Martin & Micke (Unchaste)
Då var det dags för en lite pratstund med Martin & Micke från Unchaste. Bandet bildades 1996 och gjorde musik under benämningen "Dark and Evil Moomin-Slaying Monkey-Metal". Tyvärr hann det inte bli mer än 2st demos innan de slutade 2001, men vi kan ju iallafall glädjas åt att de båda herrarna numera återfinns i black metal-bandet Astrophobus.
Vad sysslar ni med nuförtiden? Är det mest "vanligt jobb", musiken eller vad är det som gäller?
Micke: Vanligt hederligt arbete. Det är nog inte många som lever på dödsmetall nu för tiden, och några hundra sålda demos räckte inte för att vi skulle kunna dra oss tillbaka och leva på förmögenheten.
Vad har ni ägnat er åt tiden mellan Unchaste och Astrophobos? Har ni varit inblandade i några andra musikaliska projekt?
Micke: Vi hade ett heavy metal-band som hette Devilry i några år, men vi tröttnade på att spela långsamt, och det var så Astrophobos bildades.
Gällande ert nya band Astrophobos måste jag erkänna att jag blev glatt överraskad då jag avnjöt dessa verk första gången. Man blir nästan lite nostalgisk då musik och sound påminner en del om svunna tider.. har ni någon särskild inspirationskälla?
Micke: Vi har inte som ambition att skapa ett nytt sound eller förnya genren. Vi tycker att det är kul att spela rätt så renodlad black metal, och det är nog det som framkallar nostalgikänslorna. Rotting Christ, Naglfar och Dissection hör till de många band vi fått inspiration från.
På tiden då det begav sig med Unchaste vill jag minnas att ni beskrev era demos som en musikalisk blandning av Elvis, The Kristet Utseende, Trazan & Banarne och norsk skogsblackmetal? Med denna träffande beskrivning känns det i det närmaste obegripligt att ni aldrig fick släppa någon riktig platta, så jag är väldigt nyfiken på om ni skickade runt demos till diverse skivbolag? Var det någon som var nära på att nappa?
Martin: Nej, det kan man inte påstå. Vi fick ett mejl av Ägg Tapes & Records som skrev att de gillade vår Elvis-cover, men det var nog det närmaste vi kom. Det fanns nog väldigt lite att hämta, kommersiellt, i att släppa vår musik.
Något jag alltid uppskattat är era val av covers (Celine Dion, Elvis & Backstreet Boys), hade ni några fler på lager som aldrig släpptes för allmänheten? Om jag inte minns fel har jag även hört talas om en Venom cover? På tal om Elvis så valde ni ju "Love Me Tender", har ni även hört Vondurs version av samma låt?
Micke: Jag har för mig att det finns en osläppt version av en del av Beethovens nionde symfoni någonstans. Och det var nog Countess Bathory vi körde live ett par gånger. Jag minns att Vondur släppte sin cover av Love Me Tender ungefär samtidigt, men vi hörde inte talas om den förrän efter vi spelat in vår.
En sak jag alltid funderat på är den mystiska "butt-plugg maskoten från McDonalds" (nämns på er demo "Of Dark Jungles Born"), är ni redo att avslöja vad detta var för något nu ca 15 år senare?
Martin: I samband med att vi spelade in vår första demo 1997 så var vi och käkade på McDonald’s och en av oss åt av någon anledning ett Happy Meal. Till vår stora glädje märkte vi att leksaken man fick med var en lila plastfigur som var påtagligt lik en buttplug (lite kreativt googlande säger att karaktären heter Grimace). Plastfiguren fick följa med till Necromorbus-studion och agerade maskot under inspelningen. Rykten gör gällande att den faktiskt fick stå kvar där en bra stund innan något lite mer allvarligt sinnat band fann den distraherande och kastade den.
Har ni något extra roligt minne att berätta om från tiden med Unchaste?
Micke: Vi brukade kasta bananer på publiken under spelningarna, och efter ett tag började folk ta med sig bananer och kasta på oss. Det kändes fint att få ducka för bananer på scen.
Varför la ni ner Unchaste?
Martin: Vi tröttnade på hela konceptet och kände inte att vi hade så mycket mer att ge på den fronten. Vi höll nog på lite för länge egentligen. Det hade varit bättre att kasta in handduken efter första demon, så här i efterhand.
Vilken/vilka är era absoluta favoritplatta/plattor genom tiderna?
Micke: Det är en omöjlig fråga att svara på. Judas Priests "Painkiller" är en perfekt metalskiva. Jag älskar Rotting Christs "Thy Mighty Contract". Men jag är benägen att svara Soap&Skins album "Lovetune for Vacuum".
Vad har ni för favoritfilm(er) genom tiderna?
Martin: De tre första Star Wars-filmerna, allt med Monty Python samt de flesta av Wes Andersons filmer.
Har ni några favoritböcker/författare?
Micke: De senaste åren har jag inte läst så mycket skönlitteratur. Däremot har jag läst allt som Richard Dawkins har skrivit och även en del av Sam Harris och Christopher Hitchens. Men om jag ska nämna några skönlittera författare så dyker Pär Lagerkvist, Herman Hesse och HP Lovecraft upp. Gällande lyrik är Johan Runeberg, Stagnelius, Poe och Alf Henrikson några av mina favoriter.
Vilka Death/Black band från 90-talet tycker ni var de bästa?
Micke: Darkthrone, Satyricon, Rotting Christ, Emperor, Marduk och Lord Belial var band som som jag lyssnade väldigt mycket på under 90-talet. Under a Funeral Moon är en av mina favoritplattor. Ljudbilden är så rå.
Är ni som många andra hårdrockare stora skivsamlare? Isåfall vore det intressant att veta hur många ni ligger på och om det finns någon riktig guldklimp i samlingen?
Martin: Jag köper fortfarande en del skivor, men enbart på vinyl nu för tiden. CD-samlingen får tyvärr hålla sig på vinden på grund av platsbrist. Har dålig koll på antalet, men gissar runt en 500-600 totalt. Tror inte att jag sitter på några särskilda rariteter men har en del gamla 7-tummare som kanske inte är helt vanliga längre.
Har ni någon favorit TV-serie? Har ni tex sett några av mina favoriter The Walking Dead och/eller Dexter? Eller kanske "Game of Thrones" med min favorit Joffrey är något som ni avnjuter?
Martin: Favoriterna genom tiderna är The Wire, The Sopranos, South Park och Arrested Development. Game of Thrones är absolut sevärd. Fast jag föredrar nog Khaleesi framför Joffrey.
Hinner ni med att kolla några filmer i erat späckade schema? Isåfall vore det intressant att veta om ni har sett och gillar tex Kick-Ass eller The Road?
Martin: Jag gillade The Road. Mörk och dystopisk.
Under den senaste tiden har jag lyssnat mycket på Magnus Ugglas senaste album som har en betydligt mörkare ton än de övriga. Är detta album (Innan filmen tagit slut) något ni själva lyssnat på och vad är isåfall er uppfattning?
Martin: Magnus Uggla, i hård konkurrens med Tomas Ledin, är nog det absolut värsta jag vet i musikväg. Alla genrer, alla kategorier.
Som ett stort fan av svenska kriminalfilmer måste jag även passa på att fråga vem som är just er favorit? Den nerstämde Wallander, den desillusionerade Beck eller min personliga favorit Arne Dahl?
Martin: Jag har inte sett någon svensk deckare på flera år. Beck är den enda av de du listade som jag faktiskt kommer ihåg, så det får bli den då. Jag kan som alternativ varmt rekommendera den amerikanska serien The Killing där svenske Joel Kinnaman gör en riktigt bra roll.
Har ni någon favoritdryck när ni vill riktigt njuta av livet? Är det den klassiska hårdrocksstilen med Jack Daniels som gäller eller är det thailändska guldet Mekong något som faller er i smaken? Eller varför inte en Mummelman?
Martin: Jag gillar bourbon och klyschigt som det må vara är Jack Daniel’s absolut en favorit. Men skotsk whisky går fint det också, då gärna Lagavulin eller Laphroaig.
Som ni kanske märkt ligger musik och film mig väldigt varmt om hjärtat och speciellt svenskt då jag anser att det håller lite högre klass än det mesta. Vi har ju utöver er själva tex stoltheter som ABBA, Europe och Roxette att vara glada för inom musikens värld. Är detta något som faller er i smaken?
Martin: Jag är helt enig om att Sverige producerar en del av den bästa musiken i världen, i synnerhet med tanke på att vi inte är ett särskilt stort land. Just de band du listade är dock inget jag är särskilt intresserad av.