Jan "Linda" Lindström (Jumper)

Förutom death metal var det på 90-talet även en stor period för svenska popband och vid sidan av band som t.ex Kent fanns Jumper. Med sina texter på svenska blev värmlänningarna ofta jämförda med Gyllene Tider och debutplattan släpptes 1996 (de var sedan aktiva till 2001). 2016 bestämde de sig sedan för att börja spela tillsammans igen så vi tog ett snack med gitarristen Jan "Linda" Lindström.

Finns det någon särskild anledning till att det blev en återförening just i år?
I augusti 2016 var det tjugo år sedan Jumpers första singel (När Hela Världen Står Utanför) släpptes och tanken var att vi skulle uppmärksamma det på något sätt. Sedan drog det ut lite på tiden och på den vägen är det.

Har ni märkt av något sug efter Jumper runt om i landet?
Med tanke på alla ständiga förfrågningar från både arrangörer och privatpersoner som bandet fått under det femton år långa uppehållet tycks suget efter Jumper vara konstant, om än givetvis inte lika intensivt och hysteriskt som i slutet av 90-talet.

Är du (Jan) den enda medlemmen som inte medverkar i återföreningen? I så fall, varför?
Det stämmer, men för övrigt är det originalmedlemmar. Jag var med på de första repen och att jag slutligen valde att inte vara delaktig i återföreningen berodde kort och gott på att jag saknade den motivationen som krävdes. Jag upptäckte, faktiskt till min förvåning, att jag helt enkelt inte hade någon längtan efter att ge mig ut och turnera igen. Det vore inte schysst mot vare sig publiken eller de andra i bandet att göra någonting halvhjärtat och på den vägen är det. Lyckligtvis är jag inte oersättlig, till skillnad mot t.ex Niklas vars frånvaro självklart hade omöjliggjort en återförening.

Hur lyder historien kring den rent ut sagt obehagliga musikvideon till "Den vägen"? Även om vi på T.C Crew är vana Beck/Wallander-tittare så är det inte utan att man får lite kalla kårar. Några reaktioner när den släpptes? Det kan ju knappast vara någon som väntat sig en video i denna stil från er? Kanske det som var tanken, att ni ville "tuffa till er" lite?
Det gick helt enkelt till så att bolaget som producerade videon presenterade en idé som vi tände på. Inget konstigt med det. Vi tyckte manuset var magnifikt och att hela idén var härligt skruvad! Det som däremot kan tyckas aningen underligt, speciellt när man tänker på det så här i efterhand, var att skivbolaget gick med på det. Jag menar... Vilken var den tilltänkta målgruppen? Alla de tonårstjejer som skrek sig hesa, grät och svimmade på våra konserter? För dem var vi ju ett gäng väna och ofarliga poppojkar. Förstod de ens vad som utspelade sig i videon? Tveksamt. Och de som förstod tyckte nog mest den var obehaglig. Att vi i bandet var så positivt inställda berodde, som jag minns det, till stor del på den omåttliga kontrasten mellan låten och filmen plus att det var ett ytterst oväntat drag från ett band som Jumper.

Vad tyckte du om de ständiga jämförelserna med Kent då det begav sig? (I mina öron har ni aldrig låtit speciellt lika).
Inte i våra öron heller. Vi har aldrig förstått den jämförelsen. Jumper är pop - Kent är rock. Den enda gemensamma nämnaren är att vi sjunger på svenska. Vilket massor av andra band också gör.

En recensent som hyllade er vilt på det glada 90-talet var Per Bjurman. Träffade ni honom någon gång?
Javisst! Vi råkade på varandra ute i Stockholmsvimlet emellanåt. Vi satt även vid samma bord under middagen på Cirkus när vi vann Rockbjörnen 1996. Jag har alltid upplevt honom som befriande rak och ärlig i sitt tyckande men framför allt är han en trevlig kille.

Vad hade ni för inspirationskällor när ni startade bandet och släppte er första singel/platta?
Det borde kanske Niklas svara på eftersom det är han som skriver alla låtar men om jag inte minns fel så var bl.a Jakob Hellman en stor gemensam inspirationskälla.

Har du några roliga anekdoter från sommarturnen 98 med Uggla? Hur var han att turnera med? Åsikterna är många och varierar från trevlig till dryg.
Jag har i stort sett enbart positiva minnen från den turnén. Vädret var fantastiskt, publiken enorm (både till storlek och vad gäller gensvar), Jumper fick mestadels lysande recensioner, maten i vår catering var världsklass och Uggla och hans band var genomtrevliga! Höjdpunkten för mig personligen var nog när vi spelade i Örnsköldsvik och Uggla kom fram precis innan sitt gig och frågade om jag hade lust att hoppa in och lira gitarr på "Vittring" (min absoluta favoritlåt med Uggla och som med ojämna mellanrum gått varm hemma på stereon sedan 1978). Det var en oförglömlig upplevelse och kvällen avrundades sedan med en efterräka där bland annat Peter Forsberg och Niklas Sundström dök upp. Kanske mer ett roligt minne än en anekdot men problemet med de anekdoter som finns är att de inte lämpar sig i tryck.

Vad är det bästa samt värsta minnet från er karriär på 90-talet? Vore kul med anekdoter om detta.
Det finns ju massor, det är svårt att välja, men ett fint minne är när vi lirade på Liseberg sommaren 97. Det var utsålt flera timmar innan vi skulle gå på scenen och vädret var det bästa tänkbara. Det blev en sådan där spelning där allting klaffade och varenda liten bit föll på plats. Låtarna satt som gjutna och publiken var obeskrivligt bra! Vart man än tittade såg man glada miner och folk som dansade! Magiskt! Efteråt gick vi ut i publiken och skrev autografer i två timmar... Men jag hade lätt kunnat stå där och skriva i två timmar till. Minns också att någon i bandet sa; "Om vi inte får en fyra eller femma i GP imorgon lovar jag att äta upp min hatt". Nu ägde ingen av oss en hatt, tursamt nog eftersom vi endast fick en tvåa (eller möjligtvis en trea) i betyg. (Vi blev alltid nerskrivna av GP). En mindre kul händelse var när Nicke åkte på magsjuka samma kväll som vi skulle lira på Club Esther i Ängelholm. Han vägrade dock ställa in vilket gjorde att han genomförde spelningen med en hink bredvid mickstativet. Lyckligtvis kom den aldrig till användning.

Jag såg även att du tidigare i karriären varit med i punkbandet med det fantastiska bandnamnet Arabens Anus. Berätta gärna lite om detta. Vad tyckte punkarpolarna när du började lira pop med Jumper? :)
Arabens Anus var mitt första band och vi var aktiva mellan 1979-84. Det var ju ganska längesedan och jag hann även med att lira både hårdrock, metalcore, rock'n'roll och skitig blues innan jag blev medlem i Jumper 1996. Jag har även experimenterat en hel del på egen hand genom åren. För mig är musik det ultimata emotionella uttrycket och det skulle kännas oerhört tråkigt och fantasilöst att begränsa sig i en enda genre. Därför tror jag inte att någon som känner mig hade höjt det minsta på ögonbrynen om jag istället blivit medlem i t.ex ett jazzband.

Har du några favoritböcker/författare?
Inga specifika författare men vissa böcker har gjort starkare intryck än andra.
Brott och straff (Fjodor Dostojevsky)
Losing My Virginity (Richard Branson)
Reinfeldtkoden (Stefan Carlén, Christer Persson, Daniel Suhonen)
Vredens Druvor (John Steinbeck)

Vad har du för favoritartister/band?
Här skulle jag kunna göra en lista som tar en vecka att läsa igenom men jag gör det enkelt för mig genom att kolla upp statistiken på min Last.fm-sida och där kan man klart och tydligt se att The Clash står som ohotad etta. Det stämmer nog ganska bra men under de senaste åren har jag även förkovrat mig i den oerhört breda genren Americana. (Kolla gärna in mina spellistor Americana Vibes (I-XX) på Spotify).

Som den hårdrockare jag är så undrar jag om du har några favoritband inom denna genre? Är det isåfall främst gammal hederlig hårdrock som gäller för dig eller är du även inne på tex Death/Black Metal?
En bra låt är en bra låt. Oavsett genre. Humöret och dagsformen styr mycket av lyssnandet men det slår sällan fel; efter några bira är det sannolikt hårdrock som åker på i högtalarna. Oftast 70- och 80-talsplattorna med band som Judas Priest, Sabbath, Whitesnake, Rainbow, Pretty Maids, Accept, Maiden osv, men genren är ju som bekant väldigt bred och några andra band som är värda att droppas är Queens Of The Stone Age, Mastodon, Tribulation, Grand Magus, Orange Goblin, Saffire, Wolfmother, Meshuggah.... ja här skulle jag antagligen kunna hålla på hur länge som helst.

Vad har du för favorifilm(er) genom tiderna?
Spontant kommer jag mestadels att tänka på mainstreamfilmer som Gudfadern (trilogin), Shawshank Redemption, The Pianist, There Will Be Blood, Goodfellas, för att nämna några. Men jag har ganska bred smak och uppskattar även betydligt smalare filmer.

Har du någon favorit TV-serie? Har du tex sett några av mina favoriter The Walking Dead och/eller Dexter? Eller kanske "Game of Thrones" med min favorit Joffrey är något som du njuter av?
Absolut! Serietittandet har de senaste åren gått om mitt filmtittande och förutom de tre mastodonterna du redan nämnt gillar jag bl.a Sopranos, Breaking Bad, Homeland, Gomorrah, Ray Donovan, The Fall, Better Call Saul, Vikings, Line Of Duty, Boardwalk Empire, This Is England... Det är några av de serier som fått höga betyg av mig på IMDb.

Under den senaste tiden har jag lyssnat mycket på Magnus Ugglas senaste album som har en betydligt mörkare ton än de övriga. Är detta album (Innan filmen tagit slut) något du själv lyssnat på och vad är isåfall din uppfattning?
Ärligt talat har jag lyssnat alldeles för lite på det albumet för att kunna uttala mig. Men Uggla är ju ruskigt musikalisk och har en extremt hög lägstanivå på sina plattor. Till skillnad mot de flesta anser jag inte att det är texterna som är hans starkaste sida, det är helt klart musiken. Hans melodier är formidabla!

Som den filmälskare du är vore det intressant att veta om du har sett och gillar någon av de moderna klassikerna Birdman, Royal Tennenbaums eller Punch Drunk Love?
Har sett alla tre och tycker framför allt Birdman är helt enastående.

Som ett stort fan av svenska kriminalfilmer måste jag även passa på att fråga vem som är just din favorit? Den nerstämde Wallander, den desillusionerade Beck eller min personliga favorit Arne Dahl?
Tycker ärligt talat ingen av serierna riktigt håller måttet, framför allt vid en jämförelse med engelska kriminalare som t.ex Line Of Duty, men måste jag välja en så blir det helt klart Arne Dahl.

Har du någon speciell dryck som du njuter lite extra av vid speciella tillfällen? Kanske ett glas rött uppskattas eller kan det även slinka ner lite Mekong eller Mummelmann emellanåt?
Öl: Guinness. Alltid!
Whisky: Highland Park är ju en klippa. Det mesta från Islay går också hem.
Rött vin: För tillfället är Cline en favorit.
Rom: Diplomatico och Zacapa.
Drink: Old Fashioned.

Som du kanske märkt ligger musik och film mig väldigt varmt om hjärtat och speciellt svenskt då jag anser att det håller lite högre klass än det mesta. Vi har ju t.ex utöver er själva stoltheter som ABBA, Europe och Roxette att vara glada för inom musikens värld. Är detta något som faller dig i smaken?
Definitivt Abba och Europe! Abbas låtar och sound står sig fortfarande och det är ytterst tveksamt om de ens har något bäst före-datum. Jag var dessutom ett stort Europe-fan på åttiotalet och har sett dem live vid åtskilliga tillfällen. Gillar även en del av det Roxette gjort och är övertygad om att de har en stor del i de framgångar som många andra svenska artister/band rönt världen över.

(Foto: Henrik Halvarsson)