Böcker

22/11/63 - Stephen King - 2011 - Albert Bonniers Förlag - Betyg: 5/5
Just när man gett upp hoppet om att Stephen King skulle kunna skriva något verk som kan konkurrera med hans 70 och 80-tals klassiker så dök "Under Kupolen" upp. Äntligen kunde man börja se fram emot King's böcker igen! När det sedan var dags för 22/11/63 var förväntingarna ganska höga men att det skulle vara en av hans bästa böcker någonsin hade jag inte kunnat drömma om. Boken kretsar kring läraren Jake Epping som via sin döende vän får tillgång till en portal som leder in i det förflutna, närmare bestämt klockan 11.58 den nionde september 1958. Eftersom Jakes vän har härlett det mesta av det onda som hänt i världen kring mordet på Kennedy får han i uppdrag att förhindra just detta. Historier om tidsresor är inget nytt, men sättet som King skapar denna historia på är både fantastisk och svindlande. Redan från första sidan sugs man in i historien och det blir bara bättre ju längre in man kommer. När huvudpersonen åker till Derry, och man får återuppleva lite av världen från Kings klassiker "Det", blir det magiskt och är man ett King-fan sitter man garanterat med ett stort leende på läpparna. Boken är ett mastodontverk på ca 850 sidor och det finns egentligen bara en liten del på ca 50 sidor som känns lite seg, i övrigt är det fantastiskt rakt igenom. Som sagt, en av Kings bästa böcker, och det säger inte lite om vad man har att vänta sig. P.K.

Rörelsen - John Ajvide Lindqvist - Ordfront Förlag - 2015 - Betyg: 4/5
Med tanke på att man bara ville ha mer efter att ha läst ut "Himmelstrand" var det en väldigt trevlig överraskning då "Rörelsen" utannonserades. "Rörelsen" är alltså en sorts "Prequel" till just "Himmelstrand" och utspelar sig i mitten av 80-talet då huvudpersonen (författaren själv) John Lindqvist flyttar i ett gårdshus i Stockholm. Med sina självbiografiska inslag känns boken lite annorlunda jämfört mot Lindqvist tidigare böcker, men den är fortfarande lika fascinerande. Ibland börjar man fundera på vad som är sant eller inte och när man sugs in riktigt i historien känns det nästan som om man läser en självbiografi från en galen man. Jag fastnade redan från början i denna berättelse och när John börjar intressera sig för det låsta rummet i tvättstugan blir det riktigt bra. Jag läste ut boken på ett par kvällar och längtar redan till den avslutande delen i historien. Tack till Ordfront Förlag för recensionsexemplar. P.K.

Ett andra liv - SJ Watson - Bazar förlag - 2016 - Betyg: 3/5
Jag läste Watsons debutroman "Innan jag somnar" direkt när den släpptes för ett par år sedan och gillade den skarpt. Sedan dess har väntan varit lång efter en uppföljare, och när den nu äntligen är här var det bara att börja plöja. Vi kastas in i en historia kring Julia vars syster blir brutalt mördad och eftersom polisutredningen mest står stilla beslutar hon sig själv för att ta reda på vad som hänt. När hon startar sitt sökande hittar hon en dejtingsajt där hennes syster varit aktiv. Julia, som för övrigt är lyckligt gift, loggar in och får snart kontakt med en trevlig ung man och mot allt sunt förnuft börjar hon träffa och dessutom inleda ett förhållande med mannen som snart börjar visa sina mörkare sidor. Med tanke på att jag tyckte föregångaren "Innan jag somnar" var riktigt vass så var förväntningarna ganska höga, men tyvärr måste jag säga att jag blev aningen besviken. En stor anledning till besvikelsen är huvudpersonen Julia och hennes agerande boken igenom, man blir mest förbannad och det blir helt enkelt inte heller särskilt trovärdigt. Men boken har definitivt sina stunder, framförallt mot slutet blir det riktigt spännande och trots att det inte alltid är jättebra är den ändå svår att lägga ifrån sig. Hursomhelst, SJ Watson är en författare att hålla ögonen på även framöver. Tack till Bazar Förlag för recensionsexemplar. P.K.

Jag lät dig gå - Clare MacKintosh - Lind & Co - 2016 - Betyg: 4/5
Femårige Jacob och hans mamma är på väg hemåt en mörk och blöt novemberkväll. De har bara en kort bit kvar att gå när han plötsligt släpper taget om hennes hand och springer ut i gatan. Samtidigt kommer en bil körande i rasande fart och Jacob hinner inte undan. Föraren smiter och kvar på gatan ligger den döde pojken. För Jenna är det omöjligt att fortsätta leva i hemstaden Bristol hennes liv är ödelagt. Det enda hon vill är att lämna allt bakom sig och börja på nytt. Jenna flyttar till en liten by i Wales. Hon försöker desperat glömma sitt förflutna men jagas av fasansfulla minnen. Detta är Clare MacKintosh debutroman och vi serveras en psykologisk thriller som både är spännande och gripande. Upplägget påminner en aning om senare års storsäljare som t.ex "Gone Girl" och "Kvinnan på tåget" men oavsett om ni gillar dessa eller ej bör ni ge denna en chans. Jag är fast redan från första sidan och efter en överraskande vändning (som är lika häftig som oväntad) ungefär halvvägs in så skruvas tempot upp ytterligare ett snäpp och boken är nästintill omöjlig att lägga ifrån sig. Rekommenderas starkt till alla som uppskattar en spännande historia. Jag kommer definitivt att kasta mig även över MacKintosh nästa bok. Tack till Lind & Co för recensionsexemplar. P.K.

X: Den Sista Platsen - John Ajvide Lindqvist - Ordfront Förlag - 2017 - Betyg: 5/5
Jag har tidigare skrivit recensioner för filmer och skivor, men aldrig för en bok. Så jag vet inte hur jag ska lägga upp det riktigt. Men jag kör väl på.
En sak vet jag, att när handlingen ska rapas upp, så skippar jag ALLTID det stycket. Du kan väl läsa vad boken handlar om här: https://www.bokus.com/bok/9789170379420/x-den-sista-platsen/
Så. Boken knyter ihop och avslutar Johns trilogi om ”den andra platsen”. Ett grönt, till synes oändligt, fält med ständigt kortklippt gräs där solen alltid lyser, men aldrig syns. Peter Himmelstrands text till Jan Sparrings låt ”Nån däruppe måste gilla mig” genomsyrar denna plats och läcker ibland igenom till den verkliga världen, där Brunkebergstunneln i Stockholm verkar vara länken mellan de båda världarna. Något gammalt lurar inne i berget..
John blandar snyggt ihop fiktion med verkliga platser, personer och händelser i Sverige. De två huvudkaraktärerna är skildrade med trovärdighet och omtanke. Både unga Linus och hans morbror Tommy har en fot i den kriminella världen, dock av olika orsaker. Linus karriär är på väg uppåt och Tommys på väg ner. Båda närmar de sig den mystiska mannen ”X”.
Språket, speciellt Linus smågangster-slang, känns autentisk. Inte för att jag har någon erfarenhet själv, men uttryck som ”kyttar” (poliser) eller att ”putta” som en synonym för att langa knark? Brorsor, pickar och snörvlare. Tja, varför inte? Dialogen känns inte krystad eller konstlad i alla fall.
John Ajvide har en förmåga att ge även små birollskaraktärer intressanta bakgrundshistorier, vilket ger mer kött på huvudberättelsen, samt mersmak då jag gärna hade velat läsa mer om Anita (den prostituerade kvinnan som Tommy träffar) eller busschauffören ”Burken” som samlar på ölburkar och runkar till fantasy-porr.
Jag har egentligen inget negativt att skriva om ”X: Den sista platsen”. Den avslutar trilogin på ett riktigt snyggt sätt, det är en fantastisk bok och den bör läsas av alla som tycker om att njuta av en bra skräckhistoria. Tack till Ordfront Förlag för recensionsexemplar. David A.

Mitt Liv och Skid Row - Sebastian Bach - Lind & Co - 2018 - Betyg: 3/5
Innan grungen till stor del tog död på hårdrocken i början av 90-talet var Skid Row ett av de sista riktigt stora banden som slog igenom. Deras sångare under denna tidiga storhetsperiod hette Sebastian Bach och han har nu som så många andra skrivit en självbiografi. Ni som läst våra intervjuer vet ju att anekdoter om favoritlåtar/plattor, galna turnehistorier osv är något som får oss att tända till rejält och detta finns det såklart fullt av i denna bok. Vi tackar och tar emot och eftersom Skid Row är ett gammalt favoritband (de två första plattorna) så var det givet att denna bok måste plöjas illa kvickt. Att få reda på mer om tiden med Skid Row är både intressant och känslosam läsning men jag hade faktiskt velat ha ännu mer från denna tid. Visst, det är alltid kul att få en inblick i de mindre omtalade händelserna som Sebastians tid som musikalstjärna på Broadway men det är (i mina ögon) inte alls lika intressant. Annars är det såklart det ”gamla vanliga” när det kommer till rockstjärnebiografier, dvs storhetsvansinne och ”Sex, drugs and rock and roll”. Gällande Sebastians största idoler I KISS finns det både rörande (familjen återförenas en sista gång för att se bandet uppträda) och tråkiga (när han är hemm hos Ace och gör musik ihop) ögonblick. Nåväl, en klart läsvärd bok om ni, som mig, gillar hårdrock och Skid Row. Nu är det bara att ge sig i kast med nästa rockbiografi! Tack till Lind & Co för recensionsexemplar. P.K.

Enda sättet att genomlida en konsert är att själv stå på scenen - Magnus Uggla - Norstedts - 2018 - Betyg 3/5
Vid slutet av 80-talet, innan hårdrocken på riktigt klev in i bilden, var det Europe, Roxette & Magnus Uggla som var mina allra största idoler och det absolut bästa jag visste var att lyssna på min ”Den Döende Dandyn”-kassett. Vad gäller just Uggla hängde jag sedan med ända fram till 1993 och hans ”Alla får påsar”. Nuförtiden är det främst hans 70-tal som åker på, så det är kul att boken tar avstamp i och till stor del handlar om dessa tidiga år som avhandlar hans tonår. Annars växlas det mellan nutid då vi får följa med på en ADHD-utredning och den lite sorgliga tiden som barn med hans frånvarande föräldrar. Vad jag som ett stort fan av han sena 80-tal/tidiga 90-tal kan sakna är mer anekdoter kring tiden som artist runt just denna specifika period. Här, när han verkligen var en av Sveriges största artister måste det ju finnas massor att hämta från skivinspelningar, turneér och allt därtill. Det var ju i denna period som de största hitsen kom till, som t.ex "Joey Killer", "Jag mår Illa" & "Fyra Sekunder". Hursomhelst, riktigt kul att även Uggla fått ur sig en biografi som i det stora hela är en riktigt trevlig läsupplevelse. Rekommenderas både till fans och musikintresserad. Tack till Norstedts för recensionsexemplar. P.K.

Kiss: Partners In Crime - Vår livslånga jakt på sanningen - Carl Linnaeus, Alex Bergdahl - Fifth Island Music - 2019 - Betyg 4/5
Genom åren har jag tappat räkningen på antalet KISS-böcker som plöjts igenom, men att det är ganska många, och att priset som den bästa av dem går till Carl Linnaeus ”Den osminkade sanningen” är däremot enkelt att komma ihåg. När det så utannonserades att han och ”KISS-kollegan” Alex Bergdahl, som f.ö ligger bakom den utmärkta Room Service-podden, skulle släppa en gemensam bok var det bara att dunka in en förbokning. Det här är alltså inte någon regelrätt biografi utan mer en djupdykning i detaljer vilket i mina ögon enbart är positivt. Det är verkligen en sann njutning att läsa om när Alex & Carl avhandlar de klassiska soloalbumen från 78, Gene Simmons skådespelarkarriär på 80-talet eller fullkomligt nördar ner sig i någon liten detalj. Det är underhållande, lättläst och jag tror konstigt nog att t.o.m icke KISS-frälsta skulle kunna uppskatta boken. Fyllt med roliga ankedoter, personliga sådana från författarna själva och deras relation till bandet och förstås kring KISS själva. Nya fakta och avslöjanden! Rekommenderas starkt. P.K.

Äkta skräck 2 - Magnus Blomdahl - Vertigo - 2017 - Betyg 3/5

Magnus Blomdahl fortsätter sin intervjuserie med regissörer bakom filmer som i hans värld platsar in som ”Äkta skräck”. Även om den första boken till stor del var intressant så var det i mina ögon ändå ganska få av filmerna som avhandlades som var det och tyvärr leder ju detta till att man inte riktigt tänder på alla cylindrar så att säga. Hursomhelst, i denna del 2 är valet av intervjuoffer mycket mer i min egen smak. Här snackas det t.ex med regissörerna bakom kanonfilmen ”Inside”. Vad jag också gillar är historierna kring själva intervjumötena som t.ex med Joel Reed ("Bloodsucking freaks"). Även om det fortfarande knappast handlar om "Saw", så får många av filmerna i denna uppföljare ändå räknas till lite ”vanligare” filmer (om man kan nu kan kalla filmer som t.ex ”Inside” för vanlig) och det uppskattas faktiskt. Så här har vi alltså något så ovanligt som en uppföljare som är bättre än originalet. För övrigt riktigt tråkigt att det inte blev något av Julien Maury och Alexandre Bustillo "Hellraiser" remake som det pratas om, det hade verkligen kunnat bli något! Tack till Vertigo för recensionsexemplar. P.K.

Samlade Svenska kulter - Anders Fager - Wahlström & Widstrand - 2009 - Betyg 4/5
Samlade Svenska kulter består av vad som från början är tre böcker med samlade noveller. Den första, Svenska Kulter, släpptes separat 2009 men har därefter släppts som just ”Samlade svenska kulter” med alla böcker inkluderade. Jag är egentligen ingen fantast av novellsamlingar då jag anser att romaner är ett format som passar mig bättre men det här är ett undantag då de flesta noveller (plus korta s.k Fragment) knyts ihop på ett otroligt sätt. Vi återkommer till detta.

Fager öppnar starkt direkt med en av de absolut bästa novellerna ”Furierna från Borås” (bara titeln gör ju att man fattar att detta är något utöver det vanliga). I denna berättelse får vi träffa några tonårsflickor vid en parfym- och spritosande folkpark utanför Borås och vi bjuds b.la på tentakler och Viagra, allt i en salig blandning. Det är äckligt, rått och fantastiskt underhållande. Även en annan av favoriterna, ”Den brutne mannens önskan”, dyker upp tidigt i första boken.

Jag vet att många har reagerat/klagat på Fagers korthuggna, närmast staccatoartade sätt att skriva, men personligen fänglas jag omgående och upplevde aldrig språket som direkt jobbigt. Efter några sidor är man fast.

Jag tycker Även att de mindre bra novellerna (de är endast ett fåtal) lyfts när Fager väver ihop allt till ett helt eget "Lovecraftianskt" universum, en värld man känner igen men som ändå är olikt det mesta man stött på tidigare. Ett exempel på detta är den lite småtråkiga ”Mormors resa”, som genast känns mer intressant när vi får höra lite mer om dessa karaktärer från en annan synvinkel i ett av fragmenten. Detta gäller förstås även novellerna som jag gillar redan från början, jag fullkomligt älskar hur elegant Fager låter flera av berättelserna haka i varandra, som t,ex kopplingarna till en av favoriterna ”När döden kom till Bodskär”.

Nu ser jag verkligen fram emot den avslutande delen i denna serie om kulterna och om ni inte redan har läst "Samlade svenska kulter" så är det ett krav, inget önskemål att ni gör så. P.K


Jag ser dig -  Clare MacKintosh - Lind & Co - 2017 - Betyg: 4/5
En höstkväll på väg hem från jobbet ser Zoe Walker ett grynigt svartvitt foto av sig själv bland sexannonserna i en Londontidning. Det finns också ett telefonnummer och en hänvisning till en hemsida men inget mer. När hon kommer hem visar hon det för sin familj men ingen av dem känner sig helt säker på att det verkligen är hon, kanske bara är det någon som liknar henne. Eftersom Zoe själv känner sig mer säker börjar hon att undersöka dessa annonser och hon hittar fler, alla med olika kvinnor.

Så här börjar det, och mer behöver man inte veta innan man börjar plöja. Precis som i förra boken sugs man in i historien direkt och det är verkligen ett spännande mysterium som tornar upp sig och ju mer vi får reda på desto obehagligare blir det, precis som vi vill ha det med andra ord. Nämnas bör också att det emellanåt dyker upp några korta kapitel som är skrivna så att de är direkt riktade till oss som läsare. Ett riktigt häftigt och ganska obehagligt grepp.

Efter att ha uppskattat Mackintosh debut "Jag lät dig gå" var det självklart att också kasta sig över hennes andra bok "Jag ser dig" och om ni undrar så är detta en helt fristående bok, det finns alltså ingen koppling till den första boken.

Clare Mackintosh bevisar här att hon verkligen är en författare att räkna med då "Jag ser dig" faktiskt är i samma klass som hennes första. Tack till Lind & Co för recensionsexemplar. P.K.