Richard Sjunnesson (The Unguided)
The Unguided startades 2010 av vårt nästa intervjuobjekt Richard Sjunnesson, efter att han hoppat av Sonic Syndicate. Vi tog ett snack med honom om allt från death metal till svensk film. Låt det väl smaka.
Vad sysslar du med för tillfället? Har du fullt upp med musiken eller har du även ett "vanligt jobb"?
Jag sysslar med så mycket som tiden räcker till med i Stockholm, där jag bor och har bott sedan 2012. Skulle menande vilja ha ett par extra timmar på dygnet för alla projekt, men man får nöja sig med de 24 man får till sitt förfogande och cutta lite på sömnen. Mitt ärliga levebröd är underhållsplanerare för 3 verkstäder på en industri i Nynäshamn och har jobbat som det i 2 år. Så jag bytte faktiskt nyligen yrkesinriktning efter att jag varit elektriker i ungefär 1-årtionde. Så det känns verkligen roligt och spännande! Stormtrivs på mitt jobb. Man kan säga att jag har 2 heltidsjobb nästan. Först mitt vanliga jobb och sen bandet. Det är inte mycket tid över till annat, som du förstår, då jag även har någon form av ”manager”-roll till The Unguided. Jag har alltid haft ett ”hederligt” kneg vid sidan av musiken, även om vi rent krasst kunde leva på det under 2007-2010, och vissa i bandet även gjorde. Men mycket vill ha mer! Är man van vid en stabil och bra inkomst så nöjer man sig inte alltid med vad ett band på den nivån, vi haft det, kan avvara.
Vilken genre skulle du personligen placera er musik i? Flertalet sajter på nätet kategoriserar er som ett death metal-band vilket vi Tisselskogare kanske inte riktigt skulle göra. Är det vi som blivit gamla och inte hänger med i musiken längre? Kanske band som t.ex ni och Dead by April numera klassas som death metal?
Nej, jag har väl aldrig påstått personligen att vi är döds-metall i någon bemärkelse även om folk envist försöker hänvisa in oss i den kategorin. Frågar folk så brukar jag svara, lagom subjektivt, att vi spelar; melodisk metal. Då kan man lira vad som helst i princip så länge det är hårdrock och har någon form av melodi hehe. Vi är allätare i musik, som personer. Som j
ag inbillar mig återspeglas lite i vår musik. Sen får folk tycka vad fan de vill om vad det ”anser” att vi lirar. Men det här med death metal stämpeln förorsakar lite kontrovers ibland, vilket aldrig är tråkigt!
Hur gick det till när Peter Tägtgren gästsjöng en låt på "Hell frost"? Var det erat eller hans förslag/idé? Hur går det förresten med planerna på att även ha med Mikael Stanne (Dark Tranquillity) & Whiplasher Bernadotte (Swordmaster/Deathstars) som gästsångare?
Peters insats på ”Pathfinder” var vårt förslag. Egentligen skulle de delarna i låten vara skönsång, men då det kändes som det bättre passade med skrik och att vi inte direkt hade några idéer så letade vi efter alternativ. Peter satt i rummet jämte och höll på med sin ”Pain”-platta ”You Only Live Twice” så jag älgade artigt in till honom och fråga om han var sugen på att engagera sig i vår låt. Självklart, vänligt som han är, gjorde han det och hela proceduren tog kanske 10 minuter. En mångsysslare som aldrig går av för hackor! Stor ära att få gapa i kapp lite med en sådan profil.Jag har pejlat både med Mikeal i DT och Andreas i Deathstars. Men av olika anledningar har det inte fungerat än. Mikeal har det inte funkat tidsmässigt med och Andreas är av kontraktuella själ inte förmögen att göra det. Det hade givetvis varit en stor dröm, men jag tror att på kommande The Unguided skiva blir det nog ingen gästsång. Även om jag slängt ut lite krokar. Det beror helt och hållet på tid.
På tal om gästsångare, hur var det att gästa självaste Lord K på en Project Hate låt?
Det var väldigt stort för mig! Jag har varit ett enormt fan av både Lord K och ”Project Hate” sedan 2003 och skivan; ”HATE, DOMINATE, CONGREGATE, ELIMINATE”. Vi träffades på en Dark Funeral spelning i Stockholm och det visade sig att han läste min blogg och efter det spann vi iväg lite. Vi höll mailkontakt som mynnade ut i en ohelig allians på ”Project Hate” skivan ”THERE IS NO EARTH I WILL LEAVE UNSCORCHED” och låten ” Defy Those Words Of Who Was, Who Is, And Who Is To Come”. Han är ett geni med stor integritet! Vi hade även ett samarbete med honom och The Unguided förra året då han skapade introt vi har på våra live-spelningar. Jag frågade även om han hade chansen att göra lite arbete till oss på vår kommande skiva, men han hade tyvärr inte tid med det.
Skulle ni kunna tänka er att ställa upp i "Allsång på Skansen" eller "Melodifestivalen" som era kollegor i Dead by April? Annars kanske "Så mycket bättre" skulle kunna vara något?
Vi är ett öppensinnat band så tror inget av det här hade varit en omöjlighet i rätt format. Vi kanske inte hade gjort ”Kalle på spången” dock, men hade vi fått köra våra egna låtar så absolut! Melodifestivalen hade varit roligt att skriva en låt till det ändamålet och i det formatet som funkar där för att se vad det skulle kunna blir av det. Tror även Jonte hade kunnat briljera hårt på ”Så mycket bättre” eftersom han är en oerhört versatil musiker och sångare. Underground cred är värt ganska lite för oss ärligt talat och vi gör detta för att det är kul. Allt detta låter som relativt roliga prylar!
Om du känner till Hatpastorn har du säkert inte kunnat undgå att han ondgjort sig över Sonic Syndicate (https://hatpastorn.wordpress.com/2010/10/04/bandfotokatastrofer-del-8/). Vad tycker du om detta? Enbart kul eller tar du illa upp (eller vet du om någon annan i bandet reagerat)?
Känner inte till Hatpastorn och tror inte jag har kommit över inlägget tidigare. Lite svårt att se relevansen i ett 8 år gammalt blogginlägg som förlöjligar ett bandfoto som de facto är 1,5 decennium gammalt. Det är ingen som tar illa upp, vi fick väl höra det mesta under Sonic Syndicate tiden. Att det väckte starka känslor ibland (på hela spektrumet) är en helt okej mätstock på att vi gjorde något bra och ibland visade jantesverige sitt tryne för att understryka detta. Hatpastorn verkar ju fortfarande vara aktiv efter 8 år trots att ”hata” är ganska fjantigt 2018 och något man kanske ser att folk lägger av med efter man bokfört några extra år på livskontot. Men det visar på entusiasm när det enbart är några sporadiska kommentarer samt ett par hundra visningar på hans YouTube-insatser ibland. Sonic sålde ju åtminstone ett par hundra tusen skivor och det är en hel del intäkter fortfarande trots att Sonic inte direkt varit hett sedan ~2010.
Vad har du för favoritband/artist? Är det gammal hederlig Heavy Metal som ligger dig varmast om hjärtat eller är det främst Death/Black-metal som gäller? Eller är det helt enkelt något annat som spisas mest?
Ett rungande slag för Blind Guardian och Hansi Kürsch. Jag rör mig bland alla genrer inom hårdrocken och även en del populärmusik, får jag väl erkänna. Men Blind Guardian har varit den största konstanten för mig i min musikresa och har varit sen jag var 13-barre ungefär. Det har blivit en hel del heavy/power metal de senaste åren. Någon ”lost and found” grej skulle jag påstå. Men självklart finns det en hel del Death och Black som jag avgudar också.
Vilken/vilka är din absoluta favoritplatta/plattor genom tiderna?
"Tales from the Twilight World” med Blind Guardian och ”Deathrace King” med The Crown.
Har du några favoritböcker/författare?
Jag är stort fan av Anne Rice och hennes vampyrkrönika. Har precis plöjt igenom de 10 klassiska verken och ska börja på senaste ”Prince Lestat”. Väldigt inspirerande grejer!
Vad har du för favoritfilm(er) genom tiderna?
Finns det typ en explosion i filmen så är jag såld. Ganska lättflörtad när det kommer till effekter och övernaturliga grejer. Men självklart är Star Wars, Sagan om Ringen, Alien-filmerna, Matrix trilogin varmt om hjärtat. Det har alla format min mentalitet genom tiderna. Ser på otroligt mycket film och serier. Försöker alltid hålla mig uppdaterad på vad som händer.
Vilka Death/Black band från 90-talet tycker du var de bästa? Kanske har du ett extra gott öga till Ablaze My Sorrow med tanke på att de likt er är från Falkenberg?
Självklart har jag ett gott och patriotiskt öga till Ablaze My Sorrow. Jag vet att det drog sitt strå och gjorde sin beskärda del för genren på 90-talet, såg även en hel del spelningar med de tidigt 2000-tal. Men min black/death resa började faktiskt efter millenniumskiftet, då hela 90-talet präglades av heavy metal och power metal för min del. 90-talsband som jag uppskattar som gjort mycket för mig retroaktivt är dock Dark Tranquillity, The Crown, At The Gates, Dismember och Cannibal Corpse gissningsvis.
Är du som många andra hårdrockare en stor skivsamlare? Isåfall vore det intressant att veta hur många du ligger på och om du har någon kronjuvel i samlingen?
Jag har varit en ganska stor skivsamlare och har ungefär ~700 skivor. Tycker fortfarande formatet är klockrent, men det blir mer och mer Spotify är jag rädd. Kör ändå 1 skiva om dagen när jag åker till jobbet på morgonen. En nostalgitripp många gånger, då det flesta av skivorna är från början av 90 till kanske 2005 eller något. Min absoluta kronjuvel är en Maiden skiva; ”Seventh son of a seventh son”, som jag fick av min farbror när jag var väldigt, väldigt ung. Den skivan var katalysatorn för hela min hårdrocksresa. Tyvärr finns inte han bland oss längre, men skivan är ovärderlig för mig och i min mening Maidens absolut främsta alster.
Har du någon favorit TV-serie? Har du tex sett några av mina favoriter The Walking Dead och/eller Dexter? Eller kanske "Game of Thrones" med min favorit Joffrey är något som du njuter av?
Jag såg precis säsongsavslutet (5) för Game of Thrones. Jävligt grym serie! Började se på The Walking Dead men inte slutfört än. Annars har det varit Dexter, The Office (Brittiska och Amerikanska), Prison Break, Lost och det där. Tror Dexter är min favorit.
Hinner du med att kolla några filmer i ditt späckade schema? Isåfall vore det intressant att veta om du har sett och gillar tex Kick-Ass, The Road eller Birdman?
Har missat Kick-ass originalet, men såg 2:an. Vettifan om jag var helt övertygad! The Road har jag missat. Får kolla in den! Birdman såg jag igår. Riktigt bra rulle! Jobb -> Band -> Gym -> Spel/Filmer/Serier, mycket mer än det hinner jag inte med. Men självklart tar jag mig tid att se lite inspirerande film och gå på bio en hel del.
Under den senaste tiden har jag lyssnat mycket på Magnus Ugglas senaste album som har en betydligt mörkare ton än de övriga. Är detta album (Innan filmen tagit slut) något du själv lyssnat på och vad är isåfall din uppfattning?
Är helt o-uppdaterad på vad Uggla gör faktiskt. Mina enda minnen med han är när jag sitter på morsans axlar på en Uggla-konsert vid Varbergs fästning för typ 5 miljoner år sedan. Sen sprang jag på snubben på någon efterfest i Piteå, när vi spelat på Piteå Dansa och Ler med Sonic Syndicate. Uppfattade han ganska dryg och oerhört kort. Han sa något banalt och jag sa något syrligt tillbaka vill jag minnas, korkad som man är. Det där med ironi vid fel tillfälle kommer förmodligen bli min död. Kan aldrig hålla käften.
Som ett stort fan av svenska kriminalfilmer måste jag även passa på att fråga vem som är just din favorit? Den nerstämde Wallander, den desillusionerade Beck eller min personliga favorit Arne Dahl?
Haha sorry att göra dig besviken, men jag hatar Svensk film. Jag fullständigt avskyr det. Mest för att jag tycker skådespelarinsatserna blir så genomskinliga när det är på modersmålet, men sen att jag inte rent intellektuellt känner att jag har någon nytta av det. Kollar jag på utländsk film har jag alltid på engelsk textning för att granska språket, och tycker det ger mig mycket i textmakeri och dylikt. Men svenska språket har jag typ inget intresse för alls.
Har du någon favoritdryck när du riktigt vill njuta av livet? Är det den klassiska hårdrocksstilen med Jack Daniels som gäller eller är det thailändska guldet Mekong något som faller dig i smaken? Eller varför inte en Mummelman?
Jag har börjat upptäcka mycket fina öler på sista tiden. Min absoluta favorit är en ruskigt god Imperial Stout från Gread Divide som heter Yeti. Öppnar jag en sådan, då är det tamejfan fredagsmys på hög nivå! Förutom det; måste jag slå ett slag för Nynäshamns ångbryggeri. Fruktansvärt goda öler av alla sorter! Finns inget som är så fint som att slurpa på en Landsorts Lager, Bedarö Bitter eller rentav en Stenstrand SommarAle i solskenet. Kolla genast upp om ni missat deras sortiment!
Som du kanske märkt ligger musik och film mig väldigt varmt om hjärtat och speciellt svenskt då jag anser att det håller lite högre klass än det mesta.Vi har ju tex stoltheter som ABBA, Europe och Roxette att vara glada för inom musikens värld. Är detta något som faller dig i smaken?
Musiken är jag beredd att hålla med om. Men angående film så tycker jag exakt tvärtom haha. Jo visst har jag haft min fair share av både Europe och Roxette. Morsan bombade även friskt med ABBA när jag växte upp, så det var svårt att ungå. Men Europe var gissningsvis det hårdaste jag lyssnat på innan jag började glida in på Maiden där runt slutet av 80 eller tidigt 90, så det har haft en stor effekt på mig också.
(Foto: Linus Pettersson)