Thomas Wallander (Sins of Omission)
Då var det dags igen för lite mer dödsmetall, denna gång är det Thomas Wallander från Sins of Omission som svarar på våra frågor. Så nu är det hög tid att slänga in en gammal dödsdemo i kassettspelaren och luta sig tillbaka i kontorsstolen för nu kör vi.
Vad sysslar du med nuförtiden? Är du fortfarande aktiv inom musiken eller är det mest "vanligt jobb" som gäller?
Jag är civilingenjör i maskinteknik. SOO bildades när vi gick på gymnasiet och vi höll på ungefär tills jag tog examen från KTH. Inte för att dom grejerna hade med varann att göra, men jag har ett vanligt jobb idag.
Musiken finns fortfarande kvar, i allra högsta grad. Jag lirar i ett punkband som heter Hyrda Knektar. Trummisen och jag känner varann sen gymnasiet, han ingick också i hårdrockar/punkkretsen från den tiden.
Jag växte upp med hårdrock och punk, men det var först i gymnasiet som Martin (senare i Dismember) frågade om jag ville vara med i hans nystartade melodöds-projekt. Det var kul och utmanande och än idag är Martin Persson (gitarr) den bästa musiker jag har spelat med. Och lärt mig mest av.
Efter SOO lades ner hoppade jag på ett Tool-liknande band i Märsta. Det blev iget med det projektet dock. Det finns nåt på myspace under namnet "Fresh Meat Monday" om du är intresserad. (Dock inte jag på bas på inspelningarna, men mina basgångar)
Sen hörde Construcdead av sig och behövde basist till en nyskriven platta. Vi repade som galningar och lirade in och kort tid därefter lades det bandet ner också. ("Endless Echoes" hette skivan).
Rickard (gitarr Construcdead) och Peter (sång Construcdead) och Chris (trummor Construcdead, numera i "The Resistance"), Jari (gitarr Carnal Forge) och jag gick ihop i Peters egna projekt "Godsic" (sök på youtube).
Det rann ut i sanden pga Peter själv faktiskt. Det var inget vanligt band, utan han som skrev, arrade och spelade in allt. Vi andra var bara extrafolk att ha till spelningar så att säga. Vi körde med backtrack och samplingar och en massa annat mumbo jumbo.
Ungefär här insåg jag att metal och jag skulle gå skilda vägar. Allt började låta som Soilwork/Killswitch Engage i mina öron. Överdrivet välproducerat, nedstämt i källaren, samma staccato-riff i alla verser och intetsägande radio-pop-refränger.
Så tillbaks till punken.
Jag återupptäckte många gamla ungdomsfavoriter, som Böhse Onkelz, Cock Sparrer och The Business, Discharge och så vidare. Mest Oi! och streetpunk, men även lite gammal ska, reggae och progg (inte "progressive metal" utan Nationalteatern och sånt) från farsans vinylsamling.
Jag hörde Hyrda Knektars första släpp (då var dom bara två pers) och frågade om dom behövde mer folk. Markel (trummisen/gymnasiekompisen) ville gärna och snart hade vi rekryterat Reidar från Antipati/Agent Bulldogg och hans fru Nicole och hennes kompis Maria, så idag är vi sex.
En passande grej med det här bandet är att alla har småbarn och ingen drömmer om att slå stort, så ingen förväntas lägga all sin semester på en turné eller repa fyra kvällar i vacken och så vidare. Det tåget har gått för dom flesta av oss.
Hur gick det till när ni fick skivkontrakt på Black Sun?
I vår replokal i Tyresö jobbade en eldsjäl som hette Jörgen. Hanspelade in två låtar med alla band som repade där (det var en salig blandning) för att ge ut i nån sorts kommunal regi. Han gjorde underverk med sin 16 kanalers rullbandare och våra två låtar skickade vi till lite oilka skivbolag. Bland annat Dolores/Black Sun, Nuclear Blast och Earache och allt vad dom hette. De flesta var positiva, men det var bara Black Sun som hostade upp ett kontrakt. Det tog typ en månad från inspelningen tills vi hade kontrakt, så vi svävade på moln kan man säga.
Har du något extra roligt minne att berätta om från tiden med Sins of Omission?
Sjukaste grejen vi gjorde var nog när vi tjatade in oss på Amon Amarths Europaturné. Vi fixade egen buss (som egentligen var lastbilsreggad) och egen chaufför (som bara hade lastbilskort).
Ett annat band, "Diabolical" från Sundsvall (ganska stora idag), tjatade i sin tur in sig på "vår" turné och fick åka med i vår buss. Någon hade mutat sig igenom besiktningen med den där jävla bussen. Första morgonen upptäckte vi att batterierna var helt slut - torra, slut på batterivätska. Kort därefter la torkarna av.
På en motorväg i Österrike tappade vi bromsarna. Det var avgasröret som hade rostat söner och värmen som läckte ut hade tillslut fått bromsoljan att koka och bromsrören sprängdes, eller nåt i den stilen.
När det blev lagat sprack bränsletanken och all diesel rann ut på vägen. Vi fick putta in bussjäveln på en Scaniaverkstad i Berlin och forsätta med hyrbilar. Två hade körkort och en (jag) kunde läsa en karta och prata andra språk än svenska och engelska, så vi hade fullt upp att fortsätta turnera.
Vi fick absolut ingen som helst hjälp av den andra bussen, där Amon Amarth, Vomitory och Callensih Circle åkte. Vomitory var schyssta mot oss, men dom hade inte så mycket att säga till om. AA och CC var riktigt jävla dryga och lät oss kanppt lägga in våra intrument i deras buss. (När Martin såsmåningom började i Dismember byttes AA:s attityd helt, berättade han. Då var han plötsligt poppis! Jävla kappvändare, om du frågar mig).
Hursom, den där turnén var sjukt slitsam, eftersom vi körde runt hela nätterna i hyrbilar, kom fram på dagen till spelställena och sov på gräsmattor några timmar innan det var dags att spela. Men vi fullföljde, tog oss runt i Europa med tyska, skolfranska, turistspanska och kropsspråk. Alternativet hade ju varit att avbryta och åka hem.
Varför la ni ner Sins of Omission efter bara två plattor?
Det var i princip Martin som skrev och arrade allt. Han är jävligt duktig, sjukt musikalisk och teknisk, men han släpper inte gärna ifrån sig kontrollen. 2003 hörde han att Dismembers ena gitarrist hade hoppat av och tog chansen. Och så blev han kvar där. Dom hade jävligt mycket på gång, två nya plattor som kom ut kort tid efter varann, konstant turnerande över hela världen osv. Och eftersom ingen av oss andra ville kliva fram och ta över så stannade SOO helt ankelt av.
Vad har du för favoritband/artist? Är det mest gammal hederlig Heavy Metal som ligger dig varmast om hjärtat eller är du fortfarande inne på Death/Black metal?
Mina älsklingar heter Böhse Onkelz. Det var ett gammlat tyskt Oi!-band som sadlade om och började spela metal och så smånigom radiorock. Min pappa flyttade till Tyskland när jag var liten och jag har bott där i omgångar, så tyska har jag fått som ett extra språk gratis. Andra storfavoriter är NOFX, Strebers, Bad Religion, The Specials, Kreator och Megadeth. Jag har aldrig varit helt och hållet såld på enbart metal. Visst har jag under många år gillat många band, alltfrån Judas Priest till Morbid Angel, men mina favoriter är mest punk som du ser.
(Och bara för säkerhets skull: Oi! och Tyskland och vissa band jag nämner kan väcka konstiga associationer hos en del. Jag är väldigt vänster och har inget till övers för nationalism eller högerextremism.)
Varför står det "Fällgren" som namn på Sins of Omission plattorna? Har du kanske gift dig? Eller är du ett stort Wallander-fan?
Jag hette Fällgren men tog min frus namn Wallander när jag gifte mig för några år sedan. Nu slipper jag få post med "Kjellgren" och "Fjällström" på - alla fattar dirket vad jag heter. Och det funkar internationellt också :)
Vilken/vilka är din absoluta favoritplatta/plattor genom tiderna?
Oj, vad svårt. Det finns så många. Men de allra viktigaste har väl varit
Twisted Sister - Stay Hungry. Hörde den först på dagis, och där väcktes intresset för musik som provocerar samhället.
Metallica - De fyra första. Blev så besviken när svarta kom (fast jag erkänner att det är en väldigt skickligt gjord platta), och den besvikelsen blev inte mindre med dyngan som kom sen.
Strebers - Kallt stål, varmt blod. Tog mig igenom många svåra stunder under tonåren.
Rage against the machine - första plattan. Politisk, arg och jävligt svängig. Dom hittade aldrig ritkgt den där "äktheten" med följande släpp.
Kreator - Coma of Souls. Tysk thrash! Sånt jävla riffande! En av de första plattorna jag köpte själv, för egna pengar.
Böhse Onkelz - Wir ham noch lange nicht genug. Öppnade en helt ny värld för mig.
The Specials - The specials. Jag var lite förälskad i en skinnskalletjej som visade mig denna. Det blev inget med tjejen, men musiken fastnade :)
At the Gates - Slaughter of the Soul. Fantastisk produktion. Svinbra texter. Asbra ljud. Öppnade också en ny värld.
The Filaments - Land of Lions. Det var många år sedan jag blev "blown away" av en ny skiva. Svinbra produktion.
Vad har du för favoritfilm(er) genom tiderna?
Något så ooriginellt som de gamla Star Wars-filmerna. Nu återupptäcker jag alla historier med mina barn! Och så finns ju allting som Lego idag också. Win-win!
Har du några favoritböcker/författare?
Arne Dahl. Flera nivåer över alla andra i sitt språk. Och jävligt spännande historier. Andra favoriter är Frederick Forsyth och Jan Guillou även om dom låter sina gubbiga värderingar lysa igenom lite för ofta. Jag har mest läst spionhistorier och deckare, men även många klassiker som Kafka, Goethe, Berthold Brecht, Jan Fridegård. Senaste icke-deckare jag läste var "Utrensning" av Sofi Oksanen. Rekommenderas.
Vilka Death/Black band från 90-talet tycker du var de bästa?
I ingen speciell ordning: Dismember, Morbid Angel, At the Gates, Emperor. Black var aldrig riktigt min grej, fast dom senare Immortal-plattorna var överraskande bra.
Är du som många andra hårdrockare en stor skivsamlare? Isåfall vore det intressant att veta hur många du ligger på och om du har någon kronjuvel i samlingen?
Jag har ingen samling att tala om, kanske 400 CD:s. Och knappast några rariteter. Det enda jag kommer på är nån guldpläterad skiva av Annihilator, Blackwater Parks enda album (70-tals rock, ej metal) och så Japanimporter av Emperors två första och Metallicas And justice. Nästan alla CD-skivor ligger i kartonger i källaren. Jag har börjat köpa vinyler igen efter 20 år, vilket känns lite roligare att hålla i handen, men det mesta idag lyssnar jag på via Spotify och liknande.
Har du någon favorit TV-serie? Har du tex sett några av mina favoriter The Walking Dead och/eller Dexter? Eller kanske "Game of Thrones" med min favorit Joffrey är något som du njuter av?
Jag ser bara på Barnkanalen ;) Skämt åsido, jag följer ingen serie, men favoriterna är Simpsons och Family Guy. Jag kollar hellre på dokumentärer och eftersom jag börjar bli lite till åren har jag börjat gilla public service alltmer.
Hinner du med att kolla några filmer i ditt späckade schema? Isåfall vore det intressant att veta om du har sett och gillar tex Kick-Ass eller The Road?
The Road har jag inte sett, men Kick-Ass. Den var jävligt kul. Som jag skrev tidigare, Star Wars, annars allt möjligt inom SciFi. Skräck har aldrig riktigt varit min grej, hellre psykologiska thrillers. Men jag hinner inte se så mycket, det blit kanske en i biofilm i månaden. Hemma blir det mer barnens behov i första rummet. Vi har precis tagit oss igenom Hitta Nemo och Kalle & chokladfabriken.
Under den senaste tiden har jag lyssnat mycket på Magnus Ugglas senaste album som har en betydligt mörkare ton än de övriga. Är detta album (Innan filmen tagit slut) något du själv lyssnat på och vad är isåfall din uppfattning?
Jag har aldrig varit nåt stort fan av Magnus Uggla. Visst, som barn på 80-tlaet fanns det inte så mycket annat. Då var det "Fula gubbar" och "Joey Killer" och allt vad dom hette. Men hans senare grejer har jag inte hört. Kanske ska kolla upp...?
Som ett stort fan av svenska kriminalfilmer måste jag även passa på att fråga vem som är just din favorit? Den nerstämde Wallander, den desillusionerade Beck eller min personliga favorit Arne Dahl?
Arne Dahl är ju en förafttare och de andra två är karaktärer, men du jag förstår vad du menar. Och ja, Arne Dahl står i en helt egen klass för sig. Som film blev hans böcker dock inte så jävla bra. Jag har läst alla hans böcker om A-gruppen och Opcop minst två gånger, men filmerna höll inte riktigt måttet. Och då inte bra det där vanliga "boken är bättre än filmen"-tramset, utan seriöst liksom, ni har världens historier och ni bara flamsar bort det.
Nej, på film/tv är nog Beck min faorit av dessa. Gösta Ekman eller de allra första med Peter Haber.
I samma härad är väl GW:s "Den fjärde mannen" som gick nyss på SVT? Den var helt överjävligt bra. Hans böcker håller kanske inte samma poetiska nivå som Dahl, men de är väldigt välskrivna. Den där andra GW-filmatiseringen, om Palmemordet, var också jävligt bra.
Har du någon favoritdryck när du vill riktigt njuta av livet? Är det den klassiska hårdrocksstilen med Jack Daniels som gäller eller är det thailändska guldet Mekong något som faller dig i smaken? Eller varför inte en Mummelman?
Om jag dricker sprit idag så är jag bakis i typ fyra dagar. Så det blir bara öl. och mest konsiga sorter. Jag seglade in på IPA för några år sedan och under 2014 blev jag plötsligt försjust i veteöl, något som jag aldrig har fattat grejen med, men blivit erbjuden tiotusen gånger i Tyskland. Och så nu den senaste tiden märker jag att tom gillar belgiska trappistgrejer. Måste vara nån sorts 40-årskris, haha.
Som du kanske märkt ligger musik och film mig väldigt varmt om hjärtat och speciellt svenskt då jag anser att det håller lite högre klass än det mesta. Vi har ju utöver er själva tex stoltheter som ABBA, Europe och Roxette att vara glada för inom musikens värld. Är detta något som faller dig i smaken?
ABBA gjorde fantastisk musik, med arrangemang som är otroligt skickliga. Och egna. Morsan spelade mycket ABBA när jag var liten. SÅ det sitter i ryggmärgen kan man säga.
Vad gäller Europe och Roxette så visst, jag tyckte väl att det var helt ok i mellanstadiet. Det var ju liksom något som alla lyssnade på. Man kan inte ta ifrån Gessle och Tempest (Larsson?) deras talanger och vilka superhits dom har skrivit. Men det är inte min favomusik.