Viktor Hemgren (Sorg)
08.10.2022 15:23
Äntligen var det dags för en intervju med ett gammalt hederligt svenskt dödsband igen. Denna gång vänder vi oss till huvudstaden och väljer att lyfta fram Viktor Hemgren och hans band Sorg som förstås var aktiva i mitten av 90-talet. Jag tycker faktiskt fortfarande det är tråkigt att de aldrig fick släppa någon skiva men ni får helt enkelt se till att införskaffa eller rota fram de gamla demokassetterna, eller så kontaktar ni Viktor och ser till att släppa de gamla låtarna på riktigt, det förtjänar dem! Men nu kör vi!
Vad sysslar du med just nu? Håller du fortfarande på med musik eller är det mest "vanligt" jobb som gäller?
Jag har ett heltidsjobb som går ut på att kränga konsertbiljetter till GES, Danny Saucedo, Joe Labero mm men fifflar även med musik på sidan av, jag proddar techno i eget namn och driver skivbolaget Pink Hell Records. Pink Hell har hittills enbart släppt elektronisk musik men jag har faktiskt hyfsat långt gånga planer på att starta en dotter-label som fokuserar på black/döds (denna idé startades av att jag fick höra Rickard från Maze of Torment/SORGs nya band, så jäkla bra grejer men han har inte hittat någon som vill släppa det, vet inte hur hårt han letat heller för den delen…).
Hur gick det till när du blev medlem i Sorg och kom i kontakt med dödsmetallen?
Ovan nämna Rikard Dahlin och jag träffades i 1:an i gymnasiet och klickade direkt. Han hade en keps som han skrivit SATAN på och jag hade just sommaren innan börjat snöa in mig rejält på de norska banden så vår vänskap kom naturligt. Att vi även gick på en riktigt snobbig internatskola och såg ut som vi gjorde gav oss verkligen vi mot världen känslan. Innan den sommaren 1994 lyssnade jag mest på band som Dismember, Morbid Angel och Deicide men norska blacken träffade mig rakt i hjärtat. Minns att min granne Henrik (som även senare ritade SORG-loggan) hade låten ”Slaget i skogen bortenfor” med Enslaved på ett blandband, det var det grymmaste jag någonsin hört. Så här i efterhand tycker jag nog dödsen har stått emot tidens tand bättre, men då var jag helt på black metallens sida så att säga (inte så att jag inte lyssnade på döds, eller skickade massa mordbrev omkring mig, men jag identifierade mig mer med black metal).
Varför blev det aldrig något riktigt skivsläpp för er? Med tanke på mycket annat som fick släppas på bolag ter det sig ju fullkomligt osannolikt att det inte blev något för er. 96-97 kanske inte var "hetaste" tiden för nya dödsband men ändå? Har ni fått några erbjudanden långt senare kanske att släppa lite gammal skåpmat?
Som du säger var vi nog 2-3 år ”för sena”, den där döds/blacken scenen som vi härjade i hade blivit rejält mättat. En till anledning, som jag minns det iaf, är att det var mest jag som fifflade med tapetrading och skickade runt grejer till fanzines, bolag etc. När sedan vår trummis Karl Rosqvist (som numera spelar med Michel Monroe!) stack till USA för att plugga musik, och även jag drog dit ett halvår senare, lämnades SORG utan någon som tag i grejer liksom. Rickard hade också tappat lite av intresset för black och var mer inne på döds och thrash, det var han förresten hela tiden, mest jag som ville att vi skulle låta mer black..
Har du något särkilt roligt minne/anekdot att dela med dig av från din tid i Sorg?
I den åldern, jag spelade i SORG mellan jag var 15-18, kändes det som man var på liksom ett uppdrag. Sprida hårdrock och ”krossa religionerna”! Efter en bra demorecension i Close-Up började våra demos och tröjor sälja mer (totalt tror jag vi sålde säkert 100 tröjor, nästan mer än våra demos!) och minns känslan när man såg rockers på stan man inte kände sedan tidigare som hade SORG -tischa på sig, så jäkla soft. Vi spelade på en festival i Piteå typ 96 och alla i SORG hade ”black metal groupies”, det var stort (gick dock väldigt oskyldigt till). Ett annat minne som etsat sig fast var när vi spelade förband till Necrophobic och jag i ögonvrån råkade se att deras gitarrist David Parland (som i den vevan just hade bildat Dark Funeral) stod och diggade när vi spelade, han rörde iaf huvudet lite i takt. Mäktigt.
När och varför slutade ni med Sorg?
Spiken i kistan kom när jag drog till Örebro för att plugga och vår trummis blev kvar i USA. Hade vi fått kontrakt hade det nog sett annorlunda ut men måste ärligt säga att både Rickard och jag också vid denna tidpunkt hade börjat intressera oss mer för andra genrer. Rickard var numera helt inne på döds och thrash och jag hade skaffat dreadlocks och börjat spela i ett action-rock band med baktakt och grejer, tänk dig typ Zeke blandat med Kalle Baah, Sawed-Off hette vi (vi vann faktiskt någon slags band tävling i Nerikes Allehanda och spelade en hel del live, bla med vår sångares brorsas band Genocide Superstars och grymt underskattade bandet Luciferion).
Vad har du för favoritband/artist? Är det mest gammal hederlig Heavy Metal (eller något annat) som ligger dig varmast om hjärtat eller är du fortfarande intresserad av death/black metal?
Alice Cooper (allt fram till Hey Stoopid)! Största idolen, helt klart. Mötley Crue (fram till De Feelgood) och Morbid Angel (fyra-fem första) är två andra som följt med mig genom livet. Inom black är det de klassiska norska banden samt svenska Dawn, ÄLSKAR deras två första plattor. Annars är det faktiskt techno för hela slanten, jag proddar själv och spelar flera ggr i månaden här i Sthlm på ravefester, så jäkla kul! Får samma känsla av grym techno som jag fick när jag hörde black metal för första gången, de två genrerna har väldigt mycket gemensamt (kolla gärna in mina grejer på Spotify, jag försöker få in ”black-känslan” i de flesta av mina produktioner).
Vilken/vilka är din absoluta favoritplatta/plattor genom tiderna?
Blessed are the Sick! Fast stör mig på att sången är så högt mixad så brukar ta ner midden när jag lyssnar på den.
Vad har du för favoritfilm(er) genom tiderna?
Har verkligen ingen, jag är nog den mest ointresserade av film du någonsin pratat med tyvärr, kan knappt nämna några skådisar! Rätt sjukt faktiskt, men jag har så många andra intressen (musik!) som jag snöat ner mig i (i tonåren var jag go-to i kompisgänget när det gällde frågor som typ vilket år släpptes Somewhere in time eller vem som spelade trummor på Killing is my Business…).
Har du några favoritböcker/författare?
Även där är jag rätt lost, jag läser rätt mycket men mest självbiografier, har nog läst de flesta där (favoriterna är, no shocker, White line fever och Duff McKagans bok).
Är du som många andra hårdrockare en stor skivsamlare? I så fall vore det intressant att veta hur många du ligger på och vilken du anser vara kronjuvelen i samlingen?
Yupp, var extremt nördig där, jag tapetradade och hade nog tillsammans med alla demos och av kopierade album över 1000 kassetter. De ligger i en källare någonstans. Jag hade Fuck Off med Nifelheim, någon Dark Funeral och Marduk demo och så, men inga rejäla guldklimpar.
Under den senaste tiden har jag lyssnat mycket på Magnus Ugglas senaste album som har en betydligt mörkare ton än de övriga. Är detta album ("Innan filmen tagit slut") något du själv lyssnat på och vad är i så fall din uppfattning?
Aldrig fastnat för Uggla förutom remixen på Sommartid, den är grym… Men! Efter jag fick dessa frågor från dig har jag lyssnat lite på den skivan och håller med, den är fan bra. Leva livet är grym! Kan verkligen skriva under på texten också.
Har du någon favorit TV-serie? Har du t.ex. sett några av mina favoriter "Walking Dead" eller "Game of Thrones" med favoriten Joffrey? Och kanske viktigast av allt, har du sett nya säsong 3 av Twin Peaks? Tycker du likt oss Tisselskogare att de 25 åren mellan säsong 2 & 3 var väl värt väntan?
Inte sett någon av dessa. Enda serien jag följer är South Park.
Hinner du med att kolla några filmer i ditt späckade schema? I så fall vore det intressant att veta om du t.ex. har sett och gillar Punch Drunk Love, Royal Tennenbaums eller Birdman?
Haha, nope.
Som ett stort fan av svenska kriminalfilmer måste jag även passa på att fråga vem som är just din favorit? Den nerstämde Wallander, den desillusionerade Beck eller min personliga favorit Arne Dahl? Eller har den nya Hassel-serien med en testosteronstinn Ola Rapace seglat upp som etta på tronen?
Noll koll här.
Har du någon favoritdryck när du vill riktigt njuta av livet? Är det den klassiska hårdrocksstilen med Jack Daniels som gäller eller är det thailändska guldet Mekong något som faller dig i smaken? Eller varför inte en exotisk Mummelman?
Här har jag bättre koll! Är extremt Lemmy fan, vet inte om det är därför, men beställer oftast Jack och cola (light) på krogen och jag älskar öl, det mesta går ner där. Jag har hängt mycket i Goa, Indien och gillar verkligen nästan all sorts öl därifrån.
Som du kanske märkt är musik och film något som ligger mig väldigt varmt om hjärtat och speciellt svenskt då jag anser att det håller lite högre klass än det mesta. Utöver ditt gamla band har vi ju bl.a. stoltheter som ABBA, Europe och Roxette att vara glada för inom musikens värld. Är detta något som faller dig i smaken?
Jag gillar dem alla! Speciellt Roxette, fan vad bra dom är. Det tyckte jag även när jag var ”trve” tonåring, har fått många gliringar för det genom åren. Gillar även mycket av Gessles sologrejer, jag menar raderna ”Jag tycker om när du tar på mig, jag tycker om dina bröst i morgonljuset” är 10/10 :)