Niklas Sundin (Dark Tranquillity)
Turen har nu kommit till Niklas Sundin från Dark Tranquillity. Bandet bildades redan 1989, då under namnet Septic Broiler, men bytte namn till Dark Tranquillity 1991. Tillsammans med två andra Göteborgsband, In Flames & At the Gates, anses de vara en av de grupper som grundade musikstilen melodisk death metal. Nu kör vi.
Har du något jobb vid sidan av Dark Tranquillity eller kan du leva på musiken?
Jag jobbar som grafiker när vi inte är upptagna med D.T. Vissa i bandet lever på musiken och andra har valt att göra annat mellan varven.
Känner du dig stolt över att ha varit med och bildat HammerFall? Var det Oscar och Jesper som från början lockade med dig och Stanne på detta projekt? Fanns det några seriösa tankar om bandet eller var det det mest tänkt som "ett kul sidoband"?
Oj...det är sällan jag ens tänker på det där. Det var kul att vara med om något som på den tiden var så udda och ocoolt som något bara kunde bli (många idag har nog svårt att föreställa sig hur impopulärt det var att börja spela traditionell metal mitt under dödsvågen), och Oscar förtjänar all cred för att hårdnackat ha hållt fast vid sin vision, men det är över tjugo år sedan jag var särskilt intresserad av den sortens hårdrock. Vi repade bara ett par gånger om året i samband med den lokala rockbandstävlingen, så det var mest på hobbynivå. Efter vår andra spelning kände jag att det inte riktigt var min grej längre, så jag hoppade av. Men - som sagt - all heder till Oscar & C:o.
Har du något extra roligt minne att berätta om från tiden med Dark Tranquillity?
Det händer att folk frågar efter det ultimata bandminnet, men det är svårt att välja ut något speciellt från över 25 års spelande. Det är mest själva helheten som känns värdefull: Summan av alla resor, upplevelser, spelningar och galenskaper.
Är det mest gammal hederlig Heavy Metal som ligger dig varmast om hjärtat eller är du fortfarande intresserad av Death/Black metal? Eller är det helt enkelt något annat som spisas mest?
Jag uppskattar allt från gladpop till experimentellt oljud så länge det har något som känns intressant. Det beror också på vad syftet är. På samma sätt som jag kan koncentrationslyssna och få gåshud av David Eugene Edwards förkunnelser om mänsklighetens undergång kan jag tycka att Måns Zelmerlöws "Heroes" är en bra och catchy låt som gärna får spelas i bakgrunden när jag jobbar. Just inom metal så har jag svårt för sån't som är för polerat eller som ligger för nära det vi gör med D.T. (arbetsskada antar jag), så det blir ofta lite smalare grejer.
Vilken/vilka är din absoluta favoritplatta/plattor genom tiderna?
Det varierar hela tiden. Det är svårt att hitta ett gemensamt ramverk för att jämföra t.ex. Helloweens "Walls of Jericho", Radioheads "OK Computer" och Current 93's "Soft black stars" och rangordna dem efter någon slags kvalitetsskala. Alla är fantastiska skivor, men de talar till helt olika behov och blir lyssnade på av olika orsaker. Det är mycket lättare med "veckans favorit", och där är det nya Paradise lost-albumet överlägsen etta.
Vad har du för favoritfilm(er) genom tiderna?
Jag kollar sällan på film, så det är ännu svårare med favoriter där, ha ha!
Har du några favoritböcker/författare?
Samma sak - det handlar om vad man vill ha ut för stunden. Är periodare med läsning, och just nu har jag inte riktigt tid till att gräva ner mig i böcker. När det väl blir av står Nick Boströms "Superintelligence" och Joakim Pirinens senaste seriebok först på listan.
Vilka Death/Black metal band från 90-talet tycker du var de bästa?
Båda genrerna var bäst när de var nya och saknade färdiga mallar för hur det skulle låta. Death kunde vara allt från Autopsy till Nocturnus och black innefattade såväl Master's Hammer som Darkthrone. Är inte mycket för namedropping, men förutom de tidigare nämnda akterna så är Ulver, Morbid angel, Dawn, Enslaved, Emperor, Liers in wait, Pestilence, December wolves, Dissection, Grotesque och At the gates band som jag fortfarande lyssnar regelbundet på.
Vilket är det stoltaste ögonblicket i karriären och vilken av era egna plattor är din egna favorit?
Jag ser inte riktigt på bandet i termer av prestationer. Det var mer i början som man räknade milstolpar i stil med "första inspelningen" eller "första recensionen i Metal Hammer", men sedan rullar det på och man slutar tänka på det sättet. Vissa saker har ju känts väldigt speciella, som den första gången vi besökte Japan, men återigen har jag svårt att komma på något som skulle utklassa allt annat. Stoltheten infinner sig ofta i de små händelserna. Att göra en bra headlinespelning på en festival där alla gillar en är ganska lätt, men det kanske är mer värdefullt att verkligen kunna leverera i en sömnig amerikansk småstad på en regnig tisdag. Vad gäller våra egna skivor så brukar den senaste plattan kännas mest intressant eftersom materialet fortfarande är nytt, men det är lika svårt där att välja ut en favorit.
Är du som många andra hårdrockare en stor skivsamlare? Isåfall vore det intressant att veta hur många du ligger på och om du har någon kronjuvel i samlingen?
Jag hade nog en hyfsad samling på nittiotalet, men det mesta har jag sålt eller skänkt bort i samband med flytt. Någonstans är det synd att man inte bara behållit rubbet, men samtidigt uppskattar jag enkelheten i att ha allt digitalt och jag är egentligen ingen samlartyp heller. Vet inte vad kronjuvelen skulle varit, men förstapressen av Burzums debut-LP hade nog kunnat inbringa ett par månadshyror om den sålts vid rätt tillfälle.
Har du någon favorit TV-serie? Har du tex sett några av mina favoriter The Walking Dead och/eller Dexter?Eller kanske "Game of Thrones" med min favorit Joffrey är något som du njuter av?
Tyvärr...har inte sett någon av dessa. Det blir sällan att jag tar mig tid, men av nutida serier har jag gillat House of cards och Flashforward. Twin peaks och V är gamla klassiker, men jag vet inte hur väl de skulle stå sig idag.
Hinner du med att kolla några filmer i ditt späckade schema? Isåfall vore det intressant att veta om du har sett och gillar tex Kick-Ass eller The Road?
Inte sett någon av dem heller, sorry.
Under den senaste tiden har jag lyssnat mycket på Magnus Ugglas senaste album som har en betydligt mörkare ton än de övriga. Är detta album (Innan filmen tagit slut) något du själv lyssnat på och vad är isåfall din uppfattning?
Nej, den har jag inte hört, men det händer ju att gamla åttiotalsikoner kan överraska på äldre dagar. Lustans lakejers comebackalbum "Åkersberga" bjöd på ett härligt och dekadent mörker, så om Uggla släppt lite på spexigheten och börjat krisa loss på riktigt så kan det nog vara en intressant skiva. Han har onekligen en del bra musik och texter i bagaget.
Som ett stort fan av svenska kriminalfilmer måste jag även passa på att fråga vem som är just din favorit?Den nerstämde Wallander, den desillusionerade Beck eller min personliga favorit Arne Dahl?
Har återigen ingen aning, ha ha! Har dålig koll på kriminalfilmer och tror inte att jag sett någon av dessa.
Har du någon favoritdryck när du vill riktigt njuta av livet? Är det den klassiska hårdrocksstilen med Jack Daniels som gäller eller är det thailändska guldet Mekong något som faller dig i smaken? Eller varför inte en Mummelman?
Jag plockar inga rock'n'roll-poäng i den här intervjun: Det är kaffe som är livsförhöjardrycken #1. Gillar som alla andra IPA-trenden när det väl skall drickas, men det blir ganska sällan nuförtiden. Bakfyllor är djävulska när man passerat 40-strecket.
Som du kanske märkt ligger musik och film mig väldigt varmt om hjärtat och speciellt svenskt då jag anser att det håller lite högre klass än det mesta. Vi har ju utöver er själva tex stoltheter som ABBA, Europe och Roxette att vara glada för inom musikens värld. Är detta något som faller dig i smaken?
Absolut. ABBA var ju unika på många sätt, både vad gäller själva musiken, produktionen och att de skilde sig så mycket från resten av den tidens politiska musikscen. Har även stor respekt för Björn Ulveaus nyfunna roll som religionskritiker. Det är kanske mest av nostalgiska skäl jag skulle lyssa på Roxette eller Europe idag, men att de gjort en hel del bra musik råder det ingen tvekan om.
(Foto: Karim Hatoum)