Whiplasher Bernadotte (Deathstars/Swordmaster)

Efter flera författarintervjuer är det återigen dags för lite hårdrock och vad passar då bättre än ett snack med Whiplasher Bernadotte från Deathstars som precis släppt nya låten och musikvideon "This is". Som ni märker gjordes denna intervju innan detta släpp, men vi har tyvärr varit lite sega på att publicera den. Nåja, den 5:e Maj är det efter ca 8 år dags för en ny efterlängtad fullängdare som fått namnet "Everything Destroys You". För er som känner till Whiplasher sedan tidigare har ni säkert också koll på att han dessutom var sångare i Swordmaster på 90-talet. Nog om det, nu kör vi!

Vad sysslar du med just nu? Har du fullt upp med musiken eller har du även ett "vanligt jobb"?
Just nu har det varit rätt mycket med Deathstars, fått klar mixen av nya plattan, all layout och håller nu på att bolla med några olika regissörer för de första videor som ska göras innan skivsläppet. Det har varit snack om att åka till Mexiko för att spela in två stycken på en gång, eller så blir det här hemma. Tvära kast. Så ja – mitt uppe i det. Annars jobbar jag som tv-producent eller redaktör. Jag gör innehåll, skriver manus och har hand om inspelningarna av olika produktioner. Nu senast producerade jag ”Halv åtta hos mig” på TV4.

Hur gick det till när ni kom fram till att ni skulle sluta med Swordmaster och börja med Deathstars (eftersom ni i stort sett var samma medlemmar)? Vad var det som fick er att ta det stora steget så att säga?
Det sista vi gjorde var en skiva som vi tyckte var helt grym, ”Moribund Transgoria”, men så hände liksom ingenting. Vi åkte inte ens på turné. Vi låg ju också på ett litet bolag, franska Osmose, och i samma veva ringde Universal till mig och frågade om vi ville signa med dem. De hade tydligen hört sig för med massa hårdrocksmusiker om något fränt band och då rekommendera de oss. Vi gjorde ju en typ av snabb thrash-/death metal med tydliga melodier som inte var så vanlig just då. Hur som helst, vi ville göra något helt annat och med en sån uppbackning från världens största skivbolag så bad vi om att få pengar till att experimentera och spela in en demo i en studio några dagar, och så hittade vi på det som blev Deathstars. Vi var helt enkelt klara med Swoirdmaster, men passionen för den musiken har man ju så klart kvar. Det är ju oerhört mycket svårare och mer stimulerande att skriva låtar i Deathstars än death metal, och det var något vi tyckte och tycker är skoj – även om vi fortfarande är väldigt förtjusta i hårdare musik än den vi själva lirar nu.

Man kan ju verkligen säga att det är på modet med återföreningar av gamla death metal band nu under de senaste åren och därav blir man ju vädligt nyfiken på om det finns några sådana planer för Swordmaster?
Nej, det gör det inte – även om vi fått frågan flera gånger. Jag vet inte ens hur man sjunger så där, growlar om man säger så, längre så det kan jag inte alls. Sen är väl inte Emil så sugen på att lära sig låtar som innehåller 16 riff vardera och massa jävla solon och bös. Nä, det får vara. Det gör säkert andra bättre i dag, vad vet jag.

När jag gjorde en intervju med Terror så nämnde han att ni två hade ett "thrash/death/speed-projekt" tillsammans. Hur går det med detta?
Ja, det var länge sedan men jag minns det som helt suveränt! Vore kul att greja med det igen. Jag minns att jag gjort några låtar som jag var så oerhört nöjd med, men tappade bort de inspelade skisserna och texterna på något sätt. Trist! Vi har ju ytterst sporadiskt kontakt numera, jag och Terror, men vem vet… Men igen – jag vet ju inte hur man sjunger så där längre så då får jag nog nöja med att skriva grejorna, haha.

Eftersom du är i från "närområdet" (nåja, Strömstad) så är jag lite nyfiken på om du har några spännande upplevelser från Dalsland att dela med dig av? Kanske du t.ex besökt restaurang Dalens i Dals Långed någon gång?
Självklart. Min familj är från Nössemark och Ödskölt så jag är ju väldigt mycket i Dalsland. Farsan bor där i skogen i Nössemark så är i Ed och Bengtsfors titt som tätt. En gammal flickvän bodde i Dals Långed så då hängde jag ju där också. Dalsland är magiskt; Sveriges Toskana som jag brukar säga. Jag bodde i Florens i Italien förr i tiden så det är inte helt olikt, själva landskapen – om man romantiserar det lite.

Vad är ditt bästa samt värsta turneminne?
Den frågan får man ju ofta och det är ju så otroligt mycket som händer när man är på tur med bandet. Det är ju både det roligaste och det mest bedrövliga. Vi har ju turnerat oerhört mycket genom åren så jag vet inte… Alltså, det går ju inte riktigt att förklara hur det är för folk som inte gör det, och det är ju knappt något idé att förslka att göra det. Jag menar, när vi turnerade fyra månader med Rammstein i Europa och det är en så enorm produktion som med dem, minst 20 000 besökare per gig och oftast mycket mer så är det en annan turné än när du lirar på klubbar i USA och Kanada. Det är som olika världar. Men med de stora turnéerna så kommer oftast mycket mer flippade upplevelser, så kan man väl sammanfatta det. Ju större gig desto mer hysteriska omständigheter.

Har du några roliga minnen/anekdoter att berätta om från tiden med Swordmaster?
Jag minns när vi lirade på någon festival i Belgien, och det var ju fri bar backstage så vi blev ju väldigt packade hela högen. Vi var ju inte så gamla eller ruttade på den tiden, haha. Hur som helst fick vi för oss att vi skulle ut på några gärden och välta kor, ”belgian blues”, men när vi kutade ut där med våra skinnbrallor och kamokläder så sprang korna i väg. Vi blev så frustrerade att vi välte en bil på som stod i närheten, på festivalområdet, och slog in rutorna. På morgonen vaknade jag av lavetter i ansiktet, där stod polisen och jag hade däckat i min kompletta läderoutfit bredvid bilen, som låg på taket. De var givetvis förbannade och jag fick ta med dem till där bandet sov. Det hela slutade med att vi inte fick lämna landet förrän vi ersatt bilen. Jag och Emil fick ringa Hervé på Osmose och förklara vad som hänt, haha. Alltså – jag minns att han typ ropade in folk på kontoret och satte på högtalartelefonen så alla kunde höra vad vi gjort, så vi fick dra historien igen och så skrattade de som galningar och sa ”Of course we’ll pay!!!”, och så var det med den saken.

Hur och när kom du på att du skulle kalla dig för det otroligt coola artistnamnet Whiplasher Bernadotte?
Whiplasher kommer från ”I love it loud" med KISS; ”Whiplash, heavy metal accident – rock loud I wanna be the president”. Bernadotte är sarkasm, jag tycker rojalism är fruktansvärt.

Vem är bandets "clown", dvs vem ställer till med mest galna upptåg på turneérna?
Skinny, skulle jag nog säga. Där är det oftast fullt upp på spexkontot.

Vad har du för favoritband/artist? Är det främst gammal hederlig Heavy Metal som avnjutes eller är det mest Death/Black metal som gäller?
Jag gillar allt möjligt, men det är fortfarande samma skivor som jag lyssnade på när jag växte upp. I dag har jag noll koll på vad som händer, jag har blivit mer och mer musikointresserad ju äldre jag blivit. Det är mest rock, lite punk och hårdrock.

Vilken/vilka är din absoluta favoritplatta/plattor genom tiderna?
Alltså, det är ju svinsvårt att svara på. Det beror ju på humör osv, men det kan ju vara typ allt med KISS, MC5, Rotting Christ ”Thy Mighty Contract”, Kim Wilde ”You Came” till Ramones, Mayhem osv.

Vad har du för favoritfilm(er) genom tiderna?
Top Gun.

På tal om film, på vinylutgåvan av Moribound Transgoria kan man skönja bilder från Fulcis kanonfilmer Zombie Flesheaters & The Beyond. Var du/ni stora Fulci-fans? Någon favoritfilm av denna italienska mästare?
The Beyond är ju en favvo. Jag älskade ju Argento och Fulci när jag var tonåring så det blev ju att man glodde mycket på sånt. Jag intervjuade Dario Argento för Expressen en gång, och då pratade vi mycket om hårdrock som musik i hans filmer. Han är en kufisk typ, mycket karismatisk, skum och härlig.

Har du några favoritböcker/författare?
Brott och Straff är väl svår att slå. Bulgakovs Mästaren och Margarita. Men jag kan också läsa Ole-Lund Kirkegaards ”Otto är en noshörning” om och om igen, den är så otroligt festlig.

Vilka Death/Black band från 90-talet tycker du var de bästa?
Nu är det väl band från 80-talet, men som slog igenom på 90-talet – om man ska vara nogräknad - Dissection, Morbid Angel, första Deicide, Emperor, Mayhem, Rotting Christ osv.

Är du som många andra hårdrockare en stor skivsamlare? Isåfall vore det intressant att veta hur många du ligger på och om du har någon kronjuvel i samlingen?
Jag samlade ju mycket förr så det finns väl en hel del goa original där.

Har du någon favorit TV-serie? Har du t.ex. sett några av mina favoriter "Walking Dead" eller "Game of Thrones" med favoriten Joffrey? Och kanske viktigast av allt, har du sett nya säsong 3 av Twin Peaks? Tycker du likt oss Tisselskogare att de 25 åren mellan säsong 2 & 3 var väl värt väntan?
Jag kollar inte alls på serier. Får lite panik över att det tar sån tid, och sen mjölkas det ju ur så mycket det bara går ur de där serierna att det blir alldeles för långsamt osv. Så fort man börjar slänga in drömsekvenser så är det ju ett kvitto på att en serie står och stampar, och det finns ju nästan överallt i dag.

Hinner du med att kolla några filmer i ditt späckade schema? I så fall vore det intressant att veta om du t.ex. har sett och gillar Punch Drunk Love, Royal Tennenbaums eller Birdman?
Ja, det har jag gjort. Och jag brukar kolla på film senare på kvällen. Jag föredrar ju filmer framför serier, för mig utesluter det ena det andra, typ så.

Under den senaste tiden har jag lyssnat mycket på Magnus Ugglas senaste album som har en betydligt mörkare ton än de övriga. Är detta album (Innan filmen tagit slut) något du själv lyssnat på och vad är isåfall din uppfattning?
Nä, det har jag inte lyssnat på.

Som ett stort fan av svenska kriminalfilmer måste jag även passa på att fråga vem som är just din favorit? Den nerstämde Wallander, den desillusionerade Beck eller min personliga favorit Arne Dahl? Eller har den nya Hassel-serien med en testosteronstinn Ola Rapace seglat upp som etta på tronen?
Jag gillar också svenska deckare, men ännu mer norska. Gärna Varg Veum! Det behöver inte ens vara speciellt bra, men det finns något tryggt, enkelt och lättillgängligt i skandinaviskt krim som gör det tillfredsställande att titta på. Danskarna är ju givetvis bäst om vi ska jämföra…

Har du någon favoritdryck när du riktigt vill njuta av livet? Är det den klassiska hårdrocksstilen med Jack Daniels som gäller eller är det thailändska guldet Mekong något som faller dig i smaken? Eller varför inte en Mummelman?
Jag dricker öl, vin, grogg och Baileys. Typ så.

Som du kanske märkt ligger musik och film mig väldigt varmt om hjärtat och speciellt svenskt då jag anser att det håller lite högre klass än det mesta. Vi har ju utöver er själva stoltheter som ABBA, Europe och Roxette att vara glada för inom musikens värld. Är detta något som faller dig i smaken?
Japp, stort fan av ABBA, Europe och Roxette!