Mattias Lindeblad

18.09.2015 22:20

Nästa intervjuoffer är Mattias Lindeblad från bl.a SVT's kanonprogram Rundgång. Som ni säkert vet har vi sedan tidigare intervjuat hans radarpartner Melker Becker, men eftersom vi är så stora Rundgång-fans gör vi helt enkelt som vi gjorde med Hjalle & Heavy - vi kör en intervju med båda parterna. Med tanke på att Mattias också har spelat i dödsmetall-band och skrivit en bok (Skräck - Boken som gud glömde) fanns det en del att tala om. Stay true to the heavy metal in the night!

Vad sysslar du med nuförtiden? Som den allkonstnär du är så antar jag att du har nya projekt på gång?
Min kompis Melker Becker och jag är aktuella med en dokumentärfilm om det där berömda Vassp-klippet där programledaren Siewert Öholm ondgör sig över bandet WASP och deras image. Det som får stå till svars för hela hårdrocken blir den då 23-årige Anders Tengner. Klippet är valsat i tv otroligt många gånger. Vi minns själva när det gick i rutan för första gången 1984 och har fascinerat oss sen dess. ”Siewert och sågklingan” heter filmen som kommer att visas på SVT i oktober. Annars så driver jag sedan något år en nystartad kommersiell liten radiostation som heter Radio Floda 91,4. Tanken är att vara som ett superlokalt SR P4 för Lerums kommun som ligger norr om Göteborg – fast med bra musik. När annan lokalmedia i landet lägger ned så satsar man i Lerum. Jag har fått ansvar för att bygga upp verksamheten och det ser verkligen riktigt lovande ut måste jag säga. Ett superspännande projekt. Man kan säga att jag har fått en radiostation där riktlinjen är ”Gör vad du vill!”.

På tal om projekt, hur går det med den utlovade boken "Gothenburg Sound"? Eftersom det vattnas i munnen på oss Tisselskogare vid blotta tanken på denna bok så vore det kul om du kunde berätta lite om vad vi har att vänta oss?
Den kommer att innehålla ingående intervjuer med de personer som kan betraktas som nyckelpersoner inom Gothenburg Sound, men även lite andra människor som kan beskriva tiden, Göteborg och dess musikscen. Sedan färgar jag förstås historierna själv och kan lägga till en del eftersom jag var med i det gäng vars band skulle bli kända över världen. Den kommer även att innehålla många unika och aldrig tidigare visade bilder. Det finns nog få som har så många bilder från den tiden som jag. Tyvärr kan jag inte jobba med boken så mycket som jag skulle vilja på grund av tidsbrist. Men viljan och lusten att berätta om soundets historia är stark.

Är det mest gammal hederlig Heavy Metal som ligger dig varmast om hjärtat eller är du fortfarande intresserad av Death/Black metal? Isåfall vore det kul att veta vad du har för favoriter inom dessa lite brutalare genrer?
Jag är en klassisk allätare skulle man kunna säga, med hjärtat - av naturliga själv - i den melodiösa dödsmetallen. Men annars lyssnar jag på det mesta. Jag är mer för dödsmetall än black metal har jag märkt. Band som jag tycker är riktigt bra är Behemoth. Nya At The Gates-plattan är något av det bästa jag hört på år och dar. Jag gillar även Cradle of Filth väldigt mycket, ett band som inte riktigt är okej enligt en del musikpoliser.

Har du några roliga minnen/ankedoter att berätta om från tiden som medlem i Death Metal-banden Braindead & Liers in Wait?
Det finns så klart många. Det jag nästan minns mest är att vi hängde med varandra hela tiden och gick på varandras spelningar, de band som sedan skulle bli At The Gates, Ceremonial Oath, Dark Tranquillity, In Flames, Liars In Wait, HammerFall, The Haunted – men även medlemmar från Stockholmsband som Tiamat och Entombed var med ibland. Det var alltid en folkölsfest någonstans – precis varje helg. Det fanns ingen konkurrens, utan vi sporrade varandra – och det gick ju vägen för de flesta av banden.

Hur gick det till när du och Melker startade upp den fantastiska serien "Rundgång" och fick SVT med på noterna? Fanns det några planer på att fortsätta? Några roliga anekdoter från den tiden? Saknaden hos oss hårdrockare i Tisselskog är mycket stor.
Det var roligt att höra att Rundgång är saknat ha ha. Sånt gör mig verkligen stolt. Utan att säga för mycket så kan det mycket väl hända att det dyker upp en variant av Rundgång på en stor tv-kanal inom en inte allt för avlägsen framtid. Det är lätt att tro att man alltid fått allt serverat, men sanningen är den motsatta. Vi har alltid fått kämpa för våra visioner, Melker och jag. Rundgång var först ett radioprogram i P3. Jag jobbade på P4 i Göteborg då och fick på så sätt chansen att göra ett provprogram som blev något av en omedelbar succé skulle man kunna säga. Eftersom vi alltid blickar framåt blev vi efter några år sugna på att se hur vårt koncept med hårdrock, nörderi och självdistans skulle göra sig i rutan. Vi tog helt enkelt och spelade in en pilot på eget bevåg som SVT tände till på. Något av det roligaste vi gjorde var när vi träffade Entombed i deras replokal och Melker satte sig på trumpallen och jag axlade basen och så körde vi Night of the Vampire tillsammans med dem. Det var helt surrealistiskt. Sen var det ju magiskt att få träffa Alice Cooper och Ronnie James Dio och den typen av supertrevliga legender. Det finns så mycket roliga minnen förknippade med serien.

Vad har du för relation till Melker Becker? Hur träffades ni och är det kärleken till hårdrocken som har hållt er samman genom alla era projekt?
Vi träffades faktiskt på en folkhögskola. Både Melker och jag hade kommit in på Nordiska Folkhögskolans teaterlinje i Kungälv. Vi kände till varandra för att vi båda två hade gått på en annan folkhögskola tidigare, fast olika år. När vi träffades på Nordiska Folkhögskolan första dagen och vi både hade på oss hårdrockströjor så blev vi polare direkt. Det som hållit oss samman skulle jag vilja säga är att vi har så fruktansvärt kul när vi jobbar tillsammans. Vi kläcker, bollar och genomför idéer i en rasande fart. Det känns bara lätt och roligt. Vi försöker hela tiden skapa gemensamma projekt så att vi ska kunna få hänga, göra det vi älskar och ha kul – trots att jag bor i Göteborg och Melker i Stockholm.

Vad har du för favoritband/artist?
Det är så många. Löjligt svår fråga ha ha. Jag har en särskild relation till Alice Cooper som jag hela tiden hittar nya sidor hos. Sen älskar jag förstås hela Göteborgsscenen med Dark Tranquillity, In Flames och At The Gates i spetsen. Mycket hårdrock blir det. Men jag gillar även annat. Synthbandet Kite från Växjö är nya favoriter. I vintras gick jag från att bara tycka att bandet Eagles var ett band som hade gjort en bra låt med ”Hotel California” till att köpa hela diskografin. Jag såg nämligen den fantastiska dokumentärfilmen ”The History of The Eagles” som var en riktig dörröppnare. Det finns inget som bra musikdokumentärer, oavsett genre.

Vilken/vilka är din absoluta favoritplatta/plattor genom tiderna?
Det finns nog ingen platta som jag lyssnat så mycket på som Slayers ”Reign in Blood”, så jag brukar alltid säga den när jag får den här typen av frågor. Plattor som jag annars har svårt att släppa är allt Marillion gjorde t o m sångaren Fishs avhopp 1988. Jag återvänder till dem hela tiden. Sen finns det även en relativt ny platta som är något av det bästa jag hört. Det är Anders Björler från At The Gates instrumentala soloplatta ”Antikythera” som inte är något annat än ett rentmästerverk. Man vill aldrig att den ska ta slut. Den perfekta skivan att åka bil till i skymningen med ett stilla regn som smattrar mot vindrutan.

Har du några favoritböcker/författare?
Jag läser nästan bara biografier, om rockartister förstås. Den bästa jag läst på år och dar är faktiskt en slags skönlitterär biografi om Johnny Ramone som är skriven av den svenske författaren Bengt Ohlsson som heter ”Rekviem för John Cummings”. Ohlsson har gjort en otrolig research och sen har han skrivit en berättelse om Johnny Ramones sista år i livet berättad av Johnny Ramone själv – som Ohlsson aldrig har träffat (som jag förstår det). En otroligt gripande bok. Annars har jag sedan barnsben ett väldigt gott öga till Stephen King.

Är du som många andra hårdrockare en stor skivsamlare? Isåfall vore det intressant att veta hur många du ligger på och om du har någon kronjuvel i samlingen?
Jag har nog ett tusental LP-skivor, femtonhundra vinylsinglar (samlar på 80-talshits i alla genrer) och ungefär två tusen cd-plattor. Jag har alltid varit en samlare av musik, snarare än särskilda utgåvor så därför har jag inte särskilt många ”fina” eller värdefulla skivor. Den jag nog tror är ”the crown jewel of my collection” är en singel med Slayer: ”Criminally Insane (Remix)” på röd vinyl som är placerad i mitten av ett stort järnkors i utskuren papp. Den går väl på någon tusenlapp idag. Ingen jättedyrgrip, men jag älskar den.

Vad har du för favoritfilm(er) genom tiderna? Med tanke på din välkända fäbless för skräckfilm får du även gärna tipsa om några favoriter inom denna genre.
Min absoluta favoritfilm är ”Motorsågsmassakern” - originalet från 1974. Jag har sett den hur många gånger som helst och har – helt crazy och verkligen en nypa-sig-i-armen-grej – blivit god vän med Gunnar Hansen som spelar den klassiska skräckfilmskaraktären Leatherface i filmen. Det finns ett långt kapitel om filmen och om hur den påverkade synen på videon och videovåld i Sverige under 80-talet i min bok ”Skräck – boken som Gud glömde”.

Har du någon favorit TV-serie? Har du tex sett några av mina favoriter The Walking Dead och/eller Dexter? Eller kanske "Game of Thrones" med min favorit Joffrey är något som du njuter av?
Jag har sett både The Walking Dead och Dexter vilka jag tycker är svinbra, i synnerhet den förstnämnda. Annars är jag en sucker för gamla tv-serier, typ ”Seinfeld” (världens roligaste tv-serie), ”V” (högklassig sci-fi från 80-talet), ”Magnum PI” (världens charmigaste mustasch-deckare) och ”Twin Peaks” (underbar, spännande och skruvad). När det gäller lite modernare serier måste jag säga att den nya Netflix-serien ”Bloodline” är något av det bästa jag sett på flera år. Annars är världens bästa tv-serie alla kategorier ”Spanarna på Hill Street”. Den har allt.

Hinner du med att kolla några filmer i ditt späckade schema? Isåfall vore det intressant att veta om du har sett och gillar tex Kick-Ass, The Road eller Birdman?
Kick-Ass var kul och bra. The Road var helt fantastisk. Birdman har jag tyvärr inte hunnit se. Men en hel del film blir det. Det är tidernas bästa myshäng tycker jag. Underbar avkoppling.

Under den senaste tiden har jag lyssnat mycket på Magnus Ugglas senaste album som har en betydligt mörkare ton än de övriga. Är detta album (Innan filmen tagit slut) något du själv lyssnat på och vad är isåfall din uppfattning?
Jag kan ingenting om Magnus Uggla idag. Men jag blev nyfiken måste jag säga när du säger att det är en mörkare ton på det senaste albumet. Sånt är alltid intressant. Annars är jag väldigt förtjust i Magnus Ugglas fem första plattor. Där är han helt grym och kom verkligen med något nytt. I viss mån gillar jag även ”Välkommen till folkhemmet” och ”Den döende dandyn” (dock känns de homofobiska låtarna på den fruktansvärt ofräscha), fast nog mest av nostalgiska skäl.

Som ett stort fan av svenska kriminalfilmer måste jag även passa på att fråga vem som är just din favorit? Den nerstämde Wallander, den desillusionerade Beck eller min personliga favorit Arne Dahl?
Jag säger lätt Beck – fast inte med Peter Haber som Beck utan Gösta Ekman. Vi plöjde igenom hans filmer som Beck hemma i somras. Bitvis väldigt bra och Gösta Ekman är outstanding.

Har du någon favoritdryck när du riktigt vill njuta av livet? Är det den klassiska hårdrocksstilen med Jack Daniels som gäller eller är det thailändska guldet Mekong något som faller dig i smaken? Eller varför inte en Mummelman?
Jag gillar överhuvudtaget inte sprit. Öl är min grej. Där gillar jag allt som är gott ha ha. Det kan vara en bra lager eller en grym IPA – det beror lite på tillfället. Öl är nog den godaste smak jag vet. Jag blir fortfarande blow away av första klunken vid varje öldrickartillfälle.

Som du kanske märkt ligger musik och film mig väldigt varmt om hjärtat och speciellt svenskt då jag anser att det håller lite högre klass än det mesta. Vi har ju tex stoltheter som ABBA, Europe och Roxette att vara glada för inom musikens värld. Är detta något som faller dig i smaken?
ABBA är ett fantastiskt band som fortfarande håller oerhört bra. Europe tycker jag mycket om. Roxette har jag aldrig riktigt gått igång på. Jag tycker att vi har oerhört mycket bra musik, låtskrivare, band, musiker och artister i Sverige. Nästan löjligt många när man tänker på hur få vi är som bor i det här landet. Det kan man bli lite stolt över.

(Foto: Jonas Eklöf)