Oscar Nilsson Tornborg
Då var det dags för ytterligare en intervju med en författare. Oscar Nilsson Tornborg som tidigare skrivit fyra rosade diktsamlingar är nu aktuell med skräckromanen "Invasiva arter" (Utgiven av Kraxa Förlag). Vi på redaktionen är förstås som alltid lite extra nyfikna på svenska författare som skriver skräck och när dessutom både handling samt omslag drog våra ögon till sig var det förstås bara att börja plöja. Personligen tycker jag att det var en imponerande debutroman vilket gjorde att vi också tog ett litet snack med Oscar.
Vad sysslar du med just nu? Har du fokus på skrivandet eller är det fullt upp med ”vanligt jobb”?
Jag har börjat skriva på nästa roman men eftersom jag både har brödjobb och familj kan jag inte ägna mig åt det mer än i snitt en dag i veckan. Som väl är kan jag vara mycket produktiv när jag väl får chansen att sätta mig med ett projekt.
Hur har responsen på " Invasiva Arter" varit hittills och vad har du för planer inför framtiden? Har du några tankar och funderingar kring ytterligare böcker?
Responsen har varit oerhört positiv! En stor skillnad från tidigare böcker jag har skrivit, som varit diktsamlingar, är att läsare hör av sig och berättar hur mycket de uppskattat den. Det känns som att jag skrivit något som många både blir sugna på att läsa och som påverkar dem på djupet när de väl gör det. Det är fantastiskt roligt och motiverande. Nästa projekt är en ny skräckberättelse där vi i likhet med ”Invasiva arter” får följa flera olika karaktärer. Det är i ett mycket tidigt skede, men roligt och spännande.
Hur gick det till när du beslutade dig för att skriva "Invasiva Arter”? Hur kom du på idén och varför blev det just skräck denna gång? Om jag förstått saken rätt har du tidigare endast släppt diktsamlingar och inte någon roman?
Jag kände ett behov av att överraska mig själv och göra något helt annat. Genom att skriva en skräckroman kunde jag skaka av mig alla förväntningar och krav och göra något som i första hand var för nöjes skull. När jag skrev råmanuset var ett direktiv jag hade att fokusera på att få ur mig en berättelse och komma in i karaktärerna. Allt språkligt finlir fick vänta till senare. Det var som att vrida på en kran, jag skrev uppåt 300 sidor på tre månader, trots att jag inte kunde ägna mig åt det på heltid. Efter att ha arbetat igenom och slipat manuset kände jag mig riktigt nöjd. Det var som att jag hittat hem. Jag har alltid älskat skräckberättelser men tänkt på mig själv som poet. Man ska vara försiktig med att sätta gränser för sig själv och tro att man vet vad man är kapabel till.
En film som nämns i "Invasiva Arter" är ju den hyllade moderna klassikern ”It follows”. Är det möjligen en liten inspirationskälla till boken? Inte för att de är direkt lika kanske men man kan ändå ana viss inspiration? Jag är också i övrigt väldigt nyfiken på just vad du hade för inspirationskällor till boken?
Jag älskar stämningen i ”It Follows”, den krypande långsamheten. Hur man kan bli uppmärksam på något långt borta i bakgrunden i en scen, något som karaktärerna själva är omedvetna om, men som fyller allt med ett starkt obehag. Det om något har jag velat skapa en litterär motsvarighet till. Jag tror också att det finns tematiska kopplingar. När jag letade förlag till ”Invasiva arter” beskrev jag den som en blandning mellan ”Invasion of the Body Snatchers” och ”Alien”, två av skräckhistoriens grundberättelser som inspirerat mig mycket. En direkt impuls till att skriva romanen kom från teveserien ”Stranger Things”. Vi var på vårt sommarställe på Gotland och tittade på den, och den kombinationen planterade ett frö i mig som till slut blev till ”Invasiva arter”.
Utöver själva berättelsen så måste jag säga att jag också gillar bokens formgivning med omslaget och de ”svarta kanterna”? Vem har gjort omslaget? Och vems idé var det med de svarta kanterna (jag har iofs sett det förut, men det är ganska ovanligt)?
Det är Henrik Pettersson och Kristina Hård på Kraxa Förlag som är ansvariga för formgivningen, så idén med kanterna, det svarta snittet, kom från dem och jag tyckte att det lät hur bra som helst! Jag är också mycket nöjd med hur den blev rent utseendemässigt. När jag fick tre olika omslagsförslag visade jag dem för kursdeltagarna i skrivtvåan på Skurups Skrivarlinje, där jag jobbar som lärare, och bad om deras input. De valde den version som det i slutändan blev.
Eftersom jag är väldigt musikintresserad så blev jag lite nyfiken kring Lukas (en av huvudpersonernas) musiksmak. Han har The Doors och Nirvana t-shirts (två band jag själv är väldigt förtjust i) och det nämns också några cd-skivor med bl.a Radiohead och Smashing Pumpkins. Är detta något som speglar din egen musiksmak eller finns det någon annan anledning till att just dessa band nämns? Vad har du för favoritartist/band?
Det speglar min egen smak, en aspekt den i alla fall, men framför allt är det musik som jag lyssnade mycket på i högstadiet och i gymnasiet, och en tanke är att Lukas lyssnar på musik som hans pappa, som jag tänker mig är i ungefär min ålder, alltså född på sjuttiotalet, lämnat efter sig. Han lyssnar på musik som främst är förknippad med en tidigare generation.
Stephen King är en gemensam favorit här hos oss som skriver för Tisselskogs Companiet. Har du läst något av honom (om man gillar att läsa skräck/spänning är det svårt att undvika King) och vad tycker du i så fall? Svenska skräck-författare som John Ajvide Lindqvist och Anders Fager är också väldigt populära här, är dessa också något du läst? Eller har du något annat inom liknande genre att rekommendera?
King var en av de första vuxenförfattarna som jag läste, så han har hängt med mig i decennier. Och jag har läst det mesta av både Ajvide Lindqvist och Fager. Alla tre har lärt mig mycket om skräck som litterär genre. De kan ju verkligen skriva. King har givetvis en särställning. Det går inte att ignorera hans inflytande. Nyligen läste jag hans novellsamling ”Blod säljer” och slogs av att han fortfarande kan skriva berättelser som känns helt unika. Med tanke på hur mycket han skrivit borde det inte vara möjligt. Han har också skrivit mycket som inte är lika bra, men det är en del av hans charm. Om du själv skriver kan du lära dig oerhört mycket av honom, både för att han kan vara så mästerlig men också för att vissa av hans böcker lider av så uppenbara brister. Det blir tydligt vad man själv bör undvika. King kommer undan med det för att han är den han är. Själv skulle man inte göra det. Klassiker som Poe, Lovecraft och Bradbury är också viktiga för mig.
Vad läser du själv helst för böcker? Har du några favorit-författare/böcker?
Just nu läser jag ”Nattens skola” av Knausgård, den fjärde delen i hans senaste romansvit. Den är sjukt bra. Lina Wolff och Andrea Lundgren följer jag också, de är stora favoriter. Även Ian McEwan, Alice Munro och Don DeLillo. Bland klassikerna kan jag nämna Franz Kafka, Hjalmar Söderberg, Thomas Mann, Emily Brontë och Virginia Woolf.
Vad har du för favoritfilm(er) genom tiderna?
Det är en fråga som blir allt svårare att svara på ju äldre man blir. Det finns ju vissa filmer som jag gärna ser om med jämna mellanrum. ”Jaws”, ”The Shining”, Rosemary’s Baby”, ”Annie Hall”, ”Magnolia” och ”Dr. Strangelove” är några exempel på filmer som följt med länge. Men jag får ofta nya favoriter.
Som den hårdrockare jag är vore det väldigt intressant att veta om det finns något inom denna genre du tänder till på? Har du möjligen även utforskat death & black metal eller är det i så fall mest klassisk hårdrock som gäller?
Death metal och black metal har jag inte fördjupat mig i, men jag har alltid lyssnat på tyngre rockmusik. System Of A Down återkommer jag ofta till. Och Queens Of The Stone Age. Häromåret lyssnade jag en hel del på några skivor av In This Moment som jag uppskattade mycket.
Har du någon favorit TV-serie? Har du t.ex. sett några av mina favoriter "Walking Dead" eller "Game of Thrones" med favoriten Joffrey? Och kanske viktigast av allt, har du sett nya säsong 3 av Twin Peaks? Tycker du likt oss Tisselskogare att de 25 åren mellan säsong 2 & 3 var väl värt väntan?
Jag har absolut sett både ”The Walking Dead” och ”Game of Thrones”, men jag slutade följa ”TWD” efter några säsonger. Kände att den började bli lite enahanda. Säsong 3 av ”Twin Peaks” var ju något helt annat än de flesta förväntade sig, jag uppskattade den för vad den var, som ett verk av David Lynch, men den saknade ett element som gjorde originalet så effektivt, att det också var en melodram. Med det sagt är den kanske bland det bästa Lynch har gjort. På senare år har jag verkligen uppskattat serier som ”Russian Doll” och den orättvist förbisedda ”Brand New Cherry Flavor”. Även ”Fleabag”, ”Succsession” och ”Baby Reindeer” har varit stora favoriter. Och, icke att förglömma, första säsongen av ”Severance”. Ser verkligen fram emot nästa! Och givetvis ”The Haunting of Hill House”, jag har nog aldrig tidigare blivit så rädd när jag tittat på en teveserie.
Hinner du med att kolla några filmer i ditt späckade schema? I så fall vore det intressant att veta om du t.ex. har sett och gillar Punch Drunk Love, Royal Tennenbaums eller Birdman?
Tre mycket bra filmer, i synnerhet ”Birdman”. Jag har alltid varit mycket förtjust i film och påverkas lika mycket av film som av litteratur. Jag är ett stort fan av Yorgos Lanthimos och älskar i synnerhet ”Dogtooth” och ”The Lobster”. Det har också varit mycket intressant att följa Robert Eggers och Ari Aster, ”The Witch” och ”Midsommar” är två stora favoriter.
Under den senaste tiden har jag lyssnat mycket på Magnus Ugglas senaste album som har en betydligt mörkare ton än de övriga. Är detta album ("Innan filmen tagit slut") något du själv lyssnat på och vad är i så fall din uppfattning?
Jag har under mitt liv haft två Uggla-perioder, först som barn, eftersom han skrev roliga texter på svenska, sedan under gymnasietiden då jag upptäckte hans tidiga skivor. De senaste dryga tjugo åren har jag ingen koll på, men tack för tipset! Jag ska kolla upp den.
Som ett stort fan av svenska kriminalfilmer måste jag även passa på att fråga vem som är just din favorit? Den nerstämde Wallander, den desillusionerade Beck eller min personliga favorit Arne Dahl? Eller har den nya Hassel-serien/rebooten med en testosteronstinn Ola Rapace seglat upp som etta på tronen?
Det här är faktiskt en blind fläck för mig. Jag har aldrig fallit för vare sig svenska eller brittiska kriminalserier, i alla fall inte långkörarna. Men visst, det finns filmer och miniserier som jag har uppskattat under åren. Bo Widerbergs ”Mannen på taket”, exempelvis, är ju helt fantastisk.
Har du någon speciell dryck som du njuter lite extra av vid speciella tillfällen? Kanske ett glas rött uppskattas eller kan det även slinka ner lite Mekong eller Mummelmann emellanåt?
Jag uppskattar kvalitet framför kvantitet. Ett gott vin från Frankrike eller Spanien eller en trevlig skotsk whisky som exempelvis Dalwhinnie, Oban och Lagavulin. Jag tycker också att det är trevligt med cocktails, där förberedelsen är en del av grejen.
Som du kanske märkt är musik, film och litteratur något som ligger mig väldigt varmt om hjärtat och speciellt svenskt då jag anser att det håller lite högre klass än det mesta. Vi har ju bl.a. stoltheter som ABBA, Europe och Roxette att vara glada för inom musikens värld. Är detta något som faller dig i smaken?
Bob Hund, Kent, The Radio Dept. och The Knife var ju fantastiska när det begav sig. Jag har varit lite dålig på att upptäcka ny svensk musik under senare år. Kanske är det bara Tove Styrke som jag verkligen fallit för. Hon är dessutom grym live.
(Foto: Privat)