Mikael Granqvist (Satariel/The Moaning)

Långt upp i norr, närmare bestämt i Boden, startades blackmetal-bandet Satariel 1993. Vår nästa gäst vid namn Mikael Granqvist har varit med i bandet i omgångar och han var dessutom också med och startade kultbandet The Moaning som släppte sin enda platta "Blood from Stone" 1997. Låt oss kolla status på Satariel och såklart även i vanlig ordning lite gamla minnen från 90-talet.

Vad sysslar du med just nu? Är det fullt fokus på musiken eller är det mest ”vanligt” jobb?
Det är mest vanligt jobb tyvärr. Jag sitter som leveransadministratör på A3 Företag. Det spelas såklart gitarr hemma på kammaren, men tyvärr inte lika mycket häng i replokal som det var förut.

Vad är status på Satariel just nu? Är ni fortfarande aktiva?
Jag skulle väl säga mjo, mja, jodå. Det är vi väl. Även om det är rätt långt mellan gångerna vi träffas. Vi är ju som du kanske vet utspridda över hela vårt avlånga land, och många av medlemmarna har hunnit skaffa sig ansenliga familjer. Så det här med att avsätta tid och synkronisera ledigheter är inte alltid det lättaste.

Spelar du i något mer band?
Nej. Håller på med lite grejor till ett soloprojekt som möjligen kan bli något längre fram, om det blir bra nog.

Minns du hur det gick till när ni med Satariel fick kontrakt med första plattan på Pulverised från Singapore?
Här måste jag svara nej. Jag joinade Satariel som gitarrist då kontraktet redan var signat. (Jag hade varit med tidigare, spelar faktiskt trummor på första demot).

När er första platta "Lady Lust Lilith" återsläpptes av Hammerheart några år efter originalrelease hade den ett helt annat omslag? Minns du något om hur detta gick till? Alltså, fick ni se det nya omslaget innan och godkänna det eller hur gick det till lissom? Och vilket omslag föredrar du?
Det var så att Hammerheart ville ha en version med den nyare loggan på, så Pär gjorde en helt ny layout för denna release med individuella bilder för varje låt i texthäftet. Det bästa hade varit pentagramloggan på nya omslaget och alla bonuslåtar på samma utgåva. :) På första versionen har vi med en cover på Eucharist - Greeting Immortality, och på Hammerheart releasen är det några demolåtar med och skramlar. :) Båda omslagen är alltså gjorda av Pär, så det var inte så mycket för oss att godkänna. Jag gillar Hammerheart-releasen mer, men inte mycket mer. :P

Varför slutade du i Satariel runt 2007 och hur gick det till när du kom tillbaka till bandet?
Vi hade spelat in Chifra under 2006 och det kändes väl inte riktigt som det Satariel jag ville vi skulle vara egentligen. Mycket av det vi gjorde där kändes som klipp och klistra i studion och tilltalade mig inte riktigt. Jag vill att saker ska hända mer organiskt i en replokal. Så det var väl en kombination av detta som gjorde att jag kände att det inte var en väg jag ville fortsätta gå.
Vi höll ju hela tiden kontakten under min frånvaro. Satariel är mer en familj än ett band kan man nästan säga. Och när det nya materialet började så smått ta form så kände jag att det här är något jag faktiskt kan bidra till. Det här är något vi kan utveckla tillsammans. Så jag kollade med grabbarna om de tyckte det skulle vara okej om jag hoppade in igen, och ja, det funkade ju tydligen.

Hur blev du medlem i The Moaning?
Tja, det var jag, Niclas Svensson och Andreas Nilzon som grundade bandet. Så jag -blev- aldrig medlem där. ;) Vi ville helt enkelt starta ett melodiskt dödsmetallband. Vi hade en miljard riff och ingen aning om hur man skriver låtar, så att det ens blev något av allt det där får man väl säga berodde på ungdomligt oförstånd, haha. Vi hade ingen aning om att det inte kunde funka, så det var helt enkelt inte ett alternativ.

Varför blev det bara en platta med The Moaning?
Tja, grunden på många av låtarna fanns på plats redan -94 då vi spelade in vår Promo (finns som bonuslåtar på re-releasen av Century Media). Sen tog det ett tag innan No Fashion nappade, och vi åkte ner till Dalarnas mörka skogar och spelade in plattan med Peter Tägtgren bakom spakarna i januari -96.
Jag tror att den största anledningen att det inte blev fler plattor var att vi var otåliga. Innan plattan ens släpptes sent -97 hade jag redan spelat in första plattan med Satariel. Vi gick vidare till andra band (Battlelust, Decortication, Scheitan, The Everdawn, Gates of Ishtar, Satariel, Throne of Ahaz, you name it liksom).

Eftersom jag alltid varit nyfiken på era bandnamn så vore det intressat att få reda på vad ”Satariel” & ”The Moaning” har för betydelse? Var kommer namnen ifrån lissom?
Namnet Satariel är Pärs idé, och det kommer från The book of Enoch. Satariel var en väktare över fallna änglar som nämns i boken. The Moaning minns jag faktiskt inte vem som kläckte idén om. Så jag kan tyvärr inte svara på om det är något mer än något slags ljud ett spöke tydligen ska ge ifrån sig. :D

Vad är ditt bästa samt värsta turneminne?
What happens on the road, stays on the road. ;)

Har du några roliga minnen/anekdoter att berätta om från tiden med Satariel & The Moaning?
Jag kommer ihåg en rätt rolig grej från tiden vi spenderade i Pärlby (The Abyss) när vi spelade in Moaning-plattan. Sent en kväll efter inspelningarna för dagen var gjorda och vi satt och drack folköl och glodde på någon gammal VHS så knackade det på ytterdörren. Vi gick och öppnade och där stod en måttligt nykter karl som sade att han hade jobbat på det närliggande nedlagda mentalsjukhuset och att han fortfarande hade nycklar till det. Hade vi lust att hänga med och kolla läget? Amenvisst tänkte vi, det här är säkert inte alls ett skitbra sätt att bli mördad på. Så vi packade färdkost (öl) och lallade iväg i djupsnön. Vi spenderade någon timme vandrandes i mörka, kalla korridorer och vindsutrymmen på ett genuint otrevligt ställe. Men det kändes väldigt passande just där och då. Vem vet, en del av atmosfären på plattan kommer förmodligen från att vi hade varit på en väldigt creepy utflykt.

Hur kommer det sig att ni har/hade så många grymma band där uppe i vårt avlånga land? Förutom Satariel & Moaning tänker jag t.ex på Naglfar, Gates of Ishtar, Throne of Ahaz.. ja, listan är lång. Bor du kvar där uppe?
Är man inte skoter- eller skidintresserad så måste man ju hitta på något för att stävja bort vinterhalvåret. Kan det ha med saken att göra kanske? Vi anammade mörkret! Jag höll på att säga att vi har fler band än musiker. Det förekommer ju rätt mycket överlappande medlemmar mellan banden, hehe. Jag har flyttat så pass långt söderut som Umeå. Längre ner än så tog jag mig inte. Än.

Vad har du för favoritband/artist? Är det mest gammal hederlig Heavy Metal som ligger dig varmast om hjärtat eller är du fortfarande inne på Death/Black metal? Eller är det helt enkelt något annat som spisas mest?
Det är gott och blandat faktiskt, mest death metal. Jag kollar mina senast spelade plattor på Spotify nu och ser bland annat följande: Black Sabbath - The Eternal Idol (Tony Martin <3), Bathory - Hammerheart, Khemmis - Desolation, Mastodon - Emperor of Sand, Soen - Lykaia Revisited och Bad Religion - Against the Grain. Haha, lite lätt schizo kanske, men så rullar jag.

Vilket är det stoltaste ögonblicket i musik karriären? Något speciellt minne som gör dig extra lycklig?
Det är väl inte direkt ett ögonblick egentligen, men när jag gör musik så gör jag det för att det är vad jag måste göra just för tillfället. Det är en sjukt självisk process för mig. Är inte jag nöjd med det jag gör så får ingen annan höra det heller. Därför känns det ju jäkligt roligt när folk stödjer en genom att köpa plattor, komma på spelningar eller generellt visa ett intresse för musiken. Jag vet inte om det är ett fegt svar, men som synes genom vår oförmåga att släppa album på löpande band så är det nog en idé som jag och resten av Satariel delar.

Vilken/vilka är din absoluta favoritplatta/plattor genom tiderna?
Den här är ju sjukt svår. Men några som jag alltid kommer tillbaka till är Eucharist - A Velvet Creation (sjukt kul att få se dem live i Varberg för ett par år sen, och att de diggade vår cover på Greeting Immortality), Queensryche - Operation Mindcrime, Morbid Angel - Blessed are the Sick, Edge of Sanity - The Spectral Sorrows, Bathory - Hammerheart, The Gathering - Mandylion och Metallica - Master of Puppets kan vi dra till med i alla fall.

Vad har du för favoritfilm(er) genom tiderna?
The Shining, Blade Runner, Empire Strikes Back och Monty Pythons Quest for the Holy Grail. Det finns såklart andra, men som andan faller på just nu så duger de där.

Vilka Death/Black Metal band från 90-talet tycker du var de bästa?
Eucharist, Edge of Sanity, Dissection, Morbid Angel, Darkthrone, Bathory kanske? I alla fall så här i backspegeln.

Är du som många andra hårdrockare en stor skivsamlare? Isåfall vore det intressant att veta hur många du ligger på och vilken du anser vara kronjuvelen i samlingen?
Hm, nä jag kan väl inte säga att jag är en stor skivsamlare. Jag sålde dessutom av en massa av skivorna på nittiotalet, idiot som man var. Och nu känns det som för mycket av en uppförsbacke att hinna tillbaka ens där jag var. Men jag köper absolut plattor jag gillar. Det är ju ett sätt att visa att man uppskattar artisternas slit liksom. Men ett par plattor jag är nöjd att ha i min ägo är Eucharist - Greeting Immortality 7", Darkthrone - Under a Funeral Moon och A Blaze in the Northern Sky orginalpressarna. Samt Morbid Angels Blessed are the Sick på 6 st 7".

Under den senaste tiden har jag lyssnat mycket på Magnus Ugglas senaste album som har en betydligt mörkare ton än de övriga. Är detta album (Innan filmen tagit slut) något du själv lyssnat på och vad är isåfall din uppfattning?
Tyvärr, inte lyssnat på det så jag har ingen åsikt där.

Har du någon favorit TV-serie? Har du t.ex sett några av mina favoriter "Farang" eller "Game of Thrones" med favoriten Joffrey? Och kanske viktigast av allt, har du sett nya säsong3 av Twin Peaks? Tycker du likt oss Tisselskogare att de 25 åren mellan säsong 2 & 3 var väl värt väntan?
Favoritserier skulle väl kunna tänkas vara Band of Brothers, True Detective (S01), The Wire och Spielberg-serien Taken som gick de flesta under radarn då det begav sig. Game of Thrones senaste säsong var lite av en besvikelse tyckte jag. Kändes som att Westeros plötsligt införde flygtrafik eller något, folk färdades kors och tvärs på absolut nolltid. :D Jag har faktiskt inte sett TP säsong 3. Jag vet inte varför. Jag kanske är rädd att det inte ska hålla.

Hinner du med att kolla några filmer i ditt späckade schema? Isåfall vore det intressant att veta om du har sett och gillar t.ex Punch Drunk Love, The Royal Tennenbaums eller Birdman?
Det blir sällan att jag kollar "nya" filmer faktiskt, så av de där tre så har jag bara sett Birdman. Men den var så hypad till skyarna just när jag såg den att jag lyckades bli lite besviken. Jag ska ta och se om den när jag är redo dock. Jag slår gärna igång nån klassiker då jag typ ska lägga mig och sova eller bara allmänt koppla av. Men då blir det ofta någon av de ovan nämnda.

Som ett stort fan av svenska kriminalfilmer måste jag även passa på att fråga vem som är just din favorit? Den nerstämde Wallander, den desillusionerade Beck eller min personliga favorit Arne Dahl? Eller har den nya Hassel-serien/rebooten med en testosteronstinn Ola Rapace seglat upp som etta på tronen?
Eh, det senaste jag såg i den genren var den svensk/danska produktionen Brottet. När kom den, typ 2009? :P Så, nä jag är inte insatt där kan jag väl ta och erkänna.

Har du någon favoritdryck när du vill riktigt njuta av livet? Är det den klassiska hårdrocksstilen med Jack Daniels som gäller eller är det thailändska guldet Mekong något som faller dig i smaken? Eller varför inte en exotisk Mummelman?
Jag har haft ett förflutet som ivrig inmundigare av alla typer av ovanstående drycker. Men jag insåg att det inte höll, det höll på att ta över livet mitt, så jag skar ner på det drastiskt. Jag dricker en handfull gånger per år nuförtiden. Gärna en rökig jäkla whiskey. Ardbeg är favoriten.

Som du kanske märkt ligger musik och film mig väldigt varmt om hjärtat och speciellt svenskt då jag anser att det håller lite högre klass än det mesta. Vi har ju utöver alla dina egna band t.ex stoltheter som ABBA, Europe och Roxette att vara glada för inom musikens värld. Är dessa band något som faller dig i smaken?
Absolut! ABBA diggade jag redan på 70-talet. Europe har alltid varit bra. Roxette lyckas med konststycket att vara bra trots att jag avskyr Per Gessle. Så det säger väl en del. :)

(Foto, första bilden: Andreas Wallström. Andra bilden: Marcus Norman)