Linnéa Wikman
Efter en tid av lästorka vaknade intresset åter till liv efter att jag läst en recension av ”Bärarn” på den eminenta siten From Beyond. Kolla också gärna in deras sida (frombeyond.se) då de, precis som oss, gillar att sprida lite av den goda kulturen som existerar. Hur som helst, boken heter alltså ”Bärarn” och är författaren Linnea Wikmans debut som nyligen släpptes på förlaget Swedish Zombie. Efter att ha läst den blev vi förstås nyfikna på vad som inspirerat henne och vad framtiden kan ha att erbjuda.
Hur har responsen på Bärarn varit hittills och vad har du för planer inför framtiden? Har du några tankar och funderingar kring ytterligare böcker?
Jag har fått fin respons på Bärarn. Det har mest varit recensioner från bookstagrammers där jag verkligen märkt att de tagit till sig berättelsen och förstått vad jag vill förmedla. Även om vissa delar varit lite väl magstarka för vissa, vilket jag absolut kan köpa.
Jag vill definitivt fortsätta skriva skräck och när Bärarn var klar började jag skriva på andra berättelser direkt. Jag har ett färdigt första utkast med arbetsnamnet ”Den sovande i Sidtjärn” som är en skräckberättelse med starka inslag av cosmic horror som utspelar sig i den lilla gruvorten Boliden i Västerbotten. Dock har jag mycket arbete kvar innan jag kommer att känna mig nöjd. Den ligger och vilar just nu men jag har lovat mig själv att slutföra den.
Sedan är jag också klar med en kortroman som heter Ovum som kommer ut med Swedish zombie i framtiden. Berättelsen drar mot body horror och handlar mycket om sorg, saknad och vansinne. Både Ovum och Den sovande är väldigt olika Bärarn och jag vill gärna fortsätta utmana mig själv med olika stilar och uttryckssätt.
När och hur hörde du först talas om Bärarn?
Jag hade bara hört talas om den såsom den benämns i andra delar av Sverige, typ Bjäran och mjölkharen. Jag hade skrivit en skräcknovell om en man som hittar en varelse i skogen och min tjej trodde att novellen handlade om Bärarn, vilket inte var fallet. Jag frågade vad Bärarn var och när hon började berätta blev jag genast jätteinspirerad och började fundera på hur man skulle kunna göra en fritolkning av det.
Hur gick det till när du beslutade dig för att skriva en bok? Och varför blev det just skräck?
Jag har alltid skrivit, men sist jag skrev skönlitterärt var nog i gymnasiet. För ungefär två år sedan testade jag att skriva några skräcknoveller och påmindes om hur roligt det är och hur mycket jag älskar skrivandet. Bärarn var först tänkt att bli en novell men under tiden jag skrev dök mer och mer upp och till sist blev det en kortroman. Att det skulle bli skräck var självklart då jag alltid älskat och konsumerat mycket skräck. Just nu känns det som om jag aldrig kommer att skriva i någon annan genre.
Jag vet inte om du har hört det förut eller om det bara är jag, men på något vis kom jag att tänka på Robert Eggers ”The Witch” (filmen) när jag läste Bärarn. Inte för att de egentligen är så lika utan mera på ”känslan/stämningen”. Hur som helst så är jag nästan helt säker på att du sett den och undrar om du medvetet (eller omedvetet) kanske inspirerats lite av den?
Jag blev så otroligt glad över den här frågan! Jag ÄLSKAR The Witch, tycker att det är en fulländad skräckfilm. Det är en av mina absoluta favoriter när det kommer till skräckfilm. Blev därför väldigt glad över att du tänkte på filmen när du läste Bärarn. För ja, jag inspirerades definitivt av den. Det var känslan i filmen jag hoppades på att fånga och jag blev väldigt inspirerad av hur huvudpersonen i filmen bejakar sin inre ondska, vilket ju också är fallet i Bärarn.
En till fråga på samma spår är om du utöver det självklara med gammal svensk folktro hade just någon speciell inspirationskälla för boken?
Jag är en rätt kräsen skräckkonsument så jag ville självklart skiva någonting som jag själv skulle uppskatta. Teman som sorg, religion och föräldraskap tycker jag är utmärkta ingredienser när det kommer till skräck, så jag ville blanda in mycket sådant. Språkligt blev jag väldigt inspirerad av författaren Andréa Lundgren när jag skrev Bärarn. Hon har ett så otroligt vackert språk och uttryck och jag ville försöka skriva rätt poetiskt för att sedan också ösa på med slafs och gore. Jag tycker att det är en cool kontrast.
Stephen King är en gemensam favorit här hos oss som skriver för Tisselskogs Companiet. Har du läst något av honom (om man gillar att läsa skräck/spänning är det svårt att undvika King) och vad tycker du i så fall? Svenska skräck-författare som John Ajvide Lindqvist och Anders Fager är också väldigt populära här, är dessa också något du läst?
Jadå, jag har läst mycket av alla författare du nämner här. King är en favorit även för mig, även om jag tycker att han är otroligt ojämn. Mina King-favoriter är Jurkyrkogården, The shining och den fantastiska Sommardåd. Ajvide är en annan favorit, i synnerhet hans äldre böcker. Låt den rätte komma in, Människohamn och Lilla stjärna ligger mig väldigt varmt om hjärtat. När det gäller Fager så tycker jag om hans korthuggna språk och hans originalitet.
Har du några tips på några riktigt obehagliga och bra böcker/filmer till oss på redaktionen och våra läsare?
Absolut har jag det! När det gäller böcker så läste jag nyligen Negative space av B.R. Yeager och det var något utöver det vanliga. Kanske inte superläskig, men den var riktigt mörk och ångestframkallande och fick mig att må riktigt dåligt, det gillar man ju!
Vill även tipsa om Emily Carolls grafiska romaner Through the woods och A guest in the house. Dessa är fantastiskt bra, snygga och riktigt kusliga.
Chlorine av Jade Song måste jag också tipsa om. Riktigt välskriven body horror om man gillar sådant. Det gör jag.
När det gäller böcker blir jag aldrig rädd längre. För mig handlar det mer om att hitta skräckromaner som får mig att må dåligt och som är originella. Varför vill jag läsa sådant som får mig att må dåligt? Ja, det låter ju lite konstigt och jag funderar ofta på varför utan att ha ett självklart svar. Jag tror att jag vill komma åt starka känslor när jag läser, och om en text lyckas skapa ett stort obehag eller ångestkänslor blir jag riktigt imponerad.
Okej, filmer då. Har man inte sett The Witch som vi nämner ovan så bör man genast göra det. Har man sett och gillat den så tror jag även att man uppskattar Hagazussa som också är en väldigt långsam och obehaglig häxfilm.
Sator tyckte jag också var fantastiskt bra. En lågbudgetfilm som faktiskt skrämde skiten ur mig. Hunter Hunter och Saint Maud är två andra riktigt bra filmer jag sett under det senaste året. Och herregud, Hereditary såklart!
Vad har du favoritfilm(er) genom tiderna?
The Shining kommer alltid att ha en plats i mitt hjärta, även om jag inte riktigt kan se den på samma sätt längre efter att jag läst boken som i mitt tycke var så otroligt mycket bättre. Jag älskar När lammen tystnar.
En film jag sett otroligt många gånger och som jag snart måste se om är Rocky 4. Jag tävlade i boxning under hela min tonårstid och då plöjde jag alla Rockyfilmerna men fyran är definitivt bäst.
Vad läser du själv helst för böcker? Har du några favorit-författare/böcker?
Jag läser skräck såklart, men jag läser mycket annat också. Jag är svag för magisk realism och på senare tid har jag börjat läsa lite mer science fiction. Jag kan egentligen läsa det mesta, bara det är välskrivet och mörkt. Dock läser jag aldrig någonsin feelgood eller deckare. Fantasy har jag också ganska svårt för. Urban fantasy är väl okej, men absolut inte high fantasy.
Som den hårdrockare jag är vore det väldigt intressant att veta om det finns något inom denna genre du tänder till på? Har du möjligen även utforskat death & black metal eller är det i så fall mest klassisk hårdrock som gäller?
Tja, jag kan absolut uppskatta hårdrock men jag är väl mer av ett popsnöre.
Har du någon favorit TV-serie? Har du t.ex. sett några av mina favoriter "Walking Dead" eller "Game of Thrones" med favoriten Joffrey? Och kanske viktigast av allt, har du sett nya säsong 3 av Twin Peaks? Tycker du likt oss Tisselskogare att de 25 åren mellan säsong 2 & 3 var väl värt väntan?
Jag såg nyligen Fallout och Watchmen och tyckte väldigt mycket om båda serierna. Även Mike Flanagans The Haunting of hill house tyckte jag var riktigt bra. Jag har sett lite av både Game of thrones och Walking dead men fastnade inte direkt för någon av de serierna dessvärre. Twin peaks har jag aldrig sett, jag tror att jag var lite för ung när den kom och sedan har det aldrig blivit av. Men jag vill!
Hinner du med att kolla några filmer i ditt späckade schema? I så fall vore det intressant att veta om du t.ex. har sett och gillar Punch Drunk Love, Royal Tennenbaums eller Birdman?
Jovars, jag ser ganska mycket film i perioder. Av filmerna du nämner har jag endast sett Birdman och den var ingenting för mig.
Under den senaste tiden har jag lyssnat mycket på Magnus Ugglas senaste album som har en betydligt mörkare ton än de övriga. Är detta album ("Innan filmen tagit slut") något du själv lyssnat på och vad är i så fall din uppfattning?
Om jag ska vara ärlig så visste jag inte att Magnus Uggla fortfarande var aktiv. Så, nej.
Som ett stort fan av svenska kriminalfilmer måste jag även passa på att fråga vem som är just din favorit? Den nerstämde Wallander, den desillusionerade Beck eller min personliga favorit Arne Dahl? Eller har den nya Hassel-serien/rebooten med en testosteronstinn Ola Rapace seglat upp som etta på tronen?
Åh förlåt mig men jag avskyr krim.
Har du någon speciell dryck som du njuter lite extra av vid speciella tillfällen? Kanske ett glas rött uppskattas eller kan det även slinka ner lite Mekong eller Mummelmann emellanåt?
Jag älskar dry martini. Dock är det sjukt få barer och restauranger som kan göra en bra dry martini, det är synd. En klassisk gin & tonic gillar jag också.
Som du kanske märkt är musik, film och litteratur något som ligger mig väldigt varmt om hjärtat och speciellt svenskt då jag anser att det håller lite högre klass än det mesta. Vi har ju bl.a. stoltheter som ABBA, Europe och Roxette att vara glada för inom musikens värld. Är detta något som faller dig i smaken?
Ja absolut. Jag är ju en stolt schlagerbög så jag lyssnar gladeligen på svenska gamla schlagerhits.
(Foto: Caroline Thorén/Megafonen)