Martin Brändström (Dark Tranquillity/Kennelklubben)

Alla vi som var med på 80-talet minns "kriget" mellan hårdrockare och synthare. Här i Tisselskog var vi dock aldrig delaktiga då vi alltid uppskattat båda musikstilarna (även om hårdrocken alltid varit störst). Detta gäller även vårt nästa intervjuoffer Martin Brändström från Dark Tranquillity. Eftersom han i år även är aktuell med sitt synthband Kennelklubben, som han har tillsammans med Christer Lundberg tyckte vi att det var en utmärkt idé med en intervju.

Vad sysslar du med just nu? Är det mest musik som gäller eller har du även ett "vanligt" jobb?
Jag arbetar med musik på heltid. Just nu är vi i en period där vi redan har turnerat väldigt mycket på Atoma så det har blivit dags för oss att låsa in oss igen och skriva nytt material. Vi kommer alltså vara hemma mycket i år. Parallellt ska även jag och Christer skriva lite fler låtar till Kennelklubben så jag hoppas på ett kreativt år.

Hur kommer det sig att det äntligen blev av med en platta från ditt och Christer Lundbergs synthband Kennelklubben?Jag läste att ni startade redan för ca 30 år sedan?
Jag har länge velat göra något renodlat elektroniskt där jag låter syntharna breda ut sig och ta plats. Inom hårdrock blir det ju naturligt att vad man har att spela på är utrymmen som blivit över men jag har känt ett behov att frossa loss vilket jag kan göra i Kennelklubben. Jag gillar Universal Poplab väldigt mycket, som Christer startade efter att jag och han slutat spela. För ett par år sen var jag på turné i USA och satt uppe sent på bussen och lyssnade på just Universal Poplab. Det slog mig att de inte varit aktiva på länge så jag fick infallet att skicka iväg ett meddelande till Christer för att se om han ville testa att plocka upp bollen igen. Han tyckte det lika kul som jag så här är vi.

Hur gick det till när du i slutet av 90-talet som synthare hamnade i ett dödsmetallband? Hade du redan innan snubblat in på hårdrocken?
Min första skiva var KISS ALIVE II, som jag fick när jag var fem år av min pappa. Jag blev besatt och några år var det bara KISS som gällde. När jag hörde Tour de France av Kraftwerk var det ett lika stort uppvaknande så jag sögs in i synthen istället. På gymnasiet började jag umgås i samma kretsar som Dark Tranquillity och resten av dödsmetall-scenen som höll på att blomma ut i Göteborg. Det var mycket fester där vi lyssnade på varandras musik och när DT ville utvidga sitt sound till att innefatta keyboard frågade de om jag ville ge det ett försök. Först var jag skeptisk och kunde inte riktigt se hur det skulle passa in men efter att de hade spelat in Projector förstod jag hur de menade och som tur var så frågade de mig igen.

Var du med under inspelningen av ”Projector” eller var det först med ”Haven” du gjorde entre i DT? Jämfört mot föregångare ”The Mind’s I” hör man ju på ”Projector” enormt mycket mer synthinfluenser (vissa låtar ligger ju inte alls speciellt långt borta från t.ex Depeche) så jag tänker att du var med redan då (även om jag inte hittar något om det på själva plattan)?
Jag var inte med och spelade in Projector men jag bollade lite idéer med Anders och Niklas under deras förproduktion - mer som en kompistjänst. Jag fick då höra en skiss gjord av Niklas som inte var riktigt mogen då men som satte sig i bakhuvudet. Jag påminde Niklas om det embryot då och då och till slut blev det Iridium på We are the void. Du har rätt i att Projector låter lite Depeche (även om det är jag som är keyboardist är jag inte ensam om att gilla dem i bandet) och det var nog det som lockade mig att gå med. Jag gick med direkt efter inspelningen och gjorde Projectors turnécykel men Haven var den första skivan jag var med och spelade in

Vad är ditt stoltaste ögonblick i karriären?
Det som jag kan bli stoltast över är när man märker vilken kommunikationskraft musik har. Att man kan skriva av sig sina känslor hemma i Göteborg och sen kan det sitta folk i de mest avlägsna delar av världen och känna likadant. Jag blir stolt när jag ser folk känna sig stärkta av vår musik och att vi får vara med och ge energi när det behövs. Första gången i Israel så strök vi några av de mest religionskritiska låtarna som The lesser faith och The treason wall för att vi tänkte att det skulle bli problematiskt. Men publiken fortsatte ropa efter just dem så till slut spelade vi och hela stället kokade över. Förmodligen var det snarare viktigare att spela de låtarna just där än att låta bli för att temat har så stort inflytande för dem. Då var jag stolt.

Vad är ditt värsta turneminne?
Förmodligen var det värsta när vi glömde en ny crew-medlem på bussen då vi skulle lämna den på flygplatsen. Han hade lagt sig för att vila och vi missade att kolla hans säng. Det var nyårsafton och han skulle iväg samma kväll med sin familj till New York på semester. Istället vaknade han ensam ett par timmar från flygplatsen når bussen kom till garaget. Vi skämdes nåt otroligt när vi insåg vad som hänt. Mirakulöst nog lyckades vi boka om så han hann hem till resan och konstigt nog jobbar han fortfarande med oss och är numer vår turnéledare.

Hur gick det till när du blev medlem i Tiamats live-band under några år och hur var det att jobba med Johan Edlund?
Johan hade släppt sitt sidoprojekt Lucyfire och skulle göra en spelning. Anders Iwers föreslog att jag skulle spela syntharna så vi åkte ner och repade i Hamburg en vecka. Vi klickade och jag blev medbjuden även till Tiamat. Jag tyckte det var spännande att spela med dem. Upplägget var egentligen diametralt annorlunda från DT så det var en kul utmaning från mig. Det handlade mer om att hitta varandra musikaliskt på scen varje dag än den tekniska maskin vi kan dra igång med DT. Jag tycker Johan är en fantastisk artist och under den perioden kändes det som att Tiamat inte kunde göra nåt fel. Jag blev nära vän med alla i bandet - Anders spelar ju till exempel med oss i DT idag.

När vi talades vid nämnde du att du ganska nyligen varit i Tisselskog och kollat på hällristningarna vilket var väldigt kul att höra. Vad tyckte du om besöket? Var du även inne i Tommys kiosk (endast öppen sommartid) och tjackade en glass?
Jag tyckte det var fantastiskt. Jag älskar historia och när man kan vara så nära ett uttryck som någon format för tusentals år sen så känns det väldigt speciellt. Vi var på utflykt i en av båtarna längs med kanalerna från Håverud. Jag minns att jag åt en glass så jag måste ju ha besökt denna Tommy i sin kiosk då.

Vad har du för favoritband/artist? Är det hårdrock eller synth som ligger dig varmast om hjärtat nuförtiden?
Jag älskar hårdrock men skulle säga att det är synth som ligger mig varmast om hjärtat. Jag gillar melankoliskt mörka band som Fever Ray och Kite men även mer glassiga synthwave band som Gunship och The Midnight.

Vilken/vilka är din absoluta favoritplatta/plattor genom tiderna?
Det måste nog vara Man Machine med Kraftwerk eller Violator med Depeche Mode.

Har du några favoritböcker/författare?
Det är inte ofta jag har ro att sätta mig ner och läsa en bok men just nu ligger American radical på nattduksbordet av Tamer Elnoury.

Vad har du för favoritfilm(er) genom tiderna?
Jag brukar hävda att The Big Lebowski är världens bästa film.

Vilka Death/Black band från 90-talet tycker du var de bästa?
Jag får nog välja insatser från tidigt 2000 då jag vaknade upp för hårdrock igen. De första skivorna som drabbade mig var Clayman - In Flames, Natural Born Chaos - Soilwork, och Death Cult Armageddon - Dimmu Borgir

Är du som många andra hårdrockare en stor skivsamlare? Isåfall vore det intressant att veta hur många du ligger på och om du har någon kronjuvel i samlingen?
Jag har bara nyligen börjat köpa vinyl igen och har väl 60-70st så ingen diger samling. Kronjuvelen är nog Ralf und Florian, en skriva pre-Autobahn som Kraftwerk helst verkar vilja tysta ner.

Under den senaste tiden har jag lyssnat mycket på Magnus Ugglas senaste album som har en betydligt mörkare ton än de övriga. Är detta album (Innan filmen tagit slut) något du själv lyssnat på och vad är i så fall din uppfattning?
Nej jag har inte lyssnat på den men tycker att Uggla är en fantastisk låtmakare så det får jag ta och kolla in. ”Mörkare ton”? Intressant!

Har du någon favorit TV-serie? Har du t.ex sett några av mina favoriter "Farang" eller "Game of Thrones" med favoriten Joffrey? Och kanske viktigast av allt, har du sett nya säsong 3 av Twin Peaks? Tycker du likt oss Tisselskogare att de 25 åren mellan säsong 2 & 3 var väl värt väntan?
Oj, jag gillar väldigt många serier men jag dras ofta till de stora produktionerna på HBO. Game of Thrones som du nämner men även Boardwalk Empire och Rome. Det finns så mycket bra. Jag tycker att tv-serier har gått om film som medium. Jag har inte sett sista Twin Peaks-säsongen men får väl göra det efter den där Uggla-skivan.

Hinner du med att kolla några filmer i ditt späckade schema? Isåfall vore det intressant att veta om du har sett och gillar tex Punch Drunk Love, The Royal Tennenbaums eller Birdman?
OM jag hinner kolla filmer?! Ibland när vi turnerat länge känns det som att det är det enda jag gör. Jag har sett alla de filmerna och tycker att de var bra. Det finns fantastiskt mycket bra film och tv idag.

Som ett stort fan av svenska kriminalfilmer måste jag även passa på att fråga vem som är just din favorit? Den nerstämde Wallander, den desillusionerade Beck eller min personliga favorit Arne Dahl? Eller har den nya Hassel-serien/rebooten med en testosteronstinn Ola Rapace seglat upp som etta på tronen?
Jo, jag har sett de där serierna men det är inget jag fastnat för utan mer att jag hamnat framför dem ibland. Den gamla Hassel-serien däremot med Lars-Erik Berenett. Det var grejer!

Har du någon favoritdryck när du vill riktigt njuta av livet? Är det den klassiska hårdrocksstilen med Jack Daniels som gäller eller är det thailändska guldet Mekong något som faller dig i smaken? Eller varför inte en exotisk Mummelman?
Om jag ska njuta av livet tar jag gärna en ambitiöst upphälld gin tonic. Jag tycker att val av tonic är lika viktigt som gin. Nere i Europa börjar de skärpa till sig ordentligt och det kan bli riktigt snobbigt men i USA är det i princip hopplöst.

Som du kanske märkt ligger musik och film mig väldigt varmt om hjärtat och speciellt svenskt då jag anser att det håller lite högre klass än det mesta. Vi har ju utöver er själva stoltheter som ABBA, Europe och Roxette att vara glada för inom musikens värld. Är dessa band något som faller dig i smaken?
Jadå, jag älskar ABBA och har stor respekt för både Roxette och Europe. Förutom all bra musik de gjort har de visat att man kan få genomslag även ifrån vårt lilla land och inspirerat en mängd artister att ta sig ton ute i världen.