Staffan Ling

Ni som har koll på den eminenta tidskriften Kontrast Magasin, utgiven av Rickard Berghorn (sedan tidigare intervjuad här på sidan) har kanske sett att några av våra intervjuer fått nytt liv i det fina pappersformatet? Om inte, kolla genast upp! Hur som helst, då vi hela tiden söker nya intervjuoffer som passar in på vår sida frågade vi Rickard om han hade några idéer. Han kom då med det utmärkta förslaget om  Staffan Ling. Eftersom han både arbetat med kultregissören Jonas Frick, gjort Julkalender på SVT samt dansat med E-Types dansare Dee under bästa sändningstid i Stadskampen fanns det mycket att fråga om.. nu över till Staffan.

Först och främst, vad sysslar du med nu för tiden?
Jag fyller 79 i höst och håller på att avveckla mig. De senaste 20 åren har jag i huvudsak jobbat som konsult åt Balticgruppen, den stora, privata utvecklaren av Umeå och dess universitet. Det är en fantastisk stad att bo och leva i med ett fantastiskt kulturliv.

Julkalendern, Stadskampen, Femettan, Snowroller - Sällskapsresan II, du har medverkat i otaliga program/filmer som framkallar goda minnen från en svunnen tid. Vilka av alla dina program/filmer som du medverkat i är du mest stolt över?
För mig är det mest stimulerande att ha kläckt egna idéer som sedan blivit program som gillats av publiken. Sedan har jag även lyckats med att nå en stor publik med konceptuerade program som bygger på inköpta format och det är jag också nöjd med. Det gäller t.ex Femettan, Skrivklådan, Kockduellen, Parlamentet för att nämna några exempel.

Du hade en serie på TV där du presenterade kalkonfilmer. Var det din egen idé, speglade ditt eget intresse, eller var du bara presentatör? Varför valde producenterna dig, i så fall?
Kalkonfilmkrönikan ingick i en serie underhållningsprogram jag kläckte och producerade som hette ” Vaduvill show”. Själva kalkonfilmbegreppet föddes i USA, men det var Anders Sjögren från Umeå, som introducerade konceptet i Sverige. Anders har en bror, Olle, som är professor i filmvetenskap, tror jag. Deras pappa ägde 3-4 biografer i och kring Umeå och innan Anders var tonåring hade han sett över 10000 filmer. Han är jävulskt bra kulturjournalist så vi hittade en form där han valde filmscener och skrev mina manus som jag sedan gestaltade. Det blev bra. Jag skrev film-teater-och filmrecensioner i Västerbottens Folkblad på 60-talet och har alltid gillat film. Satt i flera år i styrelsen för Filmpool nord där vi gick in och finansierade filmer och jag tjatade om att vi även borde stötta gestaltande tv och så blev det.

Du och Bengt Andersson, den klassiska duon Staffan & Bengt, gjorde julkalendern 1984, och TV-serien Skrivklådan 1986, där ni gjorde kortfilmer efter historier som tittarna skickade in. Skrivklådan utvecklades sedan till konceptet för julkalendern 1988, "Liv i luckan med julkalendern", där barn och ungdomar över hela Sverige skickade in sina historier som ni sedan filmade med en kortfilm varje dag fram till jul. Allt detta blev en succé, mycket uppskattat av tittarna, och vad minns du själv från detta? Har du haft fortsatt kontakt med några av de unga författarna? Fortsatte några av dem och har blivit stora författare eller manusförfattare som vuxna?
Nej, vi hade ingen kontakt med de unga författarna efter programmen. Vi hade gjort ”Skrivklådan” kanske ett par vändor innan jag valde att göra Julkalender av den. Idén tog jag från ett kanadensiskt program som hette ” Pencil Box”. Vi fick in sanslöst många bidrag.

Då jag är lite speciellt nyfiken på "G - som i gemutredningen" så undrar jag hur du kom i kontakt med regissören Jonas Frick och fick rollen i denna film?
Jonas Frick tog kontakt med mig när han gick gymnasiet i Lycksele. Min kompis Kåge Jonsson och jag gjorde ett gäng udda underhållningsprogram under 70-talet som sändes på barnprogramtid. Det var ”Upptäckarna, upptäckter från en motorcykel med sidovagn”, ”Kollallallatittilittitävä” (många trodde det var finska program och såg dom inte) och ” Dimman lättar”.

Det var en samling ojämna sketcher och det fastnade Jonas för. De skulle göra en film sista året på gymnasiet och Jonas bombarderade mig med filmtekniska frågor. På jullovet ringde han och ville visa filmen de gjort så de kom ner till Umeå och vi satte oss vid ett klippbordet och tittade. När vi sett den frågade Jonas vad jag tyckte. För det första är den helt obegriplig och sedan är det så många tekniska brister, svarade jag uppriktigt. Jonas kompisar drog stukade ner på stan, men Jonas backade filmen och började fråga mig om varenda scen, ”vad är det för fel här?” Vi satt säkert i 2-3 timmar, sedan drog han hem till Lycksele igen och gjorde en i princip helt ny film. Den blev verkligen inte bra, men den gick att se och man börja märka Jonas förmåga att ta till sig den nya tv tekniken.

Han fick jobb på en ny komediserie, som hette ”Ordbrukarna” som jag gjorde och innan han var klar med det jobbet kom han in på regilinjen på DI som den yngste någonsin.

G som i gemutredningen skrev Jonas ihop med sin filmkompis från Lycksele Åke Lundström och jag producerade. Där låg han ljusår före mig och nästan alla andra. Han hade etablerat sig som ett riktigt ess med musikvideos och tekniken fanns i London. Filmbolaget i Solna hade grejorna, men personalen hade mycket kvar innan de blev tillräckligt bra så jag fick jaga pengar.

Hur var det att arbeta med Jonas Frick? Hans filmer var fulla av trick och specialeffekter, så det måste ha varit omständligt? Jonas Frick lär ha varit sjuklig (astma?), påverkade det arbetet?
Jonas fick rykte om sig att dra över budgetarna, men problemet var i huvudsak att vi producenter inte kunde räkna rätt eftersom vi inte förstod vad och hur han gjorde och Jonas var inte den som kompromissade. Fick han inte de pengar hans produktioner krävde gjorde han något annat. Han väntade inte.

Jonas var född med minst två hjärtfel. Jag såg honom aldrig gå på halvfart utan det var järnet jämt. Hans bildspråk och gränslösa ljud- och bildredigering gjorde att han blev värvad av en av de hetaste reklambyråerna i LA. Han flyttade dit, bodde i en kåk vid havet i Malibu och reste jorden runt och filmade.

Han hade också fått finansiering till sin första långfilm byggd på ett färdigt manus där borta samt pengar att ta fram manus till en helt egen film. Då hörde han av sig och ville att jag skulle komma över och skriva manus med honom. Dessutom hade det blivit en fnurra mellan manusförfattaren och huvudfinansiären. Han trodde att jag skulle kunna lösa det och det gjorde vi. Allt såg bra ut. Vi hade fått ihop mycket användbart till den andra filmen också. Det här var bara ett par veckor före jul och Jonas skulle flyga hem till Sverige över helgerna. På vägen skulle han reka för en reklamfilm i New York, som han skulle göra när han kom tillbaka.

Han hade dragit på sig en efterhängsen förkylning under sin långa filmodyssé och den blev snabbt sämre i New York med hög feber och frossbrytningar. Hans producent såg till att ta honom till sjukhus, men det blev för mycket för hjärtat så han dog dagen före julafton knappt 40 år gammal.

Hur uppfattades Jonas Frick i den svenska TV-världen? Som ett geni eller bara en jobbig, överkreativ ung spoling...?
Han var ett geni. Det insåg alla, men genier kan vara jobbiga. Jag är väldigt glad och tacksam att vi hittade varandra och hann göra så mycket ihop. Efter Jonas död tappade jag mycket av lusten att göra tv.

I slutet av 80-talet började jag jobba med Svensk skogsindustri som konsult och där ökade efterfrågan på mina tjänster.

I början 2000-talet blev jag kontaktad av en som heter Krister Olsson. Han har de senaste 30-40 åren satsat stort på Umeås långsiktiga utveckling inte minst på universitetets roll och han ville köpa 100 timmar idéer om hur staden skall kunna utvecklas och efter det ville han att jag skulle lägga halva min tid på att jobba med honom och Balticgruppen. Nu har vi jobbat ihop i 20 år, men nu håller vi att avveckla oss.

TV4 hörde av sig liksom TV3 när jag slutat på SVT och där gjorde jag en del produktioner och programledarjobb. Det var trevliga människor och bra betalt, men inte samma känsla som pionjäråren på SVT.

Ett roligt minne jag har av dig är när du var programledare för Stadskampen och ni hade E-Type som gäst. Detta var när han var som störst och det var ett riktigt drag både på dig och publiken. E-Types dansare Dee bjöd upp till dans och du rockade loss rejält för ett litet ögonblick. Ett klassiskt TV-ögonblick här i Tisselskog, och säkert resten av landet också. Minns du detta? Var det planerat eller spontant?
Stadskampen med E-Type minns jag verkligen. Jag stod på bassängkanten med manuskort i en hand och en mick i den andra och väntade på att ta över efter sången. Då kom Dilbas syrra Dee fram och började dansa väldigt utmanande nära mig och jag tänkte att va faan Staffan skaka loss lite. Så jag försökte så gott jag kunde. Då vänder hon sig och putar med rumpan mot mig och där står jag och håller micken som en pitt. På slutfesten fick jag en skärmdump på dansen i jätteformat som jag tog med mig hem. Hustrun var lagom glad. ”Och var har du tänkt sätta upp dom där? I sovrummet?” Så dom försvann.
Veckan efter programmet gått var jag med på en buss ut till Djurgården då det steg på en hel mellanstadieklass, som omedelbart kände igen mig.
” Kolla! Där är han som dansade med Dilbas syrra!” Uppmärksamheten i bussen kändes något besvärande så jag försökte avleda uppmärksamheten.
Skall ni ut till Tekniska museet?
Ja. Skall du också det?
Nej jag skall ut på Djurgårn och ta en promenad.
Men var bor du egentligen?
I Umeå.
Och du åker ut på Djurgårn för att promenera?
Då valde jag att stiga av.

Som ett stort fan av svenska kriminalfilmer måste jag även passa på att fråga vem som är just din favorit? Den nerstämde Wallander, den desillusionerade Beck eller min personliga favorit Arne Dahl? Eller har den nya Hassel-serien med en testosteronstinn Ola Rapace seglat upp som etta på tronen?
Jag blev döttstrött på kriminalhistorier för några år sedan både i bokform och på film.

Har du någon favorit TV-serie? Har du t.ex sett några av mina favoriter "The Walking Dead" eller "Game of Thrones" med favoriten Joffrey? Farang (TV 4 Succe med Ola Rapace)? Och kanske viktigast av allt, har du sett nya säsong 3 av Twin Peaks? Tycker du likt oss Tisselskogare att de 25 åren mellan säsong 2 & 3 var väl värt väntan?
Jag gillar inte fantasy, rymdäventyr eller korkade polisserier.

Vad har du för favoritfilm(er) genom tiderna?
Gudfaderntrilogin är lysande, Jason Bourne riktigt bra och Midnight Run en riktig feelgoodrulle.

Har du några favoritböcker/författare?
Torgny Lindgren är en favoritförfattare liksom Knausgård och senaste Nobelpristagaren Annie Ernaux.

Vad har du för favoritband/artist? Som den hårdrockare jag är vore det också väldigt intressant att veta om det finns något inom denna genre du tänder till på? Har du möjligen även utforskat death & black metal eller är det isåfall mest klassisk hårdrock? Några favoriter?
Jag lyssnar mycket på musik av Bach gärna spelad av Andras Schiff på flygel. AC/DC är verkliga favoriter. Hörde dom i Globen när de var ute med ”Rock’n’roll train. Meshuggah är ju härifrån, men det är för mycket bombmatta för min smak.
En kille där heter Thordendal. Hans pappa Åke har dock Bengt och jag jobbat en hel del med. B.B. King har jag träffat och spelat in. Prince har gjort många bra låtar.

Som du kanske märkt ligger musik och film mig väldigt varmt om hjärtat och speciellt svenskt då jag anser att det håller lite högre klass än det mesta. Vi har ju tex stoltheter som ABBA, Europe och Roxette att vara glada för inom musikens värld. Är dessa band något som faller dig i smaken?
Roxette hade jag som gäster i Liv i luckan. Kee Marcello känner jag sedan tidigare. Han heter ju Kjell Lövbom och han var med i ett direktsänt Sommarprogram som Bengt och jag hade, ”Staffan Bengt på grund av semester”. Där spelade blivande pudelrockaren i Easy Action akustisk gitarrjazz ihop med Johan Norberg, krönikör i tidningen Vi, spelar ofta ihop med Nisse Landgren.