Loke Rivano (Crazy Lixx)

Under hela 2021 blev det endast en intervju vilket vi verkligen inte är nöjda med. Brist på fantasi gällande intervjuoffer, dålig motivation och en del "nej tack" gjorde att det helt enkelt blev en lite ofrivillig paus. Hur som helst, nu är vi tillbaka och vi går hårt ut med Loke Rivano från bland annat det grymma bandet Crazy Lixx. Loke var med på de två första plattorna, "Loud Minority" (2007) och "New Religion" (2010). Bandet är för övrigt fortfarande aktivt i allra högsta grad men som ni vet gillar vi att gå bakåt i tiden och gräva. Nu kör vi, 2022 års första intervju är här!

Vad sysslar du med just nu? Håller du fortfarande på med musik eller är det mest "vanligt" jobb som gäller?
Jag har alltid haft ett ”vanligt” jobb som teatertekniker. Rock’n’roll går i stort sätt inte att leva på längre. Musiken ligger faktiskt helt på hyllan nu. Jag har inte spelat i band på typ fem år, och har inga direkta planer på att börja. Nog fan saknar jag delar av det, men det är också jävligt skönt att bara skita i det. Man skapar en självbild som ”basisten” och plötsligt känns det som man är skyldig alla andra att upprätthålla den. Nu har jag skitit i det, sen får vi se. Nästa grej är att ta en paus från mitt vanliga jobb för att plugga litterär gestaltning och bli författare. Sen har ju jag och familjen flyttat ut i ett litet hus med enorm tomt på landet, så det går en del tid till att anlägga odlingsbäddar, bygga växthus, bygga garage anlägga vägar inne på tomten och så vidare.

Konstig fråga kanske men finns det någon "story" bakom ditt otroligt coola namn "Loke Rivano"? Är det ditt riktiga namn?
Jo, jag heter faktiskt så. Pappa kom från Chile på 70-talet träffade mamma som var arkeolog och hippie. Läser man på omslaget till Loud Minority så står det faktiskt Luke och inte Loke. Det var när vi fortfarande bara var kända i Sverige som jag tyckte hela vikingagrejen kändes lite töntig, just då var det dessutom nästan bara nynazister som blandade asatro och rock. Sen till New Religion hade jag vuxit in lite mer i rollen, och vi hade spridning i hela världen. Då var det precis tvärtom. ”Luke" kändes som ett jävligt fjantigt påhitt. Det gör det fortfarande.

Varför slutade du i Crazy Lixx, det vore verkligen intressant att veta detaljerna/omständigheterna kring detta?
Oj, haha! Känslig fråga. Ska man gå på de stora bakomliggande orsakerna så hade bandet mer och mer fungera på ett sätt som jag inte var bekväm med. Låtarna kom som färdiga demos, och ville man bidra så fick man själv komma med färdiga låtar. För mig är en stor del av att spela i band den gemensamma processen när man skriver färdigt låtarna i repan. Det som sen fick mig att bestämma mig. Var när vi skulle spela in Riot Avenue. Jag hade väl kikat lite på låtarna, men ville jävligt gärna att vi skulle spela ihop oss innan vi gick in i studion. Det gjorde vi inte en enda gång, och när vi gick in i studion var jag alldeles för dåligt förberedd och blev helt enkelt petad från plattan. Då kände jag direkt att om jag inte är med på plattan så kan jag inte vara med i bandet.

En annan sak som vore väldigt intressant att reda ut nu när man verkligen har rätt person att fråga gäller "Riot Avenue". Spelar du eller spelar du inte på denna? Du är inte med på bandfotot (inte Joel heller för den delen) men står, om jag minns rätt, listad som att du lirar på plattan?
Läser man noga så står det väl ”Crazy Lixx are:” eller nåt sånt lite vagt. Jag spelar inte en ton på plattan, och ångrar ärligt talat att jag står med. Inte för att plattan är dålig, tvärtom! Only the Dead Know, Whiskey Tango Foxtrot, och Be Gone är några av mina favoritlåtar med Lixx, även om jag tycker de sjabblade produktionen, men basspelet på den plattan låter verkligen inte som jag, och jag kan inte stå för det. Varför Joél inte är med på omslaget får han själv svara på, men jag vet iallafall att det är han som spelar på plattan.

Hur gick det egentligen till när Vic Zino under ganska uppmärksammade former lämnade Crazy Lixx för Hardcore Superstar (Crazy Lixx var ju förband till just HCSS)? Var stämningen verkligen så obekymrad och trevlig som det utåt sett verkade?
Obekymrad vete fan. Vi var rejält bekymrade och rätt så bittra på HCSS där ett tag, men de är supertrevliga människor som genuint bryr sig om folk i sin närhet, och vi hade alltid skitkul ihop. Det som hände var att Thomas Silver inför Londongiget på turnén tillkännagav att det skulle bli hans sista gig, och de hade en Japanturné inbokad. Jag vet inte detaljerna runt varför han hoppade av, mer än att han inte mådde bra av turnerandet. De hade bandmöte på studs, och frågade Vic samma dag om han ville hoppa in på Japangigen. Vic är en fantastisk gitarrist, och en på många sätt jävligt lätt människa att ha att göra med så vi fattade väl direkt vad som skulle hända. Vi fattade också vilken otrolig chans det var för Vic och kunde inte med gott samvete ha stått i vägen för det.

Har du något särkilt roligt minne/anekdot att dela med dig av från din tid i Crazy Lixx?
För många för att hålla isär, vissa suddigare än andra. Ett som dyker upp är när vi hade ett bås på nån jävligt konstig hårdrocksmässa. Jag var helt ensam backstage, och Sebastian Bach kommer in och säger ”Hey man, do you know where the bathroom is?” Inte jättestort kanske... En annan är när vi var förband åt Gilby Clark i Växjö, tror det var innan första plattan. Han hade brownies på sin rider, och Vic och jag skulle bara ta varsin. De var så jävla goda så vi åt alla.

Vad tycker du om andra band från den s.k "The New Wave of Swedish Sleaze" som Crazy Lixx ofta  förknippades med då det begav sig? Jag tänker förstås på några av de största akterna såsom de personliga favoriterna Crashdiet & Hardcore Superstar.
Jag har alltid förknippat HCSS med den sena nittiotalsvågen, med Hellacopters och  Backyard Babies. (Var det några fler?) när det gäller band från ”vår” våg så var Babylon Bombs och Crucified Barbara mina favoriter. Crashdïet har gjort mycket bra, och de var ju bland de absolut första, men jag tycker inte riktigt de har nått upp till samma ”äkthet" sen Dave Leppard gick bort.

Vad hände egentligen med White Trash Presidents? Det blev väl bara ett album?
Ja. Vi turnerade den plattan rätt hårt och hade verkligen skitkul ihop. Av alla band jag spelat med är det WTP jag trivts bäst i, både musikaliskt och privat. Brion Wekin spelar med ett driv som fan inte liknar något annat jag har hört på denna sidan sjuttiotalet och Dennis Post är den mest lyhörda, innovativa och anspråkslösa gitarristen jag någonsin har träffat. Magnus Möller är också en fantastisk sångare och en av mina allra bästa vänner. Jag är också mer nöjd med min egen insats på den plattan än på något annat jag gjort. Sen var det väl inget riktigt som hände. När vi började snacka om nästa platta så var det ingen som tog tag i det ordentligt, och till slut rann det bara ut i sanden, som 90% av alla band gör, tråkigt på sätt och vis, men för mig var det ändå dags för en rejäl paus från musiken...

Vad är ditt bästa samt värsta turnéminne?
Bäst eller sämst vete fan, men när vi var i UK med HCSS var det ständigt problem att hitta ställen att duscha, men i Glasgow (tror jag) kom turneledaren in och sa att de hade fixat så vi fick duscha. Vi rycke åt oss kallingar och handuk typ och drog och när vi kom dit visade det sig vara ett gym med en massa jävligt bistra 2 meter långa bodybuildare. Då inser jag att under hoodien har jag en T-shirt på mig där det stod "I love Gay Porn". Jävla skönt att jag kom på det innan hoodien åkte av.
 
Vad har du för favoritfilm(er) genom tiderna?
Oj, det är en hel intervju bara det. Ran av Akira Kurosawa kanske, eller Delikatessen av Jeunet & Claró. Jag gillar visuellt snygga filmer som är berättade med tålamod. Bröderna Choen är också bland favoriterna, särskilt The Man Who wasn't there. Sen är jag jävligt svag för Roman Polanski. Kolla hans Pirates. Som Jack Sparrow fast utan all jävla irriterande sex appeal!

Vad har du för favoritband/artist? Är det mest gammal hårdrock som gäller har du också lyssnat något på death/black metal?
Måste jag välja en så blir det Judas Priest, men jag gillar nästan alla sorters musik. Hank III är lite husgud och om det gäller döds så gallar jag Entombed, tidiga in flames och The Crown. Även om det inte är något jag lyssnat sönder mig på direkt.

Har du några favoritböcker/författare?
Kraken, the City and the City och Embassytown av China Miéville är alla fantastiska böcker som haft stor påverkan på mitt eget skrivande. Neil Gaiman är också en stor källa till inspiration och naturligtvis Douglas Adams. Är man inne på skräck så gillade jag The Histotian av Elisabeth Kustova (?) och The passage av Justin Cronin. Bland klassikerna är 1984 och Mästaren och Margarita nog mina favoriter. Två doldisar jag kan tipsa om är Kosmokomik av Italo Calvino och English as she is Spoke av José da Fonseca. Hysteriskt roliga båda två!

Vilken/vilka är din absoluta favoritplatta/plattor genom tiderna?
Deep Purple, Made in Japan; Portishead, Dummy och Judas Priest, Painkiller.

Är du som många andra hårdrockare en stor skivsamlare? I så fall vore det intressant att veta hur många du ligger på och vilken du anser vara kronjuvelen i samlingen?
Kanske 150-200 CD och ett tusental Vinyl. Har många fina, en ospelad Dark Side of the Moon och en Bruce Springsteen bootleg b.l.a.  Sen har jag den där Scorpionsplattan med omslaget som jag bara borde förstöra.  (Den som vet vet)

Har du någon favorit TV-serie? Har du t.ex sett några av mina favoriter "The Walking Dead" eller "Game of Thrones" med favoriten Joffrey? Bäckström (succen med Kjell Bergqvist)? Och kanske viktigast av allt, har du sett nya säsong 3 av Twin Peaks? Tycker du likt oss Tisselskogare att de 25 åren mellan säsong 2 & 3 var väl värt väntan?
Just nu är det väl Outlander och Good Omens som är favoriter. Dirk Gentlys Holistic Detective agency kan också vara bland det bästa som gjorts! Twin Peaks var ju jävligt bra när den först kom. Visste inte att det kommit en ny säsong.

Hinner du med att kolla några filmer i ditt späckade schema? I så fall vore det intressant att veta om du t.ex. har sett och gillar Punch Drunk Love, Royal Tennenbaums eller Birdman?
Tror att jag sett alla tre, men det är luddigt. Inget som gjorde världens intryck isåfall. Jag vet att man "ska" gilla Punch Drunk Love. Är det Jim Jarmush, eller? minns inte riktigt.

Under den senaste tiden har jag lyssnat mycket på Magnus Ugglas senaste album som har en betydligt mörkare ton än de övriga. Är detta album (Innan filmen tagit slut) något du själv lyssnat på och vad är isåfall din uppfattning?
Missat det helt

Som ett stort fan av svenska kriminalfilmer måste jag även passa på att fråga vem som är just din favorit? Den nerstämde Wallander, den desillusionerade Beck eller min personliga favorit Arne Dahl? Eller har den nya Hassel-serien/rebooten med en testosteronstinn Ola Rapace seglat upp som etta på tronen?
Måste nog erkänna att jag avskyr svensk film i allmänhet, och svensk kriminalfilm i synnerhet.

Har du någon favoritdryck när du vill riktigt njuta av livet? Är det den klassiska hårdrocksstilen med Jack Daniels som gäller eller är det thailändska guldet Mekong något som faller dig i smaken? Eller varför inte en exotisk Mummelman?
Kaffe på dagen och rödvin på kvällen!

Som du kanske märkt är musik och film något som ligger mig väldigt varmt om hjärtat och speciellt svenskt då jag anser att det håller lite högre klass än det mesta. Utöver dina egna band har vi ju bl.a. stoltheter som ABBA, Europe och Roxette att vara glada för inom musikens värld. Är detta något som faller dig i smaken?
Alla tre är fantastiska. Jag är lite för ung för Abba, men Final Countdown kom när jag gick i lågstadiet och Look Sharp i början av mellanstadiet. Båda har betytt otroligt mycket för mig.