Tomas Ericson (Vithatten/Helvetets Port)
Nu är det dags för en intervju med en riktigt mytomspunnen person, nämligen Vithatten. När demon "Dont Burn the Witch" släpptes på 90-talet var det många som funderade på vem mannen bakom detta projekt egentligen var. Trots att demon bara släptes i 6-7 ex så har myten levt vidare och tack vare Hatpastorns utmärkta inläggsserie för några år sedan var det många frågetecken som rätades ut, men som vanligt för oss Tisselskogare finns det alltid lite mer att fundera på, särskilt med tanke på att han också numera lirar med Helvetes Port. Håll till godo!
Vad sysslar du med just nu? Har du fullt upp med musiken eller är der mest ”vanligt” jobb som gäller?
Jag jobbar halvtid så att det finns tid och energi över till att hålla på med musik. På sistone har det varit rätt mycket att stå i inför nya skivan och arbetet med Helvetets Port, som jag kommer till alldeles strax.
Hur är statusen med ”Helvetets Port”? Senaste släppet hittar vi så långt tillbaka som 2010 men 2016 fick vi med ”hård mot de hårda”, vad jag antar, en liten försmak på vad som komma skall? Är det någon ny platta på g?
Japp, det är en ny skiva på gång och den kommer i april. Det är många låtar så det blir en LP och en mini-LP som blir ett paket.
Vad alla som lyssnat på både Vithatten & Helvetets Port vet så är det ju en markant skillnad på musikstilar (även om båda fortfarande är metal), Har du helt övergått till 80-tals hårdrocken eller lyssnar du fortfarande något på death/black-metal?
Den enda gången i mitt liv som jag gillat aktuell musik var år 1994, då jag upptäckte black metal och det kom bra nya skivor. Redan året därpå, 1995, så märkte jag att nånting hade hänt och black metal började bli mer ”romantiskt”. Jag insåg att det mest bara var saker som hade gjorts före dess som var värt att lyssna på. Å andra sidan var det inte så lätt att hitta rätt skivor på den tiden och i den åldern som man var. Man gick ofta på minor och köpte skivor som visade sig vara mycket mjukare än man trodde. Det satte vissa spår hos mig att jag aldrig riktigt lyckades hitta så många råa skivor som jag önskade och jag tröttnade på det, det kändes som att genren svek mig, att den inte kunde leverera. Emedan det väl egentligen var skivkatalogerna som svek med sina hyperboliska beskrivningar av musiken. Jag hade massor med hårdrocksskivor hemma och började lyssna mer och mer på dem och det tilltalade mig mer. Ett par år efter Vithatten så var det bara gammal heavy metal som gällde.
Det är i stort sett bara de black metal-band jag gillade då det begav sig som jag också gillar nu. Jag har numera svårt att ta till mig av black metal som jag aldrig hört förut. Jag kan på ytan avgöra om jag tycker det är bra eller dåligt men det är inte samma sak som det var förr. Det enda som jag hört i modern tid som jag inte hörde då, och som jag tycker skänker lite av den gamla känslan, är första låten på Nattens Madrigal med Ulver. Jag lyssnar på black metal någon gång i veckan eller varannan vecka kanske, oftast Darkthrone då. I övrigt är det Isengard, Mayhem och Burzum som jag gillar.
Hur gick det till när du startade ”Vithatten”, vad var liksom ”startskottet”? Och hur kom du på iden att använda cola-flaskor som trummor?
Ända sedan jag hade en elgitarr hemma första gången så har jag varit intresserad av att inte bara lyssna på musik utan även själv frammana samma sorts musik som man lyssnar på och gillar, oavsett förutsättningar. Det har liksom känts som det naturliga steget och som ett kall. Att det blev just Vithatten där och då var ju för att jag var väldigt inne på black metal, och hade tidigare spelat in ett par kassetter med andra hemmaprojekt. Jag tog nog colaflaskor för att det var det objekt jag hade hemma som hade lämpligast tyngd och stuns. Har för mig att jag provade några olika objekt och ytor och valde det minst dåliga.
Vad var dina inspiritationskällor med Vithatten? Vad lyssnade du mest på under tiden då den numera klassiska demon skapades?
Som nog framgår av demon så var det Darkthrone som var inspirationskällan för hela slanten. Jag gillade en del andra band nästan lika mycket men Darkthrones musik var lätt att identifiera sig med och jag tyckte det var en härlig twist att texterna – åtminstone såsom min hjärna blåste upp det och vad gäller Panzerfaust – handlade om rymden. Det tyckte jag var ett underutforskat lyrikområde som rymde mycket isolation och melankoli.
Hur var reaktionerna när du släppte ”Dont burn the witch” ’97? Gick den mestadels obemärkt förbi eller hur gick snacket lissom?
Just när det begav sig så flöt den ganska obemärkt förbi förutom att det blev en 0-poängsrecension i ett fanzine. Det var ju bara kring sex, sju exemplar som spreds.
Har du några roliga anekdoter att berätta om från tiden med ”Vithatten”? Vi är intresserade av allt :)
Ska försöka ta nåt som jag inte berättat förr. Det har kanske inte så mycket just med musikprojektet att göra men väl black metal-”personan” vid den tiden. Vid ett par tillfällen när jag höll på med Vithatten så brukade jag gå med en sorts svart kavaj ute. Jag hade den på valborgsmässoafton och träffade en kompis i Solbacken i Skellefteå där det var fest. När han såg mig komma i den där kavajen, som hade axelvaddar, så trodde han att jag gick och spände mig så till den milda grad att jag hade antagit en sån här pose:
|\o/|
|
/ \
Än i dag, varenda gång man träffar en kompis och ser varann på ett avstånd som är för långt för att det ska hälsas muntligt, så gör man den där gesten/posen. I stort sett alla kompisar kan den, den har liksom bara inpräntats naturligt och 65 % känner nog inte till bakgrunden. Så man kan säga att det är en Vithatten-hälsning som görs flera gånger i månaden av allsköns människor.
En rolig black metal-anekdot är från vintern -96 från slalombacken i Skellefteå. Det var mycket folk där på kvällarna och åkte. En kompis hade av någon anledning fått tillträde till något kontrollrum där det fanns en stereoanläggning som spelade musik genom ett backomspännande högtalarsystem. Han stoppade i en kassett med Horde - Hellig Usvart. Undrar vad åkarna tänkte då kakofonin i "A Church Bell Tolls Amidst the Frozen Nordic Winds" bröt ut över nejden, med inställningar och kvalitet som knappast främjade kristallklarhet.
Hur känns det med all uppmärksamhet gällande ”Vithatten” nu på ”senare år”? Har du själv märkt av denna ”revival” och har du någon koll på hur det blev av? Jag misstänker att Hatpastorns skriverier hade en stor del i det hela?
Jo det fick helt klart nytt liv i och med Hatpastorns inläggsserie. På ett sätt hade jag önskat att mer mystik hade omgärdat det hela, men det fick ju bli en ganska lång sådan period också och det är ju samtidigt kul att mer information klargörs. Jag såg nu senast att det finns information om Vithatten-demon på Westerbottens bryggeris hemsida, där de har en ölsort som heter Vithatten.
Hur och när ”avslöjades” det att du var personen bakom ”Vithatten”? Har det någonsin varit hemligt?
Hm, jag kommer faktiskt inte ihåg. Kompisar och bekanta har ju alltid känt till det så det var väl naturligt att det skulle framkomma någon gång.
En sak jag alltid funderat över är avsaknaden av apostrofen i Don't" gällande titeln "Dont burn the witch". Vad är egentligen anledningen till detta? Ett misstag är väl vad de flesta skulle tro, men av flera anledningar så har jag svårt att tro att det är så enkelt? Eller?
Den borttappade apostrofen är något av ett mysterium. Jag har ju alltid vetat att man skriver apostrof vid sådana förkortningar i engelskan och jag skulle inte medvetet göra ett sånt typografiskt fel. Jag ser nu på omslaget att det står på minst två ställen. Min enda förklaring är att jag var så less på layoutarbetet och ville få klar kassetten så snabbt att jag befann mig i en dimma när titeln skrevs dit.
Hur kom du fram till just namnet ”Vithatten” till bandet?
Det är ju namnet på ett berg där det förekommit spökerier, varav ett par berättelser lät så genuint skräckinjagande att jag förknippade det med något ondskefullt, samtidigt som det är ett kontrastrikt namn eftersom det ju inte alls låter hemskt i sig. Har alltid gillat såna kontraster, ”ondska i dagsljus” tycker jag är hemskare än ”ondska i mörker”.
Har du någonsin funderat på nya låtar med ”Vithatten” eller nyinspelningar på någon gammal slagdänga med riktiga trummor osv?
Jo det har man funderat litegrann på, men det har visat sig vara ett typiskt sånt där ”blir aldrig av”-projekt.
Vad var tanken bakom ”Zombie Flesh Eaters Outro”? Varför hade du inte med något från Fulcis ”Zombi 2/Zombie Flesh Eaters”?
Tanken med det var nog något liknande som att göra demos med den musik man gillar, att på något sätt göra något av de filmer man gillar men som inte innebär att göra en film, vilket var lite svårare än att spela in en musikkassett. Nu har jag inte det tillgängligt att lyssna på, men det måste du nog ha missat för mig veterligen var det som allra flest samplingar från just den filmen. Var det inte till och med själva titelmusiken från filmen?
Vad har du för favoritband/artist?
Den ständiga topp 5 under 2000-talet har varit, i ordning, Gotham City, Zone Zero, Heavy Load, Axewitch och Mindless Sinner.
Vilken/vilka är din absoluta favoritplatta/plattor genom tiderna?
Jag har haft svårt att lyfta fram just fullängdare eftersom de flesta band jag gillar har antingen sin låtskatt utspridd eller mestadels på demos, singlar osv. Men den allra mest solida fullängdaren jag vet är Edge of the World med Wolf från England.
Vad har du för favoritfilm(er) genom tiderna?
Oasis of the Zombies är den bästa filmen jag någonsin sett. Den har en unik kombination av att vara totalt okommersiell och även helt pretentionslös. Detta kombinerat med en obeskrivlig stämningsfullhet gör att titta på den känns som att bli försatt i en trans. Inte av tristess som många som inte förstår den påstår, utan av solennitet.
Vilka Death/Black band från 90-talet tycker du var de bästa?
Isengard och Darkthrone. Isengard hade en sådan variation att då de väl spelade riktiga black metal-låtar så framstod de i en sån otroligt black-metallig dager (såklart också tack vare mästeriet Fenriz besatt för genren). Och Darkthrone är ju helt enkelt blueprinten för norsk black metal.
Har du några favoritböcker/författare?
Njae, jag är en så knapphändig bokläsare att jag inte kan drista mig till att uttala mig om det.
Är du som många andra hårdrockare en stor skivsamlare? Isåfall vore det intressant att veta hur många du ligger på och om du har någon riktig guldklimp i samlingen?
Jag samlade mycket förr i tiden, då mest på svensk hårdrock. Jag har ingen 10 000-kronorsskiva, men guldklimpar såsom sjutummarna med Gotham City, Onyx och Nattsvart.
Har du någon favorit TV-serie? Har du t.ex sett några av mina favoriter "Farang" eller "Game of Thrones" med favoriten Joffrey? Och kanske viktigast av allt, har du sett nya säsong3 av Twin Peaks? Tycker du likt oss Tisselskogare att de 25 åren mellan säsong 2 & 3 var väl värt väntan?
Jag har faktiskt inte sett någon av de serierna, inte ens Twin Peaks. Det är vissa grejer som det på nåt sätt är lite småkul att inte ha sett, har t.ex. aldrig sett nån Star Wars-film vad jag kan minnas. De bästa tv-serierna jag vet är Star Trek – The Next Generation och Familjen Macahan.
Hinner du med att kolla några filmer i ditt späckade schema? Isåfall vore det intressant att veta om du har sett och gillar t.ex Punch Drunk Love, The Royal Tennenbaums eller Birdman?
Ser sällan film numera, det är på nåt sätt som att jag inte har tålamod till att kolla på en spelfilm (ensam), även fast jag har tålamod att kolla på andra ”rörlig bild-grejer” under lång tid. Jag ser nog egentligen helst om filmer som jag redan har sett. De du nämner har jag dessvärre inte sett.
Som ett stort fan av svenska kriminalfilmer måste jag även passa på att fråga vem som är just din favorit? Den nerstämde Wallander, den desillusionerade Beck eller min personliga favorit Arne Dahl? Eller har den nya Hassel-serien/rebooten med en testosteronstinn Ola Rapace seglat upp som etta på tronen?
Jag gillar Beckfilmerna, i synnerhet de som Josef är med i. Han är himla lustig att bevittna. Jag gillar också skarpt då Peter Haber var Carl Hamilton i Fiendens Fiende. ”Fel kille, grabbar”. Jag har faktiskt sett Arne Dahl, den kollade jag på eftersom Magnus Samuelsson var med. Det visade sig vara en kul serie att följa, det var bl.a. roligt att störa sig på Chavez.
Under den senaste tiden har jag lyssnat mycket på Magnus Ugglas senaste album som har en betydligt mörkare ton än de övriga. Är detta album (Innan filmen tagit slut) något du själv lyssnat på och vad är isåfall din uppfattning?
Nej Magnus Uggla är inte riktigt en artist som funnits i min radar.
Har du någon favoritdryck när du vill riktigt njuta av livet? Är det den klassiska hårdrocksstilen med Jack Daniels som gäller eller är det thailändska guldet Mekong något som faller dig i smaken? Eller varför inte en Mummelman?
Som njutningsdryck kaffe. Som god smak Portello. Jag dricker väldigt sällan alkohol nu för tiden och när jag väl gör det så är drycken mest ett medel för ett mål. Den enda alkoholhaltiga drycken som jag upphöjer är Bacardi Breezer. Alkohol smakar ju nämligen inte gott, så då är det bäst med en så barnig smak som möjligt.
Som du kanske märkt ligger musik och film mig väldigt varmt om hjärtat och speciellt svenskt ddå jag anser att det håller lite högre klass än det mesta. Vi har ju tex stoltheter som ABBA, Europe och Roxette att vara glada för inom musikens värld. Är detta något som faller dig i smaken?
Om du menar stora svenska artister så har de en tendens att verka inom genrer som jag inte gillar särskilt mycket. Men ABBA har en del bra låtar och Europe var bra då de körde mer riktig hårdrock. Så länge det låter/känns omodernt så kan jag uppskatta det. Sen, vad gäller svensk musik oavsett storlek så är ju svensk heavy metal från 80-talets början det allra bästa jag vet i musikväg.