Robert Eriksson (The Hellacopters)

Året var 1997 då vi på T.C-redaktionen upptäckte The Hellacopters genom ett numera klassiskt framträdande på SVTs "Tomas Tengby Show". Detta var alltså ett helt år innan Dregen med sitt Backyard Babies släppte sin "Total 13". Och då skall också nämnas att vi ändå var ett år sena, "Supershitty to the Max" släpptes ju faktiskt redan 1996, men det var inte förrän 1997 som det både i och utanför Tisselskog började braka lös på allvar. Hursomhelst, redan dagen efter framträdandet hos Tengby var det dags att skicka in en beställning på "Supershitty to the Max" på Ginzas postorder, självklart vinyl, speciellt med tanke på Nicke & Dregens utläggning om just LP-skivan i programmet. Efter detta blev det nog aldrig någon mer fest utan "(Gotta Get Some Action) Now!" i bandspelaren. Nåväl, dags för en intervju med trummisen Robert Eriksson, en av dem som varit med ända från början fram tills nu.

Vad sysslar du med nuförtiden? Är det mest musiken som gäller eller har du även ett "vanligt jobb"?
Nej, är heltidsmusiker igen sen snart ett år. Jobbade mellan 2007-2019 deltid som fritidsledare på ett ungdomskulturhus i Solna som heter Black Sheep.

Vad är status på Hellacopters i nuläget? Finns det några planer om nytt material utöver "My Mephistophelean Creed"-släppet från 2016?
Det finns planer, och vi har börjat spela in nytt. Men det tar lite längre tid nuförtiden då alla har mycket annat i sina liv.

Hur hamnade du i Hellacopters? Historien om Dregen och Nicke kännner många till men det finns inte lika mycket information om hur du kom med?
Jag lärde känna Nicke genom Entombed. Vi träffades första gången på ett av deras gig 1990. 1993 blev jag hans trumroddare och var med på ca 100 konserter under 93/94. Hösten -94 stötte vi ihop på tunnelbanan och han sa att han planerade att starta ett nytt punkband där han skulle lira gitarr och ”Dregen ska också vara med och antagligen Kenny på bas men honom har jag  inte frågat än”. Där och då frågade han om jag ville lira trummor. Sen repade vi första gången typ samma vecka.  

Kunde ni någon gång under arbetet med "Supershitty to the Max" förstå hur populära ni egentligen skulle komma att bli? Hade ni liksom någon känsla av att detta kunde bli riktigt stort?
Nä, kanske inte riktigt där och då. Men vi kände nog att det blev nåt speciellt med den skivan, och även en bra och speciell känsla inom bandet, rätt snabbt. Det gick ju jävligt snabbt att lira in den men den blev också jävligt bra.

Har du några minnen från er klassiska medverkan i Tomas Tengbys talkshow på SVT där ni gjorde ett kanonframträdande av "Gotta got some action" och Dregen och Nicke försökte förklara för Tengby varför vinyl är att föredra framför CD?
Jag minns showen, det kan ha varit första gången, eller åtminstone bland dom första gångerna, som vi var med i TV? Kommer ihåg att vi hade ett långt rock’n’roll-slut på låten och att min cowboyhatt hela tiden höll på att ramla av.

Hur var känslan när Dregen lämnade bandet efter "Payin the Dues"? Var ni oroliga över att tappa en del av publiken då han ändå kändes lite som erat "ansikte utåt"?
Nä, vi var inte oroliga. Men det var ju tråkigt såklart. Där och då så fokuserade vi hela tiden på nästa gig och vi hade massor av planer för sommaren och hösten 1998. Runt 50 gig var bokade mellan maj-nov och vi hade även planer att spela in tredje skivan i aug/sept -98. Samtidigt så hade Backyard Babies planer och gig så vi gav honom helt enkelt ett ultimatum – att välja. Vi var dock ganska säkra på att han skulle välja Backyard då han växt upp och lirat med dom sen högstadiet så innan han svarat så hade vi redan frågat Danne (Chuck Pounder) om han kunde tänka sig att ställa upp och lira med oss ”tills vidare” om Dregen hoppar av. Vilket skedde och veckan efter så lirade vi första giget utan Dregen i London.

Vad är ditt bästa samt värsta turneminne?
Oj. Lite svårt att säga. Bästa är väl när allt klaffar på scen och man får nån slags oövervinnlig känsla över sig. Sämsta lär ju vara motsatsen, när man sovit för lite, är bakis, det är dålig stämning och egentligen vill alla typ bara vara nån annanstans.  

Har du några roliga minnen/anekdoter att berätta om från den tidiga tiden med Hellacopters?
Massor! Vi åkte tåg till många av dom tidiga gigen. Och sov ofta på spelställena. Ibland bodde vi hemma hos polare. Efter ett tag så fick vi vandrarhem och slutligen hotell. Första utlandsturnén i Holland och Tyskland var ju minnesvärd på alla möjliga sätt. Vi spelade på ockuperade punkhus i förorterna och diverse småställen där knappt nån hört talas om oss. 14 betalande var det i publiken på vårt första Tysklandsgig i Salzgitter.  

Vad har du för favoritband/artist? Är det mest gammal hårdrock/punk som gäller har du också lyssnat något på death/black metal?
The Beatles har varit mitt favoritband sen lågstadiet. Sen kom Iron Maiden och en massa andra hårdrocksband som Kiss, AC/DC, Motörhead, Saxon, Judas Priest etc. Även The Clash var tidiga favoriter. Sen kom Metallica och Slayer och death metal. Tröttnade på death metal runt 1993 och black metallen som kom efter det lyssnade jag aldrig på. Men Venom och Mercyful Fate etc lyssnade jag massor på men det var ju tidigare, på 80-talet.  

Vad har du för favoritfilm(er) genom tiderna?
Gamla Star Wars, Blue Velvet, The Shining, Gudfadern-filmerna, Omen, The Exorcist, Apocalypse Now, Evil Dead, Taxi Driver, Sagan om Ringen, River’s Edge. Och självklart Spinal Tap. Gillar ofta känslan i gamla 70/80-tals skräckfilmer. Är även förtjust i regissörer som David Lynch, Quentin Tarantino, Tim Burton, Guillermo del Toro, Stanley Kubrick och Martin Scorsese. Och gamla Bondfilmer gillar jag. Och Monty Python – sjukt bra!   

Vilken/vilka är din absoluta favoritplatta/plattor genom tiderna?
London Calling – The Clash

White Album – The Beatles

Memphis Sessions – Elvis Presley

Har du några favoritböcker/författare?
Läser sjukt lite. Har inget tålamod. Mest rockbiografier och tidningar som Mojo etc.  

Är du som många andra hårdrockare/punkare en stor skivsamlare? Isåfall vore det intressant att veta hur många du ligger på och om du har någon kronjuvel i samlingen?
Ja. Jag började köpa skivor innan jag började skolan faktiskt. Mest Elvis-skivor då, men dom har jag kvar. Började samla på Iron Maiden 1984 och hade väl drygt 110 plattor med dom när jag var 16 år. Sen sålde jag det mycket av den samlingen i slutet av 80-talet. Och sen drygt 30 år tillbaks så köper jag nog i snitt nån skiva i princip varje vecka. Har även sålt av en del med jämna mellanrum, mest för att få plats med nytt då jag bor i lägenhet med fru och 2 barn...har väl i dagsläget kanske runt 2000-2500 LPs och 1000 singlar. Och kanske runt 1000 CDs – och ett 30-tal boxar. Kronjuvelen lär väl vara originalet av The Soundhouse Tapes med Iron Maiden.   

Har du någon favorit TV-serie? Har du t.ex. sett några av mina favoriter "Farang" eller "Game of Thrones" med favoriten Joffrey? Och kanske viktigast av allt, har du sett nya säsong 3 av Twin Peaks? Tycker du likt oss Tisselskogare att de 25 åren mellan säsong 2 & 3 var väl värt väntan?
Twin Peaks säsong 1 och 2 såg jag varenda avsnitt av när det gick på 90-talet. Diggade stenhårt. Även On the Air som Lynch gjorde efteråt som är lite förbisedd. Gillade även den nya Twin Peaks. Annars Sopranos, The Wire, Breaking Bad, Sons Of Anarchy, Homeland, Orange is the New Black, True Detective etc. Tiger King och Waco är det senaste jag sett. Och Simpsons funkar ju alltid också.

Hinner du med att kolla några filmer i ditt späckade schema? Isåfall vore det intressant att veta om du har sett och gillar tex Kick-Ass, The Road eller Birdman?
Har inte sett nån av dom…men Birdman står på ”att-se”-listan. Tack för påminnelsen, ska ta tag i det.

Under den senaste tiden har jag lyssnat mycket på Magnus Ugglas senaste album som har en betydligt mörkare ton än de övriga. Är detta album (Innan filmen tagit slut) något du själv lyssnat på och vad är isåfall din uppfattning?
Nej, har inte lyssnat på Uggla sen ”Välkommen till Folkhemmet”. Men rolig fråga!

Som ett stort fan av svenska kriminalfilmer måste jag även passa på att fråga vem som är just din favorit? Den nerstämde Wallander, den desillusionerade Beck eller min personliga favorit Arne Dahl? Eller har den nya Hassel-serien med en testosteronstinn Ola Rapace seglat upp som etta på tronen?
Nya Hassel borde jag ju se då Amir Chamdin som jag känner regisserat. Och Nicke Andersson har gjort musiken. Men, jag har inte sett den än…så jag får väl säga Wallander.

Har du någon favoritdryck när du riktigt vill njuta av livet? Är det den klassiska hårdrocksdrycken Jack Daniels som gäller eller kanske den lite mer punkiga stilen med en pava Kir? Möjligen även det thailändska guldet Mekong är något som faller dig i smaken? Eller varför inte en exotisk Mummelman?
Öl, bärs, bira. Helst vanlig lager. Eller pilsner. Tjeckisk, dansk, tysk eller svensk funkar utmärkt!

Som du kanske märkt är musik och film något som ligger mig väldigt varmt om hjärtat och speciellt svenskt då jag anser att det håller lite högre klass än det mesta. Vi har ju bl.a. stoltheter som ABBA, Europe och Roxette att vara glada för inom musikens värld. Är detta något som faller dig i smaken?
Nja. Ska vara Abba då, deras storhet går ju inte att förneka och dom har ju ett antal fantastiska låtar. Europe och Roxette har jag egentligen aldrig lyssnat på. Förutom kanske en vecka i mellanstadiet då Wings of Tomorrow kom.