Holger Thorsin (Concealed/Noctes)

Vi kör vidare med en intervju med Holger Thorsin, gitarrist i Concealed som existerade runt 92-96. 1995 släppte de en demo vid namn "Dance of dying Dreams", men efter detta bytte de lite senare namn till Noctes. 1997 var det så dags för skivdebuten på klassiska No Fashion med ”Pandemonic Requiem”, och även om de la av för snart 20 år sedan lever de kvar i våra minnen. Det är således verkligen på tiden att kolla läget med Holger och se vad han har att säga om både då och nu.

Vad sysslar du med just nu? Är du fortfarande aktiv inom musiken?
Jag arbetar som art director & illustratör på en reklambyrå i Stockholm. Håller fortfarande på med musik men, med livet som tvåbarnspappa kommer vissa begränsningar, vad gäller tid. Håller för tillfället på att mixa mitt senaste musikprojekt som går under namnet Obskyr.

En fråga vi oftast brukar skippa är den om hur bandet bildades osv, informationen brukar ju ändå aldrig vara långt borta lissom, men gällande er i Noctes är det inte lika lätt. Så berätta gärna lite om hur allt började :)
Noctes bildades egentligen under namnet Concealed i början av 90-talet. Efter en  del rotation på medlemmar var det jag (på gitarr) och Johan (på sång) som var någon typ av kärna. Min bror (Hugo) kom in som trummis och vi lirar in demon ”Dance of dying dreams” som är den enda officiella släppet under namnet Concealed. Tror att vi är framme kring 1994 när den trycktes. Under den här tiden blev det en hel del gig i Stockholms förorter. Vi började bli kontaktade av bolag och kom någonstans i den vevan fram till att Concealed får döpas om till Noctes.

En sak som är lite speciell med Noctes är att ingen av er (enligt den information man kan hitta åtminstonde) varit med i något mer band efter att ni la av? Jag förstår om du kanske inte har koll på de andra medlemmarna men la du själv helt av med musiken efter att ni slutade spela med Noctes?
Nä... riktigt så är det inte. Brorsan och jag hade ett ploj-80s-metal-band som hette ”Fist First” strax efter Noctes. Det var kul att klä sig som en prostituerad (eller som Mötley Crüe) och spela långa gitarrsolon men det var inte så seriöst och lades ner efter något år. Förutom det, tror jag att jag är den enda från Noctes som fortfarande är dum nog att fortsätta med musiken. Har spelat i ett math-djent-metal-band som hette Chaosys (tillsammans med bl.a. Tomas Åkvik från Lik) vi spelade in några demos men det lades också ner. Mitt senaste upptåg ”Obskyr” kommer med en platta 2019. Det är mestadels instrumentalt och svajar mellan King Crimson, Magma och Vem ska trösta knyttet. Typ.

Varför la ni ner Noctes efter er andra platta?
Det var en kedjereaktion faktiskt. Det började med att Johan som jag bildat bandet med hoppade av pga hörselproblem (läs: tinnitus-deluxe). Efter det tog Åsa, som lirade bas, och jag över på sång. Kort därefter blev jag och Pasi (gitarr) osams över en flickvän. Vi tog in en ny gitarrist, en ganska svår snubbe från USA. Men kombinationen att lära upp en ganska ointresserad gitarrist, lära upp sig själv på ganska intrikata texter tillsammans med att skriva nytt material blev helt enkelt för mycket uppförsbacke. Så då dog Noctes. Lite synd att vi aldrig spelade in den EP vi var till 70% färdiga med redan innan förfallet. Som jag minns det var det väldigt bra låtmaterial.

Då er första platta hade ett riktigt coolt omslag i den typiska metal stilen känns omslaget till uppföljaren ”Vexilla..” lite annorlunda. Hur lyder historien bakom detta omslag? Vissa kallar ju  denna stil för klassisk ”photoshopspya” (ni var ju inte ensamma runt denna tidpunkt). Var ni nöjda med omslaget? Vem kom på iden? Och vad tycker du om det idag?
Jag är ok med omslagsbilden, så klart ett ”barn av sin tid” men. Men resten av layouten blev faktiskt en ren katastrof. Någon klåpare som kastat in alla låttexter i fel ordning och halvt bortklippta. Huva det var trist. Men vi la upp texterna i sin helhet på vår dåvarande hemsida. Internet var ju nästan lite nytt på den tiden.

Hur gick det till när ni fick kontrakt med klassiska No Fashion?
Vi fiskade lite bolag och fick faktiskt förslag på kontrakt från No Fashion och Singapore baserade bolaget Pulverized (som bl.a. gav ut Amon Amarth). Vi tänkte väl att det var enklare med ett svenskt bolag så vi tog helt enkelt pendeln till Stockholm och skrev på. Efteråt var vi lite bittra på No Fashion som tog sån evig tid att ge ut saker. Tror att det hann passera minst ett år från färdiginspelad skiva tills att skivan var ute i handeln, både för ”Pandemonic Requiem” och ”Vexilla Regis Prodeunt Inferni”. Där var Pulverized betydligt snabbare. Men när vi pratade om saken med Amon Amarth så hade dom inte sett röken av några som helst royaltys för sina skivor och var istället lite bittra över det. Så det kanske gick på ett ut.

Har du några roliga anekdoter att berätta om från tiden med Noctes?
Oj... det finns mycket att bli lite nostalgisk över med den tiden. Främst, var det ställe som hette Aztor, i Södertälje, där vi repade och anordnade spelningar. Det låg i en muggig källarlokal med en takhöjd på strax över två meter och en scen som var ca 15cm hög. Det var någonstans i gränslandet  mellan svartklubb, kulturförening och musikhus. Där fick vi till en rad death metal / black metal evenemang. Med band som Dark Funeral, Necrophobic, Hypocrite, Eternal Oath, Thyrfing, Xenofanes, Amon Amarth m.fl. När vi inte anordnade spelningar så körde vi privata fester med löst sammansatt gäng av bekanta. Minnena (och minnesluckorna) från Aztor skulle man lätt kunna fylla en hel bok med.

Vad är ditt bästa samt värsta turneminne?
Blev tyvärr inga turnéer med Noctes. Det var på tal flera gånger men blev aldrig av.

Vad har du för favoritband/artist Är det mest gammal hederlig Heavy Metal som ligger dig varmast om hjärtat eller är du fortfarande inne på Death/Black metal?
Spektrat har växt en hel del sen den tiden. Mot slutet av Noctes-eran började jag intressera mig för gamal proggresiv musik typ King Crimson, Yes och Rush. Den musiken var extrem på ett annat sätt en det jag var van vid från Death/Black tiden. Och den världen har jag damsugit ganska noga efter guldkornen. Men visst jag älskar fortfarande första två At the Gates skivorna, knäpper ibland på första Dark Funeral och med jämna mellanrum kommer det något nytt spännande i den genren. Tycker både Marduk och Satyricon fortfarande håller fanan högt och spottar ur sig kvalitet.

Vilken/vilka är din absoluta favoritplatta/plattor genom tiderna?
Tycker att allt med Magma är bra men om jag ska välja en favorit av dem så får det nog bli "Mëkanïk Dëstruktï? Kömmandöh". Annars är det kanske "With Fear I Kiss the Burning Darkness" med At the Gates.

Vad har du för favoritfilm(er) genom tiderna?
Gillar det mesta med David Lynch, Mullholland Drive, Inland Empire och Blue Velvet är mycket bra. Sen har jag en svag punkt för Pestens Tid (Stephen King) älskar den filmen fast än sista timmen är kanska dålig, men då är ju hela filmen ca 6 timmar.

Vilka Death/Black band från 90-talet tycker du var de bästa?
At the Gates vinner där. Men jag är inte så förtjust i "Slaughter of the Soul" som så många håller högt. För mig är At the Gates första två riktiga mästerverk och därefter blev det lite ett annat band.

Har du några favoritböcker/författare?
Hade en period då jag pendlade långa sträckor och plöjde böcker konstant men läser typ inget nu för tiden. Jo. Har ju två döttrar som jag läser för och då är Muminböckerna helt fantastiska favoriten är ”Kometen kommer” vilket mästerverk.

Är du som många andra hårdrockare en stor skivsamlare? Isåfall vore det intressant att veta hur många du ligger på och om du har någon riktig guldklimp i samlingen?
Det hör väl till så klart. Har en ansenlig skivsamling och visst finns det guldklimpar. Har en Bolt Thrower EP som är ganska svår, Bolt Thrower var ett förbannat bra band faktiskt. Gillar verkligen utveklingen som har gått åt vinyl de senaste 10-12 åren. Så mycket trevligare sätt att förmedla musik än CD.

Har du någon favorit TV-serie? Har du t.ex sett några av mina favoriter "Farang" eller "Game of Thrones" med favoriten Joffrey? Och kanske viktigast av allt, har du sett nya säsong3 av Twin Peaks? Tycker du likt oss Tisselskogare att de 25 åren mellan säsong 2 & 3 var väl värt väntan?
Älskar ju Twin Peaks. Har faktiskt inte sett klart säsong 3 ännu. Började titta men något hamnade mellan. Ska helt klart ta upp det igen.

Hinner du med att kolla några filmer i ditt späckade schema? Isåfall vore det intressant att veta om du har sett och gillar t.ex Punch Drunk Love, The Royal Tennenbaums eller Birdman?
The Royal Tennenbaums gillar man ju... Punch Drunk Love har jag missat och Birdman har jag också missat. Får kolla in dem.

Som ett stort fan av svenska kriminalfilmer måste jag även passa på att fråga vem som är just din favorit? Den nerstämde Wallander, den desillusionerade Beck eller min personliga favorit Arne Dahl? Eller har den nya Hassel-serien/rebooten med en testosteronstinn Ola Rapace seglat upp som etta på tronen?
Inte sett något av ovanstående.

Under den senaste tiden har jag lyssnat mycket på Magnus Ugglas senaste album som har en betydligt mörkare ton än de övriga. Är detta album (Innan filmen tagit slut) något du själv lyssnat på och vad är isåfall din uppfattning?
Magnus Uggla har ju ett roligt efternamn men har aldrig uppskattat hans musik.

Har du någon favoritdryck när du vill riktigt njuta av livet? Är det den klassiska hårdrocksstilen med Jack Daniels som gäller eller är det thailändska guldet Mekong något som faller dig i smaken? Eller varför inte en Mummelman?
Är en ganska stor öl-drickare gärna smakrik öl men varierar mig med vin, whiskey och rom är gott också. Får kolla upp Mekong och Mummelman.

Som du kanske märkt ligger musik och film mig väldigt varmt om hjärtat och speciellt svenskt då jag anser att det håller lite högre klass än det mesta. Vi har ju tex stoltheter som ABBA, Europe och Roxette att vara glada för inom musikens värld. Är detta något som faller dig i smaken?
Tre band som jag inte alls gillar. Jag tycker musik ska vara experimentell och gärna väcka saker i en som man inte visste fanns. Banden du nämner är  främst bra på att göra musik som fastnar på hjärnan. Sorry men jag tycker Sverige har massa bra band att vara stolta över men inte ABBA, Roxette och Europe. Säg istället At the Gates, Marduk och Meshuggah