Thomas Silver (Hardcore Superstar)

Runt 98/99 när Hardcore Superstar precis släppt sitt debutalbum "It's Only Rock n' Roll" var T.C på plats i Göteborg för att bevaka ett gig tillsammans med The Haunted. Bandet (även The Haunted för den delen) blev snabbt favoriter på redaktionen men nådde, enligt oss, tyvärr aldrig upp till debuten med sina följande album. Efter ”No regrets” (2003) la de ner, men gjorde sedan comeback 2005, och döm om vår förvåning då de kom tillbaka bättre än någonsin med den självbetitlade numera klassiska ”Svarta skivan”. Dags för en intervju och kolla läget med Thomas Silver som var med hela vägen från debuten till ”Dreamin in a Casket” (1997-2008) men sedan valde att lämna och nu satsar solo.
 
Vad sysslar du med just nu? Är det mest musiken som gäller eller har du även ett "vanligt" jobb?
Jag har inget ”vanligt” jobb. Har arbetat till och från i en musikaffär tidigare men nu är det musik hela dagarna. Det är en svår kombination med arbete och någon form av musikalisk karriär. Det krockar liksom på ett otrevligt sätt. Svårt att ha en arbetsgivare som förstår ens situation när man behöver vara ledig då och då, ofta med kort notis. På MUG i Gbg funkar det. Men nu har jag för mycket att göra med mitt band och det kommer bara bli mer av den varan framöver.

Hur går arbetet med din efterlängtade soloplatta? Är den snart på g? Är "Bury the past" en fingervisning på hur resten av plattan kommer att låta?
Det har gått kanon. Jag är extremt stolt över "The Gospel According to Thomas", som den heter. Den är inspelad av min gode vän Kane Benett från Nya Zeeland under tiden han hade en studio i Lerum utanför Göteborg. Jag kan lugnt säga att utan Kane hade detta aldrig hänt. Killen är ett geni och vi har skrivit klart låtarna ihop. Jag har levererat 60-80 procent av en låt, sen har Kane skrivit resten. Jag är honom evigt tacksam för det. Nu bor och arbetar han i sin egen studio på den lilla ön mitt i ingenstans men nästa album kommer göras på exakt samma sätt. Fast nästa gång blir det inspelning i Italien. Med mitt Italienska band. ”The Gospel According to Thomas” har ju varit inspelad och klar en rätt lång tid nu. Men det är först nu jag hittat rätt bolag. Jag har signat med Volcano Records i Italien för CD och samtliga digitala plattformar, Italienska Night of the Vinyl Dead kommer släppa den på limiterad vinyl. Det kommer bli en kul release med en dubbel vinyl och massa annat som följer med. "Bury the past" var en release jag gjorde mest för att folk skulle få en idé om hur jag låter som solo artist. Resten av skivan är rätt så spretig, så som tidiga HCSS album var. Jag har alltid haft svårt för att bara göra en sorts musik. Alltid tyckt det är roligare med massor med olika influenser och riktningar. Det som håller plattan samman är väl själva storyn. Min berättelse om mitt liv sen jag lämnade mitt förra band. Samt min röst och mitt gitarrspel såklart.

Genom åren har det blivit några spelningar med HCSS under den tid då du var med i bandet, jag minns speciellt några tidiga gig,  bl.a tillsammans med The Haunted 1999 på Musikens Hus (Gbg) samt med E-Type i Åmål i början av 2000-talet. Jag är speciellt nyfiken på om du har några minnen från spelningen i Åmål eftersom vi bor i trakterna? Jag minns att draget, och även publiken till stor del, tyvärr uteblev under denna konsert då det verkade som de flesta väntade på E-Type. Hur minns du själv detta evenemang?
Då kan jag svara att mitt minne uteblev med. Skämt åsido så glömmer man en hel del på turné. Allt är likadant varje dag. Scenen ser likadan ut, logen med. Arrangörerna är av samma skrot och korn. Man kommer ihåg dom knäppa sakerna. Som när vi lirade i ett ockuperat hus någonstans på landsbygden i Tyskland. Tror det var fyra personer och en hund i publiken. Människorna gick under giget men hunden den stod kvar och lyssnade. Sånt glömmer man inte. Skall tilläggas att det var en del alkohol och dåligt varje dag på den tiden. Men idag är jag 100% nykter. Jag känner mig som 25 år igen.

Vad hade ni för inspirationskällor och vad lyssnade ni på för musik när ni startade bandet och släppte era första plattor? På t.ex ert första album tycker jag mig höra lika mycket inspiration från Oasis såväl som från Mötley Crue, dvs inte alls samma "renodlade hårdrock" som ni sedan skördade stora framgångar med på den svarta skivan.
Det stämmer. Vi ville liksom ta in Oasis nerven i vår typ av rock. Som jag sa innan så handlade den eran av HCSS om att blanda stilar från alla håll. Det blir liksom lätt så när man älskar både Slayer, Oasis, Michael Jackson och Dr Dre! Jag tycker inte den senare eran är så himla renodlad i och för sig. Vi blandade friskt där med men vi klädde det nog mer i samma kostym på något sätt.

Inget ont om era plattor på MFN, men fick ni  verkligen göra de plattor ni ville när ni låg på detta storbolag, eller var det alltför många direktiv att följa för att hamna på topplistorna? Jag tänker främst på ”Bad Sneakers” som till stor del består av nyinspelningar av låtar från första plattan & "Thank You.." som, när man lyssnar såhär i efterhand, inte alls känns som det HCSS man lärt att känna varken före eller efter?
Absolut. Vi kompromissade aldrig. Inte för någon. "No regrets" handlar just om det, hur sura dom blev när vi inte gjorde som dom ville. "Thank you" har ett par odödliga låtar tycker jag. Den var typ tio år före sin tid kan man säga. "Shame", "Dear old fame", "Summer seasons gone" och "Mothers love" bl.a.  är fortfarande favoriter för mig. Innan den svarta plattan så la vi ner bandet. Det var i alla fall vad vi sa till pressen. Men samtidigt så skrev vi den plattan i hemlighet. Det går liksom inte att göra en comeback om man inte först lägger ner. Jag tycker det var ett enormt smart trick av oss. Helt plötsligt så var det en comeback med nytt sound och voilà, så var vi på topp igen.

Vad var det som fick er att "tuffa till er" och börja lira lite tyngre "riktig" hårdrock iom nystarten på den svarta skivan? Var ni alla i bandet gamla hårdrockare från grunden? Vad tycker du idag om era plattor som ni gjorde innan den svarta milstolpen?
Riktig hårdrock? Vad är det? Jag tycker om alla våra plattor men dom två sista jag var med och gjorde är såklart dom bästa av dom. Det är vad jag tycker i alla fall. Det finns liksom inga dåliga låtar på dom. Konsekvent rock med hit refränger.

Vilken är din favoritplatta med HCSS? Någon favoritlåt?
Svarta måste jag nog säga. Från början till slut. "Last forever" är en otrolig låt. Samma med "Hateful". Otroligt bra musik. Jag är nog det absolut största av alla HCSS fans i den bemärkelsen. Jag menar, om inte jag själv älskar det jag släpper så kan jag ju inte räkna med att någon annan skall göra det heller. Enkel matematik.

Har du lyssnat något på plattorna som HCSS släppt efter att du slutade i bandet och vad tycker du isåfall om dem? Har du hört deras låt "Run to your Mama" som sägs handla om just dig och ditt avhopp?
Den låten har jag hört. Den är väldigt fin. Min mamma betyder mest i hela världen för mig. Hon gav mig liv! Jag tackar henne varje dag för den finaste av gåvor man kan få. Sen handlade inte mitt avhopp om min längtan efter min familj utan mer om att jag insåg att jag inte klarade av att ändra situationen vi var i. Kändes tröttsamt och utmattande att inte kunna leva på musiken. När man är på den nivån. Det har aldrig någonsin handlat om någon av bandmedlemmarna. Vi var och är väldigt, väldigt nära varandra. Nu i efterhand förstår jag att jag borde kämpat mer istället för att lämna. Jag mådde väldigt dåligt psykiskt och var i ett förhållande med min förra hustru som heller inte var bra. Det var för mycket droger och alkohol. Men, ”you live and learn” som dom säger. Borde kanske tagit ut skilsmässa tidigare istället.  Men sånt kan man inte se klart i den positionen jag var i. Jag kommer aldrig glömma den morgonen i turnébussen när jag väckte Adde för att tala om för honom om mitt val. Det var hemskt att se hans ansiktsuttryck. Sorry, bro! Jag svek dem och jag har full förståelse om det var en tid av bitterhet eller liknande efter mitt beslut. Men nu är det 10 år sen och vi har bra kontakt och en sundare relation. Saknar honom exakt varje dag. Adde var som min vänstra hjärnhalva. Det tog lång tid för mig att bearbeta den förlusten och jag har till dagens datum ännu inte hittat samma känsla som att lira med honom. Det kommer jag aldrig någonsin att göra. Jag är nära men det är något speciellt med honom och mig ihop. Vi var som ett enda instrument. Ett jävligt tight instrument dessutom. Har inte lyssnat så väldigt mycket på dom albumen men det kommer en tid för det med. Det är som att höra sin flickvän ha en intim stund med någon annan. Hahaha. Vic Zino var i bussen när detta hände och jag rekommenderade honom till att ta min plats. Det gjorde han med bravur. Underbar kille som jag ser som en fin vän, samt en förbannat bra gitarrist.

Varför slutade du i HCSS? Har du fortfarande kontakt med de gamla medlemmarna?
Vi har fortfande kontakt såklart. Inte på samma sätt men det är ju mina killar liksom. Vic är nog den jag har mest kontakt med dock. Gitarrister är speciella. Vi gillar varandra massor. Pratat med samtliga nyligen och det kanske kommer lite nyheter om det snart. Stay tuned!

Vad var det egentligen som hände med ert omtalade slagsmål med Aftonbladets Fredrik Virtanen? Har ni slutit fred på senare år? Du har inte några andra incidenter med någon av Aftonbladets stjärnreportrar att rapportera om? Per Bjurman?
Han betedde sig som en idiot och jag klappade till honom samt Cyril på Svenska Dagbladet. Hade gjort det igen om jag bara fick chansen. Skämt åsido. Bjurman är en trevlig prick. Är väldigt nära vän med hans bror Ola. Inga konstigheter där. Idag är jag i och för sig 44 år och mycket lugnare i mig själv. Har hittat lugnet och har världens bästa flickvän sen snart 8 år. Wendela lär mig massor varje dag.

Jag minns att ni förr i tiden brukade köra en cover på Mötley Crues "shout at the Devil" när ni var ute och spelade. Stämmer det också att ni under den tidiga HCSS-tiden hade ett coverband som bara körde Mötley-låtar?
Ja, det stämmer. Vi kallade oss Mötley Two. Vi hade en annan basist, Rod Teilmann från före detta Gemini 5. En gammal vän sen jag var typ 15 år som jag fortfarande står extremt nära. En av mina finaste vänner. Älskar honom. En riktigt ärlig och underbar människa. Finns få som honom.

Vad är det bästa samt värsta minnet från din tid med HCSS? Har du några roliga anekdoter att berätta om?
Oj, det skulle ta tid att få ner på papper. Ni får vänta på boken om allt detta. Den kan verkligen bli intressant. Ullevi giget är såklart ett minne för livet, likaså Juventus hemma arena i Turin, Tokyo är med ett ställe man alltid kommer minnas. Tror vi var där 5 gånger under min tid i bandet. Annars hände det så mycket roligt hela tiden. Dom värsta minnen man har ser man ju till att glömma. Det är en naturlig skyddsfunktion vi alla har i oss. "Bury the past" handlar om det och inte om HCSS.

Vad har du för favoritfilm(er) genom tiderna?
Ser inte så mycket film längre men det är mest pretentiösa kult filmer som jag gillar. Italienska 50 och 60 tals filmer. Engelskt med. Klarar liksom inte av det Amerikanska dravlet.  

Har du några favoritböcker/författare?
W.B Yeats är fantastisk. Lovecraft med. Edgar Allen Poe får vi inte glömma heller. Sen är det som det alltid varit, det är mest esoteriska böcker, religion, occultism. Hermes Trismegistus, Arbatel de magia veterum, Rudolf Steiner. Massor med sånt. En del Aleister Crowley med.

Vad har du för favoritband/artist? Är det främst gammal hederlig hårdrock som avnjutes eller är det något annat som gäller? Är eller har du någon gång haft något intresse för Death/Black metal?
Svår fråga. Kan inte svara på den faktiskt. Dock aldrig fastnat för Black/Death Metal. Det finns bara en artist som David Bowie. Min husgud.

Vilken/vilka är din absoluta favoritplatta/plattor genom tiderna?
Det måste vara Captain Beefheart’s Blue jeans and Moonbeams. Appetite med Guns, Dylan’s Blood on the Tracks.

Är du som många andra hårdrockare en stor skivsamlare? Isåfall vore det intressant att veta hur många du ligger på och om du har någon kronjuvel i samlingen?
Min samling blev stulen vid ett inbrott i min lägenhet och sen dess har jag inte köpt en enda platta. Sad but true. Jag har kvar en del svåra vinyler som jag nästan har inlåsta. Bowie, Cooper och lite såna plattor.

Har du någon favorit TV-serie? Har du t.ex sett några av mina favoriter "The Walking Dead" eller "Game of Thrones" med favoriten Joffrey? Och kanske viktigast av allt, har du sett nya säsong 3 av Twin Peaks? Tycker du likt oss Tisselskogare att de 25 åren mellan säsong 2 & 3 var väl värt väntan?
Tyvärr så pinade jag mig igenom dom första säsongerna av Game of thrones innan den blev mycket bättre i dom sista. I början var det för mycket löjligt våld och sex. Känns som den var riktad mot tonåringar då. Twin Peaks är det bästa som någonsin gjorts. Älskar Lynch.

Hinner du med att kolla några filmer i era späckade schema? Isåfall vore det intressant att veta om du har sett och gillar tex Royal Tennenbaums, Punch Drunk Love eller Birdman?
Nej, inte sett. Som sagt så är jag lite less på amerikanska filmer. Hahah, så extremt pretto jag låter.

Under den senaste tiden har jag lyssnat mycket på Magnus Ugglas senaste album som har en betydligt mörkare ton än de övriga. Är detta album (Innan filmen tagit slut) något du själv lyssnat på och vad är isåfall din uppfattning?
Nej, den har jag inte hört men hans andra platta ”Va skall man ta livet av sig för när man ändå inte får höra snacket efteråt,  är en stor inspiration. Lyssna på introt på "Last Forever". Där finns en klar referens. Den plattan med Uggla är så himla mycket Mott The Hoople. Ett band jag med lyssnar mycket på.

Som ett stort fan av svenska kriminalfilmer måste jag även passa på att fråga vem som är just din favorit? Den nerstämde Wallander, den desillusionerade Beck eller min personliga favorit Arne Dahl? Eller har den nya Hassel-serien med en testosteronstinn Ola Rapace seglat upp som etta på tronen?
Klarar inte av dom serierna. Så otroligt på låtsas. Då är Morden i Midsommer mycket mysigare.

Har du någon favoritdryck när du riktigt vill njuta av livet? Är det den klassiska hårdrocksstilen med Jack Daniels som gäller eller är det thailändska guldet Mekong något som faller dig i smaken? Eller varför inte en Mummelman?
Idag är jag som sagt 100% nykter och förhoppningsvis för resten av mitt liv. Innan var det vin för min del.

Som du kanske märkt ligger musik, film och litteratur mig väldigt varmt om hjärtat och speciellt svenskt då jag anser att det håller lite högre klass än det mesta. Vi har ju utöver dig själv stoltheter som ABBA, Europe och Roxette att vara glada för inom musikens värld. Är detta något som faller dig i smaken?
Ibland. Men då får man leta ordentligt tycker jag. Mycket som inte faller mig i smaken alls. Älskar Gessle dock. Allt han gjort! ABBA har jag inget för, förutom den grymma trummisen. Ursäkta detta torra svar men Svensk musik har förlorat sin Svenskhet.