Snowy Shaw (King Diamond/Notre Dame)

Nästa intervjuoffer är en musikalisk multitalang vid namn Snowy Shaw. Hans huvudinstrument är trummor men han spelar även gitarr, bas och sjunger. Banden han medverkat i genom åren är många, eller vad sägs om Sabaton (trummor), Dimmu Borgir (bas och sång), Notre Dame (sång, gitarr & bas) och som de stora King Diamond/Mercyful Fate fans vi på T.C kontoret är så minns vi honom förstås även från ”The Eye ” & ”Time”. Nu senast kör Snowy som soloartist och det gör han rätt i då albumet ”White is the New Black” låter riktigt sweet! Dags för frågorna.

Vad sysslar du med just nu? Har du några nya spännande projekt på g?
Alltid, utav någon outgrundlig anledning tycks jag alltid ha flera bollar i luften samtidigt, och inte sällan mer än vad jag har tid för. Men det blir väl så då jag drivs av min lust och kreativitet att skapa som den påhittiga visionär man är.

Jag läste att du håller på att skriva en bok och blev genast nyfiken på vad vi kan förvänta oss för något? Är det en självbiografi? Roman? Barnbok?
Faktum är att jag just nu i skrivandes stund sitter på en flyplats på väg efter att precis skrivit på mina sociala medier att jag tar Time out och reser bort till hemlig ort utomlands för att skriva och förhoppningsvis färdigställa självbiografin som jag skrivit på till och från under 10 års tid utan störande element från livet självt.  

Hur och när kom du på att du skulle kalla dig för Snowy Shaw?
Det är en minst sagt ganska märklig historia bakom detta namn, som jag också berättar om i boken. Du får helt enkelt avvakta tills den publiceras. Har sedan barnsben kallats Snövit, Tomten, Tom-Tom som anspelar på Tommie och den snö blonda kalufs jag hade som barn.

Hur har reaktionerna varit gällande ”Barndoom med Snömannen och hans vänner”? Själv tycker jag det är en riktigt kul grej men är nyfiken på reaktionerna överlag i hårdrocksvärlden?
Jo du, jag hade ganska långt gångna planer för detta projekt där jag tänkt göra en insats för att intresset för rockmusik inte skulle dö ut bland dom unga, ( vilket jag annars anser vara en överhängande stor risk) genom att sätta upp föreställningar på skolor och teatrar runtom i Sverige och Norden för skolklasser mellan årskurs 1-6. Till min stora glädje råkar det vara så att även barn gillar det jag gör och tycker jag är spännande och lite farligt tuff på grund av hur jag spökar ut mig och profilerar mig antar jag. Hade jag själv inte upptäckt KISS som 7 åring så hade jag sannolikt inte varit musiker eller ägnat mitt liv åt rockmusik. Reaktionerna på Barndoom med Snömannen har varit väldigt bra. I den mån folk ens vet att det existerar, men i större skala har reaktionerna faktiskt uteblivet helt eftersom det skivbolag som gav ut plattan gjorde sånt enormt undermåligt och dåligt jobb med marknadsföringen. Jag driver ju egna bolaget Wunderwurld Music men valde här att ge ut Barndoom via detta bolag med förhoppningen att nu ut på ett annat sätt då dom har distribution och kontor i varje nordiskt land, och hoppas därför få lite draghjälp och avlastning men det visade sig vara precis tvärtom och dom var totalt oförmögna att lansera eller nå ut till mainstream media med detta projekt. Detta med påföljden att jag ruttnade totalt och skrotade hela idén med föreställningar på skolor och teatrar.
 
Hur var det att som ung trummis ersätta Mikkey Dee i King Diamond?  Hur gick det till när du fick jobbet? Är du nöjd idag med ditt bidrag på "The Eye”?
Jag blev medlem i K.D långt innan vi gjorde The Eye, innan föregående platta Conspiracy släpptes faktiskt och gjorde hela den världsturnén 1989-1990. Kan säga att det förändrade mitt liv och var livsavgörande att hoppa på det tåget. Jag var väldigt ung och oerfaren, men om det var nåt jag behärskade så var det bakom trummorna. Mikkey, som är 5 år äldre och jag kännt sedan jag var 13 år och började spela trummor bliv något av en idol och förebild för mig på hemmaplan på Hisingen i Göteborg. Han berättade för mig redan juldagen 1988 då vi båda var hemma i Göteborg att han skulle sluta King och föreslog att jag skulle ta hans plats. Jag var helt inställd på att göra mitt eget band och avböjde, men gitarristen Pete Blakk som alltid haft ett gott öga åt mig höll kontakten genom att skicka vykort och dylikt från USA där bandet King Diamond då bodde och turnerade. Tydligen så testade dom i Los Angeles över 40 trummisar från hela världen som skulle ersätta Mikkey Dee men dom hittade ingen lämplig, så Pete ringde upp 6 månader senare och sa att vi måste träffas. Fick då erbjudandet igen och skulle lära mig 3-4 låtar till dagen därpå, vilket jag gjorde och fick jobbet. Vi flög strax därefter över till L.A och körde ihop med King och övriga bandet. Efter 2 låtar vänders sig King om och ger mig tummen up, jobbet var mitt.  

Har du några roliga anekdoter att berätta om från tiden med King Diamond/Mercyful Fate?
Massvis, som t.ex när jag, Pete och Hal Patino var ute och festade på en ledig dag i Salt Lake City, som ligger i amerikanska bibelbälten och efter krogbråk hamnade på en privatfest med några tjejer. Det tog inte lång stund innan vi kände onda aningar i luften och hur folk glodde och tisslades och tasslades bakom våra ryggar. Nog för att vi stack i mängden men våra långa hår och kläder men tydligen hade dom fått reda på vilka vi var och att vi ingick i King Diamonds band. Kort därpå börjar folk skrika You Devil’s spawn, Get thee hence thou Devil worshippers! och sån skit varpå dom bokstavligt jagades oss ut ur huset och vi fick fly ned för gatan. Lite som i sån där gammal Frankenstein film där byborna med grepar och påkar i händerna jagar ut monstret ur byn. Jävligt besynnerligt, må jag säga… Som sagt finns otaliga anekdoter och galna historier, men åter igen, du får invänta boken.

Funderar även på hur du hamnade i Dimmu Borgir? Var det endast som gästinhopp som sångare på en platta eller varför blev det inte någon fortsättning?
Nja, men kan säga att den gamle norska komikern Fleksnäs var en bidragande faktor. Jag lirade bas och sjöng i Dimmu Borgir under ca 7 månader innan jag fullständigt lackade ur på deras intrigmakerska till manager och överhängande brist på organisation mm och slutade strax innan Europa turnén. Istället återgick jag till Therion och åkte ut på 3 månaders Europa turné.  

Vilken av alla plattor du medverkat på är din personliga favorit?
I nuläget är det helt klart min nya plattan White Is The New Black, som jag faktiskt är riktigt stolt över av olika anledningar. I övrigt lyssnar jag ytterst sällan på plattor jag tidigare gjort, annat än när jag behöver fräscha upp minnet om jag tänkt inkludera någon gammal låt i min live set. När det är gjort är det gjort liksom och jag går vidare och tar mig ann nya projekt och utmaningar. Dom som sticker ut är väl t.ex Book Of Heavy Metal som jag gjorde med Dream Evil som i stort sett är min platta då jag skrev en klar majoritet av materialet samt var visionär och projekt ledare kan man säga. Sedan är väl Vol 1: Le Theatre Du Vampire med Notre Dame en milstolpe.

Vad är ditt bästa samt värsta turnéminne?
Oj då! Jag har riktigt jävliga turné minnen och riktigt jävla underbart fantastiska också. Men även detta får du läsa om senare i min bok.

Vad har du för favoritband/artist?
Jag har som vuxen liksom inga favvoband på samma sätt som jag hade när jag växte upp, och dom jag hade då är fortfarande mina favoriter. Jag lyssnar väldigt lite på musik och andra band sedan många år, och skulle väl inte kalla mig ett Fan av band även om jag älskar Rammstein och Wolfmother t.ex. Men jag fastnar mer för bra låtar specifikt av diverse artister och inte nödvändigtvis deras övriga låtar.    

På en bild av dig tyckte jag mig skymta de klassiska ”ABBA-bokstäverna” på dina fingrar? Isåfall antar jag att du är ett stort ABBA-fan eftersom du tatuerat in deras logga?
Jo det stämmer att jag älskar ABBA, fast det var också lite av en kul anti grej och ställningstagande liksom. Det hade varit lite väl förutsägbart att tatuera KISS på mina knogar, och det var mycket roligare med ABBA. Ett svenskt kulturarv som jag tycker vi skall vara mäkta stolta över. Det var förresten som så att när jag turnérade med Sabaton brukade jag skriva ABBA på mina fingrar på skoj och för att ha nåt mer originellt än ”Djävuls/hårdrocks tecknet” att hytta med i bilder. Jag skämtade då om att göra det permanent och sångaren Joakim sa en dag, Snowy att om inte du gör detta kommer jag att göra denna gaddning,.. vilket fick mig att skynda på processen.   

Läste också att du var (är?) ett stort fan av band som Noice, Gyllene Tider & Snowstorm. Riktigt kul att se då detta är band som i Tisselskog fortfarande är lika heta nu som då. Gillar du även senare Gyllene Tider? Här finns ju godbitar som t.ex ”Man blir yr” och denna sommars officiella VM-låt ”Bäst när det gäller”?
Hahaha! skojigt. Jag vet inte vart Tisselskog ligger men det låter som en underbar plats. För min del var det avgörande när dessa band dök upp runt 1980 och sjöng på Svenska. Tidigare hade baserat på min stora fascination för KISS drömt om att starta rockband, men jag hade absolut ingen aning i vilken ände man skulle börja eftersom jag inte kände till någon som kunde spela och knappt ens sett ett intrument på riktigt. Öppningen var då när denna våg kom med svenska rockband och lokala förmågor hoppade på och spelade på fritidsgårdarna och skolans aula, vilket ju vittnade om att man faktiskt kan göra detta själv. Likt punkvågen ett par år tidigare. Nyckelordet var då svenska texter, så jag började skriva texter och mer eller mindre tvingade några skolkamrater att starta band med mig. Det var förresten lite av denna idé jag hade i åtanke när jag drog igång Barndoom med Snömannen projektet. Jag har väl inte direkt hållit mig uppdaterad med vad Gyllene Tider eller dom andra gjort på senare år. En lite skojig anekdot på tal om det. Micke Andersson från Gyllene Tider sjöng för ett antal år sen in och gav ut en låt jag var med och skrev som hette Du och Jag och Glenn Hysén, och som Glenn hade som signatur melodi i nån TV serie han hade.  

Eftersom du som sagt medverkat på en platta med Dimmu Borgir antar jag att du inte är främmande för Death/Black metal. Vad har du för favoriter inom dessa genrer?
Jag tycker Dimmu är i särklass bäst, på grund av inslagen av mäktig symfonisk filmmusik i kombination med hård black metal. I övrigt gillar jag Satyricon, Cradle of Filth, Carach Angren, Behemoth och Mörk Gryning.
 
Vilken/vilka är din absoluta favoritplatta/plattor genom tiderna?
Finns ju såklart flera och det beror på vilken jag lyssnar på för stunden. Lustigt nog kan jag spontant uttrycka Helvete asså! Det här är fan världens bästa platta, om jag t.ex lyssnar på Deep Purple In Rock. För att en stund senare upprepa samma fras gällande Sad wings of Destiny med Judas Priest. Om man skapar något riktigt genuint och lyckas fånga det där äkta så blir det liksom ett mästerverk i sin egen värld. Men det finns många små världar i denna värld. Med detta sagt, KISS- Destroyer är och förblir kanske den viktigaste byggstenen i mitt liv som format mig, och räddat mig ifrån att bli en kriminell förorts pundare från Göteborg. Brukar även omnämnda Manowar - Into Glory Ride, som min svarta bibel. Då dessa utöver själva musiken även haft ett djupare budskap till mig som ung.

Vad har du för favoritfilm(er) genom tiderna?
Mycket blandade skurar där, rent genre mässigt. För att nämna några. Första Omen är nog min skräckfilms favorit. The Woman in Black. Forrest Gump, Nosferatu från 1922.  Amelie from MontMartre.  Bram Stoker’s Dracula. En vampyrs bekännelse. Happy Gilmore,

Har du några favoritböcker/författare?
Nej, jag läser nästan uteslutande biografier med olika kända personer, med allt ifrån Marilyn Manson till Zlatan, till Paul Stanley, Anders Johansson och John McEnroe

Är du som många andra hårdrockare en stor skivsamlare? Isåfall vore det intressant att veta hur många du ligger på och vilken du anser vara kronjuvelen i samlingen?
Håller faktiskt på att sälja av min skivsamlig som främst består av vinyl. Jag har en skiv expert som kommit förbi på senare tid och köpt och värderat vissa dyrgripar till 1000-2000 spänn.    

Under den senaste tiden har jag lyssnat mycket på Magnus Ugglas senaste album som har en betydligt mörkare ton än de övriga. Är detta album (Innan filmen tagit slut) något du själv lyssnat på och vad är isåfall din uppfattning?
Nä, men tack för tipset. Ska genast lyssna. Uggla är brevid Thåström och Miss Li en utav mina absolut svenska favorit artister.  Jag anser att ”Va ska man ta livet av sig för,…. från 1977 är kanske världens bästa svenska platta. Den fick åtminstone mig att som 8 åring ge upp KISS och istället lyssna på Magnus Uggla, som var betydligt tuffare och råare och mindre barnsligt, som jag kände då 1977.  

Har du någon favorit TV-serie? Har du t.ex sett några av mina favoriter "Farang" eller "Game of Thrones" med favoriten Joffrey? Och kanske viktigast av allt, har du sett nya säsong3 av Twin Peaks? Tycker du likt oss Tisselskogare att de 25 åren mellan säsong 2 & 3 var väl värt väntan?
Jag har sedan flera år tillbaks helt slutat titta på TV. Kan väl hända att jag emellanåt kollar SVTPlay på nån dokumentär eller svensk kriminalserie. Annars kollar jag mest film på Netflix osv. Jag undviker att börja kolla serier eftersom annars blir det ett maraton race på 20 timmar eftersom jag inte kan sluta,..

Hinner du med att kolla några filmer i ditt späckade schema? Isåfall vore det intressant att veta om du har sett och gillar tex Punch Drunk Love, The Royal Tennenbaums eller Birdman?
Birdman har jag missat men dom andra två har jag sett men inte lämnat nåt bestående intryck på mig,.. jag minns helt enkelt inte

Som ett stort fan av svenska kriminalfilmer måste jag även passa på att fråga vem som är just din favorit? Den nerstämde Wallander, den desillusionerade Beck eller min personliga favorit Arne Dahl? Eller har den nya Hassel-serien/rebooten med en testosteronstinn Ola Rapace seglat upp som etta på tronen?
wow! Hassel remake med Rapace har jag helt missat fast det låter väldigt intressant. Av tidigare nämnda gillar föredrar jag nog Beck, mycket pga Persbrandts Gunvald som rättframma oborstade stil roar mig enormt.  Sverige är jävligt bra på kriminalare.

Har du någon favoritdryck när du vill riktigt njuta av livet? Är det den klassiska hårdrocksstilen med Jack Daniels som gäller eller är det thailändska guldet Mekong något som faller dig i smaken? Eller varför inte en exotisk Mummelman?
Nä, att kalla mig en finsmakare vore ren lögn. Jag är inte speciellt intresserad av sånt alls. Jag gillar milkshake,. hahaha! Öl dricker jag för att bli full, och då helst Guiness eller min egen Whiter Shade of Ale. Starksprit dricker jag endast med måttlighet sedan många år efter diverse kaotiska händelser och som den lakritsberoende gottegris jag är krävs det lakrits-sprit för att jag ska fyllna till nuförtiden. Vin gillar jag inte överhuvudtaget.      

Som du kanske märkt ligger musik och film mig väldigt varmt om hjärtat och speciellt svenskt då jag anser att det håller lite högre klass än det mesta. Vi har ju tex stoltheter som ABBA, Europe och Roxette att vara glada för inom musikens värld. Är dessa band något som faller dig i smaken?
Jo, det har du rätt i, Sverige har länge varit världsledande med musik export och frambringat många grymma band och artister som vi måste vara stola över. Per Gessle tycker jag är något slags pop-geni som jag beundrat sedan första Gyllene Tider. Både Europe och Roxette har ju varit svårt att undvika och har tveklöst producerat ett par riktigt starka klassiker, men det är inget jag direkt lyssnar på självmant. Däremot satt jag härom dan och lyssnade på Marie Fredrikssons egna plattor med favoriten Sparvöga.