Sofia Albertssson :: T.C Crew

02.08.2024 14:01

Tidigare i sommar släpptes Sofia Albertssons roman "Hungermyren" på Swedish Zombie, ett förlag som ser ut att riktigt kunna bli att räkna med framöver då de har börjat att etablera sig mycket framgångsrikt. I mitt tycke har också flera av deras senaste släpp varit bland de bästa hittills så vi får hoppas att det fortsätter så och att de kan börja tåga in i svenskarnas hem på allvar i år. Nåväl, Sofia har sedan tidigare också skrivit bland annat "Benkvarnen" och "Blöd för berget" och nu alltså "Hungermyren", ett sagodoftande verk om det råa och förbjudna som hemsöker så väl naturen som människors hjärtan.

Vad sysslar du med just nu? Har du fokus på skrivandet eller är det fullt upp med ”vanligt jobb”?

Jag sysslar med allt känns det som: vanligt kontorsjobb, småbarnsfamilj, äktenskap, upprätthålla vänskapsrelationer och ett socialt liv, katter, måla och illustrera. Och att skriva. Fokus har jag absolut inte, mitt liv är någon form av vardagskaos, men samtidigt tycker jag om att ha det så. Det är ett kärt besvär om jag säger så. Men visst, det vore skönt att kunna skriva 4-5 timmar om dagen, jag skulle få så mycket gjort! Innan jag fick barn kunde jag ha skrivdygn, då jag bara låg i sängen och skrev ett helt dygn, med pausar för toalettbesök och eventuell mat (ostmackor). Nu blir det mest att jag offrar min lunch på jobbet för att skriva och sen nätterna, när jag egentligen borde sova. Man hittar tid till det man tycker om att göra, och skriva tycker jag verkligen om så man får anpassa sig.

Hur har responsen på "Hungermyren" varit hittills och vad har du för planer inför framtiden? Har du några tankar och funderingar kring ytterligare böcker?

Senast för tio minuter sen skrev Gunhild pensionär på Facebook "Inte någon lockande titel precis" under ett foto på Hungermyren och det tar man ju som en komplimang. Annars har responsen varit bra, vilket såklart känns fantastiskt. Det är alltid svårt att nå ut till sina läsare, och till potentiella läsare, genom allt mediebrus och algoritmer på sociala medier och störtfloden av böcker som släpps hela tiden. Men den verkar ha nått ut till en del och det gör mig glad. Planer för framtiden finns ständigt, det var två år sedan jag skrev klart Hungermyren allting i litteraturvärlden ligger en bit efter vad som syns utåt. När ett manus är klart, kommer redigeringsarbete, sen korr, sen sättning och omslag, sen tryck och distribution och marknadsföring. Så när boken väl är en bok, då har man redan skrivit på nästa bok ett tag! Vilket är fallet för mig nu också, jag har tre pågående projekt parallellt nu. Dels ett nytt manus som jag hunnit en bra bit på, en ny novell som jag färdigställde för en vecka sen, samt ett manusprojekt som jag inte får prata om än. Så det finns alltid mycket att arbeta med. Hjärnan håller ju på jämt liksom, så vad ska man göra, måste släppa ut det så jag inte blir knäpp.

Hade du någon speciell inspirationskälla för ”Hungermyren”? Personligen tycker jag att det i början nästan känns som en gammal folksaga men som sedan mynnar ut i någonting annat. Det blir bl.a mycket kroppsdelar och kroppsvätskor. Har du sneglat något åt subgenren "Body Horror" eller kanske Clive Barker?

Nej, bara min egen äckliga hjärna. De olika elementen jag ville ha med, vilka jag inte kan ta upp här utan att spoila handlingen, hade jag tänkt på ett tag och byggde ihop till en egen historia. Men det är intressant att flera har tyckt att den liknar en gammal folksaga, det var aldrig något jag tänkte på när jag skrev den. Jag ville ha en skitig, karg berättelse, om människor och deras hemligheter, om en myr så ond att den blir som en egen medveten tingest. Jag är lite trött på samtida skräck med mobiler, stress, jobb, sociala medier, komplicerade relationer, tinder och allt sånt. Jag ville skala av allt, ner till ett hårt liv på landet för hundra år sedan, en slags diskbänksrealism fast mer skithusrealism, om du förstår. Och om man med realism räknar in myrgastar och metamorfoser ... vilket jag gör, hehe.

Jag har inte läst Clive Barker, bara sett filmer, vilket är regeln för den mesta skräck jag konsumerar. På grund av tidsbrist, tyvärr. Body horror är en väldigt spännande genre, det tilltalar mig extra mycket som kvinna, i och med att man alltid först och främst (tyvärr) är sin kropp. Allt ska mätas, fixas, stylas, bantas, förstoras, besprutas och så vidare. Det blir till slut en hatkärlek till köttet och kroppen i sig, så för mig så kommer det väldigt naturligt att vilja ta isär, öppna upp, dra bort, peta i och undersöka. Sex är ju precis tvärt om, det är ju en kärlek till köttet och kroppen, både sin egen och andras, och därför blir det så intressant att blanda de två genrerna erotik och body horror/skräck.

Kanske en lite konstig fundering men hur skulle du själv beskriva ”Hungermyren”? Jag har sett att den marknadsförts som en ”erotisk skräckroman”. Håller du med? Du är inte orolig för att folk skall tro att det är något "Fifty shades"-liknande? Antar dock att det inte är så mycket skräck i "Fifty shades".. men ändå. Sen vore det väl iofs ganska roligt om någon som var ute efter lite "tantsnusk" skulle sätta tänderna i "Hungermyren".

Haha! Men det vore väl ändå fantastiskt! Om jag lyckades omvända en enda person från att vilja ha tantsnusk till skräcksnusk skulle jag vara oerhört stolt! Eller kanske bara förfära, det vore ju också kul. Så nej, jag oroar mig inte vad folk ska tro om mig eller mina böcker. Det går liksom inte att styra över eller göra något åt. Folk får tro och tycka vad de vill, om de ogillar mig gillar de väl säkert färgen orange eller något annat hemskt, och såna är ju ändå förtappade. Det var någon som skrev att jag bara skriver för redan frälsta, i och med att skräck/skräckerotik är en sådan smal genre. Det stör mig inte alls, vad ska jag med folk som gillar feelgood och romcoms till? Om dessa skulle börja hylla mina böcker så har jag ju uppenbarligen gjort något fel, eller hur? Och ja, erotisk skräckroman var jag och min förläggare som kom överens om att myren skulle marknadsföras som det. Jag tycker den faller in bra i genren, och förhoppningsvis inspirerar den fler att bygga ut den svenska genren lite mer också. Mina böcker har förvisso alltid innehållit en del sex, men myren var lite utöver det vanliga, så jag tycker att beskrivningen passar den bra.

Jag läste också nyligen din novellsamling ”Den plötsliga dörren”. Det är minst sagt groteskt och skruvat. Hur kommer du på alla dessa idéer? Jag tänker kanske främst på historierna om "Huvudfotingen", Mannen som inleder en sexuell relation med en ost (!) och ”Tiden sipprar fram ur mig”?

Haha, han som ligger med sin jätteost, jag hade glömt bort honom, så bra att du påminde mig! Så längesen jag skrev "Den plötsliga dörren" nu, men det är ju faktiskt en väldigt konstig idé, det håller jag med om. Vafan höll jag på med? Tur att jag hann få ner det i tryck, eller hur? Naturen är min största inspiration, men också drömmar. Jag har turen att komma ihåg de märkligaste av mina drömmar, så jag har många gånger dessa som grund eller inspiration till mina idéer, som till exempel huvudfotingen som kom till mig i en dröm. Men mest är det faktiskt naturen. Den har fascinerat mig sen jag var barn och fortsätter göra så. Naturen är så oerhört rå och brutal och totalt surrealistisk Jag läste igår om en nattfjäril var enda föda är fågeltårar, vilka den sörplar i sig från sovande fjäderfän. Vem skulle kunna komma på något sånt? Eller som den där svampen som tar över insekters kroppar (och skyll inte på mig om du googlar det nu) men det finns videos på Youtube där man kan se en helt urholkad (uppenbarligen död) skalbagge som med ryckiga, obehagliga steg tar sig fram - helt styrd av en svamp som behöver transport för att infektera nån annan stackare. Tänk om de där börjar växa i människor. Vad får vi hantera för skit då? Alien är ju byggd på en slags stekelteori, vilket är skrämmande. Tänk att ha något som kläcks i en och sedan börjar mumsa sig ut. Och djuphavet, där finns ju de mest mardrömslika varelser man inte ens kan föreställa sig, för verkligheten är så mycket konstigare och värre.

Jag såg en gång en person som gjort vinylplattor "av" ett träd, gjort om årsringarna till spår, med olika toner beroende på om ringarna var tjocka eller tunna osv. När denne var klar så gick det att "lyssna på ett träd". Det fastnade verkligen i min hjärna. Jag tänkte att eftersom träd lever så länge, så måste tiden kännas annorlunda för dem, ett år för oss kanske är en minut för ett träd. Då kom jag på att tänk om en person skulle såga till sig en trädskiva, göra om den till en platta och lyssna på den och liksom sugas in i trädets tid, och när denne har lyssnat klart så är det inte samma år som när han satte på plattan. Så skrev jag en novell om det, finns i min novellsamling "Benkvarnen".

Allt sånt där, i kombon med att totala galningar som Putin, Kim och Trump sitter på så mycket makt som dom gör, och bestämmer över världens krig och fred, inspirerar ju också. De har ju garanterat varsin jätteost.

Inget jag kan komma på kan vara mer obehagligt än verkligheten. Det är snarare tvärt om, jag brukar tänka "men om jag hade skrivit en bok om det där hade alla sagt att det var orealistiskt och sågat boken" när jag läser en tidningsrubrik. En Ding-Ding värld får göra comeback som dagstidning snart.

Stephen King är en gemensam favorit här hos oss som skriver för Tisselskogs Companiet. Har du läst något av honom (om man gillar att läsa skräck/spänning är det svårt att undvika King) och vad tycker du i så fall? Svenska skräck-författare som John Ajvide Lindqvist och Anders Fager är också väldigt populära här, är dessa också något du läst?

Jag skulle kunna svara väldigt pretentiöst att jag inte läser särskilt mycket skräck för att jag inte vill råka inspireras av andra författare. Men det är inte sant, jag läser så gott som ingenting nu för tiden, för jag hinner inte. Den lilla tid jag lyckas skrapa åt mig måste gå till skrivande. Och att läsa och att skriva är två helt olika processer, jag kan inte skriva om jag läser. Eller tvärt om. Så då blir det att jag inte läser. Läsa får jag väl göra när jag ligger där på dödsbädden i mitt rum med femhundratusen olästa böcker som jag lovat att jag ska läsa "så fort jag får tid"...

King har jag undvikit med flit, efter att ha bläddrat i några böcker. Han skriver alldeles för detaljerat för min smak, jag står inte ut med långa skildringar av hur nån dricker en kopp kaffe, fem sidor om hur nåns brallor ser ut eller tillbakablickar som tar upp ett helt kapitel. Det förstör min fantasi, jag vill inte veta allt ner i minsta detalj, jag vill få jobba lite själv också. Vissa älskar tjocka tegelstenar till böcker, men de har en avskräckande effekt på mig.

Hur kändes det att få en "blurb" av självaste, nyss nämnda, Anders Fager på omslaget till "Hungermyren"?

Han hade hört om Hungermyren och frågade om han fick läsa den i förväg, och det tyckte jag att han ju kunde få i utbyte mot en blurb. Så jag blev glad av en blurb, han blev glad över att få vara en av de första som fick läsa myren: win-win.

Vad läser du själv helst för böcker? Har du några favorit-författare/böcker?

Farligt att fråga en författare och ex-bibliotekarie om böcker och boktips! Då blir det långt. Men som jag kom in på tidigare så hinner jag inte läsa böcker, fast jag har favoriter såklart, från en tid då jag skrev mindre och läste mycket mer. Jag gillar en blandning av svensk sekelskifteslitteratur (början av 1900 alltså), äldre erotisk litteratur och svensk skräck och dystopier.

Svenska klassiker som Pär Lagerkvists misantropiska och sura texter ("Dvärgen", "Onda sagor", "Järn och människor") och Selma Lagerlöfs spökhistorier tycker jag om. Dan Anderssons mörka berättelser från Dalarnas djupaste skogar, vid kolmilan är underbara ("Kolarhistorier", "Svarta ballader") Jerker Virdborg har skrivit bra obehagliga böcker, läsaren får ofta torftig info om vad som har hänt, och bara dras in i storyn, vilket jag tycker om, "Skyddsrummet Luxgatan" är en bra novellsamling om ett Sverige i någon form av krig/katastrof. "Mästaren och Margarita", "Svindlande höjder" är böcker jag läst flera gånger, "1984" också.

Anaïs Nins erotiska novellsamlingar "Venusdeltat" och "Venusbarn" är banbrytande och fortfarande bra, trots att de skrev för så längesedan. George Batailles obehagliga och erotiska verk "Ögats historia" tycker jag också mycket om, en stor favorit. "Bilden" av J Berg och Sacher-Masochs "Venus i päls" är också bra klassiker. "Nekrofilen" av Wittkop är inte för den lättäcklade eller känslige, men en intressant inblick i en sjuk hjärna. Tycker det skrivs alldeles för lite bra modern erotisk litteratur som håller en bra kvalité, "Nattens ritualer" av Lina Berg tycker jag är bra och skildrar en modern sexualitet jag gillar.

Nu är jag ju jävig, men Swedish Zombie tycker jag ger ut den enda gränslösa, spännande och nyskapande svenska skräcken. Annars är ju skräck, både i film och litteraturform, betraktad som fulkultur och det är svårt att hitta nya pärlor

eftersom skräck får så lite uppmärksamhet. Man får försöka luska ibland bekanta och se om nån läst något bra. Jag nämner alltid CJ Håkanssons "Fjärilen från Tibet" som en gammal favorit, och det är den verkligen. Så jag tipsar om den också. Nyskapande inom svensk skräcklitteratur skulle jag säga.

Vad har du för favoritartist/band?

Jag är gammal punkare som utvecklades till gothare som nu muterats med black metal-favoriter. (Och smutsig banjoblues på senare år. Kommer kanske sluta mina dagar som en sur inavlad kärring på min veranda i fäboden, med en hagelbrakare i ena handen och en drös halvtama grävlingar i den andra.) Så i grund och botten blir det mycket Sisters of Mercy, Fields of the Nephilim, Type 0 Negative, Bauhaus hemma här. Men också mycket Nick Cave and the Bad Seeds, Leonard Cohen, Tom Waits, Imperiet, Dead Kennedy's, Echo and the Bunnymen, Depeche Mode, Siouxie, Killing Joke, 16 Horsepower,, Thåström, Watain, Satyricon, osv. Och allehanda 80-tals new wave och postpunk. Den här spellistan har spelats mycket:

https://open.spotify.com/playlist/4MV7PhPrsGUp47t3C6Nerr?si=db0f4d3c086d408f och är representativ för en del av min musiksmak.

Som den hårdrockare jag är vore det väldigt intressant att veta om det finns något inom denna genre du tänder till på? Har du möjligen även utforskat death & black metal eller är det i så fall mest klassisk hårdrock som gäller?

Nu kommer jag att trampa på tår här, men klassisk hårdrock är inte alls min grej. Black metal tycker jag dock mycket om, både som musik och koncept och estetik, att kunna skriva skräck som är så som en riktigt bra black metal-låt låter vore drömmen. Jag kommer att tänka på citatet av Emil Cioran "I dream of a language whose words, like fists, would fracture jaws”. Vilket jag också drömmer om. Senaste BM-upptäckterna är Djevel och Ljå.

Har du någon favorit TV-serie? Har du t.ex. sett några av mina favoriter "Walking Dead" eller "Game of Thrones" med favoriten Joffrey? Och kanske viktigast av allt, har du sett nya säsong 3 av Twin Peaks? Tycker du likt oss Tisselskogare att de 25 åren mellan säsong 2 & 3 var väl värt väntan?

Kul att du nämner Twin Peaks! Mina två all time favoritserier är Arkiv X och Twin Peaks. Inget kommer slå dem. Det är så mycket mystik, spänning, bisarra grejer, skräck (kommer aldrig komma över det bästa Arkiv X-avsnittet "Home", det var genialiskt) Båda är stora inspirationer för mig. "Walking dead" gav jag upp på efter några säsonger, jag gillade det fram till guvernören sen gick det utför och blev för långdraget. Det är en konst att kunna avsluta en serie i tid, vissa bara mjölkas sönder i all evighet och får spinoff på spinoff. Andra tas av daga alldeles för tidigt, "Firefly" och "Freaks and Geeks" till exempel.

Nej, där håller jag inte med. Inte värt väntan alls. Nya Twin Peaks var ett hån mot alla som tyckte om Twin Peaks. Allt som var spännande, charmigt, mystiskt, bra och Twin Peaksigt saknades. Jag orkade inte ens se klart, Lynch har, precis som Burton gjorde för längesen, gått på myten om sig själv och försöker inte ens längre göra något som går att titta på. Trist. GOT var spännande, kul att EN person i världen gillar Joffrey! Haha! Min två favoriter var Brienne och Lyanna Mormont, en stor som ett berg och hård som sten. Den andra en tvärhand hög men med mer mod än samtliga gubbar på fältet. Hodor också, ofta känner man sig ju bara som en person som försöker stänga världens all skit ute genom att hålla för dörren... Men tråkigt slut, tycker du inte? Kändes som ett stressat hafsverk, med tanke på hur intrikat resten av serien var. Samma sak som med "Lost" som hade ett avslut som lämnade en totalt otillfredsställd och sur. Men fram till sista två-tre avsnitten var Lost verkligen bra.

Sen är jag ju en hopplös Trekkie också, både The Original Series och The Next Generation är underbara, speciellt den sistnämnda. Alla metaforer till kalla kriget, referenser till klassiska sagor som Pinocchio, överbefolkningsproblem, demokrati, etiska problem, det var en riktigt bra serie. Om bara "The Last of Us" hade haft mer svampzombies (min favoritzombiesort) och mer bilder på dystopiska städer, samhällets förfall och undergång så hade den varit perfekt.

Hinner du med att kolla några filmer i ditt späckade schema? I så fall vore det intressant att veta om du t.ex. har sett och gillar Punch Drunk Love, Royal Tennenbaums eller Birdman?

Jag föredrar film över serie, för då kan jag inte fastna i det på samma sätt. Efter två timmar är det klart! Har bara sett Tennenbaums av de tre, men den var inte riktigt min kopp te. De favoritfilmer jag har som jag kan se hur många gånger som helst är Ghostbusters I och II, Legend, och Lost Boys. 80-talet var ju ändå fantastiskt när det kom till film (och musik. och frisyrer. och smink. och alla jättelånga jeansrumpor.). Filmen G är också en film jag kan se hur många gånger som helst. Annars är jag en sucker för mockumentaries, tack vare Blair Witch och Paranormal Activity. Om det ser ut som om nån har filmat det själv så tror min hjärna att det är på riktigt, punkt. Och det är ju skönt, för då kan jag fortfarande bli rädd för skräckfilmer! Som du säkert kan räkna ut så gillar jag mysterium och skräck också. "As above - so below" är en film jag minns som bra, katakomber och labyrinter är ju guld. "The Barbarian" var också bra vill jag minnas. Men det är så svårt att hitta bra film, oftast blir det att man sitter och letar i en timme och sen ger upp och bara tar nåt... som sen visar sig vara ännu en skräckfilm om nån ungdomsperson som får en "läskig vänförfrågan på Tik Tok och sen tappar 100 följare" och sen är filmen slut. Jag såg "Civil war" några dagar innan Trump blev skjuten i örat, och då kändes allt lite för nära. Bra film, men hade gärna sett mer av samhället och haft lite mer bakgrund. Obehagligt var det i alla fall. Jag gillar att titta på Sci-fi, men läser det aldrig, en del fantasy gillar jag också men läser aldrig det heller. En av de bättre dystopiska filmerna är "The Road" där jag tyckte filmen var mycket bättre än boken (som mest var en unge som frågare barnfrågor till sin pappa i tid och otid), tvärt emot "World War Z" där filmen var bra, men boken väldigt mycket bättre (som det oftast är). "Kadaver" var en bra Norsk skräckfilm på ett tema jag tycker mycket om.

Det jag inte gillar inom skräckgenren är ångestskräck, det blir jag bara deppig av, samt tortyrskräck. Jag klarar av massor av blod, kroppsdelar som flyger och far, men mår fysiskt dåligt av tortyr. Efter att jag blev förälder så blev hjärtat skörare än innan, så när barn och djur far illa så måste jag sluta titta.

Under den senaste tiden har jag lyssnat mycket på Magnus Ugglas senaste album som har en betydligt mörkare ton än de övriga. Är detta album ("Innan filmen tagit slut") något du själv lyssnat på och vad är i så fall din uppfattning?

Jasså? Uggla, det var otippat ändå. Kanske speciellt med tanke på att vi inte alls känner varandra, men jag hade ändå inte tippat att Uggla skulle dyka upp här. (Förutom i Filmen G då.) Men nej, inte hört plattan.

Som ett stort fan av svenska kriminalfilmer måste jag även passa på att fråga vem som är just din favorit? Den nerstämde Wallander, den desillusionerade Beck eller min personliga favorit Arne Dahl? Eller har den nya Hassel-serien/rebooten med en testosteronstinn Ola Rapace seglat upp som etta på tronen?

Jag brukar avkopplingskolla på Beck när jag behöver något underhållande att titta på, annars är kriminalfilmer eller kriminallitteratur inte något jag är insatt i. Jag gillade "Bron" när den gick, Saga Norén var en så märklig kvinnlig huvudkaraktär, vilket var skönt då de flesta andra kvinnliga karaktärer är så präktiga och tråkiga. Kan inte de börja bli nerstämda, alkade, otrogna, desillusionerade och rallarsvingande? Det vore mycket roligare. Jag tittade på en del Isländska och Finska kriminalserier i vintras, "Fångade" var bra. Island är ett bra ställe för mordgåtor att utspela sig på, en liten ö som blir nästan klaustrofobisk. Dessutom med ett väldigt gulligt och fint språk. "Sorjonen" var också en bra serie, det är intressant att se lite mer av Finland och Island, som man (jag) annars ser så lite film ifrån.

Har du någon speciell dryck som du njuter lite extra av vid speciella tillfällen? Kanske ett glas rött uppskattas eller kan det även slinka ner lite Mekong eller Mummelmann emellanåt?

Så fort folk hör att jag gillar goth så utgår de ifrån att jag älskar rödvin och bjuder mig på det... tyvärr. Urk, får bara huvudvärk och blå tänder av det. Jag kommer från en liten bruksort så jag är inte knusslig med drickat, jag gillar en stor stark (inget med för mycket smak från nåt larvigt mikrobryggeri), drinkar med vit rom, torr cider och kan dricka min egen vikt i Pina coladas och frozen fruktmargaritas om jag tillåts. Gul sprit, vin, champagne och finöl går bort. Lökmesk från Hedemora går också bort, sorry not sorry.

Som du kanske märkt är musik, film och litteratur något som ligger mig väldigt varmt om hjärtat och speciellt svenskt då jag anser att det håller lite högre klass än det mesta. Vi har ju bl.a. stoltheter som ABBA, Europe och Roxette att vara glada för inom musikens värld. Är detta något som faller dig i smaken?

Hm, nej, inget i den trion är något jag lyssnar på. Men håller med om att svensk film, litteratur och musik håller högre klass än det mesta. Men vi har ju andra storheter, Thåström är ju till exempel en kulturskatt som borde K-märkas och hållas i tryggt förvar. Kanske läggas in på burk för framtida generationer. Samma sak med vår fina melankoli, dikter av Dan Andersson och Pär Lagerkvist borde också slutförvaras tryggt och aldrig glömmas bort.