Mats Strandberg

Det plöjs mycket böcker på T.C-redaktionen och efter att John Ajvide Lindqvist avslutat sin "Platserna"-trilogi och Anders Fager jobbar för fullt med sin avslutande del av Svenska kulter så var det, när vi åter igen blev sugna på lite mer svensk skräck, dags att kasta sig in Mats Strandbergs skräckfyllda böcker ”Färjan” & ”Hemmet”. För de flesta är han kanske mest känd som en av författarna bakom den populära ”Cirkeln”, men för oss på redaktionen känner vi honom främst som "Sveriges Stephen King". Just nu i dagarna släpps också hans (och Jenny Jägerfelds) nya ”Monster i terapi”. Nu över till Mats.

Vad sysslar du med just nu? Jag antar att du har fullt upp med promotion för din nya bok men vi är förstås nyfikna på om du redan nu vet vad som blir ditt nästa projekt?
Jag håller på med en ny skräckroman, men just nu hinner jag inte skriva nästan någonting pga gör pr för Monster i terapi. Jag kollar på massa gamla slasherfilm-favoriter så länge, för inspiration. Sen håller jag på med en serieroman tillsammans med Henrik Jonsson (Batman, Suicide Squad, Pax-böckerna mm), där en Paradise Hotel-aktig realityserie blir skådeplatsen för en blodig historia. Och så skriver jag på film- och tv-projekt.

Har det varit på gång att filmatisera någon av dina skräckromaner ("Färjan" eller "Hemmet")? ”Färjan” känns ju aningen svår, men i någon sorts pervers korsning av Rederiet & From Dusk til Dawn kanske det vore möjligt? Taglinen är ju redan klar då en av karaktärerna i boken nämner ”På Östersjön kan ingen höra dig skrika”.
Nu när du säger det är det ju synd att vi inte kan få se Johannes Brosts "Jokern" i Salma Hayeks roll... men jo, absolut. Det är en låååång och seeeeg process att göra film i Sverige om man inte är Helena Bergström, typ. Men vi har ett skitbra manus till en Hemmet-filmatisering, som jag hoppas kan bli av. Det finns roliga grejer runt Färjan som jag inte får berätta än. Och Slutet är såld till ett amerikanskt tv-produktionsbolag, som håller på och pitchar den nu. Det är extremt coola personer som jobbar med det, men vi får se. Man vet aldrig vad som blir av.
 
Vågar man fråga var du fick inspiration till Dan Appelgren i ”Färjan”? Är han baserad på någon verklig person eller kan t.ex. Patrick Bateman vara en liten inspirationskälla?
Haha, visst! Men det fanns ingen sån förebild. Han har lite spår av superhedonisten Frank i Clive Barkers The Hellbound Heart, den som sen blev Hellraiser. Men mest bearbetade jag nog min ångest för att bli en föredetting efter Cirkeln, haha. Att ha en hit och sen aldrig mer lyckas med nåt. Och jag har alltid undrat över alla dessa "schlagerstjärnor" som tröskar runt hela resten av sitt liv med samma, enda hit...

Det är ju ingen hemlighet att du precis som oss Tisselskogare är ett stort Stephen King-fan. Berätta gärna lite om ditt förhållande till honom, jag läste på din hemsida att du som ung fick stresseksem av att läsa hans böcker? Vilka böcker och filmatiseringar är dina personliga favoriter?
Absolut, jag är ett stort fan av hans klassiker, i princip alla fram till (och inklusive) Det. Jag tror Staden som försvann var den första jag läste, men Jurtjyrkogården är den som utan tvekan berörde mig starkast. Den är så otroligt mörk, och tajt. Och jag vet att The Shining är en tusen gånger bättre film men jag tycker nog bäst om Jurtjyrkogården-filmen ändå. Den är liksom dålig på ett sätt som blir lite magiskt. Den känns opålitlig, om du förstår vad jag menar? Sen älskar jag också Lida och Stand by Me.

Hänger du fortfarande med och läser hans böcker så fort en ny kommer ut? Kan du som oss tycka att han med verk som "Under kupolen" och "22/11/63" återkom till gammal god form igen efter ett lite svajigt 90/00-tal? (Tyvärr känns det efter detta som om hann återgått till att vara väldigt svajig igen). Men något som framkallade STORA leenden på läpparna hos T.C redaktionen var när vi i "22/11/63" åter fick besöka Derry, ett magiskt King-ögonblick precis som på den gamla goda tiden.
Nej, jag har faktiskt lämnat honom ganska därhän på sista tiden. Jag var ju en av de få som inte gillade 22/11/63. Jag gillade inte huvudpersonen, men jag kanske bara hade skrivit för mycket själv den perioden - problemet med att jobba med det man älskar är ju att det man älskar blir ett jobb, och ibland kan det vara svårt att njuta av en bok om jag är för mycket inne i en egen skrivprocess. Men apropå Derry så åkte jag faktiskt till Bangor i Maine, stan där King bor som är förebilden för Derry, och kollade på platser från böckerna. Det var otroligt kul. Som att kliva in i Det, liksom. Och så stod jag utanför hans hus och glodde, som en annan Annie Wilkes...

Är nyfiken på om det är någon av dina karaktärer från "Färjan" eller "Hemmet" som liknar dig? Jag tänker t.ex. på Joel i "Hemmet" och hans musiksmak (Sonic Youth, Smashing Pumpkins osv)?
Joel är ganska lik mig, fast jag har aldrig fastnat i droger som han - men han är min idé om vem jag är i ett parallellt universum, om jag hängt mer med vissa vänner på Docklands under 90-talet. Jag delar hans musiksmak, men jag lyssnar också mycket på annat. Joels musiksmak har fastnat på 90-talet. Eftersom alla hans drömmar gick i kras då, och det är så mycket bitterhet förknippat med just musik, så gav han upp musiken som var hans stora kärlek. Den som är allra mest lik mig är Albin från Färjan. Han och hans kusin Lo - och deras gemensamma språk - är hämtat direkt från hur jag och min kusin var i den åldern.

Du är ju känd för att vara ett stort skräckfan överlag. Har du läst Tisselskogs-favoriter som John Ajvide & Anders Fager (Hans samlade kulter har redan nått klassikerstatus här i Tisselskog) och vad är i så fall din åsikt?
John är en otrolig författare, som dessutom varit väldigt generös mot mig. Till exempel har han skrivit ett citat till den engelska utgåvan av Hemmet, som släpps längre fram i vår. Vi har hängt lite, och jag är så tacksam mot honom på många nivåer - när jag och Sara (Bergmark Elfgren) skrev Cirkeln var det egentligen bara Låt den rätte komma in som visat att man kan nå framgångar med en svensk genreroman. Jag har inte läst jättemycket av Fager, dock! Har du läst C J Håkanssons Fjärilen från Tibet? Bland det äckligaste jag någonsin läst.

Som författare gissar jag att du läst en del genom åren så det vore kul att veta om du har några heta, riktigt ruskiga (skräck)tips till oss och våra läsare?
Jag tipsar ju alltid om Michelle Pavers A Dark Matter, en norr-om-polcirkeln-rysare som jag tycker är helt oslagbar om man gillar krypande och kusligt. Sen vill jag ju såklart slå ett slag för att faktiskt prova på att läsa klassikerna vars karaktärer vi har lånat till Monster i terapi. Dorian Grays porträtt, Dr Jekyll & Mr Hyde och Frankenstein känner nog de flesta till, men jag brinner lite extra för Carmilla, Sheridan Le Fanus kortroman som är en väldigt erotisk, lesbisk kärlekshistoria i förklädnad. Den kom 20 år före Dracula och var otroligt stilbildande. Den bok som gjort mig räddast i vuxen ålder är nog en omläsning av Peter Straubs Ghost Story.

Vad har du för favoritband/artist?
Åh herregud, det ändras ju hela tiden. Just nu är jag lite besatt av Orville Peck, en maskerad gay cowboy-motsvarighet till Lana del Rey.

Vad har du favoritfilm(er) genom tiderna?
Om jag bara fick välja en film skulle det nog vara Night of the Hunter från 1955, en otroligt vacker och ond liten saga. Man kan gärna kolla hashtaggen #mats31daysofhalloween på Instagram, där jag ett par-tre år har lagt ut ett skräckfilmstips om dagen i oktober. Finns på min officiella Facebook-sida också, i galleriet Filmtips.

Vad har du för favorit-författare/böcker?
Det här är så svårt att svara på! Men de jag har flest böcker av i bokhyllan är nog Chuck Palahniuk, Elizabeth Hand, Megan Abott, Clive Barker, Agatha Christie, Stephen King förstås ... jag tipsar om en Insta-hashtagg igen, #matsreads. Där lägger jag ut allt jag läst och gillat. Finns på min Facebook också, under Boktips.

Som den hårdrockare jag är vore det väldigt intressant att veta om det finns något inom denna genre du tänder till på? Har du möjligen även utforskat death & black metal eller är det i så fall mest klassisk hårdrock som gäller? Några favoriter?
Har ju inte lyssnat på så mycket. Det är mest powerballader från 80-talet i så fall, haha. Poison, Whitesnake, Heart, Guns'n'Roses.... Vi hade en hel spellista på vårt bröllop.

Har du någon favorit TV-serie? Har du t.ex. sett några av mina favoriter "Walking Dead" eller "Game of Thrones" med favoriten Joffrey? Och kanske viktigast av allt, har du sett nya säsong 3 av Twin Peaks? Tycker du likt oss Tisselskogare att de 25 åren mellan säsong 2 & 3 var väl värt väntan?
Senaste serierna jag blivit verkligt besatt av är Succession och Watchmen. Och ja, Twin Peaks var så värd all väntan. Jag älskade att det inte alls var nån slö fan service, med samma gamla karaktärer som fick harva på i samma miljöer. Snarare kändes det som om Lynch trollade oss ibland. Och slutet på säsongen, herregud. Kan inte sluta tänka på det.

Hinner du med att kolla några filmer i ditt späckade schema? I så fall vore det intressant att veta om du t.ex. har sett och gillar Punch Drunk Love, Royal Tennenbaums eller Birdman?
Alltså, jag kollar massor på film! Har sett dessa tre men ingen av dem gav mig tydligen superstarka känslor, för jag minns dem knappt. Jag har å andra sidan extremt dåligt minne. Den senaste filmen jag blev besatt av är Suspiria-remaken. Jag kan förstå dem som verkligen inte gillar den, men jag älskar den så mycket! Till och med de delar som jag inte är så förtjust i älskar jag ändå. Man kan kolla på den hur många gånger som helst och hitta nya små ledtrådar. Det är ett kaninhål som jag knappt kan ta mig ur. Faktiskt riktigt Lynchigt, tycker jag. Jag har just lämnat in en lång och väldigt pretto text som jag skrivit för ett amerikanskt Suspiria-fanzine, haha.

Under den senaste tiden har jag lyssnat mycket på Magnus Ugglas senaste album som har en betydligt mörkare ton än de övriga. Är detta album ("Innan filmen tagit slut") något du själv lyssnat på och vad är i så fall din uppfattning?
Nej, jag har inte lyssnat.

Som ett stort fan av svenska kriminalfilmer måste jag även passa på att fråga vem som är just din favorit? Den nerstämde Wallander, den desillusionerade Beck eller min personliga favorit Arne Dahl? Eller har den nya Hassel-serien/rebooten med en testosteronstinn Ola Rapace seglat upp som etta på tronen?
Jag kollar aldrig på svenskt kriminaldrama. Över huvud taget borde jag bli bättre på att kolla på svensk film.

Har du någon speciell dryck som du njuter lite extra av vid speciella tillfällen? Kanske ett glas rött uppskattas eller kan det även slinka ner lite Mekong eller Mummelmann emellanåt?
Jag dricker gärna en mineralig riesling, men jag är helt osnobbig när det gäller vin. Det går inte att låta mig provsmaka på restaurang för jag missar när det smakar kork till och med. När det gäller öl föredrar jag smaklöst blask framför IPA och sånt, haha. Annars gillar jag vodka dry martini.

Som du kanske märkt är musik och film något som ligger mig väldigt varmt om hjärtat och speciellt svenskt då jag anser att det håller lite högre klass än det mesta. Vi har ju bl.a. stoltheter som ABBA, Europe och Roxette att vara glada för inom musikens värld. Är detta något som faller dig i smaken?
Absolut. Det är ju otroligt coolt att jag fick jobba med Benny Andersson, som producerade Cirkeln-filmen! När jag var tio var min stora dröm i livet att en gång få vara med i Europe. Och Roxette har gjort så sjukt många bra låtar. Men om vi ska snacka svenska stoltheter får du inte glömma Robyn, och Max Martin. Jag tror på riktigt att Max Martin-musiken kommer överleva riktigt länge. Det är så genialiskt snickrat. Tänk när vi sitter på hemmet och har allsång till gamla Britney-hits, haha. Då kommer du få se att jag har rätt.

(Foto: Henric Lindsten)