Ian Haugland (Europe)

För oss i T.C-skrapan får vi än idag ett leende på läpparna när vi tänker tillbaka på 80-talet då vi för första gången hörde "The Final Countdown" på radion. Efter detta var vi sålda och det blev en vild jakt runt Dalsland i diverse skivbutiker innan denna guldklimp kunde bärgas hem på kassett. Nu, ca 30 år senare, har vi fått äran att ställa några frågor till en av våra barndomsidoler från Europe - Ian Haugland. Varsågoda!

Vad kan vi förvänta oss av en uppföljare till "War of Kings"? Vill ni kanske överträffa "Bag of Bones" och göra en ännu brutalare platta, eller kör ni vidare på den lite mer klassiska 70-tals rocken som "War of Kings" bjöd in oss till?
Jag brukar säja att Europe är på en "musikalisk resa" så jag har ingen aning om hur nästa platta kommer att låta. Vi brukar låta musiken ta oss i den rätta riktningen allt efter låtarna skrivs och spelas in, det blir mest inspirerande och kreativt på det sättet.  Oftast brukar vi inte vilja ha låtarna 100% färdiga när vi går in i studion för att spela in plattan, utan lämnar ca. 25% öppet så att feelingen i studion samt producenten får en chans att påverka slutresultatet. Vi kommer troligen att jobba med samma producent som på War Of Kings, så jag skulle tro att nästa platta blir lite av en fortsättning av WOK. Vi gillade alla verkligen den musikaliska inriktningen och soundet på den plattan, och producenten Dave Cobb var en kanon snubbe att jobba med!

Personligen anser jag att er platta "Bag of Bones" hör till era absolut bästa släpp, den kanske rent utav är den allra bästa. Vad var det som fick er att gå så över gränsen och tappa förståndet totalt att ni valde att göra ett sådant vågat släpp?
Vi försöker alltid göra nått nytt varje gång vi spelar in ett album, och jag tror egentligen bara det var en slump att denna platta blev med ”rootsy”.

Vilken av Europes alla plattor är din personliga favorit? Någon favoritlåt? Föredrar du plattorna före eller efter "Prisoners in Paradise" (fansen brukar ju dela in dessa perioder i "gamla" samt "nya" Europe)?
Den där frågan är knivig, det brukar variera från dag till dag, men om jag skulle välja nån platta från "gamla" Europe, skulle det nog bli Prisoners faktiskt. Jag minna att bandet kändes otroligt tighta och taggade under just den perioden och att vi skrev en jävla massa bra låtar till den plattan. Problemet var att plattan släpptes precis i den vevan som Grungen slog igenom med Nirvana. Helt plötsligt ville inte skivbolaget göra ett skit för att promota skivan vilket innebar att den vart mer eller mindre bortglömd och försvann ganska obemärkt. Trots detta sålde ändå plattan 1 miljon ex. worldwide! Om jag skulle välja en låt måste det bli The Final Countdown, det är tack vare den låten vi kan fortsätta skapa ny musik och turnera idag. Dessutom är det helt magiskt varje gång vi spelar den låten live. Den energin kicken man får ifrån publiken när låten drar igång är 10 gånger bättre än sex ;)

Vad är ditt bästa samt värsta turnéminne?
Jag brukar oftast glömma bort det dåliga som händer på turné, lite grann som att man glömmer det dåliga med att ligga i lumpen eller ett gammalt kärleksförhållande, men ett av dom sämsta turné minnen jag har just nu, är när vi skulle spela på en stor festival i England, och vi hade bestämt oss för första gången någonsin, inte spela TFC låten, som ett experiment! Det resulterade i att flyget vart försenat på grund av pissväder, vi fastnade i bilköer på väg till festivalen och i slutänden missade vi festivalen! Vi tog det som ett tecken från ovan att "aldrig komma på tanken att INTE spela TFC igen" ;) Det bästa minnet som jag minns just nu, var nog när jag träffade Tomas Haake från Messhuggah backstage på en festival, och han kom fram och tog mej i hand, tackade och sa att jag var anledningen till att han började spela trummor, efter att ha hört mitt trumsolo när han såg Europe spela live 1984. En riktig egokick!

Något som dykt upp i alla  böcker jag läst om Europe de senaste åren (Kee Marcellos, Mattias Klings samt Anders Tengners "Access All Areas") är olika historier kring din förhud. Något som också  har tagits upp i Magnus Ugglas radioprogram i P4, är ju t.ex din bedrift att stoppa in 25 ölkapsyler under förhuden. Först och främst, hur kommer man på tanken att prova detta? Och hur är det möjligt? Gjorde det ont?
"Kapsyltricket" föddes i mitten av 90 talet när jag turnerade under en period med Peter Jesewski från Boppers. Vi hade haft party backstage efter ett gig och jag hade somnat där och blivit kvarlämnad och inlåst i klubben. Jag spenderade 4 timmar själv i väntan på att nån i personalen skulle komma och öppna upp klubben igen, så när jag satt där bakfull som en bäver ensam bland drivor av tomma ölflaskor och kapsyler och hade tråkigt, flög tanken i mej... Undrar hur många kapsyler man kan få in under förhuden!? Jag hade ju inget annat för mej, så jag bestämde mej för att testa... 19 stycken fick in på första försöket! Sen blev det där en snackis i branchen och jag fortsatte utöva detta kapsyltrick vid vissa tillfällen, och sista gången jag testade fick jag in 25 st! För att sammanfatta frågan tror jag man kan säja att iden föddes därför att jag var uttråkad, bakfull och frustrerad! ;) Uppenbarligen är det möjligt, om viljan att prova finns, och ja... Det är inte helt smärtfritt!

Vem är bandets "clown", dvs vem ställer till med mest galna upptåg på turneérna?
Jag tycker svaret på förra frågan talar sitt tydliga språk hehe ;)

Vilket land har den galnaste Europe-publiken?
Generellt verkar det som att ju längre söder ut man kommer så blir publiken mer uppsluppen, spontan och galen... Jag skulle vilja säja att den galnaste publiken har vi haft i Italien och Sydamerika.

Har du några favoritböcker/författare?
Jag är "periodare" när det gäller läsning. Nu var det ett tag sen jag läst nåt, men sist var det "En man som heter Ove" av Fredrik Backman och den var kanon! "Hundraåringen" av Jonas Jonasson är oxå jävligt bra!

Vad har du för favoritartister/band?
Jag är nog lite "oldfashion" när det gäller favoritband. Jag tycker det verkar som att den bästa musiken gjordes redan på 60 och 70 talet, när musik och musiker var mer nyskapande och inte så låst i olika ramar. Dom nya band som jag tycker är bra, är ofta (bra) kopior av äldre band. Mina äldre favoritband som utgör grunden för min musikaliska identitet är, Deep Purple, Black Sabbath, Led Zeppelin, Thin Lizzy, Rainbow och UFO. Nyare band som jag gillar är t.ex, Muse, Rival Sons, Blackberry Smoke, Black Stone Cherry     och Ghost.

Är det främst gammal hederlig hårdrock som gäller eller är du även inne på tex Death/Black Metal?
Personligen har jag svårt för Death o Black Metal, jag vill höra en riktig sångare som sjunger melodiskt! Muskien får gärna vara stenhård men det måste finnas riktig sång. Jag är helt klart en stolt ”gammal hårdrockare” men jag älskar band som Muse och Depech Mode oxå.

Är du som många andra hårdrockare en stor skivsamlare? Isåfall vore det intressant att veta hur många du ligger på och om du har någon kronjuvel i samlingen?
Ja jag har alltid varit en riktig skivsamlare. Jag började redan i tonåren att samla vinylplattor. I mitten av 80 talet sålde jag (tyvärr) bort alla vinylerna och började samla CD's istället. För ungefär 4 år sen började jag åter samla på vinyler, och har nu istället sålt bort en stor del av mina CD's, man lär sej aldrig verkar det som! :D Jag har ca: 1000 CD's kvar, och vinylsamlingen ligger väl just nu på ca: 500 st. Några av dom coolaste är ett orginal ex av Led Zeppelin 4, signerat av alla medlemmarna (även John Bonham), och ett ex av Rush platta 2112 signerat av alla medlemmar :)

Vad har du för favoritfilm(er) genom tiderna? Det vore även intressant att veta om du har sett och gillar Royal Tennenbaums, Punch Drunk Love eller Birdman?
Jag älskar film! Mony Python's alla filmer är "all time favorits" tillsammans med Ethan och Joel Cohen's filmer, Och framför allt då The Big Lebowski. Skulle egentligen kunna namnge 1000 filmer som jag gillar, dom du nämner är oxå några av favoriterna!

Har du någon favorit TV-serie? Har du tex sett några av mina favoriter The Walking Dead och/eller Dexter? Eller kanske "Game of Thrones" med min favorit Joffrey är något som du njuter av?
Samma där, jag kollar fortfarande in Mony Python's Flying Circus, Fawlty Towers, Black Adder, The Office och Fools and Horses med jämna mellarum. Har återupptäckt The X-Files nyligen oxå, grymt bra!

Under den senaste tiden har jag lyssnat mycket på Magnus Ugglas senaste album som har en betydligt mörkare ton än de övriga. Är detta album (Innan filmen tagit slut) något du själv lyssnat på och vad är isåfall din uppfattning? Är denna lite mörkare väg i musikens värld något ni i Europe har funderat på att utforska någon gång?
Nej har inte kollat in den, har dock svårt att se Uggla som gravalvarlig! Jag tror inte vi medvetet vi skulle välja bli ”mörka” men kanske nån låt sådär!?

Som ett stort fan av svenska kriminalfilmer måste jag även passa på att fråga vem som är just din favorit? Den nerstämde Wallander, den desillusionerade Beck eller min personliga favorit Arne Dahl?
Jag har faktiskt aldrig "kommit in" i några Svenska kriminalare tyvärr, mina favorit kriminalare är klassiker som Columbo och Poirot, inte så våldsamt, mer hjärna än action ;)

Har du någon favoritdryck när du vill riktigt njuta av livet? Är det den klassiska hårdrocksstilen med Jack Daniels som gäller eller är Mekong eller Mummelman något som faller dig i smaken?
Jag dricker förutom vatten, ÖÖÖÖÖl ;)

Som du kanske märkt ligger musik och film mig väldigt varmt om hjärtat och speciellt svenskt då jag anser att det håller lite högre klass än det mesta. Vi har ju utöver er själva tex stoltheter som ABBA, Europe och Roxette att vara glada för inom musikens värld. Är detta något som faller dig i smaken?
Håller med, Sverige håller en otroligt hög musikalisk standard i världen, speciellt med tanke på hur få människor som lever här! Jag har varit ett stort "smygfan" av ABBA sen 1975, när min kusin spelade upp låten Intermezzo No.1 för mej. Det var ju inte direkt rumsrent att gilla ABBA när jag var tonåring, så det var inget man snackade med polarna om, men nu känner jag att man kan "kliva ur garderoben" och erkänna det! Jag var väl aldrig nåt större fan av Roxette som band, men man kan ju inte förneka deras storhet och göra annat än lyfta på hatten i respekt för Per Gessle som fantastisk låtskrivare.