Amanda Hellberg

Som vi har nämnt tidigare är vi på T.C-redaktionen inne i en stark läsperiod just nu och då blir det gärna intervjuer med författare. En gammal favorit är "Styggelsen" från 2008, en riktig ruskig och stygg liten sak (och dessutom första delen i serien om Maja Grå) skriven av Amanda Hellberg. Dags för en intervju där vi precis som sig bör gick igenom allt från det andliga till Magnus Uggla.

Vad sysslar du med just nu? Har du någon ny bok på g?
Jag jobbar med min sjätte roman, 'Jul i krinolin' som kommer i oktober 2020. I sällsynta stunder av extremt självförtroende tänker jag på den som en ny svensk klassiker, Selma Lagerlöf möter Brontë-systrarna möter Fröken Frimans krig. Det är en kuslig och sensuell fristående berätelse som utspelar sig i Sverige på 1800-talet i juletid. 'Jul i krinolin' är maffig och filmisk och jag hoppas att den ska bli läst och älskad av många. Och så målar jag en hel del akvarell och akryl, NOA Gallery har fina prints av mina tavlor nu och det är jag jätteglad för.

Precis som karaktären Maja Grå bor du sedan många år tillbaka i England (Oxford), hur hamnade du där?
Jag flyttade till Storbritannien för att skriva min mastersuppsats i engelsk litteraturvetenskap år 2000, det var något utbyte mellan högskolor som fanns då. Skulle bli gymnasielärare hade jag tänkt. Men jag trivdes så bra så jag bestämde mig för att stanna kvar efter studierna, det var innan jag hade träffat någon ordentlig karl eller så. Jag var i och för sig redan anglofil så inte helt otippat kanske. Jag hankade mig fram på olika jobb i några år och vidareutbildade mig till illustratör på deltid. Sedan upptäckte en förläggare på Random House i London mina illustrationer och jag fick ge ut en barnbok, och genom det fick jag lite fler tecknaruppdrag så jag kunde faktiskt sluta mitt jobb som kontorschef. I samma veva skrev jag min debutroman Styggelsen och efter det har jag skrivit mer än jag har tecknat och målat, det var enklare att kombinera skrivandet med att ha småbarn. Det har gått fort, känns inte som att jag snart bott här i halva mitt liv. Men också ganska odramatiskt, om jag hade flyttat från Skövde till Stockholm så hade det varit lite samma grej. 99% av mina uppdragsgivare finns i Sverige.

Hur kom du på namnet Maja Grå och var tanken redan från början i och med introduktionen i ”Styggelsen” att det skulle bli flera böcker med henne?
Det kom från Selma Lagerlöfs roman 'Anna Svärd'. Jag ville ha ett namn som hade lite samma känsla som det namnet, för mig i alla fall. Namnet Singa (flickan som råkar illa ut i 'Styggelsen's äldre del) kommer från poeten Edith Södergrans liv. Singa var en fattig tös som var fosterbarn hos familjen Södergran, men hon längtade hem så mycket att hon rymde, och blev tragiskt nog överkörd av ett tåg. Ett öde som grep tag i mig, och ett fantastiskt och ovanligt namn. Jag hade en liten tanke om en fortsättning för när jag skrev slutet av Styggelsen märkte jag att jag själv var nyfiken på Maja. Men det är också viktigt för mig att böckerna ska fungera som fristående romaner. Jag tror eventuellt att jag fortfarande kan ha en bok till om Maja i mig, eller i alla fall en novell. Vi får se. Men just nu har jag fullt fokus på 'Jul i krinolin'.

Hur fick du inspiration till ”Styggelsen”? Har du egna erfarenheter av det ”andliga” (ouija bräden, seanser, knäppande hus..) eller är du en s.k skeptiker?
Jag är en skeptiker som är skiträdd för spöken, paradoxalt nog. Jag fascineras också av spöket och hemsökelsen som symbol och metafor, och har funderat mycket på olika sorters gengångare och varsel. Jag har absolut sett, upplevt och känt saker som jag inte enkelt kan förklara eller vifta bort. Men jag tror att det handlar om demoner som finns inom mig snarare än utanför. På en fest träffade jag en gång en exorsist, det var faktiskt hans titel! Hans arbetsgivare var engelska kyrkan och han var psykolog i grunden, specialiserad på masshysteri. Otroligt fascinerande. Han var också skeptiker men hade en kristen tro, och trodde fullt och fast att vissa starka känslor och händelser kan "spelas in" i väggar, stenar och rum, som ett avtryck som dröjer sig kvar och kan uppfattas som fenomen.

Styggelsen då: Mina främsta inspirationskällor till min debutroman var min bekant professor Richard Wiseman som kan mycket om gamla tiders skojarmetoder, och hans bekant psykologen Ciaran O'Keefee. Träffade både genom min gamla vän kompositören Sarah Angliss som också är väldigt intresserad av det paranormala. Ciaran jobbade ett tag med ett TV-program; 'Most Haunted' (typ Det Okända) och raljerade mycket över dess otroligt kassa och cyniskt bluffande 'medier'. Där igenom fick jag idén om ett falskt medium som får sitt straff. Richard och Sarah är bekanta med illusionisten Darren Brown och skådespelaren Andy Nyman som ju också är mycket inne på detta, med den store James Randi som förebild, men som gjort lite mer show av det hela så att säga (se typ alla Darrens shower och Andys film och teaterföreställning Ghost Stories). Jag inspirerades också mycket av faktaboken Spook Crooks! av Julien J Proskauer (Houdinis kompis), det är en exposé över gamla tiders skojarmetoder inom det paranormala som Proskauer skrev eftersom lurendrejerierna var ett utbrett problem i USA på 1930-talet, och han hatade att sårbara, ofta sörjande människor duperades och betalade dyra pengar till kallhamrade lögnare. Och det hatar jag också.

Stephen King är en gemensam favorit här hos oss som skriver för Tisselskogs Companiet. Har du läst något av honom (om man gillar att läsa skräck/spänning är det svårt att undvika King) och vad tycker du i så fall? Svenska skräck-författare som John Ajvide Lindqvist och Anders Fager är också väldigt populära här hos oss.
Älskar Stephen King, speciellt 'Det' och alla noveller. Har träffat och läst både John och Anders och uppskattar dem mycket. Anders och jag gjorde ett litet panelsamtal tillsammans på bokmässan i Göteborg för några år sedan. Och John, hans fantastiska hustru Mia och jag hade en storslagen kväll på Park Hotell när jag vill minnas att vi stängde baren tillsammans med fina komikern Jesper Odelberg och ljuvliga författaren Ninni Schulman. Som författare är man ofta isolerad och nördigt ingrottad i sitt arbete under långa perioder så när man väl får komma ut och träffa likasinnade så kan det bli lite kosläpp över det hela. Underbart!

De två senaste böckerna jag läst var dels en omläsning av din egen ”Styggelsen” samt CJ Håkanssons ”Fjärilen i Tibet”. Båda två ruskigt obehagliga, om än på olika sätt. Har du några egna tips på fler riktiga hemskheter som man kan rysa till framför brasan?
Jag har tyvärr inte läst 'Fjärilen i Tibet', tack för tips. Some spökhistoria tycker jag att Susan Hills lilla 'The woman in black' är oslagbar, liksom Michelle Pavers skräckromaner som nu finns på svenska, jag är speciellt förtjust i 'Evig natt'. Sedan kan jag rekommendera min supertrevliga engelska kollega Adam Nevills övernaturliga romaner, de är fruktansvärt obehagliga på ett bra sätt. 'No One Gets Out Alive' gav mig mardrömmar, och då är jag ändå rätt härdad. Sedan tycker jag att Christoper Buehlman är suverän på att skriva spooky och skräck. Liksom Joe Hill förstås.

Irene Huss, Annika Bengtzon, Martin Beck, Arne Dahl, det svenska "kriminalundret" är stort. Har det någon gång varit på g med någon filmatisering av Maja Grå böckerna?
Nej. Däremot vet jag att SvT diskuterat filmatisering av min ungdomsroman om våra svenska troll och oknytt; 'Jag väntar under mossan'. Jag är väldigt stolt över den boken, den är mitt försök att värna om ett kulturarv.

Vad har du för favoritfilm(er) genom tiderna?
Jag avgudar Milos Forman (Amadeus och Gökboet) och det mesta som Coen-bröderna gjort. O Brother Where Art Thou speciellt. Sedan älskar jag spökfilmerna The Others, What Lies Beneath och Crimson Peak.

Vad har du för favoritband/artist?
Jag har ibland helt jävla kass musiksmak, det är ett stående skämt bland mina nära och kära. Den senaste konstert jag var på var Toto, och det var inte första gången heller. Pratade lite med Steve Lukather om att det var 28 år sedan sist, han undrade lite oroligt om de uppfört sig som gentlemen då för alla år sedan (det gjorde de, i alla fall mot mig). Och Joseph Williams sjöng, det var härligt för när han är som bäst är han ju lysande. Steve Porcaro var jätterar, David Paich verkade tyvärr ganska skör. Sedan lyssnar jag mycket på klassiskt, speciellt när jag målar och skriver. The White Stripes en del, och Bob Dylan.

Som den hårdrockare jag är vore det väldigt intressant att veta om det finns något inom denna genre du tänder till på? Har du möjligen även utforskat death & black metal eller är det i så fall mest klassisk hårdrock som gäller? Några favoriter?
Jag kan ha en liten fäbless för Rammstein men det har väl alla? Finns det något du tycker att jag borde lyssna på?

Under den senaste tiden har jag lyssnat mycket på Magnus Ugglas senaste album som har en betydligt mörkare ton än de övriga. Är detta album ("Innan filmen tagit slut") något du själv lyssnat på och vad är i så fall din uppfattning?
Det har jag inte. Magnus Uggla har gjort en del goa bitar, Mälarö Kyrka är jag svag för, men det är ingen artist jag följer. Men man får ju fina minnen från ungdomsåren av Uggla, då var det mycket dra omkring i bilar på västgötaslätten och lyssna på musik.

Har du någon favorit TV-serie? Har du t.ex. sett några av mina favoriter "The Walking Dead" eller "Game of Thrones" med favoriten Joffrey? Farang (TV 4 Succe med Ola Rapace)? Och kanske viktigast av allt, har du sett nya säsong 3 av Twin Peaks? Tycker du likt oss Tisselskogare att de 25 åren mellan säsong 2 & 3 var väl värt väntan?
Jag hinner tyvärr inte se så mycket som jag skulle önska, men jag gillade Game of Thrones, och det jag sett av The Walking Dead. Tyvärr inte sett Farang. Älskade Twin Peaks när det begav sig men har tyvärr inte haft tid att se det nya. Just nu kollar jag på The Outsider och älskar den.

Hinner du med att kolla några filmer i ditt späckade schema? I så fall vore det intressant att veta om du t.ex. har sett och gillar Punch Drunk Love, Royal Tennenbaums eller Birdman?
Sett och gillade alla tre, Birdman var den senaste. Tyckte mycket om den. Jag gillar Guillermo del Toro, Crimson Peak speciellt.

Som ett stort fan av svenska kriminalfilmer måste jag även passa på att fråga vem som är just din favorit? Den nerstämde Wallander, den desillusionerade Beck eller min personliga favorit Arne Dahl? Eller har den nya Hassel-serien med en testosteronstinn Ola Rapace seglat upp som etta på tronen?
Tyvärr flera där som jag inte sett! Jag har träffat Krister Henriksson och han är en ljuvlig person men min favorit-Wallander är nog ändå Rolf Lassgård.

Har du någon speciell dryck som du njuter lite extra av vid speciella tillfällen? Kanske ett glas rött uppskattas eller kan det även slinka ner lite Mekong eller Mummelmann emellanåt?
Jag är en nattsuddare och spottar inte i glaset, väljer alltid torr prosecco. Champagne eller chablis till speciella tillfällen. Och några kalla öl är ju svårslaget på sommaren. Starksprit och grogg avstår jag för jag mår inte bra av det.

Som du kanske märkt är musik och film något som ligger mig väldigt varmt om hjärtat och speciellt svenskt då jag anser att det håller lite högre klass än det mesta. Vi har ju bl.a. stoltheter som ABBA, Europe och Roxette att vara glada för inom musikens värld. Är detta något som faller dig i smaken?
Jag älskar svensk musik och är stolt som en tupp över vårt musikunder. Mycket patriotisk där!