Jörgen Gustafsson

Ett ämne som ofta ger upphov till diskussioner är det övernaturliga. Oavsett om man är s.k skeptiker eller öppensinnad så tycker vi på T.C Crew (där det finns båda sorter) att ämnet är väldigt intressant. Vår andeexpert David ringde upp Jörgen Gustafsson, medium känd från bl.a "Det okända" och "Förnimmelse av mord" för ett litet snack om allt från just skeptiker till den kanske äldsta frågan av dem alla - Finns det ett liv efter döden?

Hur är intresset för andevärlden i Sverige idag? Får du bra uppslutning på dina möten och mycket bokningar?
Egentligen har jag inte så mycket koll på hur det är överlag, men jag tycker att jag får det jag behöver. Det är inte så att jag är överhopad med arbete. Jag vill att dom som kommer till mig ska vilja komma till mig.
 
Är det många skeptiker som kommer för att konsultera dig? Är det någon ide att försöka hjälpa någon som tvivlar på dig?
Det beror på vad man ser som skeptiker, jag har nog mer agnostiker som kommer till mig. När du använder ordet skeptiker,
det är för mig människor som inte vill tro. Då förstår jag inte ens varför man bekymrar sig över det här området.
Jag tycker inte om fusion jazz men jag tvingar mig inte att lyssna på det.
 
Använder man order agnostiker, då har jag nog en hel del agnostiker som kommer till mig. Dom tror inte, men dom har ändå lämnat det öppet tills dom har fått se någonting. Dom har inte bestämt sig för att någonting inte finns. Nej, dom lämnar dörren öppen.
Det är nog ganska många år sedan jag hade skeptiker som kom till mig för att testa mig. Ja, det är ju deras sak. Dom får testa hur mycket dom vill. Det är ju så det är, alla vill ha sånt här bevisat. Allt ska finnas bevisat så mycket i vår verklighet, oavsett vad det gäller.
 
Men problemet i detta området, då resonerar jag så här:  Vi säger hypotetiskt att följande skulle bli bevisat idag - att alla skulle få veta att det finns ett liv efter det här.
 
Då är jag fullt övertygad om att självmordsstatisken skulle öka med 500 %.
 
Men det är som att öppna en nödutgång för människor. Det finns många olika anledningar till varför människor har det jättesvårt, mår jättedåligt, går med tankar om att "jag vill inte vara här längre". Det är ju en form av självmordsbenägenhet att ha dom tankarna. Det har väl alla människor haft kanske, mer eller mindre, någon gång, tanken på att jag inte vill vara här. Och då helt plötsligt få veta att det finns en möjlighet till någonting annat! Det säger ju sig självt, det finns nog väldigt, väldigt många som skulle ta den nödutgången.
 
Jag tror också att mordstatistiken skulle öka om det helt plötsligt skulle komma upp att det finns ett liv efter det här.
Allting blir ju mycket enklare då, eller hur? Den är komplicerad den här frågan på grund av att vi hela tiden tittar utifrån vår fysiska verklighet. Jag brukar säga att, ska man tänka andligt, eller ska man titta utifrån det här jag håller på med, då måste man först sätta sig in i; hur är det att inte ha en kropp? Sen kan man börja funderar på hur det är att dö.
 
Vi utgår ifrån den fysiska verkligheten vi är i nu, det går inte att tänka hur det blir sen, utifrån denna. Vi har så oerhört mycket materiella behov. Nu börjar vi väl kanske titta lite mer på våra själsliga, eller emotionella, behov. Vi har äntligen börjat se att det finns en viktig del i det med. Men jag tror att vi har ganska långt kvar (skratt). Och det är väl tur det!
 
Angående "Förnimmelse av mord" finns det mycket att tala om då det i mångas ögon var väldigt kontroversiellt. Vad tycker du själv om programmet och din medverkan så här i efterhand?  
Det här förstår jag inte riktigt, varför man tycker att det är kontroversiellt. Det var det ju bara för att det var ett utav dom första program som överhuvudtaget tog upp och berörde det här. Man satte ihop ett koncept där man tittade på gamla olösta brottsfall, helt enkelt. Och för att se hur två medium kunde vara samstämmiga, eller hur pass samstämmiga vi kunde vara, utan att vi pressade varandra. Eller visste vad det var den andre jobbade med.
 
Sen på frågan om polisen reagerade... nej..
Jag sitter med så mycket annat som jag inte är intresserad av att det kommer ut i massmedia. Det kanske är så att jag träffat jättemånga poliser efteråt som har berättat för mig om dom här fallen. När jag sitter öga mot öga med dem istället, då respekterar jag att polisen har en avog inställning till medium. Jag kan förstå det.
 
Det jag inte kan förstå är att man medvetet inte vågar prova, för det handlar inte om att ett medium ska lösa ett brott. Folk får ju så konstiga ideer när dom tänker liksom. Det handlar inte om det.. det är ungefär som jag sa till Hasse Aro när han frågade mig: - Finns det ett medium i världen som har löst ett brott? Nej, sa jag, det gör det inte, men finns det en polis som enskilt har löst ett brott i världen?
 
Nej. Det gör det inte. Hänger du med?  Det handlar ju om ett samarbete emellan..  det kanske kan vara så att vi som medium ger en uppgift som gör att man börjar titta på någonting annat i utredningen som är intressant. Men självklart var det kontroversiellt när det kom. Men tittar man utifrån.. jag har varit i Japan och jobbat. Det första programmet jag var och jobbade med där, det var som Efterlyst i Japan.
 
Vi tittar på den här lilla plätten Sverige. Det finns en hel värld där ute där man ser på det här på ett helt annat sätt.
Jag tror att det handlar mycket mer om rädsla för det här jag gör, och det är ju som jag säger att jag förstår det. Att det blir komplicerat.
 
Men idag däremot så tycker jag så här; om det skulle kunna bli ett samarbete med polisen, så är det ändå polisen som kontaktar mediet. Inte vi dom.
 
Har du någon lyckats få kontakt med någon icke-mänsklig varelse under en seans?
Nej, inte vad jag vet. Alltså, jag har ju sett djur. Jag tror att du tänker mer utomjordiskt..? Det har jag inte.
Det betyder inte att jag inte tror på det. Jag är fullt övertygad om att det finns andra existenser än oss. Det vore för mig helt befängt om det bara fanns vi i det här universumet, i det här alltet.
 
Jag läste något som jag tycker är oerhört intressant som människan borde ta till sig lite mer utav: varför inte börja leta efter intelligent liv på jorden först innan vi beger oss ut i rymden? (skrattar)
 
Jag är rätt kontroversiell på olika sätt. Det här jag håller på med hamnar ju under trosuppfattning, det gör ju det.
 
Har du några roliga minnen eller anekdoter att berätta ifrån alla år som medium? Något som dyker upp direkt?
Roligt vet jag inte men.. man får nog lägga i ordet intressant. För mig var det väl det här med att göra Japan, tycker jag.
Att kunna komma fram till  de uppgifterna och sedan få det bekräftat efteråt när dom väl hade hittat den här flickan. Då var det ju oerhört intressant.
Det är väl det som har etsat sig fast mest, just det fallet i Japan där jag var delaktig på ett sätt. Man hittade kroppen efteråt och hon hade dött på det sättet jag berättade. Hon hade druckit alkohol och ätit tabletter, man hittade även en whiskey-flaska, tror jag att det var, jämte henne och dom här kartorna efter tabletterna.
Då börjar man tänka liksom, när det blir så komplicerat blir ju det intressant, faktiskt till och med att man undrar.. man känner det, alltså inte det att man; "wow va duktig jag är" utan det här går!
 
Det är fortfarande så att det inte är bevisat utan jag är också i det läget att jag är kritisk. Jag är inte skeptisk, men jag är kritisk.
I och med att jag väger in psykologi i det, hur mycket kan jag hitta på själv..
Det är ju spännande att jag fick åka till Japan, då blev det så oerhört konkret. Jag visste ingenting och jag kan ju inte japanska.
Du kan testa det själv att försöka läsa upp något i Japan. Då säger jag grattis och lycka till.
Det är ett av dom absolut mest stänga länderna som finns, om man inte kan japanska så att säga.
 
Det var väl det som fick mig att... trilla baklänges i mig själv. Wow. Nu har jag fått göra något.
Jag brukar säga så här numera, att jag kan egentligen aldrig bevisa något för någon annan, jag kan bara bevisa det för mig själv. Andra måste själva ut och uppleva det..
Det handlar om ett sökande.. och det här det finns ju till och med på hällristningar. Det är världens äldsta fråga; finns det ett liv efter detta.
Det har mänskligheten frågat sig sen begynnelsen. Så på ett sätt är det ju konstigt att vi tycker att det är så konstigt (skrattar). Är du med?
 
Det har varit med oss sedan tidernas begynnelse, självaste frågan om det finns något i efterhand. Det är den absolut äldsta frågan.
 
Det jag önskar och vill är att människor börjar våga prata, jag är inte ute efter att folk ska börja tro på detta, utan bara vågar prata om upplevelser som jag tror att alla människor har. Jag tror inte det bara är någon speciell, det är nog vissa som uppmärksammar det mer och vissa som uppmärksammar det mindre. Men jag tror att alla människor upplever saker som dom inte kan förklara.
 
Det beror ju på vad man sätter som upplevelser, jag brukar säga att.. man måste inte se ett spöke eller nånting.
Men om jag säger så här.. hur många gånger i ditt liv har du varit med om upplevelsen om att det ringer på telefonen och innan så vet man vem det är?
När vi svarar då, ja men det var ju nån jag kände tänker vi. För då är det inget konstigt helt plötsligt.
Om det nu inte är en person som ringer varje dag klockan tio över tio. Då är det ju ren och skär erfarenhet.
 
Men om jag slumpmässigt får ett samtal ifrån en person som jag inte pratat med på ganska länge och jag vet vem det är..
man börjar fundera på varför man tänker på den personen just då. Man måste ju ha flera vänner.
Det är ju konstigt då att man inte tänker på någon av de andra tio vännerna. Jag menar att det är en väldigt stark upplevelse.
 
För mig är det ungefär som att det finns en databas som ligger utanför oss själva. Det är det bästa sättet jag kan förklara det på, liksom hur jag ser det.
Och vi är datorerna. Jag förstår inte att vi människor som uppfunnit en maskin som kan ha kontakt utan sladdar, trådar och allting, och plocka ner information på det sättet..
vad är det som är så konstigt med att vi själva skulle kunna göra det i den här fantastiska kroppen och hjärnan och allting vi har?
 
Det är ju det vi kallar för intuitionen. Jag säger numera att det är intuitionen som är processorn i den här kommunikationen som jag har.
Det är inte så att när jag kommunicerar med någon som inte finns på det sättet, att dom står och säger allting till mig. Hade det varit så, ja men då hade ju inte jag behövts.
Det enda det betyder är det att jag har lärt mig att tolka signalerna. Enligt mig. Då blir det intuitionen som är liksom processorn i datorn, så att säga, som processar information hela tiden.
Egentligen är det ju intuitionen som är grundläggande, menar jag, i alltihop det här. Du hör att jag har haft ett tag att tänka på det här (skrattar)?
 
Sedan måste jag ju vara medveten om att jag kan inbilla mig saker, eller inbilla mig.. många pratar till exempel om "cold reading".
 
"Cold reading" är en del som ingår i hela vårt koncept, om man säger så. Vi läser av människor hela tiden. Men vi kommer också på hur många gånger vi felaktigt läser av människor. Det är ju frågan om hur mycket hjälp man har utav "cold reading".  "Kall-avläsning" som man säger.
 
Det är det du gör per automatik när du möter en människa. Någon har räknat ut att om jag kommer fram till dig och presenterar mig så lägger du ungefär mellan 7 och 10 procent på det, resten går åt till att titta på vad jag gör (skrattar). Du lyssnar alltså 10 procent på mitt namn, resten går åt till att ta in information på annat sätt ifrån mig. Om jag är på väg att slå dig, om jag dricker kaffe eller om jag gråter eller.. hänger du med? Allt det där liksom, det är ju det man kallar.. det är en känsla man har när man möter någon.
 
Jag får väl avsluta då jag ska tillbaka till mitt arbete, men jag tänkte ställa några sista frågor som är lite lättsammare. Har du några favorit-filmer, eller -böcker/författare?
Jag har ju så många (skrattar).. ja! Lucy av Luc Besson. Det är en riktig favorit, där är han så nära det andliga och han gör det på ett väldigt bra sätt.
Böcker.. alltså jag är ju sådär lite periodare när det gäller böcker. Jag läser faktiskt rätt mycket, typ som Tom Clancy, det gillar jag.
 
Jag gillar tegelstenar. Det ska gärna få finnas någon form av fakta bakom, att det kan finnas en verklighet. Jag är inte så mycket för rena romaner.. men en favoritbok som ligger utanför det, det är ju Da Vinci-koden. Det är min favoritbok. Men den ligger på det skönlitterära planet. Men där är en riktig favorit, Da Vinci-koden, de böckerna utav Dan Brown. Han är min favoritförfattare.
 
Gillar du svenska kriminalböcker och -filmer, som Beck och Wallander?
Ja, GW Persson. GW är en favorit. Jag gillar hans sätt att skriva.
 
Vad har du för favoritband/artister?  Svensk musik ligger oss varmt om hjärtat och då tänker jag på klassiska artister som Abba, Roxette och Europe som lyckats slå igenom stort. Är dessa band något som faller dig i smaken?
Europe, då jag är kompis med Jan (Ian) Haugland. Annars är jag mest allätare tror jag. Thin Lizzy har hängt med sen 70-talet. Clash måste du ta med också.
 
Varför klippte du av dig ditt ikoniska långa hår som alla fans förknippat dig med genom alla år?
Jag klippte av håret eftersom alla andra skaffade långt hår (skrattar).
 
Om du tittar på tv-serier, har du några favoriter här eller något att tipsa om?
Breaking Bad är en jättefavorit, Sons of Anarchy gillar jag också.
 
Finns det någon dryck som du föredrar när du vill njuta av livet? Kan det vara rockstilen som gäller med Jack Daniels eller den thailändska favoriten Mekong? Eller varför inte en exotisk Mummelman?
Öl, det tycker jag är gott.
 
Då tackar jag så mycket för samtalet. Jag önskar en fortsatt trevlig dag.
Det var så lite så. Detsamma. Ha det gott. Hej hej.