Ronnie Ripper (Gehennah/Vomitory)

Som vi varit inne på tidigare så fanns det i början av 90-talet mängder av death/black metal-band i vårt avlånga land och de värmländska skogarna var inget undantag med band som t.ex Forshagas stoltheter Gehennah. Ni som varit med sedan tidigare vet att vi redan har gjort en intervju med detta band och då med Mr. Violence som intervjuoffer, men allt eftersom åren gått har vi förstås kommit på ytterligare funderingar. Denna gång tog vi kontakt med Ronnie Ripper som utöver just Gehennah även var med och startade Vomitory.

Vad sysslar du med just nu? Är det mest musik som gäller eller har du även ett ”vanligt” jobb?
Jag jobbar inom Hemtjänsten här i kommunen, tar hand om sjuka och äldre som inte klarar sina sysslor själv längre. Annars är det ju musiken som är huvudintresset tillsammans med bildbehandling och video där allt bottnar i att jag spelar i band. Det var alltid ett problem i början var man skulle spela in, vem som ska rita logo eller omslag, om man skulle göra en video, hur ska man göra, etc. Jag har helt enkelt försökt täcka alla vinklar och lärt mig att göra det själv så jag har studio, videoutrustning, etc så vi ska slippa leta oss fram eller betala dyrt för att få nåt gjort. Dyrt är det ju såklart men då blir det ju inte en klumpsumma som går till någon annan.

Hur och när kom du på att du skulle kalla dig Ronnie Ripper?
Ja du, det var faktiskt inte jag själv som kom på det, det var någon som skrek det på första giget vi nånsin gjorde med Vomitory 1990, vi spelade ju bara Sodom-covers så det var ju lägligt att jag blev ”Ronnie Ripper” i koppling till Tom Angelripper och runt två år senare när vi skulle ha hårda namn i Gehennah så körde jag på det helt enkelt. Nu vet ingen vem Ronnie Olson är så jag håller mig till mitt ”hårdare” namn, ha ha!

Varför lämnade du Gehennah 2013, bara två år efter att ni återförenats?
Det finns många anledningar men det som verkligen avgjorde var att jag hade redan lagt en massa tid på att försöka få igång bandet när vi låg på is så 2000 startade vi ju Turbocharged, vilket blev mitt huvudband efter vägen, och när vi gjorde comeback med Gehennah insåg jag helt enkelt att jag inte hade tid och energi att gå tillbaka och spela 20 år gamla låtar. Om jag ska hålla på så ska det vara här och nu och det skar sig helt enkelt med mitt bristande intresse. Klart som fan man är stolt över det vi gjorde med Gehennah när vi släppte plattor och allt men det var då det, nu är nu. Dom andra bestämde sig att fortsätta och det glädjer mig, då blev jag bara ”han som slutade” och inte ”han som splittrade bandet”.

Något som fortfarande ofta kommer på tal när man pratar om Gehennah är den berömda ”Headbangers against Disco”-festen nån gång på 90-talet. Om jag inte minns fel så hamnade denna tillställning på löpsedlarna i lokaltidningen (VF) i flera dagar framöver? Blev ni kontaktade av någon tidning/tv om detta? Var det ni som anordnade festen? Har du något kul att berätta från denna tillställning (det måste finnas en del..)?
Ja, den festen blev ju en anekdot folk fortfarande pratar om efter över 20 år men det mesta är ju bara rykten som bara fått ett eget liv. Ja, det var pissande på allmän plats och självklart nån tappad flaska men ryktena sa redan dagarna efter att folk hade ”rullat sig i avföring” och att polisen på plats var där för att ”hålla allmänheten borta från dessa individer”. De poliser som var på plats, tre till antalet om jag inte minns fel, gick runt och skrattade och pratade med oss. En flaska klirrade till och då vet jag att en av dom till och med gick in till krogen och lånade en skyffel och spade och sopade upp det med orden ”det är sånt som händer, ingen fara” så folk hade ju helt enkelt inget eget liv och passade på att ljuga ihop djävulshorn på oss allihop. Sabbat (Japan) var ju på turné nere i Europa och vi lyckades få dit dom för ett gig, det är ju rätt stort, men vi kom på sen att vi glömde ge dom ersättning för resan, ha ha! Vi klarade dessutom som du säger löpsedeln på lokaltidningen två dagar i rad ochjag satt dessutom i TV och pratade om det. Dom klippte dock bort allt vettigt jag hade att säga om det så det skulle passa dom lögner som polis och pubägare sa i samma klipp. Festen var lyckad och gick till historien men den skiljde sig inte så mycket från våra vanliga fester på den tiden, det var ju fylla och kaos som var nyckelorden så det är klart att det hände saker när vi drog igång.

I dödsmetallvärlden finns det många coola bandnamn och ett av de allra tuffaste enligt min mening är Vomitory som du var med och bildade. Minns du vem som kom på namnet och hur? Vad betyder det?
Vomitory betyder ”kräkmedel” och vi hittade det genom att en medlem i TREBLINKA kallade sig ”Emetic”, vilket betyder samma sak, och när vi kollade upp det så stod det ”även VOMITORY” i ordlistan. Eftersom dödsmetall var helt nytt och okänt i den här trakten så sa ju folk att vi lät som vi spydde, nån kallade det till och med ”gris-parning”, så valet var ganska enkelt. Det fanns redan ett thrashband i Tyskland som hette detta men vi tänkte att vi är ju okända så det skiter vi i, det blir aldrig en krock med namn, men titta vilket band som är känt för namnet nu för tiden, inte är det tyskarna i alla fall. Det var Tobben som kollade upp namnet och kom med förslaget för övrigt.

Hur var det att spela hårdrock i Värmland i början av 90-talet? Såg ”vanliga” folk er som idioter? Var det bra med hårdrockare på spelningarna om ni t.ex lirade på den ”lokala puben i Grums”? Mr. Violence berättade i en intervju att ni tidigt i karriären spelade på en restaurang i Sunne.. några minnen från detta? Reaktioner från publiken?
Folk ser oss fortfarande som idioter men dom har väl accepterat att man aldrig växer ifrån sånt här nu för tiden, efter 30 år i gamet så finns det liksom inga mer argument som ”Klipp dig och skaffa ett jobb” såklart, så dom har väl tystnat för ganska många år sen. När vi spelade eller gick på spelning så var det en mycket blandad publik och i regel var även banden ganska blandade, det kunde vara rena grungebandet som följdes av totalt mangel och sen nåt punkband på det. Vi spelade på ganska många konstiga ställen eftersom det i regel var mindre etablerade konstellationer som anordnade spelningar, man fick ta det som det kom och i regel så dök samma folk upp var man än spelade. Efter några år hade det kommit ikapp dock så spelningarna blev mer professionella med vakter och allt så stagediving och sånt blev ju stoppat, det är ganska synd. Man kan inte njuta av metal på riktigt om man mer eller mindre ska ha cykelhjälm och en bubbelplast-overall på sig helt enkelt så det var ju en retlig utveckling som håller i sig även idag. Publiken var faktiskt jävligt vild emellanåt och det var något av en tävling om vem som hoppade från scenen först, den tiden saknar jag ju helt klart idag. Det var dessutom folk som härjade runt som man sett på skolan som man aldrig hade trott ens skulle dyka upp på en spelning med oss så det skapade ju kontakter man inte knutit på annat sätt. Just det, spelningen på vägkrogen i Sunne minns jag mest i att vi hade EN som gillade oss, han hade en AC/DC-tröja på sig, och att vi hade matkrig i serveringen, annars minns jag knappt att vi ens var där.

Hur var reaktionerna när ni i början av karriären släppte era första plattor med Gehennah? Ni har ju alltid haft en lite humoristisk ton i många låtar som vissa kanske inte anser var tillräckligt ”true”? Jag tänker t.ex på ”Skeletons in Leather”, Beat that poser down”, ”Six pack queen” och ”I fucked your mom”. Hur var mottagandet i blackmetalvärlden?
Sanningen är att vi såg inga reaktioner alls till en början så vi spelade ju för vår lilla krets ganska länge men sen fick man ju höra att vi faktiskt gjort ett intryck och att vi skulle ha spelat i Stockholm till exempel betydligt tidigare än vi faktiskt gjorde så det var ju lite synd, vi tappade ju ”nyhetens behag” lite där som kunde ha gett oss lite skjuts mot dyrare fyllor och uppvaknanden på finare trottoarer. BM-världen var ganska delad vad det gäller reaktionen på oss, dom som idag ses som pionjärer och som gått långt inom den scenen gillade oss medan dom som ville vara lite duktiga och ”onda” kallade oss för clowner och menade att vi skulle låta metal vara i fred och hålla oss till den ”punk” vi spelade. Men som alltid så triggade det oss bara att vara mer otrevliga och spela ännu högre så dessa ”motgångar” är ju idag en del av det man minns av oss från den tiden.

Vem är det på omslaget av ”Hardrocker” och hur lyder historien bakom bilden?
Det är faktiskt Ubbe från Vomitory som ligger på omslaget på Hardrocker, vi tyckte att det inte skulle vara nån av oss och han var ju alltid en trogen del av vårt dåvarande festande så det var givet att fråga honom. Eftersom det på den tiden inte fanns en kamera i var mans hand så fick vi ju helt enkelt planera in en dag då vi drog ut och tog detta foto. Fan ska veta att om vi bara hade haft kort på alla dråpliga situationer hade vi kunnat släppa den plattan med ett nytt fyllefoto på varje kopia men så var ju inte fallet så vi fick improvisera. Historia vet jag inte om det finns bakom fotot dock, det var helt enkelt samma procedur som allt annat, att vi kom på en idé och sen fick vi se hur det blev med den.

Har du några roliga anekdoter att berätta om från alla år som medlem i Gehennah & Vomitory?
Faktiskt så har jag inget på rak arm som jag kommer på men om jag skulle börja nysta i allt så skulle jag nog kunna skriva en hel serie böcker i ämnet. Eftersom båda banden fortfarande (eller åter igen) är aktiva så känns det som att det är en fråga som skulle ha gått till dom som fortfarande är aktiva under dessa bandnamn, jag har liksom mitt nuvarande band och svarar mer än gärna på frågor om det men dessa gamla synder får dom prata för själva.

Vad är ditt bästa samt värsta turneminne?
Bästa är svårt, bara att komma ut på turné är ju guld värt och även de tråkiga stunderna efter vägen blir ju ett kärt minne när man sitter hemma och längtar tillbaka ut på drift. Sämsta är också ganska svårt pga samma anledning... Ett surt minne är väl när generatorn gick sönder på bussen på en landsväg i Bulgarien (2015) så vi missade ett gig i Zagreb samma kväll men det slutade med en lyxig måltid på en restaurang i närheten av verkstaden. Sen kan jag väl räkna med vår första turné i Tyskland med serbiska INFEST där det var runt 40 grader varmt i bussen under närmare två veckors tid och man hade bara läderväst, långbyxor och knähöga kängor med sig. Turnén var helt jävla fantastisk i övrigt dock så det är ju bara en fotnot att vi höll på att dö av värmeslag.

Vad har du för favoritband/artist? Är det mest gammal hederlig Heavy Metal som ligger dig varmast om hjärtat eller lyssnar du även mycket på Death/Black metal?
Jag lyssnar mest på lortig och aggressiv musik så det blir inte så mycket heavy just nu, det som gått mest senaste tiden är Dreadful Fate, Wolfbrigade, Loudpipes, Violentor, Deicide, etc. Jag har dock senaste dagarna lyssnat på Helloween i bilen på jobbet men det är en liten avstickare bara i skrivande stund. Vi håller på och skriver nästa platta till Turbocharged just nu och då tenderar jag att lyssna mest på sånt man önskar vi ska nå upp till med våra låtar, det har nog alltid varit så. Vem vet vad jag lyssnar på om ett par månader? Förmodligen samma som alltid, som format mig till den person jag är idag: Motörhead, Venom, Sodom, etc.

Vilken/vilka är din absoluta favoritplatta/plattor genom tiderna?
Venom: ”Welcome to hell”/”Black metal”/ ”Possessed”, Sodom: “In the sign of evil”/”Obsessed by cruelty”/”Persecution mania”, Motörhead: “Ace of spades”/”Orgasmatron”/etc, etc, etc, Merciless: “The awakening”, Entombed: “Left hand path”, Kruiz: “Kruiz”, Onslaught: “The force”, Violentor: “Violentor”. Detta är ett spontant axplock av alla plattor jag slitit ut under åren och det kommer alltid nya favoriter men de första jag nämnde är ju såklart från den första vågen som verkligen skapade allt jag vet om musik.

Har du några favoritböcker/författare?
Inte direkt. Jag tycker själv att när nån säger att ”Jag läser inte böcker” så låter man som en knogdragande, dreglande, kromosomstinn grottmänniska men jag har faktiskt aldrig haft tålamodet att sätta mig ned och sjunka in i en bok, jag har för många riff i skallen och planer på nästa steg med bandet så jag är mer en praktiskt lagd person. Jag sätter mig hellre och skriver en text, plockar på ett omslag i Photoshop eller kollar på Youtube efter tutorials om videoproduktion istället.

Vad har du för favoritfilm(er) genom tiderna?
Alldeles för många för att jag ska kunna lista nåt vettigt men det är klart att Evil dead 1-3, The big Lebowski, The Boondock saints, Friday the 13:th (första) och en hel hoper till är filmer jag alltid kan kolla på en gång till utan att tröttna. Jag har ju heller inga större problem med dagens CGI-filmer så om dom bara är vettigt gjorda och nog mycket går åt helvete i dom så gillar jag dom med.

Vilka Death/Black band från 90-talet tycker du var de bästa?
Den svenska dödsvågen och den norska blackvågen är ju såklart stora hörnstenar i mitt tycke men det kom allt mycket skit i dessa vågor med. Det är ganska uttjatat med att lista en massa namn så jag gör inte det nu men om man kollar upp de band som blev stora runt 1990 som släppt demos åren innan så får man en ganska bra bild av det jag och alla andra i min ålder anser är dom bästa.

Är du som många andra hårdrockare en stor skivsamlare? Isåfall vore det intressant att veta hur många du ligger på och om du har någon kronjuvel i samlingen?
Jag vet inte alls hur många plattor jag har men det är såklart en del. Jag hade en ekonomisk svacka för många år sen och sålde tyvärr nästan halva samlingen så jag har haft en massa kronjuveler som tyvärr aldrig kommer finnas i min samling igen men det är ju så ibland. Jag klarade hyran den månaden och det var mycket värt då. Min Venom-samling (runt 50 plattor), min Sodom-samling och min förstapress av Merciless (The Awakening) är några av de stoltheter jag sitter på fortfarande. Merciless-plattan betyder mycket för mig eftersom jag fick den i handen på samma gång som bandet själva packade upp första kartongen från tryckeriet så den släpper jag inte ifrån mig.

Under den senaste tiden har jag lyssnat mycket på Magnus Ugglas senaste album som har en betydligt mörkare ton än de övriga. Är detta album (Innan filmen tagit slut) något du själv lyssnat på och vad är i så fall din uppfattning?
Jag kan respektera Uggla för att han alltid gått sin egen väg men hans musik säger mig ingenting så den här frågan har jag inget svar på alls tyvärr.

Har du någon favorit TV-serie? Har du t.ex sett några av mina favoriter "Farang" eller "Game of Thrones" med favoriten Joffrey? Och kanske viktigast av allt, har du sett nya säsong 3 av Twin Peaks? Tycker du likt oss Tisselskogare att de 25 åren mellan säsong 2 & 3 var väl värt väntan?
Vi tittar mycket på serier i detta hushåll så det är svårt att säga någon favorit längre, man tittar och går vidare helt enkelt i dagens massiva flöde. Jag gillade ju ”V” när det gick på tv när jag var liten och Twin Peaks var ju guld men jag har inte sett det sen det sändes på svensk tv så jag kan inte säga att jag jagar livet ur mig för att se säsong 3. Annars så är jag lite vrång med alla dessa hypade serier som kommer idag, jag har inte sett tio sekunder av GoT ens, mycket pga att folk pratar för mycket om dom.

Hinner du med att kolla några filmer i ditt späckade schema? Isåfall vore det intressant att veta om du har sett och gillar tex Punch Drunk Love, The Royal Tennenbaums eller Birdman?
Mitt schema är inte så stressigt som jag önskar det var så tid finns det alltid för film och serier, det som ställer till det lite med tid är mitt flytande och oregelbundna schema på jobbet, man jobbar ju vardag som helg och allt mellan 06:30 till 22:00 så dagarna flyter ju ihop och man tappar tidsuppfattningen ganska fort.

Som ett stort fan av svenska kriminalfilmer måste jag även passa på att fråga vem som är just din favorit? Den nerstämde Wallander, den desillusionerade Beck eller min personliga favorit Arne Dahl? Eller har den nya Hassel-serien/rebooten med en testosteronstinn Ola Rapace seglat upp som etta på tronen?
Jag gillar skandinaviska filmer och serier men Arne Dahl har jag missat så här långt och eftersom jag växte upp med original-Hassel så har jag inget större behov av att se rebooten riktigt än. Jag kommer garanterat att kolla på den så småningom men det kommer vara i brist på annat att titta på. Beck och Wallander har jag sett allt som finns med dock och dom har jag gillat det mesta med.

Har du någon favoritdryck när du vill riktigt njuta av livet? Är det den klassiska hårdrocksstilen med Jack Daniels som gäller eller är det thailändska guldet Mekong något som faller dig i smaken? Eller varför inte en exotisk Mummelman?
Det brukar alltid bli vanlig Carlsberg om jag får välja men det är ju när det är fylla på gång, annars kopplar jag inte direkt dryck till livsnjutning, jag njuter mer av att ha köpt ett objektiv till kameran eller efter att ha skrivit klart nåt till bandet. Ja, jag är tråkig nu men jag undviker starksprit nu för tiden eftersom jag gillar att ha koll, jag dricker den öl som bjuds och eftersom jag bor på landet så behöver jag hålla mig nykter till vardags ifall jag behöver bilen nånstans. Fan har blivit gammal och religiös som du märker ;)

Som du kanske märkt ligger musik och film mig väldigt varmt om hjärtat och speciellt svenskt då jag anser att det håller lite högre klass än det mesta. Vi har ju tex stoltheter som ABBA, Europe och Roxette att vara glada för inom musikens värld. Är dessa band något som faller dig i smaken?
Inte alls faktiskt. Nu kommer en del säga att ”Europe har gjort bra saker” men jag har inte sett magin i dessa låtar, ABBA däremot hade ju en genialisk låtskrivartalang men det är ju inget jag lyssnar på, jag växte upp med det och respekterar det dom åstadkom under sin aktiva tid men det är inget som bekommer mig nu. Varenda turné slutar dock med att ABBA spelas på maxvolym varenda dag i bussen dock, allt för att jävlas med oss svenskar, ha ha!