Niklas Holmgren

Även om sporten har fått lite dåligt med utrymme här på sidan under åren så är en stor del av redaktionen väldigt sportintresserade. Fotboll och hockey tillhör självklart favoriterna och har man sett någon match av dessa sporter under det senaste årtiondet så är chansen stor att det är vårt nästa intervjuoffer som kommenterat. Vi pratar om Niklas Holmgren, välförtjänt vinnare av Guldskölden 2018 för "Årets sportkommentator".

För blott andra gången i historien gör vi intervjun över telefon så det är lite nervöst när vi ringer upp Niklas. Hursomhelst, nervositeten släpper snart då fullblodsproffset Niklas börjar berätta om vilka som är hans favoritsporter.
- Fotboll är ju min sport och så har jag ju alltid följt ishockey, men aldrig spelat det på någon nivå. Fotboll har jag spelat i gamla division 2 så jag brukar säga att jag gjort några matcher på stryktipskupongen, så fotboll ligger närmast på det sättet. Sen så är det väldigt roligt att kommentera ishockey, det passar mitt kynne med snabba spelvändningar hit och dit.

Han berättar även att han har en hemlig passion i bordtennis, som han spelar i Div 6 södra b i Stockholm.
- Jag spelade pingis tills jag var 13-14 år men fick sluta då jag i fotbollen blev värvad till Brommapojkarna i div 1. Men jag tog upp det för några år sedan och det är jätteroligt och några av de gamla grunderna sitter ju kvar och så är det en sport som man kan bli bättre i på äldre dagar, så pingis är min smygsport. Jag spelar i Hammarby förresten.

Vi kommer sedan in på hans podd där han under några års tid raddat upp en imponerande lista med gäster. Några exempel som imponerar och ger en glittrande stjärnstatus för oss Tisselskogare lyder Svennis, Jörgen Jönsson, Chris Härenstam, Ingvar Oldsberg, Erik Niva, Per Bjurman osv, osv.. och en sak som jag alltid funderat på är hur han väljer ut gästerna och om han har någon drömgäst?
- Ja, men det är klart att jag har. Björn Borg som var min barndomsidol, men också Foppa som jag följt från början och hela karriären. Foppa, Sundin. I fotboll har vi ju Zlatan som jag bara intervjuat lite kort på matcher, men också Fredrik Ljungberg.

Niklas berättar att han kommenterade Cmores första match mågonsin den 1 sept 1997 på Örjans Vall: Halmstad BK - AIK och att detta var när de började med Veckans Match så Canal Plus kom in med massor av kameror, dubbelt så många som SVT & TV4.
- I vilket fall som helst, Halmstad vann med 1-0 och en liten parvel vid namn Fredrik Ljungberg, 20 år, gjorde målet förbi Magnus Hedman. Sen så året efter kommenterade jag hans debut i Arsenal. Han kom in, blev varnad och sedan lobbade han bollen över Peter Schmeichel, i misstänkt offside läge, men dock mål i debuten på Highbury. Jag var på plats 2002 när de vann ligan på Old Trafford och sen så följde jag dem 04 säsongen när de gick igenom hela serien utan att förlora en match. Det var den senaste gången som Arsenal vann ligan, så Fredrik ligger nära till.

Han går vidare till nästa del av min fråga som handlar om hur han väljer ut gästerna och berättar att han ibland inte har en aning utan att det oftast bara sker. Han kan t.ex springa på någon på loungen på Arlanda och fråga ”Vad gör du på måndag, kan vi podda?”
- Från början var det ju kontakter, i och med att jag har kommenterat och personer som jag intervjuat plus att jag har ett historiskt intresse för innan min tid också. Personer som t.ex Lasse Björn, legendarisk hockeyspelare. Det började med att jag låg i nån tvist med Viasat och hade inte så mycket att göra för tillfället och någon frågade om jag inte skulle starta en podd.

Han fortsätter och berättar att 2013-14 visste han knappt vad en podd var men efter att ha pratat med några yngre killar på jobbet och lagt märke till att de inte visste vem Ove Kindvall var så kände han att det var dags.
- Kindvall som på slutet av 60-talet/början av 70-talet var den störste som fanns här, han avgjorde Champions League finalen på övertid, fick ensam Svenska Dagbladets bragdmedalj när han sköt Sverige till VM i Mexico 1970. Han var dessutom en av de första expertkommentatorerna i svensk tv så han var en riktig superstar på 60/70-talet och då tänkte jag att här finns det någonting att göra, så jag ska börja intervjua de här lite äldre så att de själva får berätta om sin karriär. Jag har sällan tagit någon som fortfarande håller på. Det finns något undantag, Sebastian Larsson nu senast men han är ju ändå klar med sin Englandskarriär. Du ser inte någon under 30 som är med och det är medvetet. Det här ska bli ett historiskt arkiv. Här ska Lennart Jelbe, som för övrigt är den enda av dem som varit med som gått bort, få berätta om hur det var förr i tiden med tv produktioner och liknande. Det finns kvar, det är hans ord! Det här är min osjälviska del där jag får lyfta fram dem som gjort något, hjältar!

Man hör hur Niklas brinner för sin podd när han berättar och jag talar om att vi Tisselskogare följer podden slaviskt och tycker att han gör ett fantastiskt jobb vilket han tycker är kul. Imorgon släpps ett nytt avsnitt där han intervjuar Niklas Falk, Djurgårdens meste hockeyspelare och sen skall han åka ut och träffa Pia Sundhage.

Sedan kommer vi in på en sak vi funderat på i många år, nämligen en episod som fäst sig i minnet ända sedan våren 2008 när Niklas och Calle Johansson utgjorde ett radarpar och kommenterade SM-slutspelet i hockey. Det ryktades om att Ulf Dahlén skulle ta över som tränare i Frölunda (vilket snart därefter offentliggjordes) och Niklas sa något i stil med ”Ulf Dahlén som ju förresten kommer att träna Frölunda nästa säsong, eller hur Calle?” Anledningen till att detta fäst sig så i minnet är av anledningen att det kändes som att Calle blev mer eller mindre ställd av frågan och närmast defensiv, och det kändes nästan som att han i slutändan var upprörd över frågan och blev sur. Niklas säger sig inte minnas den specifika händelsen men berättar ärligt att de ibland kunde bli lite sura på varandra.
- Uffe Dahlen och Calle är ju jättepolare och har spelat i juniorlandslaget tillsammans. Det är möjligt att jag visste om något och det kanske retade honom att han inte fick säga något. Vi retade varandra emellanåt och ibland var vi lite sura på varandra i sändning men det gick över sen. Det var lite av halva grejen, att hålla på och kivas lite men jag kommer inte ihåg just den situationen.

Under alla år som Niklas rest runt och kommenterat är vi såklart nyfikna på om det är något speciellt roligt minne som sticker ut. Han delar med sig av ett minne från hans första stora resa 1994 då han för Kanal 5 skulle kommentera vad som skulle bli den kanske mest klassiska Stanley Cup finalen i modern tid (det blev en sjunde avgörande match som Rangers vann i Madison Square Garden, första vinsten på 54 år).
-De klagade hemifrån från femman ”Det är för högt miljöljud från Madison Square Garden”. Det var ett jävla liv där inne. Så ja sa det till teknikerna att de klagar i Stockholm att det är så högt miljöljud. ”Kan ni dra ner det lite och höja våra röster lite?”. ”Ja vi ska titta på det” sa de. På kvällen när det var match sa de att ”Yes, vi har löst det här Niklas. Du ska sitta med en kartong på huvudet”. Då hade de gjort en kartong med ögon osv och jag tänkte att man får väl göra det här då. Så jag satte på mig den där kartongen bara för att känna hur det kändes och de började garva så in i helvete. Men jag var så inne i det där och ville att det skulle bli så bra så jag var beredd att sitta i Madison Square Garden med en kartong på huvudet och kommentera.

Vi skrattar båda hjärtligt åt det tokiga i det hela och går vidare till att prata om en av de roligaste matcherna han kommenterat. Niklas nämner Tottenham - United där United vände underläge 0-3 i paus till 5-3, en match han aldrig kommer att glömma.
- Pang pang pang. 1-3, 2-3, 3-3, 3-4, 3-5.

Niklas höjer tonläget och går igång med sin karakteristiska kommentatorsröst när han berättar vilka som gjorde mål.
- Beckham gjorde mål, van Nistelrooy gjorde mål, Veron gjorde mål, Laurent Blanc gjorde mål. Har du hört vilka lirare? Ja det var en rolig match och sen så har jag varit med om flera stockholmsderbyn som varit magiska mellan AIK & Djurgården på gamla Råsunda med de två stora klackarna, det höll ju högsta europeiska klass. 4-3 matchen mellan Liverpool & City förra säsongen på Anfield var ju också gudomlig stämning. Det finns några, men ska vi ta en så blir det alltså mitt i lunken, 29 sept 2001, Tottenham - United 3-5

Vad gäller om han har någon favoritfilm så finns det inte direkt någon han tittar på om och om igen men han har precis sett klart hela Peaky Blinders på Netflix och så rekommenderar han filmen om Bobby Robson om man gillar idrott.
- Men ibland kommer det nåt på tv, allt från Gökboet till Mamma Mia som kan vara trevliga och roliga att titta på men ingen sådär som jag går tillbaks till om och om igen.

Som svar på frågan om han sett nya Twin Peaks-säsongen så berättar han att den har han missat, men att han inte heller såg det gamla då det begav sig. Nu när han är klar med Peaky Blinders är det Breaking bad som gäller.

Vi är nyfikna på om det är någon speciell intervju han gjort som kanske varit roligare än någon annan och vi får hör att han förstår att många som kommer till podden har förberett sig i huvudet och vet troligen ungefär vilka frågor som skall komma. Han berättar att de oftast kör i kanske 20-30 min väldigt kontrollerat och att det ibland nästan känns lite inrepeterat. Men sen händer det ofta någonting.
- Då släpper de garden, de allra flesta, även dom som kanske var buttergubbar i början och så pratar dom på och det blir helt annorlunda. Många gånger säger dom att ”det var ju skönt det här, det var ju som terapi”. Till och med en sån som Lasse Falk öppnade upp sig och började prata. Sen finns det de som säger massa tänkvärda och kloka saker som Carolina Kluft och de som pratar öppet om sig själva, om problem de har haft och kommit över, men jag kan inte säga att någon är bättre eller sämre. Alla, även du och jag, har en historia att berätta.

Vi går vidare och när jag berättar att det har hänt att man råkat slumra till framför någon Premier League match skrattar Niklas till och säger skämtsamt att sova framför tvn, det ska jag inte göra. Jag förklarar att vid dessa tillfällen har han genom sin inlevelse och sina vrål lyckats att väcka mig i tron om att det har blivit mål när det i själva verket inte hänt något speciellt. Denna inlevelse är i grund och botten en av de största anledningarna till att vi Tisselskogare är så förtjusta i honom men vi är ändå nyfikna på om han fått höra mycket om folk tycker att han skriker. Niklas berättar att när han började kommentera fick han höra det en del och att det skulle vara väldigt sparsmakat men att han tog med sig en egen stil efter att han bl.a läst journalistik i USA och även varit i England tidigt och lyssnat och helt enkelt blandat lite stilar.
- Många av den äldre generationen läste inte på speciellt mycket eller de kunde inte, det fanns inget internet ellet något annat och när du lyssnar på gamla referat så.. det är klart att vid målsituationer kan det bli bra.. men jag hade några som sa ”Håll i det här för det kommer att löna sig”.

Han fortsätter och berättar att han lärde sig mycket på Supersport (kanalen innan Canal plus) där han fick testa, leka och köra så att han till slut hittade sin stil.
- Ibland satt vi och gjorde tv för 12 tittare i Tomelilla pga att kanalen bråkat med kabeloperatören.

Som vi redan nämnt så blev Niklas häromdagen välförtjänt utsedd till Sveriges bäste kommentator och fick motta Guldskölden. Innan det blir dags för att avsluta intervjun så gratulerar jag honom till detta och passar även på att fråga om han gillar någon hårdrock.
- Jag gillar ju KISS och lite såna grupper. "Fox on the run" med Sweet hörde jag på radion häromdagen och den var fin som fan. Så ja det gör jag, men "Rumba i engelska parken" med Owe Törnqvist går också bra.

Avslutningsvis vad gäller svenska kriminalare som t.ex Beck, Wallander och Hassel så brukar han kolla om det går på TV.
-Lite lagom helgunderhållning på söndagarna.

Med detta sagt så var det dags att tacka för oss. Stort tack till Niklas för att han ställde upp!