uppstår. Det var lite kul när vi spelade live den ena gången för Carl hade fixat ett svart lakan med ett målat spindelväv på, som skulle symbolisera giget Kiss gjorde på Fillmore East 1974 där de hade ett sådant spindelväv i bakgrunden. Det var svårt att hänga upp, och ungefär mittsunds in i konserten trillade nätet ner och över mig. Det blev lilla spöket Bergdahl på trummor där i några sekunder.
Ja och nej. Jag fick fråga min vapendragare tillika basisten i bandet Carl Linnaeus om jag fick lov att svara att jag spelar på behovsbasis, och det gick bra så jag svarar det. De kör mest som en akustisk kvartett nu, Carl, Jimmie, Niclas och Sofie, och de är fenomenala. Det var skitkul att spela trummor igen för första gången på tjugo år, men jag kunde inte lägga lika mycket tid på att vara med eftersom jag befann mig så långt bort rent geografiskt hela tiden. Min dröm att få ha spelat de gamla obskyra Kisslåtarna gick dock i uppfyllelse, speciellt ”Love theme from KISS” var skitkul att lira. Och jag kommer garanterat att spela med dem igen när tillfället uppstår. Det var lite kul när vi spelade live den ena gången för Carl hade fixat ett svart lakan med ett målat spindelväv på, som skulle symbolisera giget Kiss gjorde på Fillmore East 1974 där de hade ett sådant spindelväv i bakgrunden. Det var svårt att hänga upp, och ungefär mittsunds in i konserten trillade nätet ner och över mig. Det blev lilla spöket Bergdahl på trummor där i några sekunder.
Vad har du för favoritband/artist (utöver KISS)? Är det främst gammal hederlig heavy metal som gäller är du även inne på death/black metal?
Oj, sådana stora frågor är svåra att svara på. Banden jag har tatuerade på kroppen och som således betyder mer än något annat är King Diamond / Mercyful Fate, Marillion och Alice Cooper. När det gäller hårdrock är jag mest nostalgiker, ny sådan intresserar mig inte alls utan där söker jag kickar på annat håll. Vad gäller Black metal så lyssnar jag, mest på gammalt, och mycket tack vare de rätt intressanta historierna runtom och kring. Jag gillar Mayhem med Dead på sång, det är coolt som fan. Jag gillar Emperors Nightside och tyckte att giget de gjorde med Faust på trummor på Sweden Rock där de körde hela den är en av de fräsigaste upplevelserna jag haft på den festivalen någonsin. På det hela taget är den norska gamla scenen intressant på flera plan. Death metal har jag inte riktigt med mig i bagaget, jag kan lyssna och uppskatta musiken till viss del men jag är inte särskilt intresserad egentligen.
Oj, sådana stora frågor är svåra att svara på. Banden jag har tatuerade på kroppen och som således betyder mer än något annat är King Diamond / Mercyful Fate, Marillion och Alice Cooper. När det gäller hårdrock är jag mest nostalgiker, ny sådan intresserar mig inte alls utan där söker jag kickar på annat håll. Vad gäller Black metal så lyssnar jag, mest på gammalt, och mycket tack vare de rätt intressanta historierna runtom och kring. Jag gillar Mayhem med Dead på sång, det är coolt som fan. Jag gillar Emperors Nightside och tyckte att giget de gjorde med Faust på trummor på Sweden Rock där de körde hela den är en av de fräsigaste upplevelserna jag haft på den festivalen någonsin. På det hela taget är den norska gamla scenen intressant på flera plan. Death metal har jag inte riktigt med mig i bagaget, jag kan lyssna och uppskatta musiken till viss del men jag är inte särskilt intresserad egentligen.
Wow, nu blir jag lite överraskad. Du har alltså inte någon tatuering med KISS? För de måste väl ändå anses vara ditt favoritband? Eller?
Haha, visst har jag en Kisstatuering. Jag har den handritade Kisslogon från en av Hotel Diplomat-biljetterna 1973 tillsammans med fyra symboler (stjärna och planet från samma biljett, plus en trea och ett dollartecken) på min ena arm. Men Kiss är inte mitt favoritband. Kiss är mitt DNA. Mitt existenselixir. Och alldeles oavsett hur mycket jag älskar de andra banden så har Kiss en helt egen, unik plats i mitt liv och hjärta.
Haha, visst har jag en Kisstatuering. Jag har den handritade Kisslogon från en av Hotel Diplomat-biljetterna 1973 tillsammans med fyra symboler (stjärna och planet från samma biljett, plus en trea och ett dollartecken) på min ena arm. Men Kiss är inte mitt favoritband. Kiss är mitt DNA. Mitt existenselixir. Och alldeles oavsett hur mycket jag älskar de andra banden så har Kiss en helt egen, unik plats i mitt liv och hjärta.
Vilken/vilka är din absoluta favoritplatta/plattor genom tiderna?
Jag väljer tre som är en slags Triforce, en helig del av mitt DNA och som var för sig är en anledning att jag överhuvudtaget går upp varje morgon: Kiss - The Elder, Alice Cooper – Pretties for you, Mercyful Fate - Melissa
Jag väljer tre som är en slags Triforce, en helig del av mitt DNA och som var för sig är en anledning att jag överhuvudtaget går upp varje morgon: Kiss - The Elder, Alice Cooper – Pretties for you, Mercyful Fate - Melissa
Vad har du för favoritfilm(er) genom tiderna?
Du får fem titlar här på de filmer jag sett flest gånger och som jag fortfarande ser massor av gånger varje år. Clue (1985), The Burbs (1989), Psycho (1960), Rear Window (1954) samt A Nightmare On Elm Street (1984).
Du får fem titlar här på de filmer jag sett flest gånger och som jag fortfarande ser massor av gånger varje år. Clue (1985), The Burbs (1989), Psycho (1960), Rear Window (1954) samt A Nightmare On Elm Street (1984).
Har du några favoritböcker/författare?
Gamla Stephen King, från början till runt 1990-92. De betydde mycket för mig och är fortfarande bra till stor del. Annars är böcker något jag bär med mig i huvudet ständigt, jag jobbar på bibliotek (mest med digitala tjänster och digital inkludering) och hade epitetet ”Läsinspiratör” i flera år. Tips på tre sensationellt bra böcker är Stig Dagerman: Tysk höst, Robert Seethaler: Tobakshandlaren och Elin Olofsson: Till flickorna i sjön.
Gamla Stephen King, från början till runt 1990-92. De betydde mycket för mig och är fortfarande bra till stor del. Annars är böcker något jag bär med mig i huvudet ständigt, jag jobbar på bibliotek (mest med digitala tjänster och digital inkludering) och hade epitetet ”Läsinspiratör” i flera år. Tips på tre sensationellt bra böcker är Stig Dagerman: Tysk höst, Robert Seethaler: Tobakshandlaren och Elin Olofsson: Till flickorna i sjön.
Är du som många andra hårdrockare en stor skivsamlare? Isåfall vore det intressant att veta hur många du ligger på och vilken du anser vara kronjuvelen i samlingen?
Jag är som nämnts absolut en skivsamlare men en kräsen och specifik sådan. Jag har kanske tusen vinylplattor, det är i princip bara vinyl jag genuint samlar på. CD arbetar jag bort i den mån det går, jag har inget behov av dem längre eftersom jag aldrig lyssnar på det formatet. Jag lyssnar på vinyl och högupplösta digitala spår när jag är hemma, och på Spotify/Youtube när jag är ute och går eller reser. CD-skivorna står mest och samlar damm så jag har sålt av de flesta, men sparat signerade eller unika grejer. Och några speciella för nostalgins skull. Det är svårt att välja ut bara nån skiva, men visst finns det några som betyder mer än andra. Jag har ett inramat Sun Records-original med Jerry Lee Lewis: ”Great Balls Of Fire”, inköpt av Elvis Presleys gamla påklädare mr. Lansky i hans klädesbutik när jag var i Memphis. Jag fick en hel förmiddag med honom när han berättade om Elvis, om sina skivor och femtiotalets musikliv. Jag har 220 Volts första singel på Guntan, Gyllene Tiders första gula EP, Europes ”Lyin eyes”. De är fräcka. Men också några gamla proggpärlor som Shaggy: ”Lessons for beginners” och Träd, Gräs & Stenars ”Mors mors” på Tall Records. Spretigt och brokigt, precis som jag vill ha det.
Jag är som nämnts absolut en skivsamlare men en kräsen och specifik sådan. Jag har kanske tusen vinylplattor, det är i princip bara vinyl jag genuint samlar på. CD arbetar jag bort i den mån det går, jag har inget behov av dem längre eftersom jag aldrig lyssnar på det formatet. Jag lyssnar på vinyl och högupplösta digitala spår när jag är hemma, och på Spotify/Youtube när jag är ute och går eller reser. CD-skivorna står mest och samlar damm så jag har sålt av de flesta, men sparat signerade eller unika grejer. Och några speciella för nostalgins skull. Det är svårt att välja ut bara nån skiva, men visst finns det några som betyder mer än andra. Jag har ett inramat Sun Records-original med Jerry Lee Lewis: ”Great Balls Of Fire”, inköpt av Elvis Presleys gamla påklädare mr. Lansky i hans klädesbutik när jag var i Memphis. Jag fick en hel förmiddag med honom när han berättade om Elvis, om sina skivor och femtiotalets musikliv. Jag har 220 Volts första singel på Guntan, Gyllene Tiders första gula EP, Europes ”Lyin eyes”. De är fräcka. Men också några gamla proggpärlor som Shaggy: ”Lessons for beginners” och Träd, Gräs & Stenars ”Mors mors” på Tall Records. Spretigt och brokigt, precis som jag vill ha det.
Under den senaste tiden har jag lyssnat mycket på Magnus Ugglas senaste album som har en betydligt mörkare ton än de övriga. Är detta album (Innan filmen tagit slut) något du själv lyssnat på och vad är isåfall din uppfattning?
Kom inte den plattan 2011 eller 2012? I vilket fall, jag gillar Uggla fram till och med 35-åringen. Det är hans bästa platta i mitt tycke även om Dandyn inte kommer långt efter. Ingenting efter det intresserar mig det minsta, jag ser honom live ibland och blir varje gång påmind om varför jag inte bryr mig om de senare låtarna. Men han är bra live fortfarande, 2005 i Växjö körde han en hel hög låtar från 70talet vilket var coolt som fan. Så det är min åsikt om Uggla 2012.
Kom inte den plattan 2011 eller 2012? I vilket fall, jag gillar Uggla fram till och med 35-åringen. Det är hans bästa platta i mitt tycke även om Dandyn inte kommer långt efter. Ingenting efter det intresserar mig det minsta, jag ser honom live ibland och blir varje gång påmind om varför jag inte bryr mig om de senare låtarna. Men han är bra live fortfarande, 2005 i Växjö körde han en hel hög låtar från 70talet vilket var coolt som fan. Så det är min åsikt om Uggla 2012.
Har du någon favorit TV-serie? Har du t.ex sett några av mina favoriter "Farang" eller "Game of Thrones" med favoriten Joffrey? Och kanske viktigast av allt, har du sett nya säsong3 av Twin Peaks? Tycker du likt oss Tisselskogare att de 25 åren mellan säsong 2 & 3 var väl värt väntan?
Jag tittar sällan på nya serier. Castle Rock var lite kul, jag gillar Scream-säsongerna och Fargo såklart. Jag såg typ fem avsnitt av Twin Peaks och blev så sjukt besviken, jag hade helt andra förväntningar, så jag ska aldrig se mer utan nöjer mig med att njuta av de två äldre säsongerna. Jag har i ärlighetens namn mycket svårt även för Fire Walk With Me, så det ligger väl någon slags förklaring i det. Men de två första säsongerna är bland det bästa jag vet och något jag ser om ofta. Men ska jag vara helt ärlig tittar jag allra helst på antingen The Golden Girls (Pantertanter) eller på The Vicar Of Dibley (Ett herrans liv). De serierna ser jag om massor av gånger varje år.
Jag tittar sällan på nya serier. Castle Rock var lite kul, jag gillar Scream-säsongerna och Fargo såklart. Jag såg typ fem avsnitt av Twin Peaks och blev så sjukt besviken, jag hade helt andra förväntningar, så jag ska aldrig se mer utan nöjer mig med att njuta av de två äldre säsongerna. Jag har i ärlighetens namn mycket svårt även för Fire Walk With Me, så det ligger väl någon slags förklaring i det. Men de två första säsongerna är bland det bästa jag vet och något jag ser om ofta. Men ska jag vara helt ärlig tittar jag allra helst på antingen The Golden Girls (Pantertanter) eller på The Vicar Of Dibley (Ett herrans liv). De serierna ser jag om massor av gånger varje år.
Hinner du med att kolla några filmer i ditt späckade schema? Isåfall vore det intressant att veta om du har sett och gillar tex Punch Drunk Love, The Royal Tennenbaums eller Birdman?
Temat återkommer: ny film intresserar mig inte. Jag samlar på gamla svenska filmer, på stumfilmer och på nostalgifilmer från uppväxten. Jag älskar snygga blurayutgåvor av exempelvis Hitchcockklassiker eller annat och njuter som sagts av skräckisar från den tiden då skräckfilmer gjordes med fina eller dåliga-men-bra specialeffekter. 1989 var ett slags vattendelare på så många plan, så få filmer efter det året intresserar mig och av titlarna du nämner känner jag inte till mycket förutom att faktiskt nog sett The Royal Tenenbaums. Bill Murray väl? Han är ju bra. Men jag tittar helst på Ghostbusters eller Groundhog Day om jag ska titta på honom.
Temat återkommer: ny film intresserar mig inte. Jag samlar på gamla svenska filmer, på stumfilmer och på nostalgifilmer från uppväxten. Jag älskar snygga blurayutgåvor av exempelvis Hitchcockklassiker eller annat och njuter som sagts av skräckisar från den tiden då skräckfilmer gjordes med fina eller dåliga-men-bra specialeffekter. 1989 var ett slags vattendelare på så många plan, så få filmer efter det året intresserar mig och av titlarna du nämner känner jag inte till mycket förutom att faktiskt nog sett The Royal Tenenbaums. Bill Murray väl? Han är ju bra. Men jag tittar helst på Ghostbusters eller Groundhog Day om jag ska titta på honom.
Som ett stort fan av svenska kriminalfilmer måste jag även passa på att fråga vem som är just din favorit? Den nerstämde Wallander, den desillusionerade Beck eller min personliga favorit Arne Dahl? Eller har den nya Hassel-serien/rebooten med en testosteronstinn Ola Rapace seglat upp som etta på tronen?
Jag tittar på de fem Hillmandeckarna från femtiotalet med Karl-Arne Holmsten och AnnaLisa Ericsson. Och även på Studio S fina Deckarbox. De du pratar om är säkert också bra. För någon annan.
Jag tittar på de fem Hillmandeckarna från femtiotalet med Karl-Arne Holmsten och AnnaLisa Ericsson. Och även på Studio S fina Deckarbox. De du pratar om är säkert också bra. För någon annan.
Har du någon favoritdryck när du vill riktigt njuta av livet? Är det den klassiska hårdrocksstilen med Jack Daniels som gäller eller är det thailändska guldet Mekong något som faller dig i smaken? Eller varför inte en exotisk Mummelman?
Jag dricker ungefär sex öl om året och ingen sprit alls. Det jag älskar mest är kaffe, Zoegas Intenzo om jag får välja. Utöver det ligger Trocadero, Cuba Cola och såklart vanlig Coca Cola mig närmast om hjärtat. Livet är för kort för att dricka något annat.
Jag dricker ungefär sex öl om året och ingen sprit alls. Det jag älskar mest är kaffe, Zoegas Intenzo om jag får välja. Utöver det ligger Trocadero, Cuba Cola och såklart vanlig Coca Cola mig närmast om hjärtat. Livet är för kort för att dricka något annat.
Som du kanske märkt ligger musik och film mig väldigt varmt om hjärtat och speciellt svenskt då jag anser att det håller lite högre klass än det mesta. Vi har ju t.ex stoltheter som ABBA, Europe och Roxette att vara glada för inom musikens värld. Är dessa band något som faller dig i smaken?
ABBA har jag aldrig förstått den tokiga storheten med. Jag gillar musiken, absolut, och mer mot slutet av deras karriär snarare än början (typ som med The Beatles). Men att de är så sinnessjukt stora begriper jag inte. Ungefär som med Queen faktiskt. Jaja, det är väl bara jag som inte fattar. Europe är jag uppvuxen med och jag älskar allt från 80talet, och delar av Prisoners. Jag tyckte att ”Start from the dark” var ok när den kom och har sett dem några gånger live på senare år men den nya musiken funkar inte något vidare för mig. Förutom en låt, ”Vasastan” från förra eller senaste eller något sånt. Den är så enastående vacker att John Norum ska få en kram om jag någonsin träffar honom. Roxette, Gyllene Tider och Per & Marie som soloartister är något jag håller mycket högt. Jag såg Roxette live 1989 och det var början på en resa som inte tagit slut ännu, jag gillar inte allt men gläds åt vilken otrolig idéspruta Per är. Att han dessutom lyckas göra bland sitt bästa material nu på äldre dar är otroligt. Mazarin från 2003 är nog den bästa svenska plattan genom alla tider. Och den första av de två han släppte i fjol, ”En vacker natt” är fanimej nästan lika bra. Det är roligt.
ABBA har jag aldrig förstått den tokiga storheten med. Jag gillar musiken, absolut, och mer mot slutet av deras karriär snarare än början (typ som med The Beatles). Men att de är så sinnessjukt stora begriper jag inte. Ungefär som med Queen faktiskt. Jaja, det är väl bara jag som inte fattar. Europe är jag uppvuxen med och jag älskar allt från 80talet, och delar av Prisoners. Jag tyckte att ”Start from the dark” var ok när den kom och har sett dem några gånger live på senare år men den nya musiken funkar inte något vidare för mig. Förutom en låt, ”Vasastan” från förra eller senaste eller något sånt. Den är så enastående vacker att John Norum ska få en kram om jag någonsin träffar honom. Roxette, Gyllene Tider och Per & Marie som soloartister är något jag håller mycket högt. Jag såg Roxette live 1989 och det var början på en resa som inte tagit slut ännu, jag gillar inte allt men gläds åt vilken otrolig idéspruta Per är. Att han dessutom lyckas göra bland sitt bästa material nu på äldre dar är otroligt. Mazarin från 2003 är nog den bästa svenska plattan genom alla tider. Och den första av de två han släppte i fjol, ”En vacker natt” är fanimej nästan lika bra. Det är roligt.