Kee Marcello (Europe)

Om ni läst våra tidigare intervjuer känner ni till vårat förhållande till Europes "the Final Countdown" och även att vi redan intervjuat en Europe medlem (Ian Haugland). När gitarristen John Norum strax efter releasen av "The Final Countdown" valde att lämna bandet var det dags för vårt nästa intervjuoffer, Kee Marcello, att axla hans mantel. Detta gjorde han med bravur på två plattor innan de la ner (för att många år senare återuppstå, men då var Norum tillbaka). Dags att kolla läget med Kee som sedan många år tillbaka kör vidare som soloartist.

Vad sysslar du med just nu? Fullt fokus på Kee Marcello Band eller har du något annat spännande i görningen?
Fullt ställ på KMB. I veckan kommer Darby Todd & Jonny Scaramanga (trummis & gitarrist) till Göteborg, vi ska göra tre nya videor och en konsert på Trubaduren på Hönö. Vi har riktigt grymma teman för dessa 3 filmer, men jag kan inte avslöja några detaljer i förväg.I slutet på sommaren släpps ”Kee Of Hearts”, ett samarbete med Tommy Heart, sångaren från Fair Warning. Ken sandin är även med i det projektet.

Gällande din senaste platta "Scaling Up" så tycker jag egentligen att den låter mer Europe än vad Europe själva gör idag, om du förstår vad jag menar? Jag tycker fortfarande att man kan hitta en del 80-tals influenser vilket Europe själva tycks ha lämnat bakom sig. Var hittar du inspirationen till din musik idag?
Det är blandat. Egentligen blir jag influerad av allt som jag hör som jag tycker är bra, oavsett genre. Sedan var ju lite av tanken med Scaling Up att knyta an till mitt instinktiva sätt att skriva, och då kan man säkert höra spöktoner från Easy Action/Europe! Jag var ju låtskrivare och minst sagt tongivande i båda de banden, så det är kanske inte så konstigt. Men om jag låter mer som Europe än Europe ska jag låta var osagt. Jag tror snarare att Europe tyvärr inte låter som Europe längre.

Hur gick det till när du fick spela ditt fantastiska solo på In Flames "Coerced Coexistence" på deras album Colony? Blev du kontaktad av bandet? Är denna musikstil (death metal) något du lyssnar på och gillar i övrigt?
Det började med att jag, keyboardisten Mats ”Bacon” Olausson (RIP) och trummisen Martin Fürst hade en blöt kväll ute på stan. Vi råkade på ett annat gäng som vi hamnade i luven på. Smockan hängde i luften! Vi lugnade dock ner oss så småningom och började prata, och det visade sig att en av killarna ur det andra gänget var producenten Fredrik Nordström (som senare bytte namn Richie Rainbow, gitarrist i Dream Evil), och han höll då på att producera In Flames i sin studio. Det visade sig att gitarristerna i bandet båda är fans av mitt spel, så han ringde mig dan efter och frågade om jag kunde dyka upp i studion och spela på en låt, och det gjorde jag, samma kväll. Lustigt att ur det som kunde ha blivit ett slagsmål så kom det grym musik och vänskap istället. Jag gillar In Flames helskarpt (de har grymma melodier) men annars har jag, ärligt talat, inte direkt ihjäl mig för att få tillfällen att lyssna på death metal.

Vilket är det stoltaste ögonblicket i karriären? Något speciellt minne som gör dig extra lycklig?
Det finns många! Men kanske att spela in en bluesplatta (Sy Klopps Blues Band) i San Francisco, tillsammans med bl.a. Neal Schon (Journey) och Prarie Prince (The Tubes) är ett av dem. Men också första gången jag spelade på ett fullsatt Budokan i Tokyo (där mina barndomshjältar Deep Purple spelade in det legendariska livealbumet "Made In Japan"), eller första dubbel-konserterna på Hammersmith Odeon i London, där Thin Lizzy, Whitesnake och alla mina idoler hade spelat  - men också häromåret, på en festival på Sardinien, Italien, då jag frontade Deep Purple - både på sång och gitarr. Jag fick med andra ord leka både Ritchie Blackmore och Ian Gillan på en gång. Snacka om en barndomsdröm som går i uppfyllelse!

Jag läste att du och Patrik Sjöberg tog kusklicens efter din vinst i "Stjärnkusken". Hur skulle du ranka denna vinst mot övriga saker du varit med om i musik karriären? Är du fortfarande involverad i hästsporten?
Det är klart att det var stort att vinna Stjärnkusken! Jag gick ju trots allt in i det utan någon som helst tidigare erfarenhet. Det blir dock svårt (av uppenbara själ) att jämföra en säsong av den tv-showen med min mer än 30 år långa internationella musikkarriär. På sistone har jag tyvärr knappt haft tid att köra häst alls, jag har alldeles för mycket att göra med mitt ”day time job”.

Har du lyssnat något på Europe-plattorna som kom efter "Prisoners in Paradise" (din sista platta med bandet) och vad har du isåfall för åsikt om dem? Har du t.ex hört deras senaste "War of Kings”?
Jag har lyssnat en hel del, och det faller mig inte riktigt på läppen. Även på ”War Of Kings”, och jag tycker att Joey sjunger bra och bandet spelar bra, men låtarna känns inte, iallafall inte för mig. Det låter inte som att de har speciellt kul. Men det är bara min personliga åsikt. Det finns ju jättemånga som gillar deras nya stil, och i så fall är väl det jättebra. Rock on. För övrigt när det gäller Europe "post PIP", så kan jag bara citera kära BB King (RIP) ”The Thrill Is Gone”.

Vad tycker du om "Out of this World" & "Prisoners in Paradise" idag? Någon favoritlåt?
Svår fråga, det blir ju knappast att man sitter och lyssnar på de där plattorna :-) Faktum är att jag inte kan komma ihåg när jag gjorde det sist. Vet inte ens om jag har kvar några fysiska exemplar, såhär i spotify-tider. Däremot så var jag på en rockpub för inte så länge sedan, och DJ:n, som kände igen mig, spelade min och Joey’s låt ”Homeland” från PIP. Det är en riktigt fin låt som jag tycker blev lite orättvist bortglömd. Jag minns att Rod Stewart (som dominerade listorna då) hörde av sig och ville spela in den för sin egen nya platta, under förutsättning att han fick släppa den först. I såna fall  tillfrågas ju upphovsmännen (mig & Joey), och jag tyckte att det var en kanonidé, men Joey vägrade. Så här i backspegeln förmodligen ett riktigt korkat val.

Vad har du för favoritband/artist?
Om jag bara får nämna en så blir det Todd Rundgren. Han har gjort så otroligt mycket spännande musik i alla möjliga stilar. Sedan måste jag även passa på att boosta det fantastiska Brittiska 70-talsbandet PATTO, en bortglömd diamant. Gitarristen Ollie Halsall är utan tvekan min främsta influens gitarrspelsmässigt, och sångaren Mike Patto har till hög grad påverkat mitt sätt att sjunga.

Vilken/vilka är din absoluta favoritplatta/plattor genom tiderna?
Omöjlig fråga. Hade jag ett svar på det så skulle det gå stick i stäv med allt jag tycker är viktigt med musik. Jag skulle vara en väldigt endimensionell musikskapare (vilket jag vågar påstå att jag är allt annat än) om jag bara hade en enda favorit. Jag har nog snarare 100 favoritplattor.

Vad har du för favoritfilm(er) genom tiderna?
Beror lite på humöret. Om jag vill ”weirda out” så vill jag se nån av David Cronenbergs märkliga filmer. Favoriten bland hans alster är nog ”The Naked Lunch” som bygger på William S. Burroughs ännu märkligare novell (som han skrev under heroin-avtändning). Men även "Scanners” och ”The Dead Zone” är grymma Cronenberg-rullar. Om man känner för att ha kul men samtidigt avnjuta en otippad dialog så är Woody Allen svårslagen. Där finns det egentligen alldeles för många för att nämna en, men om jag ska välja en lite bortglömd pärla, så är det ”What’s Up, Tiger Lily”, som för övrigt är hans regidebut. Där har han köpt rättigheterna till en Japansk spionthriller och dubbat rösterna på amerikansk-engelska med en helt annan dialog, utan spår av original-handlingen. Istället för spioneri handlar den nu lite löst om jakten på receptet till en ägg & majonnäs-sandwich. All bakgrundsmusik är Country och Blues. Udda på ett hysteriskt roligt sätt. Känner jag för sci-fi så diggar jag Blade Runner, Alien (om Ridley Scott regisserar), och givetvis Star Wars. För övrigt kan nämnas att jag var besatt av 60/70-tals-TVserien Star Trek. Jag hade alla (!) originalepisoder på VHS.

Har du några favoritböcker/författare?
Jag gillar vetenskapliga böcker, och där har jag läst mycket av Richard Feynman, Stephen Hawking, etc, och även populärvetenskapliga författare som Bill Bryson och Svenska Peter Nilsson. Jag har nog också läst allt som Malcolm Gladwell gett ut (författaren av bl.a. ”Outliers”, ”Blink” och ”What The Dog Saw”). Jag gillar dessutom biografier. Läste nyligen ett par av Stephen Fry’s självbiografier och John Cleese senaste ”Oh, anyway..”, fantastiskt roliga och inspirerande författare båda två. I slutet på 20- början på 30-årsåldern så plöjde jag igenom en massa lite mer utmanande litteratur, mest för att jag var nyfiken: bl.a. Kafka, Sartre och Dostojevskij. På tal om Fjodor Dostojevskij så läste jag hans klassiker ”Idioten” när jag bodde i Nassau, Bahamas i slutet på 80-talet. Min polare Scooter som såg mig sitta och läsa den frågade mig: ”- what the hell are you reading?” Jag svarade helt kort: ”-Dostojevskij.” Han tittade undrande på mig och utbrast: ”who the fuck is Dr. Jet Ski?!” Jag antar att det låg närmare tillhands för min gode Bahamiske vän att associera till vattensporter än till en Rysk pre-existensialist från 1800-talet. Eller också var det helt enkelt Scooter som Fjodor hade i åtanke när han skrev ”Idioten”!

Är du som många andra hårdrockare en stor skivsamlare? Isåfall vore det intressant att veta hur många du ligger på och vilken du anser vara kronjuvelen i samlingen?
Jag är ingen samlare. Jag tror att det är ett resultat av mitt kringflackande liv under 80- och 90-talen.

Har du någon favorit TV-serie? Har du tex sett några av mina favoriter The Walking Dead och/eller Dexter? Eller kanske "Game of Thrones" med min favorit Joffrey är något som du njuter av?
Jag gillar en bra serie. Mina favoriter är ”Breaking Bad” och spin-offen ”Better Call Saul”. Diggade Dexter också.

Hinner du med att kolla några filmer i ditt späckade schema? Isåfall vore det intressant att veta om du har sett och gillar tex Punch Drunk Love, The Royal Tennenbaums eller Birdman?
Birdman såg jag, och älskade den! Den stundvis Woody Allen-neurotiska dialogen i kombination med det förryckta superhjälte-temat liknar inget jag sett tidigare.

Som ett stort fan av svenska kriminalfilmer måste jag även passa på att fråga vem som är just din favorit? Den nerstämde Wallander, den desillusionerade Beck eller min personliga favorit Arne Dahl? Eller är det helt enkelt Norges egen Varg Veum som tänder dig mest?
Jag har aldrig fastnat för Svenska kriminalfilmer/serier, utan mest Brittiska. Och där finns det ju en uppsjö av högkvalitativt material att tillgå: Sherlock Holmes-serien med Benedict Cumberbatch och Martin Fry, Endeavour (Unge Kommissarie Morse) med Shaun Evans för att nämna två. Jag har ju två Britter i Kee Marcello Band, och faktum är att de är större fans av Svenska Kriminalhistorier än jag är!

Har du någon favoritdryck när du vill riktigt njuta av livet? Är det den klassiska hårdrocksstilen med Jack Daniels som gäller eller är det thailändska guldet Mekong något som faller dig i smaken? Eller varför inte en exotisk Mummelman?
Jag, och faktiskt alla i bandet, gillar en god Prosecco. Det är ett måste på vår rider.

Som du kanske märkt ligger musik och film mig väldigt varmt om hjärtat och speciellt svenskt då jag anser att det håller lite högre klass än det mesta. Vi har ju utöver dig själv t.ex stoltheter som ABBA, Europe och Roxette att vara glada för inom musikens värld. Är dessa band något som faller dig i smaken?
Absolut, speciellt ABBA av de du nämnde. Minst gillar jag nog Roxette, som känns lite för sökt för min smak. Men vi har ju en massa andra Svenska band att flagga för, som t.ex: Cardigans, nämnda In Flames, och varför inte Ghost. Det Svenska musikundret pratar de om, och det måste jag hålla med om. Titta på hur få Svenskar vi är, och hur många internationella storheter vi har inom musiken. Grymma är vi.